Genom åren har jag haft lite som tradition att fotografera granen på Stortorget i Lund. Ibland har det bara blivit en snabb bild med mobilen. Några år har jag säkert glömt bort det helt. Oavsett vilket. I morse begav jag mig i vilket fall ut och tog några bilder i gryningsljuset. Årets tema ska tydligen vara ”En gnistrande jul”. Jag vet inte riktigt vad det ska betyda. Gnistrat har väl granen gjort tidigare år också?
Eftersom jag även passerade domkyrkan tog jag en bild på den också. Nu när de två granarna pryder entrén och tornöppningarna är belysta. Nu är det så klart inte möjligt att få med hela domkyrkan på bara en exponering. I vilket fall inte utan ett rejält vidvinkelobjektiv. Så jag tog flera bilder på kyrkan och klippte ihop allt i efterbehandlingen. Och jo, det var faktiskt lite mörkare än vad det ser ut på bilden.
Slutligen en bild på de traditionella juldekorationerna mellan husfasaderna på Klostergatan. Helt folktomt och inte en bil så långt ögat når. Det finns fördelar med att fotografera en stad på en söndagsmorgon.
Malmö är i ständig förändring och det dyker hela tiden upp nya saker mellan mina besök. För ett par veckor sedan öppnades den röda gång och cykelbron mellan Beijerskajen och den nya Varvsstaden som växer fram på det tidigare Kockums-området. Bron är 40 meter lång, väger 110 ton och lär ha kostat Malmö stad 13 miljoner kronor.
Vad som är mest iögonfallande med bron är så klart den röda färgen. Även om färgen säkert kommer att mattas en del med tiden sticker den ändå ut. På ett trevligt sätt. Mellan de kraftiga balkarna finns vackra träbänkar utplacerade.
Beijersbron är inte den enda bron som byggs över Södra Varvsbassängen. Bara några hundra meter bort uppförs även Styrmansbron, som utöver gång- och cykeltrafik även ska användas av stadsbussarna.
Kvar finns så klart även den gamla klaffbron, som dock har varit hårt belastad i många år. De nya broarna kommer förhoppningsvis att öppna upp nya stråk för alla som tar sig mellan de centrala delarna av staden och Västra hamnen.
Södra varvsbassängen var tidigare upp till 11 meter djup. För ett par år sedan grundades den rejält. Det kommer att ge bottnen en hel annan fauna, förbättra den biologiska mångfalden och förhoppningsvis även vattenkvaliteten.
På Kiliansgatan i Lund växer en stor ros som får många flanörer att stanna till. Förmodligen är denna en av de mest fotograferade växterna i hela stan. Åtminstone i dessa tider då de vita blommorna sprider en ljuvligt söt doft längs gatan.
Om jag uppfattat saken rätt så ska detta vara en honungsros. Av storleken att döma har den många år på nacken och börjar så smått bli en turistattraktion.
Den gångna veckan spenderade jag två dagar i Varberg. Trots att det finns en hel del vackra platser i staden med dess omgivningar är det alltid lite svårt att få tid över till mer seriös fotografering. Jag hade dessutom bara kompaktkamera och mobiltelefon med mig. Men något i bildväg lyckades jag trots allt fånga. Här bjuder jag på fyra exempel.
Varbergs strandpromenad
Söder om Varbergs fästning följer strandpromenaden den klippiga kustlinjen bort mot Lilla Apelviken och Subbe fyr. Den sistnämnda syns på den klippiga udden i mitten av bilden. Vatten och vind har under årtusendena slipat urberget och skapat de för västkusten så karaktäristiska klipporna.
Själv passade jag på att ta en joggingtur längs strandpromenaden. I samband med denna tog jag bilden ovan. Som ni ser låg havet nästan spegelblankt.
Varbergs kyrka i aftonljus
Vid det stora torget mitt i staden ligger Varbergs kyrka. Denna stenkyrka i gustaviansk stil uppfördes under 1700-talets andra hälft. Den tidigare kyrkan, kallad Caroli kyrka, förstördes nämligen i den stora stadsbranden 1767. Väggarna är vitputsade och taket pryds av grönskimrade kopparplåt från 1978.
Just när jag tog bilden var kvällshimlen lite extra spektakulär, vilket naturligtvis lyfte motivet en hel del.
Varbergs fästning sedd från Rantzauklippan
Drygt 300 meter från Varbergs fästning ligger den så kallade Rantzauklippan. Genom historien har flera dramatiska scener utspelat sig på denna plats. Mest berömd är Varbergs erövring 1562 och den följande Varbergs kapitulation 1569.
Klippan har fått sitt namn efter den danske härföraren Daniel Rantzau som miste livet här i samband med att han under en belägring blev träffad av en svensk kanonkula från fästningen. Till minne av honom finns ett monument med den latinska texten ”Diverso tempore diversa fata”, vilket på svenska betyder ”Skilda öden vid skilda tider”.
Trots detta tragiska öde lyckades danskarna återta fästningen från de svenskarna. Först genom freden vid i Brömsebro 1645 blev fästningen åter svensk.
Blommande ljung på Årnäsudden
Både norr och söder om Varberg finns ett flertal kustnära naturreservat. Ett av dessa är Årnäsudden. Just vid den här tiden på året är ängarna lite extra färgsprakande då ljungen blommar i all sin prakt mellan de grå klipphällarna.
De flesta lundabor har säkert någon form av relation till Meriten. Här har det serverats hamburgare, varm korv och lunch till allt från hungriga hantverkare till bakfulla studenter. Men nu är sagan slut. När jag cyklade förbi gatuköket på fredagen hade grävskopan rivit halva byggnaden.
Meriten låg länge längs Arkivgatan. Men i och med att Eoshallen uppfördes i slutet av 80-talet fick Sibylla-köket flytta på sig ett par hundra meter västerut till korsningen Kastanjegatan – Södra vägen. Och där har det legat sedan dess.
Meriten hade ett gott rykte långt utanför Lunds gränser. Jag har träffat många som sagt att de ofta gjorde ett stopp i Lund för att köpa en hamburgare eller en varm korv. Och vem minns inte uttrycket ”Eliten kör till Meriten”
Så vad händer nu? Jo, hela kvarteret Råbykungen-Stenkrossen ska så sakteliga omvandlas till ett bostadsområde. Det blir säkert fint. Men jag kommer definitivt att sakna Meriten.
