Solen går ner efter ännu en dag

November är inte sällan en kämpig månad för oss fotografer. Månaden bjuder på mycket regn och relativt få soltimmar. Men det finns så klart även en del fördelar. Solen går upp sent och ner tidigt vilket göra att dygnets bästa fototimmar infaller på relativt fördelaktiga tider. För närvarande går solen ner strax före klockan 16 på eftermiddagen.

Att fånga solnedgången var dessutom mitt mål när jag begav mig upp till Billebjer igår. Uppe på den den mindre höjden som ligger söder om den stora bergsknallen fick jag ett gäng hyggliga bilder. För att öka det dynamiska omfånget valde jag att ta flera exponeringar på varje motiv.

På just den här bilden går det att ana grusvägen som leder upp mot Billebjer. Längre bort går solen ner över Malmö. 

Stjärtmes

Stjärtmesen är en liten trevlig fågel som jag brukar fånga bilder på lite då och då. Oftast finner jag den under den kallare årstiden då stjärtmesarna brukar samlas i större flockar. Dessutom är det en ganska liten fågel som lätt försvinner i lövverken under sommaren.

Just den här individen hittade jag uppe bland enarna på Måkullsbacken i Måryd för ungefär ett halvår sedan. Det här är den så kallade nordliga rasen av stjärtmes. Det ser man på den gula orbitalringen runt ögat. Det finns även en sydlig variant där ögonringen är röd.

Glidflygande glada över ett öppet landskap

Jag har varit hängig och förkyld den senaste tiden. Av den anledningen har det inte blivit några bilder tagna sedan i måndags. Men nu är jag på bättringsvägen och förhoppningsvis kommer jag att få tillfälle att bättra på bildarkivet med nytt material inom kort.

Så i väntan på nya motiv plockar jag fram en av många bilder som jag lyckades ta på glidflygande glador under sensommaren. När jag fotograferar fåglar vill jag helst ha med en diffus bakgrund. Resultatet brukar bli extra bra om det går att skönja horisontlinjen. Den här bilden på en glada över Vombs ängar är ett fint exempel.

Träd som får mig att tänka på Enter

Naturens former kan ibland verka outgrundliga. När jag hittar träd som det här börjar jag fundera på om de inte har någon större mening än att vara just vanliga träd. Genom århundradena har de säkert hunnit få uppleva och se en hel del.

Trädet på bilden får mig genast att tänka på Enter, de vandrande träden i Tolkiens böcker. Men Enter finns inte bara i Tolkiens värld utan namnet användes tidigare för att beskriva ett talande träd. Namnet Ent är saxiska och betyder jätte.

Själva betraktar sig Enterna som trädens herdar. De har inte bara förmågan att tala utan kan även förflytta sig. Liksom träd kan Enterna variera i färg och storlek. Generellt liknar de träden de vakar över.

Om min fantasi får sväva fritt så undrar jag om det ändå inte var en gammal Ent jag mötte där ute i skogen. Eller vad tror ni?  

> Läs mer om Enter på Wikipedia 

Sparvhök

Sparvhöken är en relativt vanlig rovfågel i Skåne. Trots det har jag haft svårt att fånga den på bild. Men för någon vecka sedan kom ett exemplar flygande rakt över mig och jag lyckades att trycka av en rask bilserie.

Sparvhöken är en ganska liten rovfågel och som namnet antyder livnär den sig på att jaga mindre fåglar, exempelvis sparvar. De flesta sparvhökarna lämnar Sverige under vintern och beger sig ner till södra Europa.