På Kiliansgatan i Lund växer en stor ros som får många flanörer att stanna till. Förmodligen är denna en av de mest fotograferade växterna i hela stan. Åtminstone i dessa tider då de vita blommorna sprider en ljuvligt söt doft längs gatan.
Om jag uppfattat saken rätt så ska detta vara en honungsros. Av storleken att döma har den många år på nacken och börjar så smått bli en turistattraktion.
Så här på våren är det många gäss som passerar Skåne på sin färd norrut. Många stannar för att rasta och äta upp sig på Vombs ängar. En av de gässarter som går att observera på ängarna just nu är bläsgåsen.
På avstånd påminner bläsgåsen en del om den för vårt landskap vanliga grågåsen. Men bläsgåsen är något mindre och har en kortare hals. Det tydligaste kännetecknet är den vita ”bläsen” vid näbbroten. Fjäderdräkten är gråbrun och tvärränderna på buken är tydligt markerade.
När bläsgässen når Skåne från sina övervintringsplatser i Västeuropa har de en lång sträcka kvar att färdas. Häckningsplatserna är belägna långt norrut längs den ryska ishavskusten.
I stort sett varje vinter lyckas jag observera varfågel i trakterna runt Krankesjön. Den här individen fångade jag på bild för någon vecka sedan. Det är just på det här sättet man brukar finna varfågeln. I toppen av en gles buske, eller kanske en stolpe om sådana råkar finnas tillgängliga.
Här sitter den tålmodigt och spanar efter att ett lämpligt byte ska dyka upp. På vintern handlar det främst om gnagare och småfåglar. För trots att varfågeln inte är större än en koltrast får man nog kategorisera den som en riktig rovfågel.
Vombs fure är vida känt för sin population av kronhjortar. Platsen har under decennier utvecklats till en av kärnlokalerna för det skånska kronviltet.
Kronhjorten kom till vårt landskap efter den senaste istiden, alltså för ca 10 000 år sedan. Men människans hårda jakt i kombination av en allt större exploatering av odlingslandskapet gjorde att populationen minskade dramatiskt. I början av 1900-talet var den skånska kronhjorten akut utrotningshotad. Stammen bedömdes då uppgå till endast 50 individer.
Idag är stammen mer livskraftig och större än på flera hundra år. Bedömningen är att det finns mellan 1 500 och 2 000 individer, bara i Skåne.
Kronhjorten är ett väldigt skyggt och uppmärksamt djur. Att stöta på stora grupper hör inte till vardagen. Men det var just vad jag lyckades med när jag besökte Vombs i förra veckan.
Ut ur skogen dök plötsligt ett par individer upp. Ganska snart fylldes gruppen på och det tog inte lång tid innan ett långt pärlband av hindar och ungdjur drog över det öppna fältet där Sydvatten har anlagt stora vattendammar. Jag uppskattade gruppen till ca 40 djur.
Att snabbt fotografera 40 kronhjortar på rad är ganska klurigt. Valet står mellan att zooma in på ett par individer, eller att försöka fotografera hela gruppen. Jag valde det förstnämnda alternativet. Tyvärr befann sig hjortarna i rakt motljus och jag hade inte många sekunder på mig att få bilderna.
Som tur var fick jag ändå ett par hyggliga bilder när hjorden svepte över de gräsbeväxta strandbankarna.
Notera gärna den första individen på den översta bilden. Det är antagligen en av de äldre hindarna i den stora gruppen. Hon har säkert flera syskon, barn och barnbarn bakom sig och fungerar lite som en ledare.
Individerna med horn är unga handjur, som stannar i gruppen ytterligare några månader. Därefter kommer de att lämna sin mors hjord för att bilda egna ”ungkarlsgrupper”.
För att skydda kronhjorten har Länsstyrelsen utfärdat speciella bestämmelser i Vombs fure, bland annat beträdandeförbud under vår och höst. Om du besöker området, ta alltid del av informationen först.
