Nära möte med råbock i Ekskogen

Råbock närbild på huvud

Det är alltid spännande att fotografera djur. Oftast sker det på ganska långt avstånd. Men ibland händer det oförutsedda. Som tidigare i veckan när jag plötsligt stod alldeles i närheten av en råbock.

Att jag inte såg råbocken tidigare är faktiskt lite märkligt. Men ännu märkligare var att han inte upptäckte mig först. Kanske berodde det på att han lugnt betade av det för årstiden allt grönare gräset och hade uppmärksamheten riktad på annat håll.

Mellan mig och rådjuret fanns bara ett gammalt lågt stengärde och en träd Så det första jag gjorde var att huka mig bakom trädstammen så att jag inte var helt synlig. I det läget var det kanske 20 meter mellan mig och rådjuret, som lugnt bara fortsatte att beta.

Svårt att hitta ett fritt skottläge

Men nu stod jag inför ett stor utmaning. Hur skulle jag från min låga position finna en lucka så att jag fick ett fritt ”skottläge” mellan all undervegetation? Jag var helt enkelt tvungen att flytta på mig. Jag gjorde små försök, men så fort jag började röra mig anade råbocken att det fanns något främmande i närheten. Rådjur har inte speciellt bra syn, men deras hörsel och luktsinne är riktigt bra.

Då gjorde råbocken plötsligt något oväntat. Istället för att dra sig bort smög han fram en bit för att kolla vad det var som gömde sig bakom stengärdet. Plötsligt hade jag ett läge att ta ett par huvudbilder. För någon helfigursbild var det knappast tal om på det här korta avståndet. Som tur var hade jag varit förutseende och justerat objektivet så att fokusområdet inte var begränsat. I annat fall hade rådjuret varit på tok för nära för att få skärpa. Jag uppskattar att avståndet när jag tog huvudbilden bara var 10-15 meter.

Råbock i Ekskogen

Nu började så klart råbocken förstå att allt inte stod rätt till. På ett ögonblick tog han ett tiotal rejäla språng längre in i skogen och jag tänkte att nu blir det inte fler bilder.

Stegade mot mig

Men något överraskande stannade han upp och vände sig mot mig. Jag har personligen inte sett något liknande beteende tidigare. Råbocken riktade all sin uppmärksamhet mot mig och tog även några beslutsamma steg i min riktning. Jag fick nästan intrycket att han tänkte göra ett skenanfall. Eller åtminstone markera att han var beredd att försvara sig om så behövdes. Möjligen var det så att han fortfarande inte riktigt hade fastställt att det var en människa han träffat på. För en räv eller ett vildsvin hade han säkert markerat mot.

Hur som helst. Jag hann få ytterligare ett antal bilder innan råbocken slutligen bestämde sig för att det var säkrare att fly än att illa fäkta.

Nära möte med råbock

Som framgår av bilderna har råbocken fortfarande kvar den tjocka och skyddande basthuden runt sina nya horn. Av storleken på hornen att döma är det antagligen en ganska ung bock. Det man även kallar för ”spetsbock”.

På väg att fälla vinterpälsen

Notera även att pälsen ser lite ”ruggig” ut. Först trodde jag att rådjuret hade någon form av skada uppe på halsen. Det är inte helt ovanligt att de springer in i exempelvis taggtråd. Men nu är jag mer övertygad om att det beror på att han håller på att tappa sin vinterpäls. Rådjur brukar tappa pälsen på huvudet och halsen först och ser därför lite konstiga ut på vårkanten. På den översta huvudbilden ser man verkligen hur tjock den gamla vinterpälsen är på halsen.

Råbock med nya horn

Det här var helt klart ett av de mest spännande och adrenalinfyllda mötena jag haft med ett vilt djur på ett bra tag. Bilderna på råbocken är tagna i det som kallas för Ekskogen, som ligger alldeles i närheten av Stensoffan och Silvåkra gård på Revingehed.


Du är kanske även intresserad av:

Vårkväll med tranor och vitkindade gäss

Vårkväll på Vombs ängar

Igår spenderade jag ett par timmar vid Vombs ängar. Efter en ganska grå och kylslagen dag drog molnen bort och vinden mojnade. Ganska snart sken solen och det blev en helt underbar vårkväll. Jag gillar ju oftast att röra på mig när jag är ute och fotograferar. Så jag parkerade bilen vid fågeltornen och begav mig sedan norrut längs reservatsgränsen.

