Cykling är inte bara en en stor hobby. Den ger mig dessutom avkoppling från jobbet och en rejäl portion motion. När jag tar mina rundor på vägarna i Skåne brukar jag oftast ha med mig kameran.
För ett tag sedan slog det mig att det var jättelänge sedan jag laddade upp en ny video på min YouTube-kanal. Min lilla actionkamera har mest legat och samlat damm det senaste året. Så när jag begav mig ut på en högst ordinär cykeltur tidigare veckan bestämde jag mig för att ta lite rörliga bilder under färden.
Nu har jag inte lagt ner jättemycket tid på det här klippet. Med tanke på innehållet blev det kanske även lite väl långt. Jag hade säkert kunnat korta ner det till hälften utan att missa något väsentligt. Men ni får betrakta klippet som ett sätt för mig att försöka komma igång med lite filmande igen. Och oavsett vilket är det kul att ta med er till miljöerna jag vistas i ganska ofta.
Sommaren må ha pikat, men den är sannerligen inte över än. De senaste dagarna har bjudit på riktigt fint cykelväder. Igår begav jag mig ut på en lite längre grusvägstur på dryga åtta mil. Färden gick söderut. Min plan var att runda Börringe och Havgård innan jag vände norrut mot Häckeberga.
Turen överträffade verkligen mina förväntningar. Genom åren har jag hunnit upptäcka de flesta små skogs- och markvägar i närområdet. Men flera av vägarna jag hamnade på igår var faktiskt helt nya för mig. Det är alltid lite extra spännande att inte veta vad som väntar bakom närmaste krök.
Jag gjorde naturligtvis ett par stopp under resans sång, plockade fram mobilen och tog några bilder. Jag har valt ut fyra i denna bloggpost.
Bilden ovan är tagen vid det böljande odlingslandskapet i Vinninge mellan Staffanstorp och Klågerup. De bördiga fälten är nyligen skördade vilket ger de rundade kullarna ett härligt mönster.
Holmejaskogen: Ja, jag vet faktiskt inte om den verkligen heter så. Men många kallar den för Holmejaskogen, efter den gränsar till byn med samma namn. Här är bokskogen bitvis tät och lummig. En lättare regn hade antagligen fallit under tidig morgon och den fuktiga luften skänkte skön svalka.
Blommande klöver: Det är synd att det inte går att förmedla dofter digitalt. Just nu blommar nämligen klövern på många fält, som i vänsterkant på bilden ovan. Den söta och blommiga doft som mötte mig längs den här grusvägen strax efter Stora Grönby var helt underbar. Norra Grönby är för övrigt mest känd för sin vackra och välbevarade mölla.
Gammal banvall: En bit söder om Börringe station cyklade jag på en gammal banvall. En gång i tiden gick järnvägen mellan Svedala, Anderslöv och Smygehamn här. Till min förvåning visade sig vägen vara en återvändsgränd. Så de sista hundra meterna fick jag cykla över en stubbåker innan jag nådde landsvägen.
Sist men inte minst en karta över turen. Så ni på ett ungefär kan se var jag cyklade:
Nu har det äntligen blivit lite svalare i Skåne. Så på söndagen kunde jag bege mig ut på en lite längre cykeltur på grus- och skogsvägarna öster om Lund.
Från Skrylleskogen rullade jag vidare ut mot Revingehed, Silvåkra och Vombs ängar. Därefter blev det en liten sväng in i Vombs fure innan jag tog liten grusväg till Hemmestorp.
Via Humlamaden fortsatte färden upp mot Romeleklint. Sedan avslutade jag turen med att passera Björnstorp och Dalby Stenbrott. När jag kom hem till Lund stod trippmätaren på sju mil.
Tänkte i all enkelhet bjuda på ett gäng bilder från rundan. Allt är taget med mobiltelefonen, eftersom jag sällan tar med mig någon tyngre kamera när jag är ute och cyklar. Bilden längst upp i bloggposten är tagen i den vackra allén som leder bort mot Silvåkra by.
Ljungen blommar
I Vombs fure upptäckte jag till min glädje att ljungen blommade. Ljungen är verkligen välkommen när många av sommarens blommor börjar vissna. Vid dess härligt rödvioletta blommor samlas så här års stora mängder vildbin, humlor och fjärilar.
Skogsmöllans bäckravin
Efter Humlamaden stannade jag till och beundrade den vackra bäckravinen, som omgärdas av höga bokträd. Det är Skogsmöllebäcken som rinner längst ner i ravinen. Här är terrängen riktigt kuperad och underlaget en smula sandigt. Då känns det tryggt att ha en cykel som i stort sett klarar allt från asfalt till skogsstigar.
I vanliga fall finns det ett staket längs den vindlande stigen, men det har tydligen plockats bort. Kanske behövde det renoveras eller bytas ut.
Vägen till Körsbärsdalen
Efter ytterligare några hundra meter stannade jag till och fångade denna bilden. Nu hade jag kommit ut på en något större grusväg som leder fram till det man i folkmun kallar för Körsbärsdalen. Granarna som växer på den högra sidan av vägen är enormt höga. Som ni ser har även ett antal granar avverkats i området. Sannolikt på grund av barkborre-angrepp.
Grönland
Platsen där jag tog denna bild ligger strax norr om den lilla byn Dörröd och kallas för Grönland. Inte helt opassande för slåtterängarna var verkligen gröna här. Trots värmen har vi ändå fått en del välbehövligt regn under sommaren som gått.
