Författararkiv: Stefan

Svarthätta – hona och hane

Svarthätta på gren - hona

Bland alla de små sångarna är svarthättan definitivt en av mina favoriter. Dels har den en otroligt vacker sång, som man mer än gärna stannar till en stund och lyssnar på. Men den har även ett mer distinkt utseende jämfört med många andra ganska anonyma sångare, som exempelvis lövsångare och kärrsångare.

Svarthättan har nyligen anlänt till Sverige efter att ha spenderat vintern på varmare breddgrader. Nu sjunger hanen som bäst för att locka till sig honor och markera sitt revir.

Svarhätta hane bland nyutslagna boklöv

Hon och hanfåglarna skiljer sig en hel del åt utseendemässigt. Så pass att man nästan skulle kunna tro att det är två olika arter. Hanen har som namnet antyder en helsvart hjässa, medan honas hjässa är rödbrun.

Svarthätta - hona

När jag var ute med kameran för några dagar sedan upptäckte jag ett flertal svarthättor – både hanar och honor. Så jag tänkte att det kunde vara lämpligt att lägga upp varianter på båda i denna bloggpost.


Du är kanske även intresserad av:

Vårkorsört

Vårkorsört

När jag är ute och rör mig i naturen upptäcker jag allt som oftast på en mängd olika blommor och växter. Inte sällan stannar jag till och tar en bild. När jag sedan kommer hem slår jag upp fältfloran och försöker göra en artbestämning. Detta är sällan enkelt. Det finns så otroligt många arter och underarter.

Dessutom är det inte alltid som bilderna i floran helt överensstämmer med det man har fotograferat. Det kan till och med vara så att arten du funnit inte ens finns upptagen i floran

Men efter en hel del bläddrande och sökande är jag ganska säker på att det var vårkorsört som jag fann ute på en äng för några dagar sedan. Den här typen av gula blommor är väldigt vanliga på ängarna i juli-augusti, men betydligt mer sällsynta i maj månad. Därmed kunde jag utesluta andra typer av korsört och närbesläktade stånds i Senecio-familjen.

Vårskorsört förekommer främst i Danmark och södra Sverige. Den är relativt vanlig på gräshedar och sandiga fält. Blomningstiden är mellan maj och juni månad.

Utan att vara helt säker så gissar jag att vårkorsörten är väldigt giftig, precis som sina släktingar. Oftast är det betesdjur som råkar illa ut. Vid lite större intag orsakar giftet livshotande leverskador.

Plötsligt stod kronhinden framför mig

Möte med ensam kronhind

Vi har kommit en bit in i maj månad. På bara några veckor har naturen blivit grön och bland skogens alla djur råder en febril aktivitet. I år känns det nästan som jag har missat en del av våren – åtminstone när det kommer till fotografering. Igår tog jag i vilket fall tag i saken och begav mig ut på lite fotojakt.

Med facit i hand blev det en riktigt lyckad dag. Jag fick en mängd hyggliga bilder på ett flertal olika djur. Så det kommer mer på bloggen den närmaste tiden. Mest överraskande var tveklöst det här mötet med en ensam kronhind.

Jag höll som bäst på att fotografera några fåglar när jag hörde något som prasslade i vegetationen alldeles till höger om mig. Ner från en brant grässlänt och ut på en liten grusväg kom plötsligt en ståtlig kronhind. För ett kort ögonblick stannade hon till och tittade rakt mot mig.

I det läget var jag säker på att hon hade upptäckt mig. Men tydligen inte. För ganska snart lunkade hon lugnt vidare in i den skyddande skogen på andra sidan vägen.

Kalvningstider

Kronhindar lever normalt i större grupper där flera generationer skyddar och tar hand om de yngre individerna. Men just vid den här tiden på året, d v s månadsskiftet april-maj är det kalvningstider. Då drar hindarna sig undan och föder sina kalvar. Det är en ganska känslig tid då kronhjortarna helst inte ska bli störda.

Kronhind i maj månad

Med mitt ganska otränade öga såg den här hinden inte ut att vara högdräktig. Snarare ganska mager. Så kanske var hon just på väg till sin nyfödda kalv när hon passerade mig. Under de första dygnen ligger nämligen kalven gömd och hinden besöker endast den för att ge di.

Hur som helst var det ett riktigt trevligt möte och jag är extra glad över att jag inte behövde skrämma henne.


Du är kanske även intresserad av:

Knivsåsens vitsippor

Vitsippor vid Dalby gamla stenbrott

Just nu blommar de skånska vitsipporna som bäst. Här på bloggen har det nästan blivit tradition att varje vår publicera bilder på en av Skånes kanske populäraste vårblomma.

Om man vill uppleva en skog full av blommande vitsippor är det en god idé att bege sig till Knivsåsens naturreservat. I den höga bokskogen mellan Dalbys gamla stenbrott och åsen är marken nästan helt täckt av vårens vackraste blomma.

Inte lika förtrollande på bild som i verkligheten

Bokskog med blommande vitsippor

Eftersom jag ändå hade vägarna förbi stannade jag till och gick en liten runda i skogen. Givetvis var det helt omöjligt att låta bli att fotografera den underbara miljön.

Jag finner det ganska utmanande skildra vitsippor på bild. Blommorna är liksom alltid lite mer förtrollande och hänförande i verkligheten. Och att återge den lätt söta doft som sprider sig i skogen låter sig naturligtvis inte göras.

Men här publicerar jag hur som helst tre dagsfärska exempel från den ganska digra bildskörden.

Vitsippor vid knivsås

Du är kanske även intresserad av:

Gladorna glidflyger på vårens vindar

Röd glada glidflyger vid Vomb

Jag fick ett flertal hyggliga bilder med mig hem efter den gångna helgens fotorunda ute vid Vomb. Bäst blev bilderna på ett par röda glador som glidflög alldeles i närheten av mig.

Flygande glador är inte sällan oskygga och med tanke på att populationen ökat kraftigt under de senaste 20 åren är de inte speciellt svåra att fånga på bild. Betydligt mer skygga är de när de sitter på marken, vilket i och för sig inte hör till vanligheterna. För gladan är en excellent glidflygare och spenderar större delen av dygnets ljusa timmar i luften.

Vackrast på våren

Så här i häckningstid är gladorna lite extra vackra i fjäderdräkten. I slutet av sommaren ser de inte sällan lite skamfilade ut efter flera månaders arbete med att föda upp ungar.

Röd glada på våren

Jag fick ganska många bilder på gladorna från min plats i närheten av Vombs ängar. Att jag dessutom hade solen bakom mig gjorde så klart inte saken sämre. I denna bloggpost har jag valt ut två bilder. Det ser ut att vara samma individ på båda bilderna.


Du är kanske även intresserad av: