För ett tag sedan slog det mig att det var jättelänge sedan jag laddade upp en ny video på min YouTube-kanal. Min lilla actionkamera har mest legat och samlat damm det senaste året. Så när jag begav mig ut på en högst ordinär cykeltur tidigare veckan bestämde jag mig för att ta lite rörliga bilder under färden.
Nu har jag inte lagt ner jättemycket tid på det här klippet. Med tanke på innehållet blev det kanske även lite väl långt. Jag hade säkert kunnat korta ner det till hälften utan att missa något väsentligt. Men ni får betrakta klippet som ett sätt för mig att försöka komma igång med lite filmande igen. Och oavsett vilket är det kul att ta med er till miljöerna jag vistas i ganska ofta.
Vi har kommit en god bit in i november och dagarna blir allt kortare. Solen är allt som oftast dold av ett tjockt molntäcke. Nu har dessutom de flesta höstlöven fallit till marken vilket gör att den där riktiga färgprakten är förbi. Men alla årstider har sina goda sidor. Även den skånska senhösten. Det gäller bara att hålla sinnena öppna.
Eftersom jag ändå hade vägarna förbi passade jag på att göra ett litet stopp i Häckeberga den gångna veckan. Jag parkerade bilen längs vägen mellan Genarp och Dörröd. Därefter vandrade jag söderut längs Skåneleden, rakt in i Häckebergas djupaste och vildaste skogsområde.
Trots att löven har fallit till marken från de högsta bokträden bjuder skogen fortfarande på en väldigt speciell lyster. Boklöven som sitter kvar och de som täcker marken är intensivt roströda. Jag säga att skogen glöder vid den här tiden på året.
Längs skogsvägen som jag tog bilderna har jag cyklat många gånger. Framför allt på sommaren. Det är en njutning i sig, men nu när jag tog det betydligt lugnare insåg jag att man lätt missar många vackra platser när man susar fram på cykel.
Billingabäcken
Under turen passerade jag även den lilla Billingabäcken, som var betydligt mer livfull än under sommarhalvåret. Till den ska jag nog återvända och ta fler bilder framöver.
Min första tanke var egentligen att bara ta några snabba stillbilder. Men när jag kom till bäcken började jag även filma lite. Då väcktes idén om att jag kanske skulle kunna få tillräckligt med rörligt material för en liten kortfilm. Sagt och gjort, den finner ni längst upp i bloggposten.
Tidigare i veckan gjorde jag en kortare tur ut till naturreservatet Knivsås-Borelund. En område jag besökt otaliga gånger genom åren. Landskapet med de branta så kallade getryggarna är både vackert och varierande. Här är det inte så svårt att finna tilltalande motiv.
Jag vet inte om jag ensam om att tycka att hösten har varit ovanlig färgstark i år. Jag antar att det är en mängd faktorer som avgör hur gula löven blir och framför allt hur länge de får sitta kvar innan de faller till marken. Hur som helst, landskapet var helt bedårande denna sena eftermiddag. Och den klara och lågt stående höstsolen bidrog till att ytterligare accentuera färgerna.
Den här gången passade jag även på att filma lite. Mest för omväxlings skull. Efter att ha klippt ihop allt blev det en drygt tre minuter lång filmsnutt.
Jag bjuder även på tre stillbilder nedan. Om och när du har sett filmen känner du säkert igen vissa av platserna. Även om video är kul så är trots allt kvaliteten så mycket bättre på stillbilderna.
Jag tror knappt att en bok kan bli mer roströd än så här. Bilden är tagen i det låga kvällsljuset vid getryggen närmast Borelund.
Den här bilden togs alldeles i slutet av Knivsås. Just här står ett riktigt vackert bokträd. Men det var främst den otroligt färgstarka skogen i bakgrunden som fångade min uppmärksamhet. Kompositionen med stigen som leder bort och nerför kullen tycker jag blev fin.
Bladen på ekarna har en mer gyllene ton jämfört med bokträdens roströda färg, vilket framgår ganska tydligt här. Längst borta i bilden syns Knivsåsen och det träd jag stod alldeles i närheten av när jag tog föregående bild.
I samband med en cykeltur tidigare i veckan tog jag med mig den lilla lätta actionkameran. Jag passade på att filma några snabba klipp som jag har editerat till en minutlång film.
Tanken var väl främst att lägga upp klippet i mitt Instagram-flöde, men eftersom jag inte har publicerat några filmer på YouTube och bloggen på ett bra tag laddar jag upp materialet här också.
Filmklippen är fångade på grusvägarna mellan Lund och Revingehed.
Ibland kan det vara svårt att i ord beskriva känslan av att fotografera vilda djur. Men om jag ändå skulle våga mig på ett försök är det nog en kombination av spänning, lugn och totalt fokus. Plötsligt blir man en del av djurens värld och så fort man gör något utanför deras premisser blir det sällan någon bra bild.
En kväll för några dagar sedan hade jag ett riktigt fint möte med ett rådjur. Det hade just börjat småregna. Inte så pass mycket att jag var tvungen att plocka fram regnkläderna. Så länge jag höll mig under de nyutslagna bokträdens grönskande lövverk kunde jag hålla mig någorlunda torr.
När jag kom fram till en blommande äng såg jag henne på ganska långt avstånd. Ett ensamt rå som i lugnt betade av det frodiga gräset. Jag har mött såväl rådjur som dovhjortar på denna platsen tidigare och vet att det kan vara svårt att smyga sig fram obemärkt med tanke på den öppna terrängen.
Så jag sökte mig fram en bit i skydd bakom ett stengärde och började ta lite bilder. Rået stod lugnt kvar och tycktes inte märka att jag var där. Möjligtvis var det regnet som dämpade både dofter och misstänksamma ljud. Så efter en liten stund bestämde jag mig även för att filma lite.
Efter kanske tio minuter började hon så smått röra på sig. Men inte bort från mig som jag hade förväntat mig. Nej, med korta och oregelbundna språng sökte hon sig snarare mot mig. Ibland stannade hon till och smakade lite på ängens många växter.
Jag fortsatte smyga fram bakom stengärdet och till min förvåning befann hon sig plötsligt på ett perfekt fotoavstånd snett framför mig. Jag hann precis få iväg en kortare bildserie innan hon fortsatte in mot tätare vegetation. Därefter var hon borta, lika snabbt som hon först hade dykt upp.
Totalt varade det här mötet i ca 20 minuter. Sammanlagt tog jag ett 70-tal bilder på rået. Den översta bilden är den näst sista rutan i den långa bildserien och även den bästa. Men så är det ofta. Först ser du ett djur på långt håll, tar några bilder och gör sedan vad du kan för att söka dig närmare. I väldigt många fall upptäcker djuret dig relativt snabbt. I andra fall har du turen på din sida.
Nedan har jag lagt upp den korta videosekvensen jag tog. Trots att jag körde skakreducering i efterbehandlingen blev resultaten inte helt perfekt. Men jag tyckte ändå att det kunde vara kul att publicerade det här. På videoklippet syns och hörs även regnet tydligare.
