Under vinterhalvåret är det väldigt lätt att höra kungsfåglarnas karaktäristiska och ljust högfrekventa läten i skogen. Men att få syn på de små fåglarna och i bästa fall fånga dem på bild är betydligt klurigare.

Kungsfågeln är nämligen en väldigt liten fågel, den minsta fågelarten vi har i Europa. Dessutom är den hyggligt välkamouflerad och i ständig rörelse mellan grenarna.

Så här års håller sig kungsfågeln i mindre grupper. Min gissning är att individerna i gruppen håller kontakt med varandra genom det högfrekventa lätet.

I träden jagar de främst små insekter som till exempel hoppstjärtar och små spindlar. Enligt mina egna iakttagelser föredrar de att jaga i barrträd. Det är också i barrträd de häckar under sommaren.

Den här vintern har ju varit osedvanligt mild i Skåne, så kungsfåglarna lider antagligen ingen nöd.  Annat är det under stränga vinternätter som kan bli riktigt tuffa för en fågel som inte vägen mer än några gram. För att reducera värmeförlusten kan flera individer sova tätt tillsammans i ett buskage eller i en håla i snön.

Du är kanske även intresserad av:
> Kungsfågel på furukvist
> Gärdsmygen – Sveriges näst minsta fågel

Under gårdagen spenderade jag ett par soliga timmar i Silvåkraskogen. Jag såg en hel del olika fågelarter. Några av dem lyckades jag dessutom fånga på bild. Även om det inte kändes som att fotolyckan var på topp, blev resultatet ändå över förväntan när jag väl hade tagit fram slutresultatet i efterbehandlingen. Bäst blev nog bilderna på talgoxen och entitan.

Talgoxen och entitan är relativt närbesläktade fågelarter. Det ser man nästan på utseendet. Den markanta skillnaden är så klart att talgoxen har ett gult bröst med en markerad svart ”slips”. Entitan är däremot huvudsakligen ljusgrå. Däremot har den liksom talgoxen en kolsvart hjässa.

Den milda vintern och de allt ljusare dagarna betyder att både talgoxen och entitan börjat sjunga för fullt. Även om sången skiljer sig mellan de båda arterna finns det även klara likheter.

Sedan har vi det där med skillnaden mellan entita och talltita. Dessa båda arter ser i stort sett identiska ut. Men eftersom jag tog bilden i skånsk blandskog talar det mesta för att det är en entita på bilden. Talltitan är däremot vanligare i barrskogarna längre norrut i Sverige.

Du är kanske även intresserad av:
> Blåmes och entita bland vita blommor
> Talgoxe på kotte

Jag skrev tidigare fick jag inte jättemånga roliga bilder vid min senaste tur ut till Borelunds naturreservat. Ja, om vi bortser från de här pilfinkarna då.

Det vore fel att påstå att pilfinken är exotisk fågel i Skåne. I stort sett alla känner till den, men nästan lika många förväxlar den med gråsparven. De båda arterna är ganska lika till utseendet, men pilfinken känns igen på sin kakaobruna hjässa och den svarta fläcken på kinden.

Jag fann en större grupp pilfinkar som satt och tjattrade i ett större buskage. Jag lyckades komma ganska nära dem. Det svåra var snarare att hitta en fri vinkel där det inte var en massa grenar och kvistar i vägen. Dessutom var det sent på eftermiddagen och lite klurigt att finna ställen där fåglarna inte satt i skuggan.

En handfull hyggliga bilder blev det trots allt. Så här på nära håll upptäcker man snabbt att pilfinken faktiskt är en ganska vacker fågel. Jag gillar i vilket fall de bruna tonerna, som just här framträdde väldigt bra i den intensiva kvällssolen.

Du är kanske även intresserad av:
> Bofink i hassel
> Bergfink på grankvist