Kategoriarkiv: Stad

Sex bilder från staden Hjo

Kyrkogatan i Hjo

Den gångna veckan spenderade jag ett par dagar i den lilla staden Hjo vid Vätterns västra strand. Jag har kört förbi staden tidigare men aldrig stannat till. Intrycket av staden överträffade helt klart mina förväntningar.

Stadsmiljön präglas av ett härligt lugn och närheten till sjön Vättern. Många av de gamla trähusen med handhyvlade paneler är välbevarade. Av den anledningen brukar Hjo kallas för ”trästaden”.

Hantverksagatan i Hjo

Jag noterade dessutom att de gamla kullerstensgatorna var bevarade. Och då menar jag inte den fyrkantiga sten som finns i många städer runt om i landet. Nej, här var den gamla runda, och tämligen ojämna, stenbeläggningen kvar.

Staden har även tilldelats Europa Nostras hedersmedalj ”för det beaktansvärda bevarandet av den samlade trästaden Hjo, vilket inneburit ett bibehållande av dess särprägel och charm”.

Hamnen i Hjo

Hjo har en anrik historia som sträcker sig ända bak till 1300-talet. Under 1400-talet erhöll staden stadsprivilegier. Bygget av Göta Kanal under 1800-talets första hälft innebar ett rejält uppsving för staden. Ungefär samtidigt anlades stadens hamn och befolkningsmängden ökade markant.

Hjo strandbad

I slutet av  1800-talet invigdes Hjo Vattenkuranstalt.  Hit kom societeten från städerna för att koppla av och kurera sina krämpor. De stora och välbevarade trävillorna längs stadsparken minner om denna tid. Strax norr om hamnen finns Hjo strandbad med de för staden så ikoniska badhytterna.

Badhytter och hamnen i Hjo

Hjo har även något så unikt som ett naturreservat mitt i stadskärnan. Genom detta rinner Hjoån där jag själv lyckades se flera vackra öringar i vattnet.

Gamla brandstationen i Hjo

Vid den lilla träbron som går över Hjoån, fann jag en stor röd träbyggnad som en gång i tiden var stadens brandstation. I det höga slangtornet hängdes slangarna på tork. Varje kväll tändes en lampa i tornets högsta fönster för att hålla dåtidens största fara borta.

Lyckligtvis har Hjo varit förskonat från större bränder, vilket naturligtvis bidragit till att staden är så välbevarad. Ett undantag är dock en större brand i slutet av 1700-talet då bland annat den gamla kyrkan förstördes.

Om man söker lugnet samt närheten till både vatten och storslagen natur skulle jag definitivt rekommendera ett besök i Hjo.

Korsningen Sankt Petri kyrkogata – Winstrupsgatan i Lund

Ekska huset längs Sankt Petri Kyrkogata i Lund

Förr i tiden publicerade jag en hel del motiv på olika stads- och gatumiljöer på bloggen. Under senare år har det blivit betydligt mindre av den varan. Det är inte samma sak som att jag aldrig vistas i den typen av miljöer. Jag gillar både stad och landsbygd. Och allt däremellan för den delen.

Så idag tänkte jag lägga upp en bild som jag tog för ett par dagar sedan i korsningen där Winstrupsgatan möter Sankt Petri kyrkogata i Lund. Bilden är tagen med mobilkameran, som blivit lite av ett favoritredskap i den här typen av gatumiljöer.

Huset i korsvirke och tegel mitt i korsningen är det så kallade Ekska huset. Byggnaden uppfördes på 1820-talet och har fått sitt namn efter den professor som ägde huset. Sedan 1974 är Ekska huset ett byggnadsminne.

Alldeles till höger om Ekska huset ligger Petriplatsen där bland annat en staty av Carl von Linné är centralt placerad. Under medeltiden låg här en stenkyrka som bar namnet Sankt Peters kyrka. Kyrkan revs under reformationen, men den angränsande begravningsplatsen blev kvar fram till 1816.


Du är kanske även intresserad av:

Det grönskar och blommar i Lundagård

Blomsterprakt på Universitetsplatsen i Lund

De senaste dagarnas sol och värme har gjort att växtligheten fullständigt har exploderat. Det gäller både i stad och land. Igår tog jag en liten cykeltur i Lund. Mest för att få lite frisk luft efter att ha spenderat eftermiddagen vid datorn.

Vid Universitetsplatsen stannade jag till för att beundra de stora magnoliorna, vars blomsterprakt är smått fabulös just nu. I månadsskiftet april-maj brukar Lundagård alltid vara som vackrast.

Magnolian utanför Universitetshuset i Lund

I år kommer tyvärr inga studentsångare att välkomna våren på Universitetsplatsen den 1:a maj. Det blir endast ett förinspelat inslag i TV. Därmed bryts dessvärre en 100-årig tradition i Lund. Men det är så klart inget som bekommer magnolian eller de stora träden i Lundagård.

