När jag gick en kortare runda i Dalby norreskog för någon vecka sedan upptäckte jag siluetten av en större fågel uppe i ett högt träd. Tämligen omedelbart kunde jag konstatera att det var en hackspett. När jag väl fått in fågeln i sökaren såg jag att det var en gröngöling.
Gröngölingen är näst efter spillkråkan den näst största
hackspett-arten vi har i Sverige. Den trivs i miljöer där det både finns
blandskog och öppna fält. Vuxna fåglar håller sig på ett relativt begränsat
område livet ut, så det är sannolikt att jag kan återvända till platsen och ta
nya bilder på just den här gröngölingen.
Jag vet inte om det var det kylslagna vädret som gjorde gröngölingen relativt orädd. För även om fotovinkeln var den bästa så fick jag gott om tid på mig att ta bilder på den vackra fågeln i aftonsolen. Efter några minuter tog den en kortare flygfärd till ett närliggande träd. Den här individen är en hane. Både hanar och honor är röda på hjässan, men det är bara hanarna som har det röda strecket under ögat.
En molnfri himmel utan måne. Igår var förutsättningarna goda för att ta bilder på stjärnhimlen över Skåne. Så när mörkret lagt sig packade jag ner fotoutrustningen och körde österut.
Att fotografera stjärnor i närheten av Lund är ingen större idé. Här är ljusföroreningarna från de stora tätorterna så pass betydande att resultatet inte blir speciellt bra. Den här gången bestämde jag mig för att stanna vid Klingvalla och Silvåkra. Platser där jag ofta brukar fotografera fåglar.
Trots att här inte ligger några riktigt stora städer var ljusföroreningarna vid horisonten ändå irriterande. Men jag tycker ändå att resultatet blev acceptabelt.
Nu var det ett tag sedan jag senast ägande mig åt så kallad astrofotografering. Så till en början kände jag mig en smula ringrostig. Det gäller att vänja sig med, dels att jobba i totalt mörker, men även att finna rätt skärpa och exponering genom att helt enkelt ta testbilder. För i sökaren är det så klart helt svart.
Temperaturen hade klättrat ner några grader under nollstrecket och marken började så smått täckas av ett tunt lager frost. Lyckligtvis var jag varmt klädd och efter någon timme kände jag mig alltmer komfortabel där ute i mörkret. Av förklarliga skäl är detta ingen syssla för personer som är mörkrädda.
Den översta bilden i blogginlägget är tagen nästan rakt uppåt med rejäl vidvinkel. På så sätt gav de höga tallarna bilden en fin inramning. Utan att vara helt säkert gissar jag att det ljusa bandet i mitten av bilden är vintergatan.
Bilden på den ensamma tallen ovan är tagen på samma plats, bara ett stenkast från den lilla byn Silvåkra. Bilden är tagen i ostlig riktning och här syns en del ljusföroreningar vid horisonten, sannolikt från Vomb och Sjöbo. Trots det tycker jag att det blev en trevlig bild.
Den sista bilden nedan är tagen i den lilla tallskogen som utgör fritidsbyn Klingvalla strax utanför Veberöd. I vägens förlängning syns ljuset från Vombs vattenverk. Precis som på bilden med trädet har jag lyckats få fram svaga nyanser på grusvägen och de omgivande tallarna. Trots att det inte går att utskilja några egentliga detaljer tycker jag ändå att det lyfter bilderna en hel del.
Glöm inte bort att klicka på bilderna för att se dem i den uppladdade upplösningen. Stjärnorna framträder nämligen betydligt bättre då.
För några år sedan hade det varit en mindre sensation att se
en ägretthäger i Sverige. Men den senaste tiden har arten blivit allt
vanligare. Förklaringen är sannolikt det varmare klimatet och de milda
vintrarna.
De ägretthägrar som etablerat sig i södra och östra Sverige kommer ursprungligen förmodligen från Baltikum där fågeln lär vara väldigt vanlig.
När jag besökte Almens fågeltorn för några dagar sedan såg
jag flera ägretthägrar på strandängarna. Några kom riktigt nära vilket gav mig
goda möjligheter att ta bra bilder på de vita fåglarna.
Precis som ifjol tänkte jag göra en liten summering av det gångna bildåret. I vanlig ordning har jag valt ut tolv bilder, en bild från varje månad.
Det var inte helt enkelt att bestämma vilken bild som skulle representera respektive månad. Givetvis ville jag att det skulle vara en bra bild, men lite variation bland motiven var även önskvärt. Nedan finner ni resultatet.
Glöm inte bort att klicka på en bild för se den i större format och läsa bildtexten. Det går även bra att bläddra bland bilderna via pilarna i vänster, respektive högerkant.
På lilljulafton vaknade Skåne upp till ett vackert
vinterlandskap. Den nyfallna snön var säkert extra välkommen så här i juletid.
Jag kunde så klart inte låta bli att bege mig ut för att ta lite nya bilder.
Det gäller ju att passa på för snön blir sällan långvarig i Skåne. Med facit i
hand hade allt töat bort redan på juldagen.
Jag parkerade bilen vid Skrylle och tog därefter en kortare
promenad till den blåbärshage i närheten av Måryd som jag fotograferat vid ett
flertal tillfällen tidigare. Det är fantastiskt hur mycket miljön på den här platsen
förändras för varje årstid. Nu var blåbärsriset, stengärdena och träden inbäddade
i ett tunt lager nysnö
Jag kan lätt bli en smula villrådig i den här typen av
relativt komplexa miljöer. Det finns så mycket att fotografera, men det är
väldigt svårt att, dels finna den bästa vinkeln, men även att bestämma exakt
vilka objekt som ska finnas med i bilden.
Hur som helst fick ett helt gäng bilder med mig hem och här
har jag blockat fram tre exempel. Nu håller jag tummarna för att det blir lite
mer snö de närmaste månaderna. För den lyser verkligen upp i det annars mörka
vinterlandskapet.
