Vombs fure är vida känt för sin population av kronhjortar. Platsen har under decennier utvecklats till en av kärnlokalerna för det skånska kronviltet.

Kronhjorten kom till vårt landskap efter den senaste istiden, alltså för ca 10 000 år sedan. Men människans hårda jakt i kombination av en allt större exploatering av odlingslandskapet gjorde att populationen minskade dramatiskt. I början av 1900-talet var den skånska kronhjorten akut utrotningshotad. Stammen bedömdes då uppgå till endast 50 individer.

Idag är stammen mer livskraftig och större än på flera hundra år. Bedömningen är att det finns mellan 1 500 och 2 000 individer, bara i Skåne.

Kronhjorten är ett väldigt skyggt och uppmärksamt djur. Att stöta på stora grupper hör inte till vardagen. Men det var just vad jag lyckades med när jag besökte Vombs i förra veckan.

Ut ur skogen dök plötsligt ett par individer upp. Ganska snart fylldes gruppen på och det tog inte lång tid innan ett långt pärlband av hindar och ungdjur drog över det öppna fältet där Sydvatten har anlagt stora vattendammar. Jag uppskattade gruppen till ca 40 djur.

Att snabbt fotografera 40 kronhjortar på rad är ganska klurigt. Valet står mellan att zooma in på ett par individer, eller att försöka fotografera hela gruppen. Jag valde det förstnämnda alternativet. Tyvärr befann sig hjortarna i rakt motljus och jag hade inte många sekunder på mig att få bilderna.

Som tur var fick jag ändå ett par hyggliga bilder när hjorden svepte över de gräsbeväxta strandbankarna.

Notera gärna den första individen på den översta bilden. Det är antagligen en av de äldre hindarna i den stora gruppen. Hon har säkert flera syskon, barn och barnbarn bakom sig och fungerar lite som en ledare.

Individerna med horn är unga handjur, som stannar i gruppen ytterligare några månader. Därefter kommer de att lämna sin mors hjord för att bilda egna  ”ungkarlsgrupper”.

För att skydda kronhjorten har Länsstyrelsen utfärdat speciella bestämmelser i Vombs fure, bland annat beträdandeförbud under vår och höst. Om du besöker området, ta alltid del av informationen först.

---

Du är kanske även intresserad av:

• Brunsten är här – kronhjortarna har börjat bröla
• Kronhindar och ungdjur på Vombs ängar

Så här i juletid tänkte jag att det kunde vara både kul och passande med ett vintrigt djurmotiv. Under de få dagar vi hade snö i Skåne tog jag dessa två bilder på dovhjortar i Vombs fure. Det är några veckor sedan nu och jag har medvetet väntat en stund med publiceringen.

Det är väl egentligen bara den övre bilden som jag är riktigt nöjd med. Att smyga sig på en större grupp dovhjortar är verkligen inte lätt. Det blir på sätt och vis en ojämn match med 15 spelare i det ena laget och en i det andra. Det är nästan alltid fotografen som blir upptäckt först. Men den här gången hade jag lite tur.

En stor del av flocken hade redan börjat ana oråd och begett sig in i den skyddande skogen. Endast två individer stod kvar en bit ute på den öppna ytan. Delvis dold bakom några buskar lyckades jag få ett antal riktigt hyggliga bilder innan även denna duo upptäckte mig och skuttade iväg.

Gräs under snötäcket

Dovhjortens kalvar föds i mitten av juni. Detta är med största sannolikhet en hind tillsammans med den kalv hon födde för ett halvår sedan. Så detta var antagligen kalvens första bekantskap med snö. Förhoppningsvis fick den goda instruktioner av sin mor hur man finner föda under dessa svåra förutsättningar.

Att hjortarna letade efter torrt gräs under snötäcket innan jag dök upp är ganska tydligt. Hinden har fortfarande snö på mulen och ett grässtrå kvar i sin mun.

Bilden ovan får väl närmast betraktas som en bonus. Mörkret hade redan börjat lägga sig när jag såg två silhuetter lite längre in i skogen. Att finna en fri lucka mellan alla träd och grenar var inte det lättaste. Dessutom var jag så klart medveten om att ljuset var obefintligt. Men på något sätt lyckades jag få några bilder med lite längre slutartid och högre ISO än vanligt. Resultatet blev åtminstone ”publicerbart”.

Även det här tycks vara en hind med sin årskalv. Vid det här laget har hinden normalt redan ett yngre syskon i magen, som kommer att födas till sommaren. Om årskalven är en hind stannar hon med största sannolikhet kvar i gruppen. Om det däremot är en hjort (hane) kommer han senare att lämna familjen och söka upp andra jämnåriga hjortar för att leva ”ungkarlsliv” några år.

---

Du är kanske även intresserad av:

• Dovhjortar i vintrigt Vombs fure
• Dovhjort på vinteråker

Varje gång jag får se kronhjortar känns det lite extra speciellt. Det är något visst med de här klövdjuren. Inte för att de är vackrare än exempelvis dovhjorten. Nej, det beror nog mer på att de är så skygga. Och mycket ovanligare. Åtminstone i min del av Skåne.

Den gångna helgen upptäckte jag en mindre grupp hindar och ungdjur på relativt långt avstånd. Långsamt lyckades jag smyga fram till en plats där jag kunde hålla mig relativt dold och ta lite bilder.

Avståndet till hjortarna var tillräckligt långt för att de ostört skulle fortsätta beta av det förmodligen ganska näringsfattiga fjolårsgräset. Samtidigt gjorde den stora luckan till djuren att bildkvalitén blev lite lidande. Vårsolen värmde på rejält och det var mycket ”värmedaller” i luften.

Men det gjorde inte så mycket. Man kan inte få perfekta bilder varje gång och som läget var fanns det inte en chans att jag skulle kunna komma närmare utan att skrämma djuren.

När jag studerade den översta bilden lite mer i detalj noterade jag att hjorten till höger har en antydan till små horn. Sannolikt är det en yngre individ som i ett senare skede kommer att lämna gruppen.

---

Du är kanske även intresserad av:

• Brunsten är här – kronhjortarna har börjat bröla
• Tre kronhjortar i Vombskogen

Vi har kommit en bit in i maj månad. På bara några veckor har naturen blivit grön och bland skogens alla djur råder en febril aktivitet. I år känns det nästan som jag har missat en del av våren – åtminstone när det kommer till fotografering. Igår tog jag i vilket fall tag i saken och begav mig ut på lite fotojakt.

Med facit i hand blev det en riktigt lyckad dag. Jag fick en mängd hyggliga bilder på ett flertal olika djur. Så det kommer mer på bloggen den närmaste tiden. Mest överraskande var tveklöst det här mötet med en ensam kronhind.

Jag höll som bäst på att fotografera några fåglar när jag hörde något som prasslade i vegetationen alldeles till höger om mig. Ner från en brant grässlänt och ut på en liten grusväg kom plötsligt en ståtlig kronhind. För ett kort ögonblick stannade hon till och tittade rakt mot mig.

I det läget var jag säker på att hon hade upptäckt mig. Men tydligen inte. För ganska snart lunkade hon lugnt vidare in i den skyddande skogen på andra sidan vägen.

Kalvningstider

Kronhindar lever normalt i större grupper där flera generationer skyddar och tar hand om de yngre individerna. Men just vid den här tiden på året, d v s månadsskiftet april-maj är det kalvningstider. Då drar hindarna sig undan och föder sina kalvar. Det är en ganska känslig tid då kronhjortarna helst inte ska bli störda.

Med mitt ganska otränade öga såg den här hinden inte ut att vara högdräktig. Snarare ganska mager. Så kanske var hon just på väg till sin nyfödda kalv när hon passerade mig. Under de första dygnen ligger nämligen kalven gömd och hinden besöker endast den för att ge di.

Hur som helst var det ett riktigt trevligt möte och jag är extra glad över att jag inte behövde skrämma henne.

---

Du är kanske även intresserad av:

• Kronhind med kalv
• Kronhindar och ungdjur på Vombs ängar