Våren har anlänt till Skåne och flyttfåglarna med den. Ett vårtecken gott som något är att sångsvanarna – precis som tranorna – har påbörjat sin resa norrut. När jag besökte Almens fågeltorn tidigare idag såg jag ett flertal sångsvanar landa på Krankesjöns vatten. Här vilar de upp sig en stund innan de fortsätter resan.
Nästa anhalt kan mycket väl bli Hornborgasjön eller Tysslingen. Men häckningsplatserna ligger ytterligare en bra bit norrut, vid de norrländska sjö- och myrmarkerna där solen aldrig går ner i sommar.
Den observanta ser säkert ett gäng storskrakar precis där svanarna går ner. Det var ovanligt hög aktivitet bland storskrakarna idag. En av dem – en ståtlig hane – lyckades jag fånga på bild precis när den svepte förbi fågeltornet.
När jag senast besökte Sjötorps ängar vid Krankesjön observerade jag flera tornfalkar. Eftersom det var relativt många individer utgick jag ifrån att det var årets ungar som nyligen lämnat sina bon och nu var i full färd med att lära sig jaga på egen hand. Av fjäderdräkterna att döma såg det dessutom ut som ungfåglar.
Just nu finns det gott om gräshoppor och vårtbitare i det höga gräset på ängarna. Trots att en gräshoppa är både snabb och välkamouflerad är den ingen match för tornfalkens skarpa öga.
Vanligtvis söker falken upp en lämplig stolpe i terrängen. Sedan sitter den där och spanar tills den får syn på en större insekt. Då gör den ett snabbt utfall, fångar gräshoppan i klorna och återvänder sedan till stolpen för att slutligen äta upp den färska fångsten. Processen återupprepas sedan gång på gång.
Tyvärr kom jag aldrig riktigt nära falkarna den här gången, så några toppbilder blev det inte. Men i brist på annat kände jag ändå att de kunde få vara med i en ny bloggpost.
Den senaste veckan har hösten alltmer börjat göra sig påmind i Skåne. På gott och ont. För även om vi går mot mörkare tider så finns det ändå en hel del positivt med hösten. Framför allt gillar jag att vandra i naturen vid den här tiden på året. Så länge jag är rätt klädd har jag absolut inget emot att känna vinden och regnet bita i kinden.
På söndagen begav jag mig ut till Krankesjön och vandrade varvet runt sjön. Det här är en tur jag brukar ta några gånger varje år. På så sätt blir det lätt att följa hur naturen skiftar med årstiderna.
Såg många fåglar och ekorrar
Eftersom sträckan är nästan exakt en mil hade jag ingen möjlighet att ta med någon tung fotoutrustning. Lyckligtvis packade jag dock ner min handkikare. För jag såg en hel del fåglar och andra djur under min vandring.
Roligast var nog att se lärkfalkar. Dessa har jag haft svårt att upptäcka under hela sommaren, men idag såg jag ett flertal individer. Möjligen är det så att många lärkfalkar rastar vid Krankesjön just nu på sin resa söderut. Vidare observerade jag bland annat nötskrika och entita. E
korrar fanns det även gott om. Just nu jobbar de för fullt med att samla ihop ollon, nötter och frön till vinterförrådet.
Fyra landskapsbilder
Jag passade även på att ta en del landskapsbilder med min kompaktkamera. I denna bloggpost bjuder jag på fyra exempel ur bildskörden. Den översta bilden är tagen vid Sjötorps ängar. De röda nyponen och det gyllene gräset är väldigt typiskt för just hösten.
Den här bilden är tagen vid den norra stranden, alldeles intill Lottagården. Här har vassen fått den där härligt gyllene tonen. Borta vid horisonten går det att ana Romeleåsen och ute på sjön ligger en liten båt med två fiskare.
Det här trädet på Almens strandängar – som bör vara en gammal rönn – har jag fotograferat vid ett flertal tillfällen. På våren är trädet helt täckt av vita blommor. Nu har blommorna förvandlats till stora klasar av intensivt röda bär. Jag har nästan lite svårt att avgöra om blommorna eller bären är vackrast.
Den här bilden är tagen längs vägen mellan Sjötorps ängar och Stensoffan. Även om flera träd fortfarande är gröna så går det även att ana höstens färger. Den lilla grusvägen täcks alltmer av nedfallna löv. Tyvärr har försvarsmakten satt upp en mängd skyltar längs vägen. Dessa valde jag att snabbt och lätt retuschera bort i efterbehandlingen.
Jag spenderade ett par timmar i Almens fågeltorn för ett par kvällar sedan. Trots att det inte riktigt är högsäsong fick jag se en hel del fågelarter den här aftonen. Roligast var att följa fiskgjusarnas jakt på föda i Krankesjöns fiskrika vatten.
Jag ska genast erkänna att jag inte fick någon riktigt lyckad bild på de vackra rovfåglarna. Och då syftar jag främst på att avståndet till fiskgjusarna hela tiden var i längsta laget. Trots att jag hade tillgång till ett 600 mm tele. Men efter lite jobb i efterbehandlingen har jag ändå lyckats få fram ett gäng bilder som känns ”publicerbara”. Notera dock att samtliga är hårt beskurna.
Fiskgjusar är otroligt skickliga på att fånga fisk. Deras jaktteknik är något som jag tycker att alla borde få uppleva. Hur de från ca 20 meters höjd kan se fisken under en vattenyta som sällan är spegelblank är för mig närmast en gåta. Hur de sedan kan dyka ner och greppa fisken med klorna är närmast ofattbart.
Men de lyckas. Inte varje gång så klart, men efter ett par försök brukar de lyfta med en rejäl fisk i klorna. Därefter bär det iväg mot boet, som oftast finns i ett högt träd längre in i landet, för att mata ungarna. På den översta bilden är en fiskgjuse på väg mot boet med vad som ser ut att var någon form av vitfisk.
Till min stora förvåning satt det en fiskgjuse på en påle intill sjön när jag närmade mig Almens fågeltorn. Här hade jag möjligheten att få en riktigt fin bild. Men jag brände tyvärr mina chanser. Alternativt kan man säga att fågeln brände det åt mig. Hur som helst flög den iväg innan jag lyckades komma tillräckligt nära. Bilden ovan var det bästa jag kunde åstadkomma.
Jag har fotograferat många fiskgjusar i luften tidigare. Men det här var första gången jag såg en sitta och vila sig på en påle.
Jag tycker att jag har fått kämpa en del med fotograferingen de senaste veckorna. Sommaren borde egentligen vara en perfekt tid för fotografering, men för mig har det under många år varit annorlunda.
Mycket handlar nog om att intensiva ljuset under de långa högsommardagarna är riktigt jobbigt att arbeta i. Inte sällan direkt fult. Lägg därtill att dagarna kan bli riktigt varma. Nej, om man ska fotografera på sommaren är det tidiga mornar eller sena kvällar som gäller. Solen går upp redan vid 04.30 så här års. Det är bara att erkänna, så pass morgonpigg är jag inte. Kvar återstår kvällarna då.
Igår kväll begav jag mig ut till mina sedvanliga jaktmarker runt Krankesjön. Jag inledde med två turer på ängarna öster om Silvåkra och avslutade kvällen med att gå en tur över Sjötorps ängar. Jag såg och fick en del bilder på småfåglar och lyckades dessutom fånga en liten harunge i sökaren. Men några riktigt bra bilder blev det inte, vilket jag verkligen hade önskat mig.
Innan jag packade in kamerautrustningen i bagaget och körde hem tog jag denna bild vid Sjötorps ängar. Klockan var då 22.00 och solen hade just dalat ner bakom horisonten på årets längsta dag.
Ja, om ni har missat det så var det sommarsolstånd igår. Nu vänder det och vi går åter mot mörkare tider – både på gott och ont. För som jag skrev, långa sommardagar är inget jag är så förtjust i ur ett rent fotografiskt perspektiv.
