För ett tag sedan slog det mig att det var jättelänge sedan jag laddade upp en ny video på min YouTube-kanal. Min lilla actionkamera har mest legat och samlat damm det senaste året. Så när jag begav mig ut på en högst ordinär cykeltur tidigare veckan bestämde jag mig för att ta lite rörliga bilder under färden.
Nu har jag inte lagt ner jättemycket tid på det här klippet. Med tanke på innehållet blev det kanske även lite väl långt. Jag hade säkert kunnat korta ner det till hälften utan att missa något väsentligt. Men ni får betrakta klippet som ett sätt för mig att försöka komma igång med lite filmande igen. Och oavsett vilket är det kul att ta med er till miljöerna jag vistas i ganska ofta.
Sommaren må ha pikat, men den är sannerligen inte över än. De senaste dagarna har bjudit på riktigt fint cykelväder. Igår begav jag mig ut på en lite längre grusvägstur på dryga åtta mil. Färden gick söderut. Min plan var att runda Börringe och Havgård innan jag vände norrut mot Häckeberga.
Turen överträffade verkligen mina förväntningar. Genom åren har jag hunnit upptäcka de flesta små skogs- och markvägar i närområdet. Men flera av vägarna jag hamnade på igår var faktiskt helt nya för mig. Det är alltid lite extra spännande att inte veta vad som väntar bakom närmaste krök.
Jag gjorde naturligtvis ett par stopp under resans sång, plockade fram mobilen och tog några bilder. Jag har valt ut fyra i denna bloggpost.
Bilden ovan är tagen vid det böljande odlingslandskapet i Vinninge mellan Staffanstorp och Klågerup. De bördiga fälten är nyligen skördade vilket ger de rundade kullarna ett härligt mönster.
Holmejaskogen: Ja, jag vet faktiskt inte om den verkligen heter så. Men många kallar den för Holmejaskogen, efter den gränsar till byn med samma namn. Här är bokskogen bitvis tät och lummig. En lättare regn hade antagligen fallit under tidig morgon och den fuktiga luften skänkte skön svalka.
Blommande klöver: Det är synd att det inte går att förmedla dofter digitalt. Just nu blommar nämligen klövern på många fält, som i vänsterkant på bilden ovan. Den söta och blommiga doft som mötte mig längs den här grusvägen strax efter Stora Grönby var helt underbar. Norra Grönby är för övrigt mest känd för sin vackra och välbevarade mölla.
Gammal banvall: En bit söder om Börringe station cyklade jag på en gammal banvall. En gång i tiden gick järnvägen mellan Svedala, Anderslöv och Smygehamn här. Till min förvåning visade sig vägen vara en återvändsgränd. Så de sista hundra meterna fick jag cykla över en stubbåker innan jag nådde landsvägen.
Sist men inte minst en karta över turen. Så ni på ett ungefär kan se var jag cyklade:
Den gångna veckan spenderade jag två dagar i Varberg. Trots att det finns en hel del vackra platser i staden med dess omgivningar är det alltid lite svårt att få tid över till mer seriös fotografering. Jag hade dessutom bara kompaktkamera och mobiltelefon med mig. Men något i bildväg lyckades jag trots allt fånga. Här bjuder jag på fyra exempel.
Varbergs strandpromenad
Söder om Varbergs fästning följer strandpromenaden den klippiga kustlinjen bort mot Lilla Apelviken och Subbe fyr. Den sistnämnda syns på den klippiga udden i mitten av bilden. Vatten och vind har under årtusendena slipat urberget och skapat de för västkusten så karaktäristiska klipporna.
Själv passade jag på att ta en joggingtur längs strandpromenaden. I samband med denna tog jag bilden ovan. Som ni ser låg havet nästan spegelblankt.
Varbergs kyrka i aftonljus
Vid det stora torget mitt i staden ligger Varbergs kyrka. Denna stenkyrka i gustaviansk stil uppfördes under 1700-talets andra hälft. Den tidigare kyrkan, kallad Caroli kyrka, förstördes nämligen i den stora stadsbranden 1767. Väggarna är vitputsade och taket pryds av grönskimrade kopparplåt från 1978.
Just när jag tog bilden var kvällshimlen lite extra spektakulär, vilket naturligtvis lyfte motivet en hel del.
Varbergs fästning sedd från Rantzauklippan
Drygt 300 meter från Varbergs fästning ligger den så kallade Rantzauklippan. Genom historien har flera dramatiska scener utspelat sig på denna plats. Mest berömd är Varbergs erövring 1562 och den följande Varbergs kapitulation 1569.
Klippan har fått sitt namn efter den danske härföraren Daniel Rantzau som miste livet här i samband med att han under en belägring blev träffad av en svensk kanonkula från fästningen. Till minne av honom finns ett monument med den latinska texten ”Diverso tempore diversa fata”, vilket på svenska betyder ”Skilda öden vid skilda tider”.
Trots detta tragiska öde lyckades danskarna återta fästningen från de svenskarna. Först genom freden vid i Brömsebro 1645 blev fästningen åter svensk.
Blommande ljung på Årnäsudden
Både norr och söder om Varberg finns ett flertal kustnära naturreservat. Ett av dessa är Årnäsudden. Just vid den här tiden på året är ängarna lite extra färgsprakande då ljungen blommar i all sin prakt mellan de grå klipphällarna.
När vintern besöker Skåne gäller det att hänga med i svängarna. För den stannar oftast inte speciellt länge. Eftersom lördagen bjöd på ett helt fantastiskt vinterväder bestämde jag mig för att ta en liten tur på Skåneleden i trakterna runt Torna Hällestad och Skrylle.
Från dessa stigar jag ju publicerat otaliga bilder genom åren, men ingen dag är den andra lik och jag brukar finna något nytt att fotografera varje gång. Bildskörden blev inte så tokig den här dagen. Här är några favoriter.
Utsikten från Hällestadsåsen
Åsen strax väster om Torna Hällestad är definitivt en av mina favoritplatser i närområdet. Utsikten från hagarna är helt fantastisk. Närmast, längs vägen mellan Torna Hällestad och Södra Sandby ligger den gamla gården Kronotorp.
Ytterligare lite längre bort sträcker Revingeheds vidsträckta fält ut sig runt Krankesjön. Längst borta vid horisonten slutar Vombsänkan och terrängen blir åter högre.
Trollskogen
Tidens tand har varit hård mot de gamla vresbokarna i Trollskogen. Min gissning är att de gamla träden har blivit mindre motståndskraftiga under de varma