Jag tycker att jag har fått kämpa en del med fotograferingen de senaste veckorna. Sommaren borde egentligen vara en perfekt tid för fotografering, men för mig har det under många år varit annorlunda.
Mycket handlar nog om att intensiva ljuset under de långa högsommardagarna är riktigt jobbigt att arbeta i. Inte sällan direkt fult. Lägg därtill att dagarna kan bli riktigt varma. Nej, om man ska fotografera på sommaren är det tidiga mornar eller sena kvällar som gäller. Solen går upp redan vid 04.30 så här års. Det är bara att erkänna, så pass morgonpigg är jag inte. Kvar återstår kvällarna då.
Igår kväll begav jag mig ut till mina sedvanliga jaktmarker runt Krankesjön. Jag inledde med två turer på ängarna öster om Silvåkra och avslutade kvällen med att gå en tur över Sjötorps ängar. Jag såg och fick en del bilder på småfåglar och lyckades dessutom fånga en liten harunge i sökaren. Men några riktigt bra bilder blev det inte, vilket jag verkligen hade önskat mig.
Innan jag packade in kamerautrustningen i bagaget och körde hem tog jag denna bild vid Sjötorps ängar. Klockan var då 22.00 och solen hade just dalat ner bakom horisonten på årets längsta dag.
Ja, om ni har missat det så var det sommarsolstånd igår. Nu vänder det och vi går åter mot mörkare tider – både på gott och ont. För som jag skrev, långa sommardagar är inget jag är så förtjust i ur ett rent fotografiskt perspektiv.
Så här i mitten av juni månad är det livlig aktivitet i både buskage och vass runt Källby dammar. Det här är sångarnas tid. Honorna ruvar äggen och sköter om ungarna medan hanarna gör sitt bästa för att hävda reviren med sin underbara sång.
I Sverige häckar runt 15 olika arter av sångare. Flera av dem är väldigt lika vararandra och att skilja dem åt är verkligen inte lätt. Artbestämningen görs därför lättast utifrån sången och det habitat de häckar i.
Så i denna bloggpost måste jag göra en friskrivning och poängtera att jag kan ha gjort en felaktig artbestämning. Men jag tror i vilket fall att det är kärr- och rörsångare som jag fotograferade för någon dag sedan. Som ni själva ser är fåglarna på dessa bilder nästan identiska utseendemässigt.
De två första bilderna tror jag är en kärrsångare. Hanen hade ett revir långt inne i ett buskage och hoppade ivrigt runt mellan flera grenar samtidigt som han sjöng intensivt. Det skålformade boet byggs främst av gräs- och vasstrån där honan lägger tre till fem ägg. Födan består främst av insekter och larver.
Rörsångaren lever däremot främst inne i tät vass där den även bygger sitt bo strax ovanför vattenytan. Fågeln hoppar och flyger fram mellan vasstråna på jakt efter olika insekter. Precis som hos sävsångaren går det ofta att finna hanen sittande på ett vasstrå där han sjunger ihållande.
De två sista bilderna i denna bloggpost tror jag är rörsångare.
På fredagsförmiddagen begav jag mig ner till Källby dammar med kameran. Syftet var främst att fotografera alla de fågelarter som häckar i och runt dammarna. Men som bonus fick jag även ett gäng trevliga bilder på den blåbandade jungfrusländan.
Just vid denna tid finns det rikligt med blåbandade jungfrusländor i närheten av Källby dammar. Habitatet med lugnt rinnande vatten i kombination med en rik men inte alltför tät växlighet tycks passa den lilla sländan perfekt.
Utseendemässigt skiljer hanarna och honorna sig åt rejält. Faktum är att jag från början trodde att jag fotograferade två helt olika jungfrusländarter. Men när jag kom hem och läste på lite mer insåg jag att det var helt enkelt bara var olika kön.
Hanen har en läckert blåskimrande kropp. Vingarna är genomskinliga bortsett från ett stort och karaktäristiskt mörkt band. Här skiljer sig den blåbandade jungfrusländan mot den blåa jungfrusländan, som har helt mörka vingar.
Honans färg går mer åt det grönbruna hållet. Vingarna är genomskinliga till svagt gröna med små vita fläckar längst ut på spetsarna.
