Etikettarkiv: romeleåsen

Romeleåsen är en skånsk så kallad horst som sträcker sig cirka 30 kilometer från Billebjer strax öster om Lund i sydostlig riktning till cirka 15 kilometer nordväst om Ystad. Åsens högsta punkt är Kläggeröd, 186 meter över havet. Romeleklint, 175 meter över havet, är åsens mest framträdande höjd och den mest kända utsiktsplatsen. Romeleåsen bjuder på vacker natur och är ett populärt friluftsområde.

Solig novemberdag vid Hönestenen

Hönestenen november motljus

Eftersom jag ändå hade vägarna förbi tog jag en tur upp till Hönestenen i förra veckan. Hönestenen har jag besökt tidigare eftersom Skåneleden passerar denna vackra plats. Geografiskt ligger den i direkt anslutning till Romeleåsens golfbana, alltså strax öster om Dörröd och väg 102.

Längst upp på bergknallen, som når ca 150 meter över havet, kommer urberget i dager och från den här platsen har man en vidunderlig utsikt ut över Klingavälsåns dalgång och Vombsjön.

Hönestenen gröna stenar och bokskog

Fanuan präglas av bokskog, enefälad och några gamla ekar. Karaktäristiskt är även de mossklädda stenarna. Om stenarna kom dit med inlandsisen eller om de är ett resultat av ett gammalt stenbrott får jag lämna osagt.

Hur som helst fick jag ett gäng trevliga bilder från platsen och i den här bloggposten bjuder jag på tre exempel.

Ek vid Hönestenen

Du är kanske även intresserad av:
> Hönestenen på Romeleåsen

Svartedamm på Romeleåsen

Svartedamm, Romeleåsen

En bra bit upp på Romeleåsen, i en skog som kallas för Gödelövsskogen, ligger sjön Svartedamm. Sjön är inte speciellt stor, cirka 150 gånger 90 meter. Lite intressant är däremot att den ligger hela 106 meter över havsnivån. Utan att veta säkert gissar jag att den därmed bör vara en av Skånes högst belägna sjöar.

Svartedamm ligger väldigt naturskönt och omgärdas av blandskog som växt upp i ett tidigare hedlandskap. Jag har ingen aning om det finns någon fisk i sjön. Däremot såg jag flera grodor i strandlinjen när jag var där. Platsen är dessutom populär bland friluftsfolk och många väljer att övernatta i närheten av sjön. Här passerar även ett av de mountainbike-spår som utgår från Genarp.

Svartedamm har mig veterligen endast ett utlopp och därmed kommer kanske vattnet från en källa i urberget. Från sjön rinner en mindre bäck ner till Gödelövsbäcken, som i sin tur mynnar ut i Höje å.

Du är kanske även intresserad av:
> På Romeleåsens branter växer träden höga
> Aftonsol mellan Väderkullen och Romeleklint

Naturen har torkat ut och ändrat färg

Torr natur

Som jag skrev i en tidigare bloggpost har de senaste månadernas värmebölja knappast lockat till några längre utflykter ute i naturen. Men nu har vi äntligen fått det väderomslag som många säkert har längtat efter. Tidigare idag begav jag mig ut på en längre tur i Klintaskogen på Romeleåsen. Sammantaget blev det en dryg mil till fots.

Jag har naturligtvis inte kunnat undgå att notera hur torrt det har blivit i naturen de senaste veckorna. Men idag blev det betydligt mer påtagligt. I höglänt terräng ser det rent ut sagt sorgligt ut. Löven på många träd, speciellt björken och lönnen, är roströda. Gräsängarna är helt gula och blåbärsriset är snustorrt.

Naturen har ändrat färg

Förhoppningsvis kommer många av träden att återhämta sig inför nästa vår. Gräset är starkt och kommer alltid tillbaka. Men det här året känns lite förlorat redan mitten av augusti. Det ska bli intressant att se hur hösten kommer att gestalta sig. Min gissning är att den blir väldigt annorlunda.

Tallar i motljus

De gamla tallarna som växer i hagarna mellan Romeleklint och Väderkullen har jag fotograferat vid ett flertal tillfällen. När jag under gårdagen passerade platsen tyckte jag att motljuset var så pass tilltalande att jag plockade upp kameran och tryckte av några rutor.

Bilden krävde en hel del efterbehandling för att jag skulle bli någorlunda nöjd. Men slutresultatet blev inte helt tokigt. Som ni ser jag jag positionerat mig så att solen delvis är skymd av den stora tallen. På så sätt dämpas motljuseffekten en smula. 

En disig vinterdag mellan Väderkullen och Romeleklint

Det här är en bild som jag tog mellan Väderkullen och Romeleklint den gångna helgen. Som ni ser var det riktigt disigt, stundtals närmast dimma, vilket skapade en lite speciell atmosfär.

På de ställen där urberget blottades låg ett mycket tunt snötäcke som gjorde att klipporna såg betydligt ljusare ut än vanligt.

Den uppmärksamme noterar kanske att jag har publicerat fler bilder från platsen tidigare, dock under helt andra väderförhållanden.

Du gillar kanske även:
> Aftonsol mellan Väderkullen och Romeleklint
> Tallar i motljus