Etikettarkiv: hjortar

Brunsten är här – kronhjortarna har börjat bröla

Brölande platshjort på äng

Så här i månadsskiftet augusti-september samlas kronhjortarna i stora grupper på de skånska fälten. Brunsten är här och de största platshjortarna samlar ihop hindarna som de sedan försvarar, både fysiskt genom att mota bort eventuella utmanare och med sitt höga brölande.

I förra veckan fick jag ett alldeles utmärkt tillfälle att fånga detta skådespel på bild. Tyvärr kan jag inte bjuda på någon ljudupptagning. Vilket är lite synd, för kronhjortarnas brölande och råmande är verkligen speciellt.

Lätt att hitta hjortarna

Brölandet gör att det dessutom är väldigt lätt – i motsats till resten av året – att lokalisera hjortarna. Jag följde helt enkelt ljuden och plötsligt hade jag en stor grupp kronhjortar framför mig. Så långt var allt egentligen lätt. Nu återstod det svåra. Att försöka få bilder på de vackra djuren utan att störa dem. Som jag nämnt tidigare är kronhjortar väldigt uppmärksamma och känsliga. Det krävs inte mycket för att det ska bli störda.

Platshjort med delar av sitt harem

Så jag drog mig helt enkelt tillbaka och väntade på ett bra läge. Efter ca en halvtimme insåg jag att jag skulle kunna smyga mig fram och fotografera hjortarna från en skogsdunge. Under en relativt kort stund tassade jag försiktigt fram i skydd av vegetationen och tryckte iväg ett gäng bilder. Sedan drog jag mig långsamt dra mig tillbaka igen. För mig är det viktigt att störa så lite som möjligt. Även om det känns lockande att få bra bilder så måste faktiskt de vilda djuren prioriteras.

Själv är jag riktigt nöjd med bildskörden. Jag har aldrig tidigare lyckats fånga kronhjortens brunst på så här nära håll.

Platshjorten lockar till sig hindarna

Just den här stora hjorten hade samlat ett tjugotal individer runt om sig. Gruppen bestod både av vuxna hindar och de ungdjur i olika generationer som alltid följer dem. Det kan vara värt att notera att kronhjortar inte anses vara fullvuxna förrän vid sex års ålder.

Brölande kronhjort

Platshjorten brölade stundtals högt och gjorde vad han kunde för att uppvakta hindarna i sitt lilla harem. Brölet har i själva verket flera syften. Dels är det ett sätt att mäta sin styrka gentemot rivaler. Men hindarna lockas även till den hjort som brölar högst och bäst. På så sätt lockas många hindar till de mest dominanta platshjortarna medan yngre och svagare individer helt enkelt blir åsidosatta.

När två relativt jämbördiga hjortar inte kan mäta sina krafter genom brölande och fysisk storlek uppstår inte sällan dramatiska strider. Just den här hjorten har ett större sår strax under sitt vänstra öga, som med stor sannolikt uppkommit i samband med en duell med en rival.

Kronhjortarna är betydligt större än kronhindarna, vilket framgår tydligt av bilderna. En fullvuxen hjort kan före brunsten väga mellan 250 och 300 kilo. Men under hela brunstperioden slutar han helt att äta. Så senare på hösten kan han ha förlorat en fjärdedel av sin vikt.

Mer från bildskörden:

Uppmärksamma kronhindar

Hindarna i gruppen är ständigt på sin vakt och anar snabbt en annalkande fara.

Kronhjort utmanare

Strax utanför gruppen rör sig flera utmanande hjortar. Bara de största och starkaste kronhjortarna lyckas locka till sig hindarna. Andra individer får eventuellt vänta ett år innan de kan hävda sig.



Du är kanske även intresserad av:

Tre kronhjortar i Vombskogen

Kronhind med kalv Vombskogen

Bland klövviltet är kronhjorten klart svårast att fånga på bild. Betydligt svårare jämfört med exempelvis dovhjort och rådjur. Därför känns det alltid lite extra bra de få gånger jag lyckas.

Anledningen är att kronhjortar är väldigt skygga och uppmärksamma djur. Oftast har de hunnit försvunna långt innan jag själv har upptäckt dem. Men så finns det även sällsynta tillfällen då fotografen lyckas överlista viltet. Vilket hände tidigare i veckan.

