Kategoriarkiv: Djur

Brunsten är här – kronhjortarna har börjat bröla

Brölande platshjort på äng

Så här i månadsskiftet augusti-september samlas kronhjortarna i stora grupper på de skånska fälten. Brunsten är här och de största platshjortarna samlar ihop hindarna som de sedan försvarar, både fysiskt genom att mota bort eventuella utmanare och med sitt höga brölande.

I förra veckan fick jag ett alldeles utmärkt tillfälle att fånga detta skådespel på bild. Tyvärr kan jag inte bjuda på någon ljudupptagning. Vilket är lite synd, för kronhjortarnas brölande och råmande är verkligen speciellt.

Lätt att hitta hjortarna

Brölandet gör att det dessutom är väldigt lätt – i motsats till resten av året – att lokalisera hjortarna. Jag följde helt enkelt ljuden och plötsligt hade jag en stor grupp kronhjortar framför mig. Så långt var allt egentligen lätt. Nu återstod det svåra. Att försöka få bilder på de vackra djuren utan att störa dem. Som jag nämnt tidigare är kronhjortar väldigt uppmärksamma och känsliga. Det krävs inte mycket för att det ska bli störda.

Platshjort med delar av sitt harem

Så jag drog mig helt enkelt tillbaka och väntade på ett bra läge. Efter ca en halvtimme insåg jag att jag skulle kunna smyga mig fram och fotografera hjortarna från en skogsdunge. Under en relativt kort stund tassade jag försiktigt fram i skydd av vegetationen och tryckte iväg ett gäng bilder. Sedan drog jag mig långsamt dra mig tillbaka igen. För mig är det viktigt att störa så lite som möjligt. Även om det känns lockande att få bra bilder så måste faktiskt de vilda djuren prioriteras.

Själv är jag riktigt nöjd med bildskörden. Jag har aldrig tidigare lyckats fånga kronhjortens brunst på så här nära håll.

Platshjorten lockar till sig hindarna

Just den här stora hjorten hade samlat ett tjugotal individer runt om sig. Gruppen bestod både av vuxna hindar och de ungdjur i olika generationer som alltid följer dem. Det kan vara värt att notera att kronhjortar inte anses vara fullvuxna förrän vid sex års ålder.

Brölande kronhjort

Platshjorten brölade stundtals högt och gjorde vad han kunde för att uppvakta hindarna i sitt lilla harem. Brölet har i själva verket flera syften. Dels är det ett sätt att mäta sin styrka gentemot rivaler. Men hindarna lockas även till den hjort som brölar högst och bäst. På så sätt lockas många hindar till de mest dominanta platshjortarna medan yngre och svagare individer helt enkelt blir åsidosatta.

När två relativt jämbördiga hjortar inte kan mäta sina krafter genom brölande och fysisk storlek uppstår inte sällan dramatiska strider. Just den här hjorten har ett större sår strax under sitt vänstra öga, som med stor sannolikt uppkommit i samband med en duell med en rival.

Kronhjortarna är betydligt större än kronhindarna, vilket framgår tydligt av bilderna. En fullvuxen hjort kan före brunsten väga mellan 250 och 300 kilo. Men under hela brunstperioden slutar han helt att äta. Så senare på hösten kan han ha förlorat en fjärdedel av sin vikt.

Mer från bildskörden:

Uppmärksamma kronhindar

Hindarna i gruppen är ständigt på sin vakt och anar snabbt en annalkande fara.

Kronhjort utmanare

Strax utanför gruppen rör sig flera utmanande hjortar. Bara de största och starkaste kronhjortarna lyckas locka till sig hindarna. Andra individer får eventuellt vänta ett år innan de kan hävda sig.


Du är kanske även intresserad av:

Roskarl rastar vid Vikhögs ängar

Roskarl - Vikhög

I förra veckan tog jag en tur ut till Vikhög för att spana in fågellivet längs strandängarna. Här lyckades jag bland annat få bilder på Roskarl, en fågelart jag aldrig fotograferat tidigare.

Roskarlen är en kompakt byggd vadare med kort hals. Karaktäristisk är även den relativt kraftiga näbben som den använder till att vända på små stenar för att fånga tångloppor och andra insekter.

Roskarl vid Vikhögs ängar

Roskarlen är en mycket skicklig flygare, som kan färdas upp till 100 mil per dygn. De flesta individerna häckar längs den norska kusten och ser normalt bara i Skåne på sin värd söderut mot tropiska Västafrika. Så denna duo har en bit kvar att färdas innan de når sitt vinterkvarter.

Tre kronhjortar i Vombskogen

Kronhind med kalv Vombskogen

Bland klövviltet är kronhjorten klart svårast att fånga på bild. Betydligt svårare jämfört med exempelvis dovhjort och rådjur. Därför känns det alltid lite extra bra de få gånger jag lyckas.

Anledningen är att kronhjortar är väldigt skygga och uppmärksamma djur. Oftast har de hunnit försvunna långt innan jag själv har upptäckt dem. Men så finns det även sällsynta tillfällen då fotografen lyckas överlista viltet. Vilket hände tidigare i veckan.

Den här gången var förutsättningarna närmast perfekta. Via en väg närmade jag mig ett öppet område i skogen. Lyckligtvis var terrängen stigande just där jag befann mig, vilket gjorde att jag med hjälp av ett backkrön utan bekymmer kunde hålla mig någorlunda dold i förhållande till djuren.

