I fredags begav jag mig ut till Skrylle för att gå en kort och snabb sträcka. Hemma i Lund sken solen, men jag behövde inte köra många kilometer innan jag möttes av tät dimma och marknära moln. Med tanke på att den här typen av kompakta dimma inte här helt vanlig i Skåne ändrade jag en smula på den planerade rutten.
Lyckligtvis hade jag packat ner en kamera i ryggsäcken. Därför promenerade jag raskt ner till min lilla favoritplats och tog ett gäng bilder. Tyvärr hade jag både ont om tid och dåligt med kräm i batteriet. Trots det fick jag ett gäng riktigt hyggliga bilder.
Skogen ändrar verkligen karaktär när dimman är så här pass tät. Närliggande objekt framträder tydligt, medan konturerna från högre träd lite längre bort endast går att ana. Sedan försvinner allt i ett matt och diffust ludd. Om jag jämför med bilder som jag tagit på samma plast under helt andra förutsättningar är skillnaden riktigt stor. Ett tydligt bevis på hur mycket ljuset och väderleken på en plats påverkar bildresultatet.
Att vandra runt i en dimmig skog är även ger även lite annorlunda sinnesintryck. Du kan exempelvis höra ett djur röra sig i närheten men när du tittar i ljudet riktning inser du snabbt att dimman gör det omöjligt att se något. Dessutom är det betydligt lättare att tappa orienteringsförmågan. Om det inte vore så att jag besökt den här platsen många gånger tidigare hade det varit väldigt lätt att gå vilse.
