Det fanns en tid för ganska många år sedan då jag fotograferade mycket solnedgångar. Under senare år har det blivit mer sällan. Jag vill inte påstå att jag tröttnade på det, men den fotografiska utmaningen blir sällan speciellt stor. I stort sett alla kan få bra bilder när solen står riktigt lågt över horisonten.

Igår fick jag ändå ett ryck och körde ut till Barsebäckstrand. Jag hade studerat väderprognosen och tyckte att förutsättningarna för bra bilder såg lovande nu. Nu blev himlen lite väl molnfri för att få till de där extraordinära bilderna. Men jag tycker ändå att jag fick åtminstone några hyggliga rutor med mig hem.

Den här kvällen valde jag huvudsakligen att jobba med lite längre brännvidder. Bilden ovan är tagen med 180 mm tele och bländare 13. När solen börjar försvinna bakom horisonten går det väldigt snabbt. Tidsspannet är kanske fem minuter. Här tycker jag även att kompositionen blev riktigt trevlig. 

När jag kom hem senare på kvällen funderade jag lite mer på det här med att fotografera solnedgångar. Fotografering handlar ju om så mycket mer än tekniska utmaningar. Viktigast är trots allt att få uppleva magiska stunder i naturen. Och då står sig kvällar som denna bra.