I denna bloggpost publicerar jag enklare vardagsbilder och kortare texter.
[240329] Jag vandrade en dryg mil i trakterna runt Torna Hällestad tidigare idag. Till min förvåning noterade jag att vitsipporna precis har börjat blomma. Det går undan i naturen nu!
[240326] Lagom till påsk har hela Lund slagit ut i blom. Vårsolen sken när jag tog en liten runda i hemstaden tidigare idag. I Botan blommar scillorna och några av de tidigaste påskliljorna för fullt. Här passade jag även på att spana in de duniga kattuggle-ungarna som håller till i ett av barrträden.
Bilden ovan tog jag utanför det gamla observatoriet vid Stadsparken. Här blommade krokusen som bäst.
[240322] På torsdagseftermiddagen begav jag mig ut till mina vanliga jaktmarker vid Krankesjön och Vombs ängar för att fotografera fåglar. Trots att jag observerade många olika arter vill jag inte påstå att jag fick några riktigt bra bilder. Men jag har ju lite som princip att jag alltid ska publicera något från mina små fotoutflykter. Så då gör jag väl det.
Bilden ovan är tagen från det höga fågeltornet vid Krankesjöns östra strand. Det man brukar kalla för ”Silvåkratornet”. Här har man en härlig utsikt över sjön. Därför fungerar tornet bäst om man vill observera fåglar med tubkikare. Som fotoplats tycker jag att tornet är mindre bra och det är anledningen till att jag sällan besöker det.
De fyra bilderna ovan är alla hårt beskurna och tål alltså inte att förstoras. Men det är trots allt ett axplock av alla de fågelarter som går att finna i trakterna just nu.
I närheten av Silvåkratornet fann jag ett par stjärtmesar som var i full gång med att färdigställa ett bo. Som byggnadsmaterial använder de mossor och lavar. Fjädrar från andra fåglar fungerar fint som isolering inuti boet.
Under hela vinterhalvåret är rödhaken ganska anonym och tystlåten. Men nu på våren tänder hanarna till på alla cylindrar och levererar en ljuvlig sång.
Jag har enormt svårt för att få bra bilder på nötskrikor. Varje gång jag upptäcker en individ har den en förmåga att hela tiden hålla sig på behörigt avstånd.
Jag lyckades även fånga en salskrake som snabbt kom flygande lågt över Krankesjöns vatten. Den här individen är en hona. Hanne är nästan helt vit.
Tofsvipan är en tidig vårfågel. Ute på Vombs ängar är häckningen redan i full gång. När en rovfågel – i det här fallet en röd glada – kommer för nära hjälps tofsviporna åt att jaga bort den. Beteendet tycks vara ganska effektivt.
Sist men inte minst. Jag observerade även flera Leoparder på Revingeheds vidsträckta fält. Ja, inte djuret så klart utan stridsvagnen med samma namn. Som vanligt en ganska mäktig upplevelse.
[240317] Även om termometern endast visade blygsamma sex grader så bjöd söndagen på en generös portion vårsol. Dessutom i kombination med relativt blygsamma vindar. Så det fick helt enkelt bli några mil på cykeln.
Idag gick färden österut mot Vallby, Lunnarp och Önneslöv. Därefter vidare till Torna Hällestad, genom Skrylleskogen och hem till Lund igen. En sträcka på 42 kilometer. Jag hade gärna tagit turen över Revingehed också. Men just nu har P7 storövning och hela fältet är i princip avstängt fram till imorgon.
Bilden ovan tog jag längs Knivsåsvägen strax öster om Dalbys gamla stenbrott i riktning mot Borelund och Torna Hällestad. Från den här platsen har man en suverän utsikt över stora delar av Skåne. Till vänster i bild går det att ana Knivsåsens södra brant, som garanterat var välbesökt en solig dag som denna.
> Äldre inlägg från bildflödet finner du här
Följ mig gärna och se fler bilder på:
Instagram | Facebook | Threads | Twitter | YouTube