November månad brukar inte sällan vara mörk och grå. Just i år vill jag påstå att de senaste veckorna varit osedvanligt mörka, med tunga moln och ständigt duggregn. Av den anledningen har kamerorna fått vila mer än vanligt.
Så i väntan på roligare ljus lägger jag upp en bild jag tog i Dalby Norreskog för nästan exakt ett år sedan. Då sken solen och förutsättningarna att få till bra bilder var betydligt bättre.
Schweiz är ett av åtta länder i världen som använder McDonnell Douglas F/A-18 Hornet i sitt flygvapen. I samband med den stora flygdagen på F17 i Kallinge tidigare i år bjöd deras uppvisningspilot Nicolas «Vincent» Rossier på en riktigt spektakulär show med den mäktiga stridsflygplanet.
F/A-18 Hornet är ett allvädersjaktplan som ursprungligen konstruerades för den amerikanska marinen. Första testflygningen gjordes 1978 och 1983 togs planet i tjänst, primärt som ersättare till de föråldrade F-4 Phantom och A-7 Corsair.
Under de senaste 30 åren har flygplansmodellen utgjort en grundsten i den amerikanska flottan och finns baserad på flertalet hangarfartyg runt om i världen. Hornet har deltagit i flera konflikter och visade sig vara lika kapabelt som tillförlitligt under Operation Desert Storm. F/A-18 har tillverkats i 1 480 exemplar.
Som förkortningen F/A antyder kan Hornet utföra såväl jakt- som attackuppdrag. Flygplanets båda General Electric-motorer har en enorm dragkraft, vilket krävs för att det ska klara av att lyfta med full bestyckning från hangarfartygen. Hornet har dessutom väldigt hög så kallad attackvinkel, vilket gör det kan utföra flera spektakulära manövrar.
Flygplanets mindre fördelaktiga egenskaper är att det är relativt tungt och dess relativt höga luftmotstånd göra att det inte kan nå dubbla ljudhastigheten.
Schweiz har 34 exemplar av F/A-18 Hornet i sitt flygvapen, eller Schweizer Luftwaffe som det egentligen heter. Planen licensbyggdes i Emmen mellan 1996 och 1999. Att landet valde just Hornet berodde sannolikt på dess fina förmåga att operera från korta landningsbanor, samt flygplanets imponerande stigprestanda. Två egenskaper som är väldigt viktiga i ett bergigt land.
Du är kanske även intresserad av:
> Flygvapnets stora flygdag på F17 i Kallinge
> SAAB J 35J och SK 35C Draken i rote
I en tidigare bloggpost skrev jag att jag tänkte återkomma med lite fler bilder från skogen mellan Snogeholmssjön och Sövdesjön. Här jag jag valt ut tre varianter från en ganska diger bildskörd.
Bilden ovan är tagen i vad jag gissar är en gammal utgrävd bäckfåra, som en gång i tiden har reglerat vattnet mellan Snogeholmssjön och Sövdesjön. Bäcken – eller kanalen – finns fortfarande kvar, men har idag en lite annan sträckning.
Den lilla ravinen var fylld av vackert roströda boklöv och tillsammans med de resliga träden på vardera sida tycker jag att det blev en trevlig och färgglad komposition.
Den här bilden är lite speciell. Jag tog den i samma ögonblick som kvällssolen var på väg att dala ner bakom grantopparna. Jag kunde ana att löven på trädet i mitten av bilden var härligt gula, men det var helt ärligt svårt att se eftersom trädet nästan framträdde som en siluett i motljuset. Men jag tog ändå några bilder och lyckades sedan plocka fram färgerna i efterbehandlingen.
Från den här platsen såg jag även en större grupp dovhjortar och ett ensamt rådjur. Dessutom gick det att höra vildsvinens distinkta grymtanden från den närliggande skogen. Jag undrar om inte de här skogarna är bland de mest vildsvinstäta vi har i Skåne.
Slutligen en bild som jag tog i en liten röjningsgata omgärdad av resliga granar. Att fånga det infallande ljuset i röjningsgator resulterar nästan alltid i fina bilder. Den här gången hade jag ju även stativet med mig och för att ge bilden ett centralt placerat innehåll fick jag själv bli en del av motivet.
Tisdagen bjöd på ett helt underbart höstväder. Hög, frisk luft och en strålande sol från en klarblå himmel. Så på förmiddagen packade jag ner kamerautrustningen och körde ner till Snogeholms strövområde.
Vi har ju kommit en bra bit in på hösten och den riktiga färgprakten är delvis borta. Men bok- och ekskogen skiftar färg relativt sent, så nog gick det att hitta en del trevliga höstmotiv.
Jag börjar med att lägga ut tre bilder som jag tog längs Snogeholmssjöns strand. När jag tog bilderna var jag rädd för att färgerna inte skulle bli tillräckligt framträdande. Tidigare år har jag nämligen tagit bilder från samma ställe då den bortre stranden skiftat i en mängd olika nyanser.
Visst, jag kan genast konstatera att förutsättningarna säkert hade varit mer optimala för cirka två veckor sedan. Men efter att jag jobbat med bilderna i efterbehandlingen tycker jag ändå att resultatet blev hyggligt.
Senare i veckan återkommer jag säkert med en ny bloggpost med fler bilder från den här dagen. Och som vanligt, håll gärna att öga på mitt Instagram-flöde också.
Du är kanske även intresserad av:
> Skiftande höstfärger vid Snogeholmssjön
> Oktoberkväll vid Snogeholmssjön
På bästa läge längs strandpromenaden i Binz på tyska ön Rügen ligger Kurhaus Binz. Denna pompösa och klassiska byggnad uppfördes 1907 enligt ritningar av den tyske byggmästaren Otto Spalding.
Under främst 1920-talet var detta exklusiva badhotell populärt bland välbärgade gäster som besökte kurorten Binz. På hotellet fanns bland annat ett kasino och det arrangerades ständigt olika varietéer och kabaréer.
Kurhaus Binz klarade sig igenom såväl andra världskriget, då det bland annat fungerade som härbärge åt flyktingar från de bombhärjade städerna, och den följande DDR-tiden.
Under senare år har Kurhaus Binz moderniserats och restaurerats till sin fornstora glans och drivs idag av hotellkedjan Travel Charme GmbH. Exklusiviteten finns naturligtvis fortfarande kvar. Vill man bo i några av de vackra sviterna får man vara beredd på att det kostar en del.
När jag besökte Binz för ett tag sedan fick jag tillfälle att ta några bilder på byggnaden från olika vinklar och i varierande ljusförhållanden. Bilden ovan är tagen i kvällsljuset från den långa piren som nästan ligger i direkt anslutning till huset.
Den andra bilden togs i gryningsljuset. Perspektivet ser kanske lite underligt ut och det beror på att jag fick ta fyra olika bilder som jag sedan fogade samman i efterbehandlingen. Annars hade jag aldrig fått med hela huset med de 24 mm jag hade tillgång till.
Du är kanske även intresserad av:
> Morgonljus vid bryggan i Binz