Ljusa sommarkvällar

Sommarkväll vid Vombs ängar

Gårdagskvällen bjöd på ett närmast perfekt väder. Solsken, svaga vindar och en temperatur som varken var för varm eller för kall. Jag tog bilen ut till mina vanliga ”jaktmarker” i trakterna runt Vomb. Till min lycka fick jag en hel del skapliga bilder på olika djur. Allt från rådjur och harar till strandskator och gulärlor. Men allt det där tänker jag återkomma till i senare bloggposter.

För idag publicerar jag endast tre enkla miljöbilder jag tog under de timmar jag var ute. Det är onekligen något speciellt med kvällarna i midsommartid. Ljuset gör att man liksom inte vill åka hem.

Igår var jag inte hemma förrän strax före tio och blev då påmind om att jag varken hade ätit eller ordnat med en del andra vardagsbestyr. Men det spelar mindre roll, för timmarna i naturen vill jag ändå inte byta ut mot något annat.

Den översta bilden är tagen i närheten av det västra fågeltornet vid Vombs ängar. Ängarna är som vackrast så här i midsommartid med en blomsterprakt som kan matcha vilken park eller trädgård som helst. Den blåa blomman i förgrunden bör vara blåeld som är väldigt vanlig på Revingehed, likaså sandvitan som verkligen trivs i den sandiga jorden.

Skogsväg i Vombs fure

Det här är en väldigt typisk miljöbild från Vombs fure. Långa och raka skogsvägar som skär genom en hög tallskog. Skogsområdet är riktigt stort med skånska mått och det är relativt sällan man möter någon annan människa här.

Det gäller dock att respektera de restriktioner som gäller. Under vissa tider på året – primärt mellan april och juni – är det beträdandeförbud i skogen. Detta för att skydda den unika kronhjortsstammen. Klart vanligast är dock dovhjorten som man i stort sett ser varje gång man besöker skogen.

Gräs och blåeld

När vi nu är inne i juli månad har gräset, mycket med hjälp av den värmebölja som drog in förra veckan, bildat ax och antagit den för sommaren typiska gula tonen. Jag är verkligen ingen expert på gräsarter, men det kan mycket väl vara kvickrot. Även här trivs blåelden. Notera dessutom den lilla humlan som av en ren slump råkade hamna precis i skärpeplanet.

Gräsänder och viggar vid Skrivaremöllan

Gräsand i flykt - Skrivaremöllan

Under de senaste veckorna har jag haft ett närmast konstant underskott på nytagna bilder. Av ett flertal olika anledningar har det helt enkelt blivit för få turer med kameran.

Så för att återgå till någon form av ”jämviktsläge” gäller det nog att skärpa till sig den närmaste tiden. Lyckligtvis verkar den värsta sommarhettan vara borta för den här gången, vilket naturligtvis underlättar arbetet en hel del.

På måndagskvällen var jag i vilket fall ute några timmar med kameran. Jag gjorde bland annat ett kortare stopp vid de gamla kvarndammarna vid Skrivaremöllan, som ligger strax utanför Torna Hällestad. Här fann jag både gräsänder och viggar.

Bilden på den flygande gräsanden som just lättat från vattnet tycker jag blev ganska trevlig. Notera de små vattendropparna i luften. Först trodde jag att det var en juvenil hane, men efter lite funderande är jag mer inne på att det är en adult hane med en så kallad ”eklipsdräkt”. Hanarna ruggar nämligen strax efter häckningen och sedan tar det någon månad innan de får tillbaka sin riktiga färgprakt. Den här hanen kunde i vilket fall flyga, vilket indikerar att fjädrarna har växt ut igen.

Gräsandshona - Skrivaremöllan

Gräsändernas ungar är nästan fullvuxna nu, men andhonan håller fortfarande ett vakande öga på dem.  Jag lyckades få en fin bild på en adult hona när hon dök fram ur det höga gräset. Ungarna var i närheten men fastnade tyvärr aldrig på bild.

