Lördagen bjöd på ett helt fantastiskt höstväder. Jag hoppade på cykeln och tog en liten tur ut till Krankesjön och Revingehed. Nu märks det verkligen att träden börjar skifta färg. Inte minst björken och lönnen har antagit gyllene toner.
Längs en grusväg på den östra sidan av övningsfältet fann jag dessa läckert gyllene lönnar. Så jag gjorde ett kortare stopp och tog några bilder med mobiltelefonen. Jag hade nämligen ingen annan kamera med mig. För att säkerställa ett mer önskvärd bildkvalitet tog jag bilden i RAW-format och jobbade sedan upp slutresultatet i Photoshop.
Lönnarna på bilden är riktigt gamla och en gång i tiden tillhörde sannolikt en större gård som låg vid den här platsen. För 60 år sedan låg det många gårdar på Revingehed. Men alltefter att övningsfältet expanderade köptes dessa upp av försvarsmakten. De flesta är rivna och borta idag.
Jag brukar ha som princip att alltid skriva minst en bloggpost från mina fotoutflykter. Det gäller egentligen oavsett om jag får bra bilder eller inte.
Tidigare idag besökte jag både Gryteskog och Borelunds naturreservat i närheten av Torna Hällestad. Tanken var att jag skulle fotografera djur. Men jag tror nästan att de här landskapsbilderna var dagens behållning.
För även om jag fick hyggliga bilder på både rödhake och större hackspett så väger det inte riktigt upp för det faktum att jag såg en riktigt ståtlig dovhjort, hade närkontakt med en sparvhök och försökte smyga mig på en fin gröngöling. Även om det naturligtvis är kul att enbart träffa på de sistnämnda djuren ute i naturen så hade jag så klart önskat mig lite bilder också.
När jag inte såg fler djur plockade jag istället upp min kompaktkamera och tog några landskapsbilder vid Borelund. Det var en klar och vacker kväll med en distinkt antydan om höst i luften. Framför allt gillade jag hur den låga kvällssolens strålar skapade läckra skuggor över ängarna. Dessa framträder tydligt på de båda motljusbilderna.
Så även om jag missade en del goda djurmotiv får jag väl ändå vara nöjd med dagens bildskörd.
Att fotografera sparvhökar i flykten är sannerligen ingen enkel uppgift. De gracila rovfåglarna flyger ofta både lågt och snabbt. Därför är det alltid lite extra kul när man faktiskt lyckas få skapliga bilder.
Just den här sparvhöken räddade min dag när jag besökte Skanörs ljung för ett par veckor sedan. Efter att ha letat flera timmar utan att hitta något roligt att fotografera såg jag plötsligt någon som rörde sig snabbt över ljungheden. Jag höjde kameran, siktade och tryckte av en snabb bildserie.
Till min lycka upptäckte jag att åtminstone ett par bilder i serien var skarpa. När man tar bilder på flygande fåglar så här pass nära marken och vegetationen är det inte ovanligt att kameran låser skärpan på något annat objekt än just fågeln. Men i just det här fallet blev det perfekt.
Jag har flera gånger skrivit om att jag helst vill fånga djur i sitt rätta sammanhang. Just här passerade sparvhöken över ett björnbärssnår. Björnbären går till och med att se nere i vänsterkanten av bilden. Det är i sådana här miljöer sparvhökarna jagar sina byten, som oftast består av olika slags småfåglar.
Den andra bilden i serien tog jag när sparvhöken girade snett uppåt för att sedan flyga bort mot ett närliggande träd. Den lite mörkare toningen i bildens nederkant är havet och horisontlinjen.
Trots att vi har kommit en bra bit in i oktober står hösten fortfarande bara i farstun och väntar på att göra sitt riktiga intåg. I Skåne är de flesta träd fortfarande gröna. Det dröjer nog ytterligare någon vecka innan de riktiga höstfärgerna blir som mest framträdande.
Tidigare idag tog jag en snabb tur ut till Dalby Söderskog för att njuta av det soliga vädret. Med mig hade jag även systemkamera och vidvinkelzoom. Det sistnämnda objektivet har jag av någon anledning arbetat på tok för lite med sedan jag köpte det för snart två år sedan. Lite synd för objektivet är väldigt skarpt och i rätt miljöer är det dessutom väldigt användbart.
Eftersom det här var en snabb spontanutflykt tog jag inte stativet med mig. Något jag delvis ångrar. I skogen var det ganska mörkt och jag var tvungen att jobba med onödigt höga ISO-tal i kombination med lite väl stor bländaröppning. Men bilder blev det så klart ändå. Här har jag lagt upp tre exempel.
Den lilla bäcken som rinner genom Dalby Söderskog är inte speciellt porlande så här års. Faktum är att den nästan är helt uttorkad. Den översta bilden är i stort sett tagen mitt i bäckfåran där vattnet – åtminstone på vintern och våren – forsar fram mellan stenarna.
De gröna och mosstäckta stockarna fann jag inne i skogen, en bit från stigen. Jag gillade både deras form och färg, så jag tog en bild från en nivå ganska nära marken.
Även den sista bilden är tagen längs bäckfåran. Här ligger några av de otaliga träd som fallit genom åren. Eftersom Dalby Söderskog är en nationalpark kommer de gamla träden att ligga kvar för att sakta men säkert brytas ner av djur, svampar och andra mikroorganismer.
Som ni ser är skogen fortfarande grön. Men samtidigt ligger det en hel del färgade löv på marken som ändå antyder att sommaren grönska sjunger på allra sista versen.
Den här bilden tog jag strax utanför Silvåkra för ett tag sedan. Längs en av de små grusvägar som främst militären använder i sin övningsverksamhet. I de här omgivningarna har jag spenderat mycket tid de senaste åren, främst i min jakt på bra fågelbilder men även under otaliga cykelturer.
Jag har alltid varit lite svag för den här typen av ”skiktade” landskapsbilder. Motiv där olika skogspartier eller upphöjningar i terrängen skapar olika lager bort mot horisonten. Den här bilden är just en sådan.
Grusvägen försvinner bakom ett litet krön på den gräsbevuxna kullen. Lite lägre bort går det att ana ett skogsparti med blandskog. Ytterligare någon kilometer bort höjer sig en tallskog över landskapet. Och sist men inte minst. Borta i diset går det att ana Romeleåsen och Romeleklint.
Bilden är tagen med ett teleobjektiv vilket starkt bidrar till att trycka ihop perspektivet. På så sätt ser det inte ut att vara så långt mellan platsen där jag tog bilden och Romeleklint. I själva verket är det drygt sju kilometer.