Den här gången var förutsättningarna närmast perfekta. Via en väg närmade jag mig ett öppet område i skogen. Lyckligtvis var terrängen stigande just där jag befann mig, vilket gjorde att jag med hjälp av ett backkrön utan bekymmer kunde hålla mig någorlunda dold i förhållande till djuren.

Tre kronhjortar vid damm

I en slänt vid en av de många vattendammar som finns runt Vombs vattenverk fann jag tre kronhjortar, en fullvuxen hind med en kalv, samt ytterligare ett ungdjur, sannolikt ett par år gammalt. Antagligen hade de sökt sig ner mot vattnet, antigen för att dricka eller mumsa i sig det frodiga gräs som växer i strandkanten.

Anledningen till att de befinner sig i området just nu är att brunstperioden är i annalkande. Om bara någon vecka kommer Vombs ängar att vara fyllda hundratals kronhjortar. I sammanhanget kan det vara värt att nämna att det råder beträdandeförbud på ängarna mellan den 25 augusti och 7 oktober.

Lämpligt nog kunde jag placera teleobjektivet intill en trädstam, något som förbättrade stabiliteten betydligt. Under ca fem minuter fick jag ett antal riktigt fina bilder på hjortarna. Därefter drog de sig sakta in i skogen. Möjligen anade de min närvaro, men det handlade definitivt inte om någon flykt, vilket alltid känns lite extra bra. Kronhjortar är som jag nämnde skygga och känsliga djur som inte ska störas i onödan.



Du är kanske även intresserad av:

Dovhjorten stannade mitt på vägen – och där var mitt ögonblick

Ung dovhjort på skogsväg - Hultaskogen

På fälten och i skogarna runt Vombsjön finns det gott om klövvilt. När jag var ute vid Hultaskogen för några dagar sedan såg jag både dovhjort och rådjur. På behörigt avstånd ska tilläggas.

Men djurbilder behöver verkligen inte bli dåliga bara för att avståndet är långt. I sådana sammanhang gäller det att vara lite kreativ och lägga lite mer fokus på miljön och landskapet som djuret befinner sig i.

Här har jag lagt upp två bilder som jag tycker illustrerar det ganska väl. När jag upptäckte den unga dovhjorten på bilden ovan befann den sig på samma äng som rådjuret på den andra bilden. Gräset har verkligen börjat växa de senaste veckorna och nu har klövviltet alla möjligheter att återta vinterns förlorade kilon.

Närbilder var snabbt borträknade

Eftersom jag fullt synlig kom gående längs en liten markväg upptäckte både dovhjorten och rådjuret mig på långt avstånd. Så eventuella närbilder var snabbt borträknade. Men jag höll mig bara lugn och tog lite bilder, allteftersom jag närmade mig långsamt.

Ganska snart började dovhjorten ana oråd och drog sig långsamt bort mot den närliggande skogen.  Samma skog som jag nyss kommit ut ifrån. Det var då jag såg min chans. För att ta sig in i skogen behövde hjorten nämligen passera vägen jag gick på. Och mycket riktigt. Just när den kom ut på vägen stannade den till ett par sekunder för att kolla läget. Då tryckte jag snabbt av ett gäng bilder och resultatet blev faktiskt inte så tokigt.

Som ni ser har naturen blivit väldigt grön på bara någon vecka. Och det känns gott i själen att den kommer att hålla sig så i flera månader framåt.

Rådjur på gräsfälten vid Vombsjön
Klövviltet har ett överflöd av frodigt gräs på ängarna runt Vombsjön och Övedskloster.


Du är kanske även intresserad av:

Dovhjortar i vintrigt Vombs fure

Dovhjort i vintrigt Vombs fure

Som jag nämnde i föregående bloggpost fick jag en del bilder på dovhjortar i samband med min senaste tur ut till Vombs fure. Nu har jag gått igenom bildskörden och valt ut fyra varianter som jag publicerar här.

Det var en relativt stor grupp dovhjortar som jag mötte. Djuren var ganska utspridda men jag uppskattade gruppen till drygt 30 individer, bestående av allt från äldre hjortar (handjur) till hindar och fjolårskalvar.

Dovhind i vinterskog

Dessutom hade dovhjortarna klart varierande färger. Här fanns vita/ljusa individer, men även några av den riktigt mörka varianten.

