Från bildflödet…

I denna bloggpost publicerar jag enklare vardagsbilder och kortare texter.

Det våras på Romeleåsen och blommande harsyra

Blommande träd och grönska vid Väderkullen

[260501] Traditionellt brukar jag ofta lämna ett stökigt Lund och bege mig ut på en cykeltur Valborgsmäss. Eftersom vårsolen sken och termometern visade 18 grader fanns det liksom ingen anledning att göra något undantag i år. Med vinden i ryggen blev det en ovanligt snabb färd över åkerlandskapet mellan Kyrkheddinge och Gödelöv. Därefter väntade stigningen upp genom Romeleåsens grönskande skogar.

Man förundras varje år över hur grön naturen blir på bara några enstaka veckor – ja ibland dagar. På de platser där solens strålar värmer lite extra är bokskogen nästan helt grön. Där det är lite mörkare tvekar däremot grönskan fortfarande. Under min färd kunde jag så klart inte motstå frestelsen att plocka fram mobilen och ta lite bilder på allt det vackra.

Blommande harsyra - Gödelövsskogen

På vissa platser i Gödelösvsskogen upptäckte jag att marken var helt täckt av blommande harsyra. Många misstar nog harsyran för att vara vitsippor. Blommorna är ganska lika varandra. Men harsyrans blad ser helt annorlunda ut och är betydligt ljusare, nästan limegröna.

Grönska Väderkullen

Bilden längst upp i bloggposten och bilden ovan är båda tagna vid Väderkullen strax norr om Romeleklint. Vitsipporna blommar fortfarande fint – åtminstone på mer lummiga och skuggiga platser.

Bokskogen börjar grönska

Cykel genom Skrylleskogen med vitsippor

[260428] Det var visserligen några veckor sedan cykelsäsongen drog igång. Men det är först nu som det känns riktigt lockande att göra små stopp, plocka fram mobilen och ta lite spontana bilder på omgivningen. Tidigare ikväll tog jag en kortare cykeltur ut mot Torna Hällestad och vidare genom Skrylleskogen. 

Vitsipporna i Trollskogen börjar så sakteliga sjunga på sista versen. För nu har bokträdens lövsprickning kommit igång. Snart är lövtaket skirt grönt och fångar effektivt upp solens energi.  Den korta tiden mellan de första vitsipporna och lövsprickningen är onekligen en av de härligaste stunderna på hela året. 

Det grönskar i trollskogen
Måryd - vår
Läs mer →

Körsbärsdalens vitsippor

Vitsippor längs Skogsmöllebäcken, Hasslemölla fälad

Eftersom jag ändå hade vägarna förbi gjorde jag ett kortare stopp i Körsbärsdalen tidigare i veckan, eller Hasslemölla fälad som området egentligen heter. Detta lilla naturområdet strax söder om Veberöd är tveklöst mest berömt för sina vackert blommande körsbärsträd. När jag var där hade träden ännu inte börjat blomma. Det dröjer nog ytterligare någon vecka.

Blommade gjorde däremot vitsipporna. Hagmarkerna och de branta slänterna ner mot den lilla Skogsmöllebäcken var bitvis helt täckta med de gnistrande vita små blommorna. Att vädret dessutom var helt fantastiskt gjorde så klart inte upplevelsen sämre.

Hasslemölla fälad är inte speciellt stor. Men det är en härlig och lugn plats för en stunds ”mindfulness” i naturen.

Ek och vitsippor, Körsbärsdalen

Vitsippan är en ”opportunist”, som anpassat sitt liv efter träden. Den måste alltså hinna växa upp och blomma innan lövsprickningen, då en betydande del av solljuset som når marken försvinner.

Men symbiosen slutar inte där. Under marken finns ett stort nätverk av svamptrådar, s k mykorrhiza, som utbyter näringsämnen med växterna. Detta svampsystem delar vitsippan med träden.

Trestammad björk, Hasslemölla fälad

Jag passade även på att filma lite sekvenser med mobilen, som jag klippte ihop till en kort Reel på Instagram:

Du är kanske även intresserad av:

Vårens flitigaste sångare har anlänt till Skåne

Bofink

Bofinkens sång är omisskännlig och ett riktigt uppskattat vårtecken. De senaste veckorna har hanarna börjat markera sina revir med sina karaktäristiska strofer.

Sången brukar beskrivas som en genomrullande tonföljd som avslutas med en snärtig knorr. När sången är som mest intensiv kan en bofink sjunga tio gånger i minuten, vilket blir tusentals gånger per dygn.

Bofinken är en riktig allätare, något som gör att många hanar väljer att övervintra i Skåne. Under vintern livnär den sig på fröer. På sommaren är det däremot nästan enbart insekter och spindlar som står på menyn.

Bofinken på bilden fångade jag vid Stensoffan för några dagar sedan.

Du är kanske även intresserad av:

Sångsvanarna mellanlandar vid Krankesjön

Sångsvanarna anländer till Krankesjön

Våren har anlänt till Skåne och flyttfåglarna med den. Ett vårtecken gott som något är att sångsvanarna – precis som tranorna – har påbörjat sin resa norrut. När jag besökte Almens fågeltorn tidigare idag såg jag ett flertal sångsvanar landa på Krankesjöns vatten. Här vilar de upp sig en stund innan de fortsätter resan.

Nästa anhalt kan mycket väl bli Hornborgasjön eller Tysslingen. Men häckningsplatserna ligger ytterligare en bra bit norrut, vid de norrländska sjö- och myrmarkerna där solen aldrig går ner i sommar.

Storskrake fångad i flykten

Den observanta ser säkert ett gäng storskrakar precis där svanarna går ner. Det var ovanligt hög aktivitet bland storskrakarna idag. En av dem – en ståtlig hane – lyckades jag fånga på bild precis när den svepte förbi fågeltornet.

Du är kanske även intresserad av:

Ett gyllene ögonblick med en ormvråk

Ormvråk i gyllene kvällsljus

Jag skulle just lämna parkeringen vid Stensoffan och köra hem när jag upptäckte att en ormvråk kom glidande rakt ovanför mig. Jag följde fågeln med blicken och noterade att den snart slog sig ner på en gammal död gren en bit från mig. Solen var så sakteliga på väg att dala ner bakom horisonten.

Jag tog en chansning och försökte långsamt närma mig trädet där fågeln satt. Jag hade inte sett många rovfåglar tidigare under dagen och det här kunde i bästa fall bli en fin ”bonusbild”.

Att smyga sig på en ormvråk som sitter högt över marken är i princip omöjligt. Det gäller snarare att hålla tummarna och hoppas på att den inte flyger iväg. Att närma sig långsamt och ta nya bilder med jämna mellanrum brukar vara en bra strategi.

Den här gången kom jag hyggligt nära. Ljusförhållandet var inte helt enkelt. Men det varma infallande kvällsljuset gav ormvråken en närmast gyllene ton. Gul är den ju själva verket inte. Det här ser snarare ut att vara en relativt ljus och sannolikt ganska ung individ. Strax efter jag tagit bilden lyfte fågeln och försvann. Även om resultatet kanske inte blev helt perfekt så blev det trots allt en trevlig bonusbild.

Du är kanske även intresserad av: