Kategoriarkiv: Gömda platser

Övergivna platser, glömda rum eller urban exploration. Kärt barn har många namn. Under denna rubrik samlar jag bilder från platser man inte sällan måste titta två gånger för att hitta. Det kan vara allt från gamla militäranläggningar och industrier till rivningstomter och stenbrott. Allt måste inte vara övergivet. Huvudsaken är att platsen har en historia att berätta.

Semesteranläggningen Prora på ön Rügen

Prora på Rügen

Strax söder om Sassnitz på den tyska ön Rügen ligger det lika mäktiga som mytomspunna byggnadskomplexet Prora. Faktum är att Prora, med sin totala längd på över fyra kilometer fördelat på sex våningsplan, anses vara en av de längsta byggnaderna i världen.

Prora uppfördes som en semesteranläggning då nationalsocialismen var det rådande idealet i Tyskland. Bygget startade 1936 men han aldrig slutföras innan andra världskriget bröt ut 1939. Initiativtagare till Prora var organisationen Kraft durch Freude (KdF), som löd under den nazistiska fackföreningsrörelsen ”Deutche Arbeitsfront”.

Grundtanken var att en betydande del av Tysklands arbetare skulle erbjudas en relativt billig semester alldeles intill Rügens vackra sandstrand. Totalt planerades för 10 000 rum, som samtidigt kunde härbärgera 20 000 gäster. Alla skulle erbjudas boende i tio dagar, vilket gjorde att anläggningen årligen skulle kunna ta emot en halv miljon gäster. Rummen var relativt spartanska, men alla hade havsutsikt. I anslutning till anläggningen planerades även för restauranger och en stor festplats. Dessa blev dock aldrig färdigställda.  

Prora fasad

Ytligt betraktat verkar kanske idén bakom denna mäktiga semesteranläggning som både omtänksam och generös. Men bakom organisationen KdF fanns så klart flera mer eller mindre dolda mål och syften. För Prora var inget vanligt hotell eller vilohem. Dagarna på Prora var detaljplanerade och inrutade i en mängd olika aktiviteter, allt ifrån sporter till filmvisningar och konserter, som alla egentligen hade syftet att stärka den nazistiska regimens ideal. På Prora skulle trötta och tvivlande arbetare hämta kraft för att sedan återvända hem och jobba ännu hårdare för att återupprätta den tyska nationens stolthet.  

Arkitektoniskt är Prora onekligen intressant. Tillsammans med Reichsparteitagsgelände i Nürnberg är det ett av få bevarade byggnadsverk från det tredje riket. Prora uppfördes i armerad betong, som sedan kläddes med tegel och puts, vilket var en helt ny byggnadsform på 30-talet.

Prora ruiner

Under andra världskriget användes Prora bland annat som fältsjukhus. Vid krigsslutet övertog Röda Armén anläggningen och brukade den som soldatförläggning. I vilken omfattning Prora användes under DDR-tiden vet jag inte riktigt, men jag gissar att stora delar bara fick förfalla. Det gjordes även försök att spränga några av de ej färdigställda norra huskropparna, dock utan någon större framgång. Den armerade betongen var helt enkelt för stark. Dessa står idag kvar som tomma och inhägnade ruiner längs stranden.

Efter Tysklands återförening har Prora till stor del renoverats och rustats upp. Idag inrymmer anläggningen allt från exklusiva semesterlägenheter till vandrarhem. Antagligen är detta det enda rätta sättet att i längden bevara detta imponerande byggnadsverk för eftervärlden.

Prora ruin

Den gemensamma stabsplatsen Alfred

Jag befinner mig i skogen strax utanför en stad i mellersta Skåne. Vägen jag går på har sedan länge växt igen. Kvar finns bara en smal stig. Men en bit framför mig ska den finnas. En av kalla krigets många hemligheter.

Ganska snart står jag framför en bergvägg. Här finns resterna av vad som en gång var en av Skånes största och viktigaste bergsanläggningar, den gemensamma stabsplatsen som benämndes Alfred.

