Kategoriarkiv: Djur

Tre bilder på storspov

Storspov i flykt över Krankesjön

Jag har fått en hel del bilder på storspov i år. Många gånger har bilderna bara blivit liggande och bortglömda. Så idag tänkte jag lägga upp tre bilder på den fina snäppan som kategoriseras som världens största vadarfågel.

Storspoven är lätt att känna igen på den väldigt långa näbben. Men för de flesta är nog fågeln mest känd för sin melankoliska och bubblande sångdrill som går att höra ute på de öppna fälten under vår och sommar. Storspoven övervintrar längs Europas västkuster, men häckar i hela Sverige, företrädesvis på hedar och myrar. Därför är den inte svår att upptäcka på Vombs ängar och Revingehed där jag tagit dessa bilder.

Den översta bilden är klart färskast. Den tog jag från Almens fågeltorn för en vecka sedan. Plötsligt kom en storspov flygande i hög fart över Krankesjön och då gällde det att vara snabb med kameran. Jag tycker att det blev en riktigt fin bild där storspoven visar ovansidan av vingarna och den karaktäristiska vita triangeln vid stjärtens bas.

Välkamouflerad

Storspov flyger - Vombs ängar

Även vid det här tillfället i våras lyckades jag fånga en storspov i flykten. Jag såg nämligen när fågeln landade bakom en mindre kulle. Så min plan var att dold smyga fram och försöka få fina närbilder på spoven.

När jag väl kikade upp över krönet kunde jag inte lokalisera fågeln. Som ni ser är de väl kamouflerade i sin spräckliga dräkt. Men det dröjde inte många sekunder innan storspoven lyfte och då lyckades jag ta en bildserie när den försvann ut över ängarna.

Närbild från bilen

Storspov på Vombs ängar

Vill man ha bra närbilder på storspovar är det en bra taktik att försöka fotografera från bilen. Stannar man till längs grusvägen som går rakt över Vombs ängar – vilket många fotografer gör – brukar det gå att komma nära storspovarna utan att de blir rädda.

Den här bilden tog jag i våras när jag ändå körde västerut över ängarna. Här ser man tydligt storspovens långa ben, som är nödvändiga för att den ska kunna vada fram på de översvämmade ängarna i jakt på maskar, snäckor och insekter.

Fiskgjusar fiskar i Krankesjöns vatten

Fiskgjuse med vitfisk i klorna

Jag spenderade ett par timmar i Almens fågeltorn för ett par kvällar sedan. Trots att det inte riktigt är högsäsong fick jag se en hel del fågelarter den här aftonen. Roligast var att följa fiskgjusarnas jakt på föda i Krankesjöns fiskrika vatten.

Jag ska genast erkänna att jag inte fick någon riktigt lyckad bild på de vackra rovfåglarna. Och då syftar jag främst på att avståndet till fiskgjusarna hela tiden var i längsta laget. Trots att jag hade tillgång till ett 600 mm tele. Men efter lite jobb i efterbehandlingen har jag ändå lyckats få fram ett gäng bilder som känns ”publicerbara”. Notera dock att samtliga är hårt beskurna.

Fiskgjuse skriker

Fiskgjusar är otroligt skickliga på att fånga fisk. Deras jaktteknik är något som jag tycker att alla borde få uppleva. Hur de från ca 20 meters höjd kan se fisken under en vattenyta som sällan är spegelblank är för mig närmast en gåta. Hur de sedan kan dyka ner och greppa fisken med klorna är närmast ofattbart.

Men de lyckas. Inte varje gång så klart, men efter ett par försök brukar de lyfta med en rejäl fisk i klorna. Därefter bär det iväg mot boet, som oftast finns i ett högt träd längre in i landet, för att mata ungarna. På den översta bilden är en fiskgjuse på väg mot boet med vad som ser ut att var någon form av vitfisk.

Fiskgjuse sittandes på påle

Till min stora förvåning satt det en fiskgjuse på en påle intill sjön när jag närmade mig Almens fågeltorn. Här hade jag möjligheten att få en riktigt fin bild. Men jag brände tyvärr mina chanser. Alternativt kan man säga att fågeln brände det åt mig. Hur som helst flög den iväg innan jag lyckades komma tillräckligt nära. Bilden ovan var det bästa jag kunde åstadkomma.

Jag har fotograferat många fiskgjusar i luften tidigare. Men det här var första gången jag såg en sitta och vila sig på en påle.



Du är kanske även intresserad av:

Spillkråkan räddade min dag

Spillkråka vid Äskebäskan, Vombsjön

I tisdags spenderade jag en stor del av eftermiddagen och kvällen i naturen. Som så många andra dagar blev bildskörden relativt skral. Så är nämligen den bistra verkligheten för de flesta naturfotografer.

Lyckligtvis räddade den här spillkråkan på sätt och vis min dag. Jag fann den vid Äskebäskan som ligger alldeles intill Vombsjöns strand. Plötsligt dök spillkråkan bara upp i ett träd och jag hann få ett tiotal bilder innan den flög iväg och försvann in i den täta vegetationen.

Spillkråkan är helt klart en av mina favoritfåglar. På bilden syns tydligt de kraftiga klorna som hackspetten använder för att tämligen obehindrat klättra upp längs trädets stam i jakt på myror, larver och andra insekter.

Fågeln på bilden är en hane. Det syns tydligt på de röda fjädrarna på hjässan som når hela vägen fram till näbben. Honan har endast ett mindre rött märke i nacken.



Du är kanske även intresserad av:

Brun kärrhök letar efter föda på Vombs ängar

Brun kärrhök - hane - Vombs ängar

Som jag skrev i föregående bloggpost känns det riktigt bra att vi har fått lite svalare väder i Skåne. Under gårdagen begav jag mig ut till trakterna runt Vomb i jakt på lite nya djurbilder. Trots att bildskörden blev ganska skral var det ändå skönt att spendera några timmar i naturen.

Dagens bästa ögonblick var nog att få bilder på en brun kärrhök som sökte efter något lämpligt byte på Vombs ängar. Att detta är en hanfågel syns tydligt på fjäderdräkten. Honorna är mer chokladbruna i färgen.

Brun kärrhök - hane

Tyvärr var avståndet till fågeln ganska långt när den passerade mig. Bilderna blev kanske inte helt perfekta, men ändå tillräckligt bra för att publicera två exempel här på bloggen.



Du är kanske även intresserad av:

Harunge på Revingehed

Harunge på Revingehed

Det är inte helt lätt att se skillnaden på harungar och kaninungar. Så därför kan jag bara gissa att det var en harunge som jag fotograferade ute på Revingehed för några dagar sedan. Det lever trots allt betydligt fler harar i den här miljön. Det i kombination med att öronen ser ganska långa ut gör att det sannolikt är en harunge.

Den här harungen är inte helt nyfödd men samtidigt inte speciellt gammal. När den föddes är svårt att säga. Gynnsamma år kan nämligen haren föda upp till tre kullar. Många och stora kullar är nödvändiga för harungarna är utsatta för många faror under de första levnadsveckorna. Inte minst från räven, som har harungar på favoritmenyn.