För ett tag sedan slog det mig att det var jättelänge sedan jag laddade upp en ny video på min YouTube-kanal. Min lilla actionkamera har mest legat och samlat damm det senaste året. Så när jag begav mig ut på en högst ordinär cykeltur tidigare veckan bestämde jag mig för att ta lite rörliga bilder under färden.
Nu har jag inte lagt ner jättemycket tid på det här klippet. Med tanke på innehållet blev det kanske även lite väl långt. Jag hade säkert kunnat korta ner det till hälften utan att missa något väsentligt. Men ni får betrakta klippet som ett sätt för mig att försöka komma igång med lite filmande igen. Och oavsett vilket är det kul att ta med er till miljöerna jag vistas i ganska ofta.
Sommaren må ha pikat, men den är sannerligen inte över än. De senaste dagarna har bjudit på riktigt fint cykelväder. Igår begav jag mig ut på en lite längre grusvägstur på dryga åtta mil. Färden gick söderut. Min plan var att runda Börringe och Havgård innan jag vände norrut mot Häckeberga.
Turen överträffade verkligen mina förväntningar. Genom åren har jag hunnit upptäcka de flesta små skogs- och markvägar i närområdet. Men flera av vägarna jag hamnade på igår var faktiskt helt nya för mig. Det är alltid lite extra spännande att inte veta vad som väntar bakom närmaste krök.
Jag gjorde naturligtvis ett par stopp under resans sång, plockade fram mobilen och tog några bilder. Jag har valt ut fyra i denna bloggpost.
Bilden ovan är tagen vid det böljande odlingslandskapet i Vinninge mellan Staffanstorp och Klågerup. De bördiga fälten är nyligen skördade vilket ger de rundade kullarna ett härligt mönster.
Holmejaskogen: Ja, jag vet faktiskt inte om den verkligen heter så. Men många kallar den för Holmejaskogen, efter den gränsar till byn med samma namn. Här är bokskogen bitvis tät och lummig. En lättare regn hade antagligen fallit under tidig morgon och den fuktiga luften skänkte skön svalka.
Blommande klöver: Det är synd att det inte går att förmedla dofter digitalt. Just nu blommar nämligen klövern på många fält, som i vänsterkant på bilden ovan. Den söta och blommiga doft som mötte mig längs den här grusvägen strax efter Stora Grönby var helt underbar. Norra Grönby är för övrigt mest känd för sin vackra och välbevarade mölla.
Gammal banvall: En bit söder om Börringe station cyklade jag på en gammal banvall. En gång i tiden gick järnvägen mellan Svedala, Anderslöv och Smygehamn här. Till min förvåning visade sig vägen vara en återvändsgränd. Så de sista hundra meterna fick jag cykla över en stubbåker innan jag nådde landsvägen.
Sist men inte minst en karta över turen. Så ni på ett ungefär kan se var jag cyklade:
I dessa tider är det säkert många som drömmer om en vit jul med snötyngda furor. Nu är risken antagligen stor att den snö som föll i slutet av förra veckan inte blir liggande de närmaste 20 dagarna. Vilket är lite synd. För just nu bjuder Skåne på ett riktigt juligt ”winter wonderland”.
Jag fick tyvärr aldrig tillfälle att bege mig ut med kameran den gångna helgen. Men på måndagen blev det ett par timmar i Vombs fure. Jag upptäckte snabbt att det låg lite mer snö på marken än hemma i Lund. Hela skogen var dessutom klädd med ett läckert frostigt täcke.
Så även om min tanke egentligen var att fotografera djur i en vintrig skog så blev det en del andra bilder också. Djuren kan jag återkomma till i en senare bloggpost.
När vintern besöker Skåne gäller det att hänga med i svängarna. För den stannar oftast inte speciellt länge. Eftersom lördagen bjöd på ett helt fantastiskt vinterväder bestämde jag mig för att ta en liten tur på Skåneleden i trakterna runt Torna Hällestad och Skrylle.
Från dessa stigar jag ju publicerat otaliga bilder genom åren, men ingen dag är den andra lik och jag brukar finna något nytt att fotografera varje gång. Bildskörden blev inte så tokig den här dagen. Här är några favoriter.
Utsikten från Hällestadsåsen
Åsen strax väster om Torna Hällestad är definitivt en av mina favoritplatser i närområdet. Utsikten från hagarna är helt fantastisk. Närmast, längs vägen mellan Torna Hällestad och Södra Sandby ligger den gamla gården Kronotorp.
Ytterligare lite längre bort sträcker Revingeheds vidsträckta fält ut sig runt Krankesjön. Längst borta vid horisonten slutar Vombsänkan och terrängen blir åter högre.
Trollskogen
Tidens tand har varit hård mot de gamla vresbokarna i Trollskogen. Min gissning är att de gamla träden har blivit mindre motståndskraftiga under de varma och torra somrarna vi haft de senaste årtiondena. Men än så länge går det att njuta av de spektakulära träden som är helt unika för den här platsen. Så här på vintern blir de krokiga formerna mer framträdande.