Några minns kanske att jag fotograferade en liten gulsparv på gränsen mellan Vombs ängar och Revingehed tidigare i våras. Det som är lite småroligt med den här bilden är att det sannolikt är samma gulsparv, fotograferad en månad senare.
Anledningen till att jag tror att det är samma fågel är att bilden togs på exakt samma plats. Jag minns dock inte helt om det till och med var i samma buske. På marken någonstans alldeles i närheten låg sannolikt honan på sina ägg och hanen gjorde allt han kunde för att bevaka sitt revir.
Försommaren är här och min cykelform börjar bli allt bättre. Den gångna helgen cyklade jag årets hittills längsta tur då jag begav mig ut på grusvägarna runt Vombsjön och Revingehed. När jag kom hem stannade trippmätaren på 82 kilometer.
Vädret var nästan helt perfekt. Växlande molnighet, en medeltemperatur på behagliga 18 grader och relativt svaga vindar.
Den här gången tog jag med mig min kompaktkamera, något jag inte ångrar med facit i hand. För jag gjorde åtskilliga stopp för att ta bilder på det vackra försommarlandskapet. Varje gång jag beger mig ut så här års slår det mig hur otroligt vacker och variationsrik den skånska landsbygden är.
Den översta bilden under huvudrubriken är tagen i närheten av en större gård som heter Blommeröd. Från den här platsen har man en helt fantastisk utsikt över Övedsklosters vidsträckta åkerarealer.
Vissa år är dessa fält helt täckta av blommande raps, vilket brukar vara en imponerande syn. Men den här säsongen odlas säd på åkrarna. Hur som helst tycker jag att bilden blev riktigt fin, med de grönskande fälten och vägen som leder betraktaren in i motivet.
Harlösabäckens dalgång
Från Hjularöds slott rinner en liten porlande bäck ner mot Harlösa för att senare mynna ut i Kävlingeån. Genom årtusendena har här skapats en djup dalgång, som är otroligt vacker så här års.
Blommor som sommargyllen och smörblomma förgyller verkligen gräsängarna, som hålls i schack av betande kor. Genom dalgången går även en av Skåneledens etapper.
Rent fotografiskt tog jag bilden mer eller mindre från cykelstyret så kompositionen hade säkert kunnat göras en smula bättre.
Bokeröds blommande raps och slingrande grusvägar
Uppe vid Bokeröd strax öster om Hjularöds slott blommade rapsen som bäst. Här gjorde jag ett kort stopp för att imponeras av alla de hundratusentals flitiga bin som frossade på rapsblommornas nektar. Ljudet från så många surrande små vingslag är verkligen speciellt.
Grusvägen som skär genom rapsfältet är för övrigt riktigt trevlig att cykla. Strax bortom vägkröken ligger gården Skotthusa.
Portalen in till Borstbäckens naturreservat
Ni som följer bloggen vet att jag besökt Borstbäckens naturreservat vid ett flertal tillfällen. Men sällan har jag fått ett så här vackert välkomnande. För vid den norra infarten till ravinen möttes jag av den här portalen bestående av grönskande bokskog, blommande hästkastanj och höga granar.
Här kändes det nästan som att man står vid en port som leder in till en sagovärld. Vilket det på sätt och vis även är. För Borstbäckens naturreservat är en speciellt plats som skiljer sig väldigt mycket från den omgärdande jordbruksmarken.
Blommande ramslök
Väl nere vid Borstbäckens porlande vatten noterade jag bokskogen var så grön som den kan vara i slutet av maj. Dessutom blommade ramslöken för fullt. Längs bäcken växer ramslöken i rikliga mängder, men eftersom det är ett naturreservat får den inte plockas här.
Om det fanns gott om blommande ramslök längs Borstbäcken så var det inget mot vad jag upptäckte i en skog några kilometer längre bort. Så här mycket ramslök har jag aldrig sett tidigare. Marken var helt täckt med växtens skimrande vita blommor.
Den karakteristiska lökdoften märkte jag dock inte av. Den brukar göra sig påmind först då ramslökens blad börjar vissna lite senare på sommaren.
