Vid mitt senaste besök i Vombs fure lyckades jag få hyggliga bilder på ett par strandskator. Förmodligen hade de ett bo alldeles i närheten av de för tillfället torrlagda dammar som finns i området.
Både honan och hanen flög mellan olika fasta punkter. Med jämna mellanrum gav de även ifrån sig sina ljudliga läten. Förmodligen var det inte helt uppskattat att jag befann mig i närheten av deras revir. Så jag tog bilderna ganska snabbt och lämnade dem sedan ifred. Att visa respekt för djuren är nämligen minst lika viktigt som att få bra bilder.
Strandskatan är huvudsakligen en kustfågel. Men det är långt ifrån ovanligt att somliga individer – som dessa två – beger sig inåt landet i jakt på fördelaktiga häckningsplatser. Även hemma i Lund ser jag ibland strandskator mitt i stadsmiljön.
De flesta individer lever i monogama förhållanden. Boet byggs på marken och båda föräldrarna är delaktiga i både ruvandet av äggen och skötseln av ungarna. Så fort ungarna är flygfärdiga flyttar strandskatan västerut mot sina vinterkvarter längs den europeiska atlantkusten.
De strandskator som häckar längs kusten äter huvudsakligen musslor. På engelska heter den till och med ”oystercatcher”. Men i Vombs fure lär det inte finnas så mycket av den varan. Så jag antar att detta par gått över till att mata sina ungar med andra blötdjur och maskar.