I granskogens dunkla ljus
Granskogen har minskat betydligt i Skrylleområdet de senaste åren. Även här är värmen och torkan ett stort problem. Granarna blir angripna av granbarkborrar, vilket i slutändan gör att träden dör. Därför måste de avverkas i förtid.
Men lite granskog finns fortfarande kvar. En bit inne i en av dessa passade jag på att ta den här bilden. Inne i skogen var det mörkt, men en bit bort bröt eftermiddagssolen in mellan stammarna.
Dalby fälad
Ute på Dalby fälad var de gamla hagmarkerna täcka av frost och ett tunt snötäcke. Just nu ligger all växtlighet i vinterdvala i väntan på en ny vår.
Vi har kommit en bit in i juni månad. Den tid på året så naturen grönskar och blomstrar som allra mest. På onsdagen bestämde jag mig för att stuva in cykeln i bilen och bege mig österut för ett litet cykeläventyr på några av Skånes mest undanskymda skogs- och grusvägar. Detta var helt klart den bästa och vackraste cykelturen jag tagit på länge.
Jag utgick från det gamla Alunbruket vid Andrarum. Härifrån begav jag mig norrut längs Sverigeleden. Via Agusa och Rebbetuaröd tog jag mig upp på Linderödsåsens höjder och dess djupa skogar. Sedan vek jag av mot sydost.
Från Degeberga följde jag den gamla banvallen en dryg mil innan jag vek av västerut upp mot Maglehems ora och Glimminge skog. Det var där jag tog bilden ovan. Turen avslutades med riktigt natursköna småvägar längs Fiskabäcken, innan jag på åter var framme vid Verkasjön och Alunbruket. En sträcka på sammanlagt 57 kilometer.
Som tur var hade jag med mig kameran den här gången. Därför har jag nöjet att visa upp ett helt gäng riktigt somriga bilder från utflykten.
Mellan Rebbetuaröd och Galenby
Miljön jag fann längs den lilla grusvägen mellan Rebbetuaröd och Galenby var verkligen speciell. Här fick man känslan av att tiden stått still under det senaste århundradet. Jag passerade bland annat en välbevarad backstuga med ett klassiskt stråtak. Strax därefter ledde den lilla skogsvägen mig till en hage där hundratusentals smörblommor färgade hagarna gula.
På en del ställen fann jag spår av både gamla stengärden och ruiner, som skvallrade om att betydligt fler människor levde och brukade jorden här förr i tiden. Idag finns här bara några enstaka hus här, varav flera antagligen endast fungerar som sommarboenden.
Namnet Galenby kan kanske verka lite underligt och opassande för en svensk. Men min högst personliga gissning är att namnet syftar på den gamla danska uradelssläkten, som bar just namnet Galen.
Degeberga backar
Degeberga backar ligger i direkt anslutning till tätorten med samma namn. Precis som de närliggande Brösarps backar bildades de sandiga kullarna under den senaste istiden för flera tusen år sedan.
I den varma och kalkrika sandjorden trivs bland annat tofsäxing, sandlilja och backtimjan. Med lite tur kan man även finna sandödlor här.
Gräset på backarna har betats av djur genom århundradena och gör så än idag. När jag stannade till och tog bilden från den gamla banvallen låg ett 30-tal vita kor och vilade sig i sommarsolen. Även om ljuset kunde varit roligare så tycker jag ändå att det blev en trevlig bild på landskapet.
Den gamla banvallen mellan Degeberga och Brösarp
Många gamla avvecklade järnvägsspår i Skåne fungerar idag som cykelvägar. Den gamla banvallen mellan Degeberga och Brösarp var en ny bekantskap för mig. Men detta är sträcka jag gärna cyklar fler gånger. Utöver en fantastisk natur kantas spåret av flera järnvägsminnen i form av vackra stationsbyggnader, magasin och perronger. Första biten var visserligen asfalterad. Många gillar säkert det, men själv föredrar jag grus.
En bit söder om Degeberga övergick det emellertid till klassisk ”tvåspårig” grusväg. Att i relativt hög fart susa fram under trädens mäktiga lövverk är en underbar känsla. Vid Dunderbäckens naturreservat i närheten av den lilla byn Österlia stannade jag till och tog bilden ovan.
Fiskabäck
Fiskabäck är inte bara ett litet vattendrag, utan även ett geografiskt område strax norr om Verkaåns dalgång. Det kuperade kulturlandskapet präglas av såväl gammal hagmark som djupa skogar. Och mellan dessa löper små vägar som är helt fantastiska att cykla på. Extra vackra är vägarna så här i försommartid när de kantas av blommande harris, sandvita och hundkex.
Verkasjön
Strax öster som Christinehofs ekopark ligger Verkasjön. Sjön är ursprungligen en torvtäkt som förr i tiden försåg det närliggande Alunbruket med bränsle. Med sitt läge längs Skåneleden är den idag är ett populärt utflyktsmål. Även fritidsfiskare brukar besöka sjön i jakt på bland annat gädda och abborre. Verkasjön blev mitt sista stopp under det här lilla äventyret. Vid en av de små fiskebryggorna tog jag bilden ovan.