Tre kronhjortar vid damm

I en slänt vid en av de många vattendammar som finns runt Vombs vattenverk fann jag tre kronhjortar, en fullvuxen hind med en kalv, samt ytterligare ett ungdjur, sannolikt ett par år gammalt. Antagligen hade de sökt sig ner mot vattnet, antigen för att dricka eller mumsa i sig det frodiga gräs som växer i strandkanten.

Anledningen till att de befinner sig i området just nu är att brunstperioden är i annalkande. Om bara någon vecka kommer Vombs ängar att vara fyllda hundratals kronhjortar. I sammanhanget kan det vara värt att nämna att det råder beträdandeförbud på ängarna mellan den 25 augusti och 7 oktober.

Lämpligt nog kunde jag placera teleobjektivet intill en trädstam, något som förbättrade stabiliteten betydligt. Under ca fem minuter fick jag ett antal riktigt fina bilder på hjortarna. Därefter drog de sig sakta in i skogen. Möjligen anade de min närvaro, men det handlade definitivt inte om någon flykt, vilket alltid känns lite extra bra. Kronhjortar är som jag nämnde skygga och känsliga djur som inte ska störas i onödan.


Du är kanske även intresserad av:

Tre bilder på storspov

Storspov i flykt över Krankesjön

Jag har fått en hel del bilder på storspov i år. Många gånger har bilderna bara blivit liggande och bortglömda. Så idag tänkte jag lägga upp tre bilder på den fina snäppan som kategoriseras som världens största vadarfågel.

Storspoven är lätt att känna igen på den väldigt långa näbben. Men för de flesta är nog fågeln mest känd för sin melankoliska och bubblande sångdrill som går att höra ute på de öppna fälten under vår och sommar. Storspoven övervintrar längs Europas västkuster, men häckar i hela Sverige, företrädesvis på hedar och myrar. Därför är den inte svår att upptäcka på Vombs ängar och Revingehed där jag tagit dessa bilder.

Den översta bilden är klart färskast. Den tog jag från Almens fågeltorn för en vecka sedan. Plötsligt kom en storspov flygande i hög fart över Krankesjön och då gällde det att vara snabb med kameran. Jag tycker att det blev en riktigt fin bild där storspoven visar ovansidan av vingarna och den karaktäristiska vita triangeln vid stjärtens bas.

Välkamouflerad

Storspov flyger - Vombs ängar

Även vid det här tillfället i våras lyckades jag fånga en storspov i flykten. Jag såg nämligen när fågeln landade bakom en mindre kulle. Så min plan var att dold smyga fram och försöka få fina närbilder på spoven.

När jag väl kikade upp över krönet kunde jag inte lokalisera fågeln. Som ni ser är de väl kamouflerade i sin spräckliga dräkt. Men det dröjde inte många sekunder innan storspoven lyfte och då lyckades jag ta en bildserie när den försvann ut över ängarna.

Närbild från bilen

Storspov på Vombs ängar

Vill man ha bra närbilder på storspovar är det en bra taktik att försöka fotografera från bilen. Stannar man till längs grusvägen som går rakt över Vombs ängar – vilket många fotografer gör – brukar det gå att komma nära storspovarna utan att de blir rädda.

Den här bilden tog jag i våras när jag ändå körde västerut över ängarna. Här ser man tydligt storspovens långa ben, som är nödvändiga för att den ska kunna vada fram på de översvämmade ängarna i jakt på maskar, snäckor och insekter.

Fiskgjusar fiskar i Krankesjöns vatten

Fiskgjuse med vitfisk i klorna

Jag spenderade ett par timmar i Almens fågeltorn för ett par kvällar sedan. Trots att det inte riktigt är högsäsong fick jag se en hel del fågelarter den här aftonen. Roligast var att följa fiskgjusarnas jakt på föda i Krankesjöns fiskrika vatten.

Jag ska genast erkänna att jag inte fick någon riktigt lyckad bild på de vackra rovfåglarna. Och då syftar jag främst på att avståndet till fiskgjusarna hela tiden var i längsta laget. Trots att jag hade tillgång till ett 600 mm tele. Men efter lite jobb i efterbehandlingen har jag ändå lyckats få fram ett gäng bilder som känns ”publicerbara”. Notera dock att samtliga är hårt beskurna.

Fiskgjuse skriker

Fiskgjusar är otroligt skickliga på att fånga fisk. Deras jaktteknik är något som jag tycker att alla borde få uppleva. Hur de från ca 20 meters höjd kan se fisken under en vattenyta som sällan är spegelblank är för mig närmast en gåta. Hur de sedan kan dyka ner och greppa fisken med klorna är närmast ofattbart.

Men de lyckas. Inte varje gång så klart, men efter ett par försök brukar de lyfta med en rejäl fisk i klorna. Därefter bär det iväg mot boet, som oftast finns i ett högt träd längre in i landet, för att mata ungarna. På den översta bilden är en fiskgjuse på väg mot boet med vad som ser ut att var någon form av vitfisk.

Fiskgjuse sittandes på påle

Till min stora förvåning satt det en fiskgjuse på en påle intill sjön när jag närmade mig Almens fågeltorn. Här hade jag möjligheten att få en riktigt fin bild. Men jag brände tyvärr mina chanser. Alternativt kan man säga att fågeln brände det åt mig. Hur som helst flög den iväg innan jag lyckades komma tillräckligt nära. Bilden ovan var det bästa jag kunde åstadkomma.

Jag har fotograferat många fiskgjusar i luften tidigare. Men det här var första gången jag såg en sitta och vila sig på en påle.


Du är kanske även intresserad av: