November månad brukar alltid vara en månad då min fotografering går på sparlåga. Men i år har det blivit ännu mindre bilder tagna än vanligt. Dåligt väder och korta dagar i kombination med rekommendationerna om att inte göra onödiga resor har gjort att det helt enkelt inte har blivit så många utflykter de senaste veckorna.
Men någon gång blir det förhoppningsvis både bättre väder och tider. Och för varje dag som går blir jag alltmer sugen på att fotografera nya motiv.
Så i väntan på nytagna bilder jag har plockat fram den här bilden från en blåsig novemberdag vid Barsebäckstrand. Jag vill minnas att jag har publicerat bilder på den här stora stenen tidigare, men retuschen är helt ny. Själv tycker jag att det blev riktigt fint med den blå tonen.
Onsdagen bjöd på mycket sol och en temperatur som låg en bit ovanför 20-gradersstrecket. Perfekta förutsättningar för att fotografera flyttfåglar vid Falsterbo och Skanör tänkte jag.
Men utflykten blev delvis en besvikelse. Jag såg nästan fler fågelskådare än fåglar. Så bildskörden blev tyvärr inte speciellt diger. Några bilder fick jag trots allt, bland annat på sparvhök och glada. Jag återkommer eventuellt till dessa vid ett senare tillfälle.
Tills vidare får ni nöja er med en vybild som jag tog över Höllviken i de norra delarna av Skanör ljungs naturreservat.
Många förknippar kanske namnet Höllviken med samhället som ligger strax öster om Falsterbokanalen. Men Höllviken är naturligtvis även vattnet i den vik, eller kanske snarare bukt, som utgör den norra delen av näsets strandlinje.
Trots att det är den 19 december har vi inte sett tillstymmelse till vinter i Skåne. Idag närmade sig termometern tiograders-strecket och solen tittade fram genom tunna höga moln. Så jag bestämde mig för att ta en liten tur på cykeln. I vanliga fall har jag avslutat cykelsäsongen så här års. Men så läge vädret är så här milt finns det ju egentligen ingen anledning att sluta.
Från Lund cyklade jag mot Åkarp och därefter vidare mot kusten via Alnarp. Vid det som många kallar för Öresundsparken stannade jag till och tog bilden ovan. Därefter följde jag kustlinjen norrut, gjorde ett par stopp i Lomma innan jag fortsatte upp mot Habo Ljung och Bjärred. Sedan lade jag åter om kursen mot Lund.
Båda bilderna i denna bloggpost är tagna med min nyinförskaffade
mobiltelefon. Efter att ha följt utvecklingen sedan de allra första
digitalkamerorna måste jag erkänna att det är imponerande vilka bilder man kan
få ut ur de nyare mobiltelefonerna. Utvecklingen har gått i en rasande fart.
Även om kompaktkameran oftast ligger nerpackad i ryggsäcken plockar jag egentligen endast upp den om jag upptäcker ett motiv som är lite utöver det vanliga. I andra fall räcker mobilen långt. Och tyngre utrustning än så har jag aldrig med mig när jag cyklar. Dessutom är ju mobilen alltid så lättillgänglig och därmed är ett klick aldrig långt borta.
På bästa läge längs strandpromenaden i Binz på tyska ön Rügen
ligger Kurhaus Binz. Denna pompösa och klassiska byggnad uppfördes 1907 enligt
ritningar av den tyske byggmästaren Otto Spalding.
Under främst 1920-talet var detta exklusiva badhotell populärt
bland välbärgade gäster som besökte kurorten Binz. På hotellet fanns bland
annat ett kasino och det arrangerades ständigt olika varietéer och kabaréer.
Kurhaus Binz klarade sig igenom såväl andra världskriget, då
det bland annat fungerade som härbärge åt flyktingar från de bombhärjade
städerna, och den följande DDR-tiden.
Under senare år har Kurhaus Binz moderniserats och restaurerats
till sin fornstora glans och drivs idag av hotellkedjan Travel Charme GmbH. Exklusiviteten
finns naturligtvis fortfarande kvar. Vill man bo i några av de vackra sviterna får
man vara beredd på att det kostar en del.
När jag besökte Binz för ett tag sedan fick jag tillfälle
att ta några bilder på byggnaden från olika vinklar och i varierande ljusförhållanden.
Bilden ovan är tagen i kvällsljuset från den långa piren som nästan ligger i
direkt anslutning till huset.
Den andra bilden togs i gryningsljuset. Perspektivet ser kanske lite underligt ut och det beror på att jag fick ta fyra olika bilder som jag sedan fogade samman i efterbehandlingen. Annars hade jag aldrig fått med hela huset med de 24 mm jag hade tillgång till.
I förra veckan spenderade jag tre dagar vid den tyska Östersjökusten. Eftersom jag gärna vill resa relativt lätt lämnade jag den tunga kamerautrustningen hemma. Kompaktkameran fanns däremot med och jag packade även ner ett lättare resestativ. Även om det inte var någon egentlig fotoresa så fick jag en del bilder med mig hem. En del av dessa kommer jag säkert att lägga upp här på bloggen den närmaste tiden.
Jag börjar med dessa fyra som jag tog vid den berömda piren i kurorten Binz på ön Rügen. Jag steg upp före gryningen och begav mig ut till den vidsträckta stranden längs Prorer Wiek med förhoppning om att fånga en soluppgång. Tyvärr var det rejält disigt den här morgonen så någon sol gick inte att skönja. Men bilderna jag fick i det svaga, diffusa gryningsljuset blev ändå ganska trevliga.
Bryggan i Binz har en lika lång som brokig historia. Den
första byggdes i trä redan 1902 och fungerade främst som angöringsbrygga för båtar.
Drygt två år senare, den 30 december 1904, förstördes denna 560 meter långa
träkonstruktion i en häftig storm.
Två år därpå var en ny brygga uppförd, som senare fick namnet ”Prinz Heinrich Brücke“. Även denna skulle drabbas av en tragisk olycka. I samband med att en ångare lade till vid bryggan den 28 juli 1912 brast en sektion och 50 personer föll i vattnet. 17 av dem miste livet.
I och med att vägnätet byggdes ut förlorade bryggan sin funktion som angöringsplats. 1942 hade träkonstruktionen vittrat sönder så pass mycket att den kollapsade. Någon ny brygga byggdes varken under krigsåren eller DDR-tiden. Först 1994 uppfördes en ny pir i Binz. Denna är 370 meter lång och används fortfarande som angöringsplats för mindre utflyktsbåtar.