Bakom bergväggen, insprängd långt in i urberget låg tidigare en anläggning på 2 200 kvadratmeter fördelat på inte mindre än 150 rum och flera våningsplan.

I en gemensam stabsplats, förkortad Gpl, skulle i händelse av krig ledningarna för de olika försvarsgrenarna, civilförsvaret, samt representanter från bland annat post-, tele- och tågväsende i samlas.

Varje militärområde hade minst en Gpl, vilket betyder att det uppfördes två berganläggningar i Skåne, en i Malmöhus läns- och en annan i Kristianstad läns Milo-område.  Sedan fanns det naturligtvis ett antal så kallade komplementanläggningar om huvudanläggningen skulle bli utslagen.

Alfred började byggas 1953 och var ursprungligen avsedd för marinen. Men därefter byggdes den ut i etapper. Efter en större modernisering under mitten av 70-talet hade den expanderat till en fullt utrustad Gplats och sambandscentral. I berget fanns till och med en radio- och TV-studio för att sända ut viktiga meddelanden till allmänheten.

Anläggningen var belagd med strängaste sekretess och skulle endast användas i händelse av krig. De enda personerna som besökte anläggningen regelbundet var egentligen drift- och underhållspersonal. Och eftersom Sverige aldrig blev utsatt för angrepp förblev Alfred i stort sett oanvänd fram till den dag den slutligen avvecklades och plomberades för ett tiotal år sedan.

För ett otränat öga är det närmast omöjligt att se att det en gång i tiden låg en större fortifikation här. Huvudinslaget är ordentligt plomberat och dessutom övertäckt med stora mängder grus. På ett ställe har dock lite rå betong kommit i dager.

Uppe på hjässan hittade jag bland annat en del betongfundament som förmodligen har använts som stöd till staket och master. Det går dessutom att ana tidigare öppningar som jag gissar är ventilationsschakt och nödutgångar. Alla är väl plomberade med järn och betong.

En betydande del av ovanstående fakta har jag hämtat från den utmärkta boken ”Spår av ett försvar” av Leif Högberg.

Du gillar kanske även:
> En port in i berget – RRGC S1 W Hinden på Romeleåsen
> Bildkavalkad från Björka Flygbas
> Grupperingsplats för Robot 68 Bloodhound

Gamla godsmagasin i Harlösa

En gång i tiden var Harlösa en av de stora järnvägsknutpunkterna i Skåne. Från Harlösa gick det att åka tåg i alla fyra väderstreck. Men allt det där tillhör en svunnen tid. Rälsen är borta sedan länge. En del minnen finns dock kvar. Som de här godsmagasinen som låg utmed rangerbangården. 

Bergrummet på Skeppsholmen

Bergrummet på Skeppsholmen

Skeppsholmen i centrala Stockholm har en lång tradition av marin närvaro. Spåren är fortfarande tydliga på den lilla ön. I början av 40-talet då andra världskriget blossade upp i Europa behövde marinchefen och hans stab ett bättre fortifikatoriskt skydd.

Därför sprängdes ett större bergrum ut. Anläggningen fick en yta och tunnelsystem på hela 4 800 kvadratmeter med sammanlagt sex inslag. Bilden är tagen vid ett av dessa.

I bergrummet fanns bland annat en stor stridsledningscentral, sovsalar för personal, sjukrum och kök. Marinen lämnade Skeppsholmen på 60-talet och idag används bergrummet bland annat som museum.

> Läs mer om bergrummet på Wikipedia

Den gamla vindpumpen

Vindpump

Längs den gamla vägen mellan Revinge och Skatteberga står resterna av vad som en gång varit en vindpump. Förr i tiden använde bönderna möllor som den här för att med vindens hjälp pumpa upp vatten till grödorna. Sedan blev landet elektrifierat och möllorna förlegade.

Rotorbladen på denna vindpump har sedan länge gått hädan för väder och vind. Kvar finns bara ett stålskelett, som höjer sig över nejden och minner om en svunnen tid.