I denna bloggpost publicerar jag enklare vardagsbilder och kortare texter.
Revingehed i septembersol
[230928] September har verkligen bjudit på ett härligt sensommarväder. Tidigare idag tog jag en cykeltur ut på grusvägarna över Revingehed. Vid en av talldungarna fångade jag i all hast den här bilden.
Sensommarvärme
[230921] 25 grader varmt och strålande solsken. Torsdagen bjöd på ett helt underbart sensommarväder. Jag kunde inte komma på någon mer passande aktivitet än att bege mig ut på en rejäl cykeltur på skogsvägarna över Romeleåsen och Häckebergaskogen. När jag återvände hem till Lund stod trippmätaren på 68 kilometer
Värmen till trots så märks det att hösten är i antågande. Björken börjar få en gyllene ton och en del löv har redan hunnit falla till marken. Men i övrigt är det mesta fortfarande grönt. Åtminstone några veckor till.
Här bjuder jag på tre bilder som jag i all hast tog längs de små ringlande vägarna.
Den gångna veckan spenderade jag två dagar i Varberg. Trots att det finns en hel del vackra platser i staden med dess omgivningar är det alltid lite svårt att få tid över till mer seriös fotografering. Jag hade dessutom bara kompaktkamera och mobiltelefon med mig. Men något i bildväg lyckades jag trots allt fånga. Här bjuder jag på fyra exempel.
Varbergs strandpromenad
Söder om Varbergs fästning följer strandpromenaden den klippiga kustlinjen bort mot Lilla Apelviken och Subbe fyr. Den sistnämnda syns på den klippiga udden i mitten av bilden. Vatten och vind har under årtusendena slipat urberget och skapat de för västkusten så karaktäristiska klipporna.
Själv passade jag på att ta en joggingtur längs strandpromenaden. I samband med denna tog jag bilden ovan. Som ni ser låg havet nästan spegelblankt.
Varbergs kyrka i aftonljus
Vid det stora torget mitt i staden ligger Varbergs kyrka. Denna stenkyrka i gustaviansk stil uppfördes under 1700-talets andra hälft. Den tidigare kyrkan, kallad Caroli kyrka, förstördes nämligen i den stora stadsbranden 1767. Väggarna är vitputsade och taket pryds av grönskimrade kopparplåt från 1978.
Just när jag tog bilden var kvällshimlen lite extra spektakulär, vilket naturligtvis lyfte motivet en hel del.
Varbergs fästning sedd från Rantzauklippan
Drygt 300 meter från Varbergs fästning ligger den så kallade Rantzauklippan. Genom historien har flera dramatiska scener utspelat sig på denna plats. Mest berömd är Varbergs erövring 1562 och den följande Varbergs kapitulation 1569.
Klippan har fått sitt namn efter den danske härföraren Daniel Rantzau som miste livet här i samband med att han under en belägring blev träffad av en svensk kanonkula från fästningen. Till minne av honom finns ett monument med den latinska texten ”Diverso tempore diversa fata”, vilket på svenska betyder ”Skilda öden vid skilda tider”.
Trots detta tragiska öde lyckades danskarna återta fästningen från de svenskarna. Först genom freden vid i Brömsebro 1645 blev fästningen åter svensk.
Blommande ljung på Årnäsudden
Både norr och söder om Varberg finns ett flertal kustnära naturreservat. Ett av dessa är Årnäsudden. Just vid den här tiden på året är ängarna lite extra färgsprakande då ljungen blommar i all sin prakt mellan de grå klipphällarna.
Törnskatan är en trevlig fågel som är relativt lätt att finna på skånska hedar och hyggen sommartid. Fågeln spenderar en stor del av vintern i Medelhavsområdet och anländer inte till häckningsplatserna i södra Skandinavien förrän i slutet av maj.
För ett tag sedan gick jag förbi ett större busksnår där ett par törnskator med största sannolikt hade ett bo. Reviret markerade de med all tydlighet genom att vicka på stjärten i kombination med avge ett smackande varningsläte. Då törnskatan är en relativt kaxig och orädd fågel lyckades jag få bilder på både hanen och honan.
Det är inte speciellt svårt att skilja en hane från en hona. Karaktäristiskt för hanen är det gråblåa huvudet och det svarta ”zorrostrecket” längs ögat. Bröstet har ofta en lätt rosa ton. Både hanen och honan har en kraftig näbb som de fångar större insekter och smågnagare med. Honans fjäderdräkt är mer nedtonad med ett vackert vågigt mönster över bröstet. Just den här honan var ringmärkt, vilket syns tydligt på bilden.
När jag senast besökte Sjötorps ängar vid Krankesjön observerade jag flera tornfalkar. Eftersom det var relativt många individer utgick jag ifrån att det var årets ungar som nyligen lämnat sina bon och nu var i full färd med att lära sig jaga på egen hand. Av fjäderdräkterna att döma såg det dessutom ut som ungfåglar.
Just nu finns det gott om gräshoppor och vårtbitare i det höga gräset på ängarna. Trots att en gräshoppa är både snabb och välkamouflerad är den ingen match för tornfalkens skarpa öga.
Vanligtvis söker falken upp en lämplig stolpe i terrängen. Sedan sitter den där och spanar tills den får syn på en större insekt. Då gör den ett snabbt utfall, fångar gräshoppan i klorna och återvänder sedan till stolpen för att slutligen äta upp den färska fångsten. Processen återupprepas sedan gång på gång.
Tyvärr kom jag aldrig riktigt nära falkarna den här gången, så några toppbilder blev det inte. Men i brist på annat kände jag ändå att de kunde få vara med i en ny bloggpost.
Högsommaren är ängsblommornas och fjärilarnas tid. Just nu blommar ängarna som bäst på Revingehed. På fälten samlas även en mängd olika slags fjärilar och humlor.
När jag promenerade längs ängarna för några dagar sedan lyckades jag få bilder på två relativt vanliga fjärilsarter; rapsfjärilen och puktörneblåvingen. Jag är visserligen inte helt säker gällande artbestämningen, men efter att ha kollat igenom min fjärilsbok så bör det nog vara rätt.
Rapsfjärilen tillhör gruppen vitfjärilar och är en av de vanligaste dagfjärilarna i Skandinavien. På bilden ovan har den slagit sig ner på en blomma som jag tror är sandvita.
Även puktörneblåvingen förekommer i stort sett i hela Norden. Om du upptäcker en blå fjäril är det med stor sannolikhet just en puktörneblåvinge. Individen på bilden är tveklöst en hane. Även honorna kan ha en blå ton på ovansidan av vingarna, men då med mer bruna inslag. Just på den här bilden ser man mestadels undersidan av vingen, som är vacker den också.
