Ingen har väl undgått att det har regnat en hel del i Skåne de senaste veckorna. Intensiva regnskurar varvade med solsken är ganska typiskt septemberväder.
Och regnade gjorde det verkligen strax innan jag tog den här bilden bland tallarna vid Klingvalla för någon vecka sedan. Kvällssolen skapade därefter en riktigt läcker regnbåge och jag var så klart tvungen att plocka fram kameran och ta några bilder.
Du är kanske även intresserad av:
> Regnbåge över Vombs ängar
Varje år brukar jag få ett gäng bilder på törnskator. Men i år har jag varken sett eller fotograferat speciellt många. Faktum är att denna är den första jag lyckats fånga på bild i år.
Det här ser ut att vara en juvenil törnskata, sannolikt har den nyligen lämnat sina föräldrar och syskon. Av det mörka ögonbandet att döma kan det vara en ung hane. Men jag är långt ifrån säker.
Jag fann den sittande på en stolpe ute vid Vombs ängar för någon vecka sedan. När fåglar poserar så här fint är det inte svårt att få snygga bilder.
Du är kanske även intresserad av:
> Varfågel på träpåle
Igår kväll begav jag mig ut på jakt efter nya bilder. Efter att ha kört runt en del på Revingehed utan att finna något gjorde jag ett sista stopp vid Vasaholm, som ligger längst den stora vägen mellan Dalby och Veberöd.
Jag gick ut en bit på fälten där jag vet att det brukar finnas både rådjur och hjortar. Och mycket riktigt, där ute i det höga gräset tittade ett rå fram. Trots att ljuset var svagt så här pass sent på kvällen lyckades jag få ett par skarpa bilder.
Ett rådjur visade sig ganska snart vara tre stycken, bland annat ett kid som hunnit bli ganska stort så här på höstkanten. Efter en liten stund skuttade det efter sin mamma in i den trygga skogen och försvann.
Därefter fortsatte jag den lilla skogsvägen upp i höglänt terräng. Ganska snart mötte jag en hare och lite längre ut på fälten såg jag även en större grupp dovhjortar. Så hit får jag kanske återvända en annan dag.
Du är kanske även intresserad av:
> Råbock i daglega
> Rådjur äter eklöv
I augusti 1995 besökte jag den stora flygdagen på Skånska flygflottiljen F10 i Ängelholm. F10 firade 50 år på Barkåkra och dagen innehåll ett par riktiga godbitar. Dels visades det då helt nya planet JAS 39 Gripen upp på plattan. Men många i den stora publiken hade säkert tagit sig till Ängelholm för att för första gången på väldigt många år återse det här planet i flygvärdigt skick, SAAB J 29 Tunnan, eller Gul Rudolf som just den här individen benämndes.
J 29 gjorde sin första flygning 1948. De första enheterna överlämnades och sattes i tjänst i flygvapnet 1950. Totalt tillverkades 661 exemplar av detta till utseendet karaktäristiska flygplan.
Tunnan var speciell på många sätt. Det var exempelvis det första svensktillverkade stridsflygplanet med pilvinge. Strax efter andra världskriget hade SAAB nämligen kommit över hemliga ritningar från tyska Messerschmitt på en pilvinge-konstruktion. Premiärflygningen gjordes av den engelska piloten Robert Moore eftersom det inte fanns någon svensk pilot med erfarenhet av att spaka pilvingade flygplan.
I likhet med sina motsvarigheter i USA och Sovjetunionen, F86 Sabre och Mig-15, hade J 29:an luftintaget i nosen. Piloten satt alltså mer eller mindre ovanpå den relativt voluminösa de Havilland Ghost-motorn, därav flygkroppens lite udda utseende.
J 29 Tunnan var i grunden ett jaktflygplan, vars beväpning primärt bestod av fyra automatkanoner och jaktrobotar. Men även attack- och spaningsversioner togs fram på flygplanstypen. För att J29 skulle kunna lyfta från korta startbanor försågs den med speciella startraketer.
19 år efter att den sista Tunnan lämnat flygvapnet lyckades ett gäng flygentusiaster på F10 hämta ut ett sparat exemplar av Flygvapenmuseum i Linköping. Och efter långt och träget arbete fick Gul Rudolf åter luft under vingarna 1995. Idag opereras flygplanet av Swedish Air Force Historic Flight och visas regelbundet upp på flyguppvisningar i såväl Sverige som våra grannländer.
Tyvärr deltog Gul Rudolf endast i en gruppuppvisning i samband med flygdagen på F17 i augusti 2019. Jag hade hoppats på fler och bättre bilder på ett av mina favoritflygplan. Det kommer kanske fler tillfällen framöver för planen är att Gul Rudolf ska hållas flygande fram till åtminstone 2026, då flygvapnet fyller 100 år. Hur som helst var det roligt att återse planet efter ganska många år.
> Läs gärna historien om J 29 Tunnan på Flygvapenbloggen
Du är kanske även intresserad av:
> SAAB 32 B Lansen nr 32542
> Flygvapnets stora flygdag på F17 i Kallinge
Om jag måste välja ut en favorit bland alla flygplan som tjänstgjort i det svenska flygvapnet så måste det bli SAAB 35 Draken. Detta läckra plan har en lika tidlös som unik design med sin dubbla deltavinge. När man ser det är det nästan svårt att förstå att planet designades redan i mitten av 50-talet. I samband med den stora flygdagen på F17 i Kallinge fick publiken se en numra unik rote med två 35:or från Swedish Air Force Historic Flight i luften, en J35J och en SK 35C.
SAAB konstruerade J35 Draken som ett utpräglat jaktflygplan. Det svenska flygvapnet efterfrågade ett snabbt flygplan med god stigförmåga, som snabbt kunde ta sig ut över Östersjön för att på hög höjd skjuta ner de kärnvapenbestyckade bombplan som supermakterna utvecklat. Flygplanen skulle dessutom vara lätt att underhålla och det skulle kunna operera från små vägbaser runt om i landet.
Den första prototypen av Draken flög redan i oktober 1955 och 1959 levererades de första individerna (J35A) till flygvapnet. Redan 1960 flögs det i dubbla ljudhastigheten och blev därmed ett av världens snabbaste jaktflygplan. Totalt byggdes hela 644 Draken-flygplan och de tjänstgjorde i fyra olika länder fram till 2005. Ett minst sagt imponerande facit.
Själv har jag många personliga minnen av Draken. Jag minns fortfarande när jag som ung grabb såg planen öva i närheten av Björka-basen i Skåne. Under min värnpliktstid i flygvapnet gjorde jag en krigsförbandsövning på en småländsk flygbas. Här hade jag förmånen att se dessa läckra skapelser dra iväg med full efterbrännkammare i sommarnatten. Ett mäktigt skådespel som jag aldrig kommer att glömma.
Idag finns glädjande nog två flygande individer av Draken bevarade. Båda visades upp på Kallinge den 25 augusti, dessutom i rote. Den gråmålade J 35J (nr 35556) var fram till 1998 stationerad på Skånska Flygflottiljen F10 i Ängelholm. Detta plan ägs av SAAB men förvaltas och disponeras av Swedish Air Force Historic Flight.
Den omålade och tvåsitsiga skolversionen Sk 35C (nr 35810) tillverkades redan i början av 60-talet och har i stort sett samma utseende som när det en gång i tiden tjänstgjorde på Upplands flygflottilj F16 i Uppsala. Flygplanet ägs av Flygvapenmuseum.
Du är kanske även intresserad av:
> SAAB AJS Viggen (nr 37098)
> Flygvapnets stora flygdag på F17 i Kallinge