Det är inte speciellt många dagar under ett år som vi har dimma i Skåne. En anledning är att det sällan är vindstilla i vårt flacka landskap. Och det är nästan en förutsättning för att det ska kunna bildas dimma. Men gårdagen var ett undantag.
Så jag tog ett raskt beslut och begav mig ut med kameran i trakterna runt Måryd. Dis och dimma har en förmåga att förvandla landskapet på ett påtagligt sätt. Gamla och tidigare fotograferade motiv tenderar att få en delvis ny känsla och innebörd.
Bilden ovan är tagen vid Boijsens dammar, närmare bestämt den som är högst belägen i terrängen. Just det här motivet med bredkaveldunets karaktäristiska cigarrformade blomställningar har jag fotograferat många gånger tidigare. Med träden som nästan försvinner i dimman på andra sidan dammen tycker jag bilden blev lite extra tilltalande.
Det krävs ofta lite avstånd till objekten för att dimman ska bli riktigt påtaglig och framträdande. Uppe på Måkullsbacken tog jag den här bilden över hagmarkerna. Här låg det ett tunt lager med rimfrost på gräset.
Det här är en bild som är fångad vid den femte och lägst belägna dammen. Egentligen är det fyra bilder som jag har ”sytt ihop” till en vidvinklig bild i efterbehandlingen. Här var dimman inte riktigt lika framträdande som på de tidigare bilderna. Men den trädbevuxna höjden där boklöven färgade marken roströd blev vacker i kombination med det lätt gröntonade vattnet i dammen. Notera att det låg en väldigt tunn hinna is på ytan.
Mosstäckta träd och stenar har alltid en tendens att skapa en trollsk atmosfär. Den här bilden tog jag alldeles i närheten av den tidigare. Former, strukturer och linjer blir ofta komplexa och lätt kaosartade i skogsmiljöer. Det är inte lätt att hitta vinklar utan störade inslag i kompositionen. Just den här, med stenen till vänster och de två gamla träden tycker jag blev hyfsat okej.
