Kategoriarkiv: Landsbygd

Snö och vinter på Måryds enefälad

Snö på Måryds enefälad

Den gångna helgen gjorde vintern ett kortare besök i Skåne. Speciellt natten mellan fredag och lördag var riktigt kylig med våra mått mätt, med en temperatur som närmade sig -10 grader. Därefter bjöd lördagen på strålande sol, ett gnistrande snölandskap och en lite mer behaglig temperatur.

Diffust vinterljus över Måryds enefälad

På lördagsförmiddagen gjorde jag ett kortare stopp i Måryd. När jag gick ut på enefäladen vid 10-tiden låg det fortfarande ett diffust dis över landskapet, som gjorde att solen bara framträdde som en matt liten cirkel.

I denna bloggpost finner ni tre bilder från fototillfället. Som ni ser hade den lilla bäcken som rinner genom enefäladen inte hunnit frysa till. Det porlande vattnet bildade därmed en distinkt mörk fåra i det för övrigt snövita landskapet.

Porlande bäcken genom Måryd på vintern

Även om detta är bilder som tog i all hast tycker jag att resultatet blev ganska bra. Och jag är nöjd med att jag lyckades fånga det diffusa morgonljuset som inte gav lika starka kontraster som lite senare på dagen då solen strålade från en klarblå himmel.


Du är kanske även intresserad av:

Krankesjö-varvet i januari

Krankesjöns norra strand i januari

Alla som följer min blogg vet att jag brukar vandra runt Krankesjön åtminstone ett par gånger per år. De tio kilometrarna runt sjön är kanske inte den mest optimala vandringsleden. Faktum är att den bitvis inte finns markerad på kartan. Men sträckan är lagom lång och varierande. Dessutom gillar jag verkligen att studera hur djur och växtlivet runt Krankesjön växlar under de olika årstiderna.

Den första söndagen på det nya året bjöd på riktigt fint väder. Temperaturen låg strax ovanför nollstrecket och stundtals tittade solen fram mellan de tunna molnen. Så eftersom jag inte hade något annat för mig kändes det som en god idé att nöta några mil med vandringskängorna.

En sak som slog mig var hur otroligt mycket folk som hade tagit sig ut i naturen den här dagen. Parkeringen vid Silvåkratornet var överfull med bilar. Grillplatserna strax intill var självfallet ockuperade. Under min drygt två timmar långa runda såg jag människor på de mest otippade platserna.

Sedan corona-pandemin drabbade landet i våras har det svenska folket verkligen börjat upptäcka naturen – både på gott och ont. För ibland kan jag tycka att det blir lite väl ”crowded”.

Nåväl, planen var aldrig att ägna mig åt någon mer seriös fotografering i söndags. Men jag hade kompaktkameran med mig och fick ett gäng hyggliga bilder som ganska väl speglar årstiden.

Rubrikbilden (den översta) är tagen vid Krankesjöns norra strand. De senaste månadernas köld har gjort att vassen runt Krankesjön har fått en läckert gyllene färg. Om ytterligare några månader kommer den att ersättas av nya gröna strån. På den motsatta sidan av sjön ligger Silvåkraskogen där jag tog ”selfien” nedan.

Granarna i Silvåkraskogen

Silvåkra bäck

Silvåkra bäck mynnar ut i Krankesjön

Silvåkra bäck mynnar ut i närheten av fågeltornet längs den östra stranden. Bäcken börjar som en utdikning ute på heden, för att sedan fyllas på då den passerar ett antal våtmarker. Bäcken rinner igenom Silvåkra by innan den når Krankesjön. Bilden är tagen i närheten av mynningen där träden ger läckra reflektioner på vattenytan.

Den gyllene eken

Gyllene ek på Revingehed

De flesta träden har sedan länge tappat sina löv. Men det finns undantag. Bilden på den här roströda eken tycker jag blev riktigt läcker i det låga eftermiddagsljuset. Även träden i bakgrunden ser gyllene ut, men det beror enbart på att solen skiner på de nakna grenarna.


Du är kanske även intresserad av:

Virkesupplag i Skrylleskogen

Virkesupplag i Skrylleskogen

Av någon anledning tycker jag att staplar och högar med virke gör sig väldigt bra på bild. Jag brukar i vilket fall ofta stanna till och ta en del bilder när jag passerar virkesupplag ute i skogen.

En anledning kan naturligtvis vara att virkesupplagen normalt är placerade längs små skogsvägar. På så sätt får det där typiska fotografiet på en enslig väg som leder betraktaren in i bilden ett extra tillskott och innehåll.

Ytterligare ett skäl kan vara att virkesupplag ofta bildar intressanta mönster och former. Ett exempel är de ljusa trädstammarnas cirkulära och repetitiva mönster längs långsidorna.

Oavsett vilket. Här har ni just en sådan bild. Jag tog den snabbt med mobilkameran under en kortare tur i Skrylleskogen på fredagseftermiddagen. Här har ni egentligen alla ingredienser som jag beskrev ovan. En smålerig väg som omgärdas av tre separata virkesupplag. Roligare bilder än så här blir det inte i dessa grådaskiga dagar.

Novemberdimma i Skrylleskogen

Tät novemberdimma på fäladen

I fredags begav jag mig ut till Skrylle för att gå en kort och snabb sträcka. Hemma i Lund sken solen, men jag behövde inte köra många kilometer innan jag möttes av tät dimma och marknära moln. Med tanke på att den här typen av kompakta dimma inte här helt vanlig i Skåne ändrade jag en smula på den planerade rutten.

Lyckligtvis hade jag packat ner en kamera i ryggsäcken. Därför promenerade jag raskt ner till min lilla favoritplats och tog ett gäng bilder. Tyvärr hade jag både ont om tid och dåligt med kräm i batteriet. Trots det fick jag ett gäng riktigt hyggliga bilder.

Dimma i skogen

Skogen ändrar verkligen karaktär när dimman är så här pass tät. Närliggande objekt framträder tydligt, medan konturerna från högre träd lite längre bort endast går att ana. Sedan försvinner allt i ett matt och diffust ludd. Om jag jämför med bilder som jag tagit på samma plats under helt andra förutsättningar är skillnaden riktigt stor. Ett tydligt bevis på hur mycket ljuset och väderleken på en plats påverkar bildresultatet.

Dimma i Skrylleskogen

Att vandra runt i en dimmig skog är även ger även lite annorlunda sinnesintryck. Du kan exempelvis höra ett djur röra sig i närheten men när du tittar i ljudet riktning inser du snabbt att dimman gör det omöjligt att se något. Dessutom är det betydligt lättare att tappa orienteringsförmågan. Om det inte vore så att jag besökt den här platsen många gånger tidigare hade det varit väldigt lätt att gå vilse.


Du är kanske även intresserad av:

Bokskogens färgprakt längs skogsvägen mellan Skrylle och Rögle Dammar

Bokskogens färgprakt

Man kan inte annat än förundras över bokskogens färgprakt vid den här tiden på året. Den här bilden tog jag med mobiltelefonen på fredagseftermiddagen. Trots att det både var mulet och regnigt framträdde ändå bokskogens roströda toner riktigt fint.

Bilden är tagen längs den lilla skogsvägen som förbinder Skrylleskogen med Rögle dammar. Här har gått men kanske framför allt cyklat otaliga gånger. Varje gång jag beger mig österut med gruscykel eller mountainbike tar jag nästan alltid den här vägen.


Du är kanske även intresserad av: