I denna bloggpost publicerar jag enklare vardagsbilder och kortare texter.
[241006] Även om dagarna har varit riktigt fina den senaste veckan så märks det ändå att vi går mot kallare tider. Speciellt mornarna har varit kyliga med temperaturer runt nollstrecket. Det var bara två grader i luften när jag tog den här bilden nere vid Höje å för ett par dagar sedan. Det förhållandevis varma vattnet skapade nästan magiska dimslöjor i morgonljuset.
Den gångna veckan var jag på utflykt till Österlen. Egentligen inte för att fotografera bör jag kanske tillägga. Men i samband med ett kort stopp vid Vårhallen passade jag ändå på att ta några snabba bilder med mobilen.
Vårhallen ligger vid Tobisvik strax norr om Simrishamn. Platsen är känd för de vackra stenformationerna som löper rakt ut i Östersjöns vatten. Genom årtusendena har vattnets nötning skapat speciella mönster i det hårda berget. Liknande formationer går att finna både vid Stenshuvud och på Bornholm.
Just den här dagen var lite molnig. Det blåste dessutom ostlig vind, vilket gav rejäla vågor. Sammantaget bidrog det till att bilderna – i alls in enkelhet – blev bättre än vad jag förväntade mig vid fototillfället.
För ett tag sedan slog det mig att det var jättelänge sedan jag laddade upp en ny video på min YouTube-kanal. Min lilla actionkamera har mest legat och samlat damm det senaste året. Så när jag begav mig ut på en högst ordinär cykeltur tidigare veckan bestämde jag mig för att ta lite rörliga bilder under färden.
Nu har jag inte lagt ner jättemycket tid på det här klippet. Med tanke på innehållet blev det kanske även lite väl långt. Jag hade säkert kunnat korta ner det till hälften utan att missa något väsentligt. Men ni får betrakta klippet som ett sätt för mig att försöka komma igång med lite filmande igen. Och oavsett vilket är det kul att ta med er till miljöerna jag vistas i ganska ofta.
Sommaren må ha pikat, men den är sannerligen inte över än. De senaste dagarna har bjudit på riktigt fint cykelväder. Igår begav jag mig ut på en lite längre grusvägstur på dryga åtta mil. Färden gick söderut. Min plan var att runda Börringe och Havgård innan jag vände norrut mot Häckeberga.
Turen överträffade verkligen mina förväntningar. Genom åren har jag hunnit upptäcka de flesta små skogs- och markvägar i närområdet. Men flera av vägarna jag hamnade på igår var faktiskt helt nya för mig. Det är alltid lite extra spännande att inte veta vad som väntar bakom närmaste krök.
Jag gjorde naturligtvis ett par stopp under resans sång, plockade fram mobilen och tog några bilder. Jag har valt ut fyra i denna bloggpost.
Bilden ovan är tagen vid det böljande odlingslandskapet i Vinninge mellan Staffanstorp och Klågerup. De bördiga fälten är nyligen skördade vilket ger de rundade kullarna ett härligt mönster.
Holmejaskogen: Ja, jag vet faktiskt inte om den verkligen heter så. Men många kallar den för Holmejaskogen, efter den gränsar till byn med samma namn. Här är bokskogen bitvis tät och lummig. En lättare regn hade antagligen fallit under tidig morgon och den fuktiga luften skänkte skön svalka.
Blommande klöver: Det är synd att det inte går att förmedla dofter digitalt. Just nu blommar nämligen klövern på många fält, som i vänsterkant på bilden ovan. Den söta och blommiga doft som mötte mig längs den här grusvägen strax efter Stora Grönby var helt underbar. Norra Grönby är för övrigt mest känd för sin vackra och välbevarade mölla.
Gammal banvall: En bit söder om Börringe station cyklade jag på en gammal banvall. En gång i tiden gick järnvägen mellan Svedala, Anderslöv och Smygehamn här. Till min förvåning visade sig vägen vara en återvändsgränd. Så de sista hundra meterna fick jag cykla över en stubbåker innan jag nådde landsvägen.
Sist men inte minst en karta över turen. Så ni på ett ungefär kan se var jag cyklade:
Malmö är i ständig förändring och det dyker hela tiden upp nya saker mellan mina besök. För ett par veckor sedan öppnades den röda gång och cykelbron mellan Beijerskajen och den nya Varvsstaden som växer fram på det tidigare Kockums-området. Bron är 40 meter lång, väger 110 ton och lär ha kostat Malmö stad 13 miljoner kronor.
Vad som är mest iögonfallande med bron är så klart den röda färgen. Även om färgen säkert kommer att mattas en del med tiden sticker den ändå ut. På ett trevligt sätt. Mellan de kraftiga balkarna finns vackra träbänkar utplacerade.
Beijersbron är inte den enda bron som byggs över Södra Varvsbassängen. Bara några hundra meter bort uppförs även Styrmansbron, som utöver gång- och cykeltrafik även ska användas av stadsbussarna.
Kvar finns så klart även den gamla klaffbron, som dock har varit hårt belastad i många år. De nya broarna kommer förhoppningsvis att öppna upp nya stråk för alla som tar sig mellan de centrala delarna av staden och Västra hamnen.
Södra varvsbassängen var tidigare upp till 11 meter djup. För ett par år sedan grundades den rejält. Det kommer att ge bottnen en hel annan fauna, förbättra den biologiska mångfalden och förhoppningsvis även vattenkvaliteten.