Bland klövviltet är kronhjorten klart svårast att fånga på bild. Betydligt svårare jämfört med exempelvis dovhjort och rådjur. Därför känns det alltid lite extra bra de få gånger jag lyckas.
Anledningen är att kronhjortar är väldigt skygga och uppmärksamma djur. Oftast har de hunnit försvunna långt innan jag själv har upptäckt dem. Men så finns det även sällsynta tillfällen då fotografen lyckas överlista viltet. Vilket hände tidigare i veckan.
Den här gången var förutsättningarna närmast perfekta. Via en väg närmade jag mig ett öppet område i skogen. Lyckligtvis var terrängen stigande just där jag befann mig, vilket gjorde att jag med hjälp av ett backkrön utan bekymmer kunde hålla mig någorlunda dold i förhållande till djuren.
I en slänt vid en av de många vattendammar som finns runt Vombs vattenverk fann jag tre kronhjortar, en fullvuxen hind med en kalv, samt ytterligare ett ungdjur, sannolikt ett par år gammalt. Antagligen hade de sökt sig ner mot vattnet, antigen för att dricka eller mumsa i sig det frodiga gräs som växer i strandkanten.
Anledningen till att de befinner sig i området just nu är att brunstperioden är i annalkande. Om bara någon vecka kommer Vombs ängar att vara fyllda hundratals kronhjortar. I sammanhanget kan det vara värt att nämna att det råder beträdandeförbud på ängarna mellan den 25 augusti och 7 oktober.
Lämpligt nog kunde jag placera teleobjektivet intill en trädstam, något som förbättrade stabiliteten betydligt. Under ca fem minuter fick jag ett antal riktigt fina bilder på hjortarna. Därefter drog de sig sakta in i skogen. Möjligen anade de min närvaro, men det handlade definitivt inte om någon flykt, vilket alltid känns lite extra bra. Kronhjortar är som jag nämnde skygga och känsliga djur som inte ska störas i onödan.
