Kungsfågeln är lätt att höra men svårare att se

Kungsfågel i barrträd

Under vinterhalvåret är det väldigt lätt att höra kungsfåglarnas karaktäristiska och ljust högfrekventa läten i skogen. Men att få syn på de små fåglarna och i bästa fall fånga dem på bild är betydligt klurigare.

Kungsfågeln är nämligen en väldigt liten fågel, den minsta fågelarten vi har i Europa. Dessutom är den hyggligt välkamouflerad och i ständig rörelse mellan grenarna.

Så här års håller sig kungsfågeln i mindre grupper. Min gissning är att individerna i gruppen håller kontakt med varandra genom det högfrekventa lätet.

Kungsfågel söker föda i gran

I träden jagar de främst små insekter som till exempel hoppstjärtar och små spindlar. Enligt mina egna iakttagelser föredrar de att jaga i barrträd. Det är också i barrträd de häckar under sommaren.

Den här vintern har ju varit osedvanligt mild i Skåne, så kungsfåglarna lider antagligen ingen nöd.  Annat är det under stränga vinternätter som kan bli riktigt tuffa för en fågel som inte vägen mer än några gram. För att reducera värmeförlusten kan flera individer sova tätt tillsammans i ett buskage eller i en håla i snön.

Du är kanske även intresserad av:
> Kungsfågel på furukvist
> Gärdsmygen – Sveriges näst minsta fågel

En solig fredag vid Trollskogen

Trollskogens vresbokar i motljus

Alla som bor i Skåne kan intyga att vädret i stort sett har varit helt bedrövligt de senaste två veckorna. Den gångna fredagen var emellertid ett stort undantag. Trots att jag hade lite klent med tid lyckades jag klämma in en kort runda genom Trollskogen och Gryteskog, naturreservatet som ligger strax utanför Torna Hällestad.

Med facit i hand önskar jag att jag hade reserverat hela fredagen åt uteliv. För i rejäl kontrast till de senaste veckornas stormar och regnoväder var det helt underbart att njuta av solen. Det känns verkligen att den värmer på ett helt annat sätt jämfört med bara för en månad sedan. Några veckor till så är förhoppningsvis våren här på allvar.

Den översta motljusbilden är tagen vid en av de många och smått unika vresbokar som växer i Gryteskogs naturreservat. Jag tycker helt klart att de krokiga träden har sin charm oavsett årstid.

Gammal bok i Prästaskogen

Den andra bilden är tagen under ett av de största och antagligen även äldsta bokträden i området.

Slutligen passade jag även på att ta några bilder vid den lilla dammen i Gryteskog. Notera hur tydligt de kala träden reflekteras i vattnet.

Dammen i Prästaskogen

Du är kanske även intresserad av:
> Höstatmosfär i Prästaskogen
> Höst på åsen

Kroppekärrsrundan

Kroppekärrsrundan, Dalby Söderskog

Jag körde förbi Dalby Söderskog igår och passade på att ta en snabb bensträckare. Dalby Söderskog är en av totalt 30 nationalparker i Sverige. Lövskogslunden strax utanför Dalby tätort är inte speciellt stor, men bjuder ändå på en trevlig naturupplevelse.

Vackrast är skogen så klart på våren när vitsipporna blommar. Där är vi inte riktigt än. Men när solen tittade fram genom kala träden fick jag ändå en föraning om att våren står i startgroparna. Notera t ex hur grönt gräset är på den övre bilden.

Dalby Söderskog

Stigarna i Dalby Söderskog har fräschats upp ordentligt under senare år. Jag valde den så kallade Kroppekärrsrundan som med sina 2,3 kilometer går runt hela skogen. Egentligen alldeles för kort för mig, men säkert precis lagom för många andra. Jag minns att spåret tidigare kunde vara väldigt lerigt. Speciellt vid den här tiden på året. Men nu har man förstärkt upp det ordentligt med ny stenkross vilket gör rundan betydligt komfortablare.

Du är kanske även intresserad av:
> Våren står i full blom i Dalby Söderskog
> Vit- och gulsippor i Dalby Söderskog

Entita och talgoxe

Talgoxe hane Silvåkraskogen

Under gårdagen spenderade jag ett par soliga timmar i Silvåkraskogen. Jag såg en hel del olika fågelarter. Några av dem lyckades jag dessutom fånga på bild. Även om det inte kändes som att fotolyckan var på topp, blev resultatet ändå över förväntan när jag väl hade tagit fram slutresultatet i efterbehandlingen. Bäst blev nog bilderna på talgoxen och entitan.

Talgoxen och entitan är relativt närbesläktade fågelarter. Det ser man nästan på utseendet. Den markanta skillnaden är så klart att talgoxen har ett gult bröst med en markerad svart ”slips”. Entitan är däremot huvudsakligen ljusgrå. Däremot har den liksom talgoxen en kolsvart hjässa.

Entita Silvåkraskogen

Den milda vintern och de allt ljusare dagarna betyder att både talgoxen och entitan börjat sjunga för fullt. Även om sången skiljer sig mellan de båda arterna finns det även klara likheter.

Sedan har vi det där med skillnaden mellan entita och talltita. Dessa båda arter ser i stort sett identiska ut. Men eftersom jag tog bilden i skånsk blandskog talar det mesta för att det är en entita på bilden. Talltitan är däremot vanligare i barrskogarna längre norrut i Sverige.

Du är kanske även intresserad av:
> Blåmes och entita bland vita blommor
> Talgoxe på kotte

Pilfinkar

Två pilfinkar i Borelunds naturreservat

Jag skrev tidigare fick jag inte jättemånga roliga bilder vid min senaste tur ut till Borelunds naturreservat. Ja, om vi bortser från de här pilfinkarna då.

Det vore fel att påstå att pilfinken är exotisk fågel i Skåne. I stort sett alla känner till den, men nästan lika många förväxlar den med gråsparven. De båda arterna är ganska lika till utseendet, men pilfinken känns igen på sin kakaobruna hjässa och den svarta fläcken på kinden.

Pilfink

Jag fann en större grupp pilfinkar som satt och tjattrade i ett större buskage. Jag lyckades komma ganska nära dem. Det svåra var snarare att hitta en fri vinkel där det inte var en massa grenar och kvistar i vägen. Dessutom var det sent på eftermiddagen och lite klurigt att finna ställen där fåglarna inte satt i skuggan.

En handfull hyggliga bilder blev det trots allt. Så här på nära håll upptäcker man snabbt att pilfinken faktiskt är en ganska vacker fågel. Jag gillar i vilket fall de bruna tonerna, som just här framträdde väldigt bra i den intensiva kvällssolen.

Pilfink i kvällssolen

Du är kanske även intresserad av:
> Bofink i hassel
> Bergfink på grankvist