Jag fick egentligen inga riktiga toppbilder. Men det gjorde inte så mycket. För jag var mer än nöjd med det sköna vädret och den vackra naturen. Dessutom såg jag väldigt många fågelarter.

Tranor på väg norrut

Tranor över Vombs ängar

Trevligast var nog när en grupp tranor kom flygande på ganska låg höjd över ängarna. De första tranorna har redan hunnit passera Skåne på sin resa norrut, men det finns fortfarande en del grupper kvar som är lite senare ute. Det gäller inte minst yngre individer som ibland stannar i landets södra delar för att häcka.

Just den här gruppen, som bestod av ett tjugotal tranor, gjorde ett par varv över ängarna innan den fortsatte norrut. Kanske hade tranorna pausat på ängarna ett par timmar innan jag upptäckte dem.

Tusentals vitkindade gäss

Tusentals vitkindade gäss

På tal om att pausa. Just nu rastar enorma mängder vitkindade gäss ute på ängarna på sin resa mot häckningsplatserna vid den ryska ishavskusten.

Varje gång när till exempel en havsörn närmar sig blir det ordentlig fart på gässen. Ljudet när tusentals gäss lyfter på samma gång är verkligen spektakulärt och bör upplevas. Starkast är ljudet just vid själva startögonblicket när otroligt många vingar skapar ett rejält lufttryck mot marken.

Viktindade gäss - Klingavälsån

Du är kanske även intresserad av:

Video: En minut grusväg mellan Lund och Revingehed

I samband med en cykeltur tidigare i veckan tog jag med mig den lilla lätta actionkameran. Jag passade på att filma några snabba klipp som jag har editerat till en minutlång film.

Tanken var väl främst att lägga upp klippet i mitt Instagram-flöde, men eftersom jag inte har publicerat några filmer på YouTube och bloggen på ett bra tag laddar jag upp materialet här också.

Filmklippen är fångade på grusvägarna mellan Lund och Revingehed.

Citronfjärilen välkomnar våren

Citronfjärilen välkomnar våren

Nu när vi har kommit en bra bit in i mars månad börjar vårtecknen bli alltmer påtagliga. När jag var ute och fotograferade den gångna helgen såg jag årets första fjäril. Föga överraskande var det en citronfjäril, en fjärilsart som brukar vara tidigt ute när temperaturen stiger och dagarna blir längre.

Det här är med största sannolikhet en hane. Hanarna kryper nämligen ut från sina övervintringsplatser i ihåliga stubbar eller tuvor ett par veckor före honorna. Hanarna är dessutom gulare än det motsatta könet.

Citronfjärilen trivs i öppna skogar, vilket var precis i den biotop som jag fann den här individen.

En rolig parantes är att det engelska namnet för fjäril, butterfly (”smörflyge”), lär komma från just citronfjärilen och dess smörgula färg.

Röd glada – Skånes landskapsfågel

Röd glada - Skånes landskapsfågel

Den röda gladan är Skånes landskapsfågel. Vilket är väldigt passande med tanke på att huvudparten av landets glador lever och häckar i just Skåne. Under senare år har beståndet ökat rejält och nuförtiden är det väldigt lätt att upptäcka gladorna när de glidflyger över fälten på spaning efter föda.

Glada pausar i träd

Nu när våren börjar göra sitt antåg har det blivit rejäl aktivitet bland gladorna. Även om flera individer övervintrar i Skåne är det ändå många som återvänder från sina vinterkvarter runt Medelhavet.

När jag var ute och fotograferade senast både såg jag och fick bilder på ett flertal glador. De vackra rovfåglarna tycks samlas i större grupper vid den här tiden på året. Jag gissar att det pågår någon form av parbildning inför den stundande häckningssäsongen.

Formationsflygning

Två glador flyger i formation

Vid ett par tillfällen såg jag två individer som mer eller mindre flög i formation, vilket var riktigt spektakulärt. Om detta är någon slags styrkemätning i luftakrobatik vågar jag dock inte säga.

Röd glada i flykt

I denna bloggpost har jag lagt upp fyra exempel från den relativt digra bildskörden. Lyckligtvis fick jag flera bilder som inte enbart var en fågel framför en blå himmel. Personligen tycker jag att lite trädgrenar och andra objekt ger bilderna lite mer innehåll och djup.


Du är kanske även intresserad av: