När jag upptäcker hjortar i skogen är avståndet till djuren ofta ganska långt. Jag måste nästan alltid använda objektivets samtliga 600 mm för att komma tillräckligt nära. Men på tisdagseftermiddagen lyckades jag fotografera en dovhjort på ovanligt nära håll. Anledningen var förmodligen att vegetationen var ovanligt tät på platsen.

Jag smög fram längs en smal skogsstig när jag plötsligt noterade två stora horn på ett litet backkrön vänster om mig. I det läget gjorde jag instinktivt vad jag alltid brukar göra i sådana lägen. Jag stannade till och försökte hålla mig helt stilla för att inte skrämma djuret.

Och visst var den en reslig dovhjort som stod där bakom alla grenar och kvistar. Lyckligtvis hade den inte upptäckt mig rent visuellt, men den anade förmodligen min närvaro med sin känsliga hörsel och sitt luktsinne.

Från positionen jag befann mig var det omöjligt att få ett fritt ”skott” på hjorten. Så jag hukade mig långsamt ner för att finna en liten lucka mellan grenarna. Även om öppningen var bättre från det läget så blev jag aldrig helt av med de störande grenarna.

Men det gjorde egentligen inte så mycket. Jag tycker att bilden blev trevlig ändå och man ser ju alla de viktiga detaljerna på hjorten. Då tänker jag främst på de vackra hornen och ögat.

Det här är fullvuxen hjort som antagligen är några år äldre än den trio som jag sprang på i Vombs fure för några veckor sedan. Den här bocken har utvecklat de karaktäristiska skovlarna på hornen som är typiska för äldre individer.

Just när jag tog den här bilden var ljuset ganska bra. Men större av eftermiddagen var ganska mörk och grå. Det regnade en del när jag körde ut till Vomb och det regnade ännu mer när jag körde hem. Men som av ett under fick jag knappt en droppe på mig under de dryga två timmar jag spatserade runt i skogen.

Jag fick även ytterligare några mindre lyckade bilder som jag lägger upp som bonusmaterial nedan.

En bra bit från platsen där jag upptäckte den stora hjorten försökte jag komma i närheten av en mindre grupp dovhjortar som jag identifierade som ett par hindar och några ungdjur. Djuret nedan är en ung bock som precis fått sina första spröda horn.

I anslutning till dovhjortarna fanns även ett rådjur. Rent bildmässigt gillar jag bilden nedan skarpt. Problemet var att ljuset var obefintligt och bilden är tagen på ISO 51 200. Egentligen är det fantastiskt att det över huvud taget går att få bilder med så höga värden, men bruset blir så klart väldigt framträdande.

Du är kanske även intresserad av:
> Dovhjortar och dovhindar – Vombs fure
> Bock och rå – Vombs fure

Som ni säkert känner till har jag jagat en del bilder på hjortar under sensommaren och hösten. Dessa tre bilder är från min senaste tur ut till Vombs fure för ett par veckor sedan.

Jag hade gått en ordentlig runda med kameran utan att finna något speciellt att fotografera. Mörkret började så smått lägga sig i skogen och jag bestämde mig för att återvända till bilen för att bege mig hemåt. Så plötsligt, bara några hundra meter från parkeringsplatsen, noterade jag något ljust en bit inne i skogen.

I teleobjektivet såg jag först huvudet på en vit dovhjort som låg och vilade sig. Men hjortar är sällan ensamma och ganska snart såg jag att det var tre individer som låg där inne bakom träden. Två vita hjortar och en lite mer normalfärgad, d v s rödbrun.

Givetvis hade de observerat mig med sina känsliga sinnen och reste sig ganska snart upp. En av de vita hjortarna bestämde sig för att fly till skogspartiet på andra sidan vägen jag promenerade på. I det ögonblicket tog jag bilden ovan när den gör de för dovhjortar så karaktäristiska jämfotahoppen.

Ganska snart följde de andra två efter. Den rödbruna stannade till för att spana in mig lite närmare innan den fortsatte in bland tallarna. Då tog jag den här bilden.

Jag gillar inte att följa efter djur när de väl har sprungit iväg. Dels är chanserna små att man ska få fler bilder. Men det kan även stressa hjortarna vilket jag i möjligaste mån vill undvika.

Men just i det här fallet såg jag att hjortarna stannade till för att sakta bege sig mot ytterligare en bit väg i ett annat väderstreck. Jag tog en chansning och närmade mig försiktigt. Och mycket riktigt. Hjortarna passerade vägen och jag fick ytterligare ett gäng bilder. Bäst blev bilden nedan där en av de vita hjortarna stannade till i skogskanten för att utvärdera faran.

Samtliga tre hjortar ser ut att vara yngre individer. Min gissning är att de antingen är två eller tre år gamla. Hornen är inte så stora och de saknar de stora ”skovlarna” som de äldre hanarna har. Eftersom yngre hjortar inte brukar ha någon chans mot de äldre hanarna i kampen om hindarna, brukar de under de första levnadsåren hålla sig i små ”ungkarlsgrupper” som den här fina trion.

Du gillar kanske även:
> Dovhjortar och dovhindar – Vombs fure
> Möte med dovhjortar i Risens naturreservat