Svartedamm på Romeleåsen

Svartedamm, Romeleåsen

En bra bit upp på Romeleåsen, i en skog som kallas för Gödelövsskogen, ligger sjön Svartedamm. Sjön är inte speciellt stor, cirka 150 gånger 90 meter. Lite intressant är däremot att den ligger hela 106 meter över havsnivån. Utan att veta säkert gissar jag att den därmed bör vara en av Skånes högst belägna sjöar.

Svartedamm ligger väldigt naturskönt och omgärdas av blandskog som växt upp i ett tidigare hedlandskap. Jag har ingen aning om det finns någon fisk i sjön. Däremot såg jag flera grodor i strandlinjen när jag var där. Platsen är dessutom populär bland friluftsfolk och många väljer att övernatta i närheten av sjön. Här passerar även ett av de mountainbike-spår som utgår från Genarp.

Svartedamm har mig veterligen endast ett utlopp och därmed kommer kanske vattnet från en källa i urberget. Från sjön rinner en mindre bäck ner till Gödelövsbäcken, som i sin tur mynnar ut i Höje å.

Du är kanske även intresserad av:
> På Romeleåsens branter växer träden höga
> Aftonsol mellan Väderkullen och Romeleklint

Naturen har torkat ut och ändrat färg

Torr natur

Som jag skrev i en tidigare bloggpost har de senaste månadernas värmebölja knappast lockat till några längre utflykter ute i naturen. Men nu har vi äntligen fått det väderomslag som många säkert har längtat efter. Tidigare idag begav jag mig ut på en längre tur i Klintaskogen på Romeleåsen. Sammantaget blev det en dryg mil till fots.

Jag har naturligtvis inte kunnat undgå att notera hur torrt det har blivit i naturen de senaste veckorna. Men idag blev det betydligt mer påtagligt. I höglänt terräng ser det rent ut sagt sorgligt ut. Löven på många träd, speciellt björken och lönnen, är roströda. Gräsängarna är helt gula och blåbärsriset är snustorrt.

Naturen har ändrat färg

Förhoppningsvis kommer många av träden att återhämta sig inför nästa vår. Gräset är starkt och kommer alltid tillbaka. Men det här året känns lite förlorat redan mitten av augusti. Det ska bli intressant att se hur hösten kommer att gestalta sig. Min gissning är att den blir väldigt annorlunda.

Solros i motljus

Solros i motljus

Den senaste veckans rekordvärme har gjort att det inte blivit mycket seriöst fotograferande för min del. Men inom de närmaste dagarna väntas ett väderomslag och förhoppningsvis kommer en lite mer ostadig väderlek att locka ut mig på nya äventyr.

Bilden ovan tog jag en kväll för några dagar sedan när jag cyklade förbi ett litet solrosfält strax utanför Lund. Solen stod ganska lågt och jag stannade till för att ta några olika motljusvarianter. En ganska simpel bild men kanske lite vacker ändå.

Smygjakt på hare


Att smyga på vilda djur med kameran är väldigt spännande. Enkelt är det inte och det är ytterst sällan man kommer riktigt nära djuren. Men att lyckas få en bra bild utan att skrämma iväg dem är alltid riktigt roligt och belönande. Och ju mer man tränar desto mer ökar så klart chanserna.

Förutsättningarna måste så klart vara de rätta. Två grundläggande regler är att ha solen i ryggen och röra sig mot vinden. Att utnyttja träd, buskage och höjdskillnader i terrängen kan också underlätta.

Bilden ovan är ett bra exempel på en ”smygbild”. När jag var på väg ut mot en äng från en tätare skog såg jag två harar ute på fältet. Det hade precis kommit en lättare regnskur och hararna såg inte helt uppmärksamma ut.

Sakta men säkert smög jag fram till staketet som omgärdade hagen. Då var jag kanske 20 meter från hararna. Jag hann ta flera olika varianter och exponeringar utan att hararna upptäckte mig.

Efter en mängd bilder kände jag mig ganska nöjd och började medvetet röra mig lite häftigare. Jag flyttade mig även till en plats där jag var lite mer synlig. Då upptäckte de mig så klart och sprang iväg. Men då hade jag sedan länge fått min bild.

Lapporten genom Hällestadsåsen

Lapporten - Hällestadsåsen

Det är fortfarande riktigt varmt och torrt i Skåne. Vill man göra något aktivt, som exempelvis att gå ut och fotografera djur eller landskap, är det kvällarna som gäller. Sommarkvällarna har varit helt fantastiska den senaste månaden och jag försöker kommer ut så mycket som jag kan.

Igår tog jag en tur ut till Hällestadsåsarna. Detta är gamla rullstensåsar som bildades av inlandsisen under senaste istiden. Numera växer lummig och grönskande bokskog på de relativt branta åsarna.

Bilderna i denna bloggpost är tagna vid en plats som lite skämtsamt kallas för Lapporten. För många år sedan bröt folket i bygden grus från åsen, vilket gjorde att det bildades en liten dalgång. På avstånd liknar urgröpningen nästan den riktiga Lapporten i Abisko. Fast betydligt mindre så klart.

Bokträd Hällestadsåsen

Ute på ängarna märks det verkligen hur torrt det är i markerna. Många björnbärsbuskar har torkat in och i dessa lär det inte bli mycket bär den här säsongen. Uppe på den skogbeväxta åsryggen känns det däremot som att det mäktiga lövtaket har bevarat lite fukta. När man står betraktar träden längs åsryggen känns det lite som att befinna sig inne i en stor pelarsal.