I denna bloggpost publicerar jag enklare vardagsbilder och kortare texter.
Bästa cykelrundan i år
[260624] Tyvärr har det blivit ganska få cykelturer de senaste månaderna. Och ännu färre rundor där det har känts lägligt att stanna för att ta lite bilder. Men igår kväll begav jag mig ut och upplevde den härligaste turen så här långt i år. Temperaturen låg på närmast optimala 21 grader och midsommarsolen sken fortfarande klart när jag kom hem vid 20-tiden.
Totalt blev det närmare sex mil. Vackrast var det ute på Revinghed där miljön är väldigt omväxlande och lagom kuperad. Det är en alldeles speciell känsla att susa genom en svalkande tallskog där solens strålar sipprar in mellan trädkronorna för att bara någon minut senare befinna sig ute på ett fält med mängder av midsommarblommor.
I lördags promenerade jag en bit av Backaleden och Skåneleden strax öster om Brösarp. Så här i mitten av maj blommar gullvivorna som bäst på de böljande kullarna. Nere i Verkeåns dalgång är lövsprickningen i full gång och hela landskapet präglas av vårens skira grönska.
Jag har tagit många landskapsbilder på Österlen genom åren. Det är inte svårt att förstå att Skånes östra delar genom tiderna har inspirerat många välkända konstnärer och fotografer. Från Drakamöllan i norr, vidare till Brösarps backar, Stenshuvud och Kåseberga i söder– här finns otaliga vackra platser för den som gillar storslagna och natursköna vyer.
En unik miljö för gullvivan
Tack vare den kalkrika sandjorden och boskapens bete genom århundraden har gullvivan fått en fantastisk möjlighet att frodas på backarna, som bildades av enorma isälvsavlagringar under den senaste istiden. Idag är gullvivan fridlyst, så det absolut bästa sättet att njuta av den är att uppleva den på plats – eller som jag, fånga den på bild.
Visste du att ängarna norr om Verkeån faktiskt är några av Skånes finaste och bäst bevarade sandstäpper? Det är en extremt ovanlig naturtyp i Sverige där den solvarma marken skapar en helt unik miljö för sällsynta blommor och örter.
Kungsmölle
Kungsmölle, en gammal kvarn med anor från 1700-talet, ligger vackert inbäddad i Verkeåns dalgång. Det här var under många år en viktig arbetsplats i bygden. Inte bara som en mjölkvarn. Här fanns även ett tillhörande sågverk som drevs av Verkeåns strömmande vatten. Kvarnen fick sin nuvarande utformning i början av 1880-talet och byggdes sedan ut ytterligare under 1930-talet.
Eftersom jag ändå hade vägarna förbi gjorde jag ett kortare stopp i Körsbärsdalen tidigare i veckan, eller Hasslemölla fälad som området egentligen heter. Detta lilla naturområdet strax söder om Veberöd är tveklöst mest berömt för sina vackert blommande körsbärsträd. När jag var där hade träden ännu inte börjat blomma. Det dröjer nog ytterligare någon vecka.
Blommade gjorde däremot vitsipporna. Hagmarkerna och de branta slänterna ner mot den lilla Skogsmöllebäcken var bitvis helt täckta med de gnistrande vita små blommorna. Att vädret dessutom var helt fantastiskt gjorde så klart inte upplevelsen sämre.
Hasslemölla fälad är inte speciellt stor. Men det är en härlig och lugn plats för en stunds ”mindfulness” i naturen.
Vitsippan är en ”opportunist”, som anpassat sitt liv efter träden. Den måste alltså hinna växa upp och blomma innan lövsprickningen, då en betydande del av solljuset som når marken försvinner.
Men symbiosen slutar inte där. Under marken finns ett stort nätverk av svamptrådar, s k mykorrhiza, som utbyter näringsämnen med växterna. Detta svampsystem delar vitsippan med träden.
Jag passade även på att filma lite sekvenser med mobilen, som jag klippte ihop till en kort Reel på Instagram:
Bofinkens sång är omisskännlig och ett riktigt uppskattat vårtecken. De senaste veckorna har hanarna börjat markera sina revir med sina karaktäristiska strofer.
Sången brukar beskrivas som en genomrullande tonföljd som avslutas med en snärtig knorr. När sången är som mest intensiv kan en bofink sjunga tio gånger i minuten, vilket blir tusentals gånger per dygn.
Bofinken är en riktig allätare, något som gör att många hanar väljer att övervintra i Skåne. Under vintern livnär den sig på fröer. På sommaren är det däremot nästan enbart insekter och spindlar som står på menyn.
Bofinken på bilden fångade jag vid Stensoffan för några dagar sedan.
Våren har anlänt till Skåne och flyttfåglarna med den. Ett vårtecken gott som något är att sångsvanarna – precis som tranorna – har påbörjat sin resa norrut. När jag besökte Almens fågeltorn tidigare idag såg jag ett flertal sångsvanar landa på Krankesjöns vatten. Här vilar de upp sig en stund innan de fortsätter resan.
Nästa anhalt kan mycket väl bli Hornborgasjön eller Tysslingen. Men häckningsplatserna ligger ytterligare en bra bit norrut, vid de norrländska sjö- och myrmarkerna där solen aldrig går ner i sommar.
Den observanta ser säkert ett gäng storskrakar precis där svanarna går ner. Det var ovanligt hög aktivitet bland storskrakarna idag. En av dem – en ståtlig hane – lyckades jag fånga på bild precis när den svepte förbi fågeltornet.
