Drakamöllans böljande hedlandskap

I mitten av förra veckan passerade jag Drakamöllans naturreservat till fots. Det här var faktiskt mitt första besök i detta böljande hedlandskap som ligger mellan Brösarp och Maglehem i östra Skåne. Det kommer garanterat att bli fler besök senare och då kommer jag att ta med mig en lite tyngre kamerautrusning.

Miljön vid Drakamöllans naturreservat inbjuder verkligen till landskapsfotografering. De rundade kullarna, som delvis är täckta av ljung skapar läckra linjer i landskapet och ger bilderna ett härligt perspektiv bort mot horisontlinjen. På vissa backar står ensamma träd som enkelt går att placera som tydliga punkter i kompositionen.

När jag besökte platsen låg det fortfarande lite snö kvar på marken. Det karga landskapet var inbäddat i bruna och lätt gröna jordfärger. Längre bort försvann landskapet i ett blåtonat dis. Eftersom jag passerade genom naturreservatet på relativt kort tid hann jag inte ta så många bilder. Men två exempel finner ni här.

> Läs mer om Drakamöllans naturreservat på Länsstyrelsens hemsida

Domherre äter knoppar

Domherren är helt klart en av de vackraste vinterfåglarna vi har i Skåne. Som jag nämnde i en tidigare bloggpost har jag sett relativt många den gångna vintern. Just den här hanen hittade jag tillsammans med ytterligare ett gäng domherrar i ett träd vid Måkullsbacken i Måryd där de festade på saftiga knoppar.

Ravlunda skjutfält

När jag ser en gammal skylt har jag svårt att motstå frestelsen att plocka fram kameran och ta några bilder. Då syftar jag främst på riktigt gamla skyltar som ärrats av tidens tand. I många fall har de dessutom helt förlorat sitt syfte. Den här gamla varningsskylten sprang jag på vid Ravlunda skjutfält för ett par dagar sedan.

På sätt och vis fyller skylten fortfarande sitt syfte. Försvarsmakten använder i högsta grad Ravlunda som skjutfält. Men genom åren har arealen flyttat norrut och just här har det sannolikt inte skjutits något skott på en väldans massa år. Min gissning är att skylten sattes upp någon gång på 40- eller 50-talet och där har den fått stå sedan dess.

Ni har förmodligen redan noterat de tre kronorna ovanför texten. Nuförtiden ser försvarsmaktens varningsskyltar helt annorlunda ut. De är oftast rektangulära med gul bakgrund, röd ram och svart text.

Gråsiska på kotte

Gråsiskan är en fågel som tycks ha ökat i antal under senare år. Även jag har sett den lilla karaktäristiska sparvfinken vid ett flertal tillfällen under vintern.

Just den här individen satt och åt på en grankotte när jag plockade upp kameran och tog ett gäng bilder. Ljuset var bra och resultatet blev inte så tokigt.

Gråsiskan är mer färgglad än vad det svenska namnet antyder. På latin heter den ”Carduelis flammea”, vilket betyder flammande eldröd steglits. Kanske ett lite mer passande namn.

Precis som så många andra fåglar häckar gråsiskan i landets norra delar. Under de kalla månaderna flyttar många individer söderut, bland annat till Skåne.

Den ensamma och vindpinade tallen vid Haväng

Ensamma träd har blivit lite av en följetong här på bloggen. Det mest avbildade ensamma trädet i Skåne måste vara den vindpinade tallen på sandkullarna vid Haväng på Österlen. En snabb sökning på nätet och det dyker upp otaliga varianter på just denna tall.

Och jag kan bara hålla med om att tallen är väldigt fotogenisk där den står längst upp på kullarna med Hanöbukten som bakgrund.

> Här hittar ni en helt annan variant på samma träd som jag tog för snart två år sedan