Vigg hane vid Skrivaremöllan

I dammarna fann jag även ett par viggar. Dessa är ofta ganska skygga och simmar nästan alltid iväg när man kommer nära. Bilden ovan med det oskarpa gräset i förgrunden blev dock inte så tokig.

Du är kanske även intresserad av:
> Gräsand i flykt
> Vigg vid Källby dammar

Ryttlande tornfalk

Tornfalk ryttlar i luften

Tornfalken bör vara den vanligaste falkarten vi har i södra Sverige. Den förhållandevis lilla rovfågeln är dessutom ganska lätt att känna igen.

Ofta ser man tornfalken ryttla en bit upp i luften. Med snabba vingslag och utsträckt stjärt håller den sig på samma plats och spanar ner mot marken efter ett lämpligt byte.

När den upptäcker en sork, groda eller kanske en gräshoppa gör den en snabb störtdykning och fångar sitt byte med utfällda klor.

Du är kanske även intresserad av:
> Tornfalk jagar mullvad
> Lärkfalk fångar sländor

Lunds ladugårdsmark

Lunds ladugårdsmark

Jag kan inte påstå att det händer speciellt ofta. Men ibland finner jag en del undangömda och kanske även bortglömda platser i närområdet. Den här bilden är från en sådan plats.

Jag tog den när jag cyklade förbi Lunds ladugårdsmark för några dagar sedan. Lunds ladugårdsmark ligger strax norr om Lunds tätort. Granne med nya ESS, fast på andra sidan motorvägen.

Trots närheten till både stad, industri och hårt trafikerade vägar råder här ett lugn och en påtaglig närhet till det skånska jordbrukslandskapet. Jag antar många platser runt Lunds stadskärna såg ut just så här innan de slukades upp av en expanderande stad.

Bilden är i sig ganska enkel. Den är dessutom tagen med mobiltelefonen eftersom det var det enda i kameraväg jag hade med mig vid tillfället. Men jag gillade den röda ladugårdsbyggnaden, grönskan och den fina utsikten över nejden.

Du är kanske även intresserad av:
> Vindmöllorna vid ESS i Lund
> Kort stopp i Örtofta

Hackspett-paret matar sina ungar

Större hackspett, hane, anländer till bohålet med näbben full med mat.

För ett tag sedan gick jag förbi ett äldre träd. Alldeles i närheten satt en större hackspett och gav ifrån sig sitt karaktäristiska varningsläte. När jag studerade fågeln lite närmare noterade jag att den hade näbben helt fullmatad med insekter. Två tydliga tecken på att den sannolikt hade ett bo alldeles i närheten.

Det tog inte lång tid innan jag lyckades lokalisera ett antal hål i trädets stam. Från ett av hålen hördes tydligt pipandet från ett gäng hackspettungar. En av föräldrarna, som visade sig vara en hane, var fortfarande relativt upprörd över att jag befann mig i närheten. Så jag ökade avståndet till boet en smula och efter en liten stund lugnade han ner sig. På den översta bilden sitter han utanför bohålet med en rejäl matlevereans.

Större hackspett - hona

Ytterligare någon minut senare dök även honan upp med näbben full med mat (bilden ovan). Exakt vad det var hon hade i näbben kunde jag inte riktigt urskilja, men bytet såg ganska stort ut och det kan ha varit en puppa med någon form av slända i.

Den större hackspetten lägger normalt fyra till sju ägg, som ruvas av både hanen och honan. Äggen kläcks efter cirka två veckor och sedan stannar ungarna i boet i ytterligare tre veckor.

Större hackspett, hona matar ungar

När jag hade fått ett gäng hyggliga bilder, bland annat de fyra jag har publicerat här, lämnade jag platsen och lät hackspettarna fortsätta med sitt trägna arbete. Att föda upp fågelungar är sannerligen ingen lek.

Större hackspett med näbben full med insekter

Du är kanske även intresserad av:
> Hackspettens smedja
> Spillkråka – hane