Bilderna i sig är inget extraordinärt. De är dessutom tagna med mobilkameran. Men jag tycker ändå att det kunde vara kul att lägga upp dem här. För det var en riktigt härlig vårkväll.

Lövsprickning i Lundagård

Du är kanske även intresserad av:
> Blommande scillor utanför UB i Lund
> Rosorna utanför Universitetshuset

Höstens färger i Lund

Tisdagen bjöd på riktigt fint höstväder hemma i Lund. Så framåt kvällskvisten cyklade jag ut för att ta lite bilder på de härliga färgerna som pryder stadens parker och fasader just nu.

Röd murgröna på Universitetsbiblioteket i Lund

Ett stopp vid Universitetsbiblioteket kändes givet. Vildvinet som täcker en stor del av fasaden har precis övergått i rött och färgprakten är minst sagt spektakulär. Jag var definitivt inte ensam om att stanna till för att ta några bilder på en av Lunds vackraste byggnader.

Gyllene lind utanför Gamla biskopshuset, Lund

Strax utanför det gamla biskopshuset står en lutande lind (jag tror att det är en lind) vars löv har fått en härligt gyllene ton. Bilden är tagen i motljus i riktning mot Allhelgona kyrkogata.

Färgglad murgröna på Sociologiska institutionen, Lund

Ytterligare ett hus som nästan helt är täckt av vildvin i en mängd olika nyanser är Sociologiska institutionen, som ligger i campusområdet Paradiset längs Sandgatan. I samma kvarter finns även Eden och Gamla Kirurgen.

Höstfärger i Lundagård i riktning mot Domkyrkan

Jag gjorde även ett stopp i Lundagård och tog några exponeringar. Utanför Kungshuset tog jag denna motljusbild i riktning mot Domkyrkan.


Du är kanske även intresserad av:

Den gamla svenskstaden Wolgast

Burgstrasse i Wolgast

I nordöstra hörnet av Tyskland, där floderna Peene och Oder möter Östersjön, ligger den gamla staden Wolgast. Med sina 12 000 invånare är det långt ifrån någon stor stad. Men den har en lång historia som sträcker sig ända bak till 1100-talet. Stadskärnan präglas av smala kullerstensgator och gamla korsvirkeshus. Kanske inte riktigt lika välbehållna och restaurerade som i många andra liknande städer. Men de känns ändå genuina på något sätt.

Ur ett svenskt perspektiv är Wolgast klart intressant. 1628 föll stadens försvar under ledning av den danske kungen Christian IV för Wallensteins kejserliga här i det slag som senare fått namnet ”Slakten vid Wolgast”. Staden skulle dock inte bli kejserligt speciellt länge. För redan 1630 landsteg den svenske kungen Gustav II Adolf vid Peenemünde med 12 000 man. Pommern blev svenskt och därmed hade det lilla landet i norr blivit en av storspelarna i det 30-åriga kriget.

Torget i Wolgast

Som alla känner till stupade den svenske kungen i slaget vid Lützen redan 1632. Senare fraktades den balsamerade kungen – iförd en guld- och silvervävd dräkt – upp i ett sorgetåg mot just staden Wolgast. Där arrangerades en stor sorgeprocession där kungen lastades ombord på skeppet Stora Nyckeln som sedan förde honom upp till Nyköping.  

Den svenske kungens landstigning och likfärd finns för övrigt illustrerad på en av de gyllene minnesplattor som pryder brunnen utanför Wolgast rådhus (se bilden ovan).

Med undantag för kortare perioder förblev Wolgast svenskt fram till Wienkongressen 1815. Sverige satte alltså stor prägel på staden i närmare 200 år. Låter man fantasin flöda en smula går det att föreställa sig vilken ruljangs det måste ha varit här när det 30-åriga kriget stormade som värst nere på kontinenten. Wolgast var nämligen en av de viktigaste in- och utskeppningshamnarna för den svenska armén.

Rådhuset i Wolgast

Det centralt belägna vita rådhuset är för övrigt uppfört under svensktiden, närmare bestämt mellan åren 1718 och 1724. Detta efter att ryska styrkor bränt ner betydande delar av staden, däribland det medeltida rådhuset, under det stora nordiska kriget.

Ytterligare en kännetecknande byggnad i Wolgast är naturligtvis Petrikyrkan, som uppfördes i gotisk stil mellan 1280 och 1350. Tyvärr förstördes även stora delar av denna i samband med branden i början av 1700-talet. Ni ser kyrkans torn sticka upp över hustaken på två av bilderna.

Gamla hamnen i Wolgast