Hackspettar kan man finna lite varstans. Men om man verkligen är på jakt efter dem kan det vara bra att börja leta i äldre tallskogar. Där finns nämligen deras främsta föda; insekter och fröer.
Den här hackspetten hittade jag i just en tall. Det som jag tycker gör bilden lite speciell är att den har en kotte i näbben. Ögonblicket senare placerade hackspetten kotten i en liten glipa i tallen och började hacka sönder den i jakt på de näringsrika fröerna. Det är så de jobbar. Fåglar är intelligenta och hackspettar är inget undantag.
Numera är det ganska sällan jag lyckas fånga en fågelart på bild som jag aldrig fotograferat tidigare. Men jag tror faktiskt att hämplingen är en sådan. Den här vackra hanen hittade jag bland buskar och snår en förmiddag vid Källby dammar för ett tag sedan.
Gissningsvis låg honan i ett bo alldeles i närheten, för hanen flög fram och tillbaka mellan vissa platser för att bevaka sitt revir. Samtidigt som den markerade genom ett torrt varningsläte.
Hämplingen, åtminstone hanen, är lätt att känna igen på sin röda pannfläck och de två nästan karminröda fälten över bröstet. På avstånd kan den se ganska oansenlig ut, men när man fångar den i solljuset, som jag lyckades göra, ser man tydligt de vackra färgerna.
Namnet har den tydligen fått från växten hampa. Det var vad man matade den med när den användes som burfågel i gamla tider.
Fågeln häckar i hela södra Sverige, men beståndet har minskat betydligt under senare år. Kanske för att den fått svårare att finna lämpliga habitat, som enefälader, snåriga häckar och igenväxta tomter.
En del hämplingar väljer att övervintra i Skåne, medan de flesta beger sig längre ner i Väst- och Sydeuropa under den kallaste årstiden.
Under ett par veckor i början av sommaren går det knappast att undgå att höra grodorna spela i Skåne. Åtminstone inte om man befinner sig i närheten av en lugnare damm eller sjö. När jag var nere vid Källby dammar för någon dag sedan var det ett väldans ljud på de små gröna amfibiedjuren.
Inte heller var det speciellt svårt att se grodorna i vattnet. Under lekperioden har de väldigt distinkta och vackra färger. Eftersom jag hade teleobjektivet med var det bara att huka sig på behörigt avstånd och ta lite bilder på dem.
Jag har även tidigare år tagit bilder på grodorna vid Källby dammar. Då, liksom nu, kan jag inte riktigt göra någon riktigt artbestämning. Det är nämligen lite klurigt när det kommer till grodor. Det kan vara sjögroda eller gölgroda. Men det kan även vara så kallad ätlig groda, som är en hybrid mellan de två förstnämnda. Lustiga att se är de hur som helst.
Igår tog jag en liten tur genom Botaniska trädgården i Lund. Grönskan har verkligen tagit fart de senaste två veckorna. Många träd och växter står redan i full blom. Mest iögonfallande just nu är en av de stora tulpanrabatterna i Botan. Färgprakten den bjuder på är verkligen läcker. Det är få som passerar den utan att plocka fram mobilen för att ta en bild.
Alldeles intill ligger den lilla Magnolialunden. Om bara några dagar kommer magnolian att vara som allra vackrast – alldeles lagom tills att studentsångarna ska sjunga in våren i Lund.
Det finns en fågel vars sång är lika märkbar som välkommen varje vår. Jag syftar så klart på bofinken. Vid denna tid hörs hanarnas sång överallt i skogar och parker. Sången gör i sin tur att det är relativt lätt att finna fågeln, som ofta sitter på en gren en bit upp i trädet där den markerar sitt revir.
Något svårare är det att finna bofinken nere på marken där den inte sällan är på jakt efter något ätbart. Bland de torra fjolårslöven fungerar hanens roströda bröstfärg nästan som ett perfekt kamouflage.