Större delen av gruppen befann sig i närheten av en liten frusen skogsgöl. Där kunde jag fotografera dem utan att störa. Hjortarna tittade på mig en stund, därefter fortsatte de beta på det torra gräset som de skrapade fram med klövarna från den snötäckta och frusna marken.

Tyvärr var det även mycket ris och smågrenar mellan mig och djuren, så bilderna är väl inte helt perfekta. Men ibland tycker jag inte att det gör så mycket. För även om grenarna döljer delar av djuren så ger det även bilderna lite mer liv och djup.

Hjort med endast ett horn

Dovhjort med ett horn

Dovhjortarna fäller normalt sina horn i april månad. Därefter växer det relativt snabbt ut nya. Men många har redan tappat ett eller flera horn. Vissa gör det redan i samband med brunstperioden under tidig höst när hjortarna strider om en plats i gruppen. Den här hjorten har endast ett horn kvar. Det ser lite konstigt ut, men det är alltså endast en tidsfråga innan han tappar det.

Vit hjort med kraftiga horn

Vit dovhjort i vintrigt Vombs fure

Jag retar mig lite på att jag inte fick någon bättre bild på den här vackra vita hjorten, som var en av flera större handjur i gruppen. Jag har sett många fina vita hjortar genom åren, men det här är helt klart en av de större individerna. Strax intill står även en liten mörk fjolårskalv.



Du är kanske även intresserad av:

Den ljusa dovhjorten på stubbåkern

Ljus dovhjort med korta horn

För någon vecka sedan upptäckte jag en nästan vit dovhjort som låg och vilade sig ute på en stubbåker. Avståndet till hjorten var långt och mellan oss fanns egentligen bara ett öppet fält. Så min första tanke var att jag aldrig skulle få en chans att komma tillräckligt nära för att få till en bra bild på hjorten.

Men ibland förvånas jag över hur stort tålamod jag har när jag fotograferar vilda djur. Strax bakom dovhjorten fanns nämligen en avlång åkerholme, d v s en mindre yta täckt av träd och buskar som ligger mitt ute på den kultiverade marken. Syftet med åkerholmar är att de ska främja den biologiska mångfalden. De fungerar även som bra skydd för vilda djur. Just den här åkerholmen visade sig även innehålla ett gammalt märgelhål dit många djur säkert söker sig för att dricka.

Så jag tog en rejäl chansning, gick över en bit av stubbåkern för att sedan i skydd av de täta buskagen långsamt smyga fram bakom åkerholmen. Växligheten var tät och jag visste så klart inte om hjorten skulle ligga kvar när jag väl närmade mig platsen där jag först såg den.

Men jodå, när jag äntligen kunde kika fram i en liten glipa mellan alla grenar såg jag att hjorten fortfarande var kvar. Nu noterade jag även att det var en ung hjort, kanske två år gammal med små korta stumpar till horn. Förmodligen njöt den av den ljumma kvällssolen och åkerns varma sandjord.

Mitt lilla problem nu var att om jag över huvud taget skulle få till en bild skulle jag vara tvungen att närma mig hjorten ytterligare. Så jag smög fram ännu en bit längs åkerkanten i ett försök att hitta en öppen lucka.

När jag väl fann luckan upptäckte jag att hjorten hade rest sig upp. Förmodligen börja den ana att något var i görningen. I det läget hade jag inte många alternativ. Jag tog en snabb bildserie mellan grenarna och hoppades på det bästa. Problemet var att på ett så kort avstånd skulle hjorten garanterat höra kamerans slutare.

Ljus dovhjort hoppar över stubbåker

Och mycket riktigt, ganska snart drog den iväg i dovhjortarnas karaktäristiska varningshopp. I skogskanten på andra sidan åkern stannade den till för att kolla läget. Nu såg den mig tydligt och efter ytterligare några sekunder försvann den in i skogen.

Ljus dovhjort på stubbåker

Även om jag aldrig fick några perfekta bilder blev bildskörden ändå över förväntan. Från det att jag upptäckte hjorten fram till den sista bilden han det gå närmare 30 minuter. Men under stunder som den här tappar man all form av tidsuppfattning.

Nedan lägger jag även upp två bilder i ett mer illustrativt syfte. Den första är tagen när jag upptäckte hjorten vilandes i kanten av åkerholmen, den andra tog jag när jag försökte finna en lucka mellan alla grenar och snår.


Du är kanske även intresserad av:

> Dovhjortar med nya horn
> Två vita dovhjortar och en rödbrun