För ett tag sedan kom jag att tänka på att det var evigheter sedan jag cyklade genom Malmö. Och då brukar jag ändå cykla cirka 300 mil varje år. För att råda bot på saken bestämde jag mig på söndagen för att ta en tur ut till Brofästet. Därmed fick jag Inre Hamnen, Västra hamnen, Riberborgsfältet och Limhamn på köpet. I vanlig ordning hinner man se och uppleva otroligt mycket när man använder cykeln som färdmedel.
Vädermässigt låg temperaturen på behagliga 19 grader. Inledningsvis kom det emellertid en del regnskurar, vilket nästan fick mig att avbryta, eller i åtminstone lägga om turen. Som tur var gav jag inte upp och lyckades därefter undvika regnet.
Ute vid Brofästet tog jag tre bilder med mobilkameran som jag bjuder på i denna bloggpost. Egentligen ganska klassiska motiv som väldigt många passar på att ta när de besöker Öresundsbrons östra fäste. Jag förundras faktiskt lite över vilken turistmagnet denna utsiktsplats är.
Men vyn i den översta bilden var i vilket fall lite ny för mig. Vet inte om det framgår så tydligt, men det orangea på växterna i förgrunden är bären på havtornen, som växer i rikliga mängder runt Brofästet. Gillade även att det var en rejält molnig dag. Bilderna blir så mycket bättre jämfört med en klarblå sommarhimmel.
Vi har kommit en bit in i juni månad. Den tid på året så naturen grönskar och blomstrar som allra mest. På onsdagen bestämde jag mig för att stuva in cykeln i bilen och bege mig österut för ett litet cykeläventyr på några av Skånes mest undanskymda skogs- och grusvägar. Detta var helt klart den bästa och vackraste cykelturen jag tagit på länge.
Jag utgick från det gamla Alunbruket vid Andrarum. Härifrån begav jag mig norrut längs Sverigeleden. Via Agusa och Rebbetuaröd tog jag mig upp på Linderödsåsens höjder och dess djupa skogar. Sedan vek jag av mot sydost.
Från Degeberga följde jag den gamla banvallen en dryg mil innan jag vek av västerut upp mot Maglehems ora och Glimminge skog. Det var där jag tog bilden ovan. Turen avslutades med riktigt natursköna småvägar längs Fiskabäcken, innan jag på åter var framme vid Verkasjön och Alunbruket. En sträcka på sammanlagt 57 kilometer.
Som tur var hade jag med mig kameran den här gången. Därför har jag nöjet att visa upp ett helt gäng riktigt somriga bilder från utflykten.
Mellan Rebbetuaröd och Galenby
Miljön jag fann längs den lilla grusvägen mellan Rebbetuaröd och Galenby var verkligen speciell. Här fick man känslan av att tiden stått still under det senaste århundradet. Jag passerade bland annat en välbevarad backstuga med ett klassiskt stråtak. Strax därefter ledde den lilla skogsvägen mig till en hage där hundratusentals smörblommor färgade hagarna gula.
På en del ställen fann jag spår av både gamla stengärden och ruiner, som skvallrade om att betydligt fler människor levde och brukade jorden här förr i tiden. Idag finns här bara några enstaka hus här, varav flera antagligen endast fungerar som sommarboenden.
Namnet Galenby kan kanske verka lite underligt och opassande för en svensk. Men min högst personliga gissning är att namnet syftar på den gamla danska uradelssläkten, som bar just namnet Galen.
Degeberga backar
Degeberga backar ligger i direkt anslutning till tätorten med samma namn. Precis som de närliggande Brösarps backar bildades de sandiga kullarna under den senaste istiden för flera tusen år sedan.
I den varma och kalkrika sandjorden trivs bland annat tofsäxing, sandlilja och backtimjan. Med lite tur kan man även finna sandödlor här.
Gräset på backarna har betats av djur genom århundradena och gör så än idag. När jag stannade till och tog bilden från den gamla banvallen låg ett 30-tal vita kor och vilade sig i sommarsolen. Även om ljuset kunde varit roligare så tycker jag ändå att det blev en trevlig bild på landskapet.
Den gamla banvallen mellan Degeberga och Brösarp
Många gamla avvecklade järnvägsspår i Skåne fungerar idag som cykelvägar. Den gamla banvallen mellan Degeberga och Brösarp var en ny bekantskap för mig. Men detta är sträcka jag gärna cyklar fler gånger. Utöver en fantastisk natur kantas spåret av flera järnvägsminnen i form av vackra stationsbyggnader, magasin och perronger. Första biten var visserligen asfalterad. Många gillar säkert det, men själv föredrar jag grus.
En bit söder om Degeberga övergick det emellertid till klassisk ”tvåspårig” grusväg. Att i relativt hög fart susa fram under trädens mäktiga lövverk är en underbar känsla. Vid Dunderbäckens naturreservat i närheten av den lilla byn Österlia stannade jag till och tog bilden ovan.
Fiskabäck
Fiskabäck är inte bara ett litet vattendrag, utan även ett geografiskt område strax norr om Verkaåns dalgång. Det kuperade kulturlandskapet präglas av såväl gammal hagmark som djupa skogar. Och mellan dessa löper små vägar som är helt fantastiska att cykla på. Extra vackra är vägarna så här i försommartid när de kantas av blommande harris, sandvita och hundkex.
Verkasjön
Strax öster som Christinehofs ekopark ligger Verkasjön. Sjön är ursprungligen en torvtäkt som förr i tiden försåg det närliggande Alunbruket med bränsle. Med sitt läge längs Skåneleden är den idag är ett populärt utflyktsmål. Även fritidsfiskare brukar besöka sjön i jakt på bland annat gädda och abborre. Verkasjön blev mitt sista stopp under det här lilla äventyret. Vid en av de små fiskebryggorna tog jag bilden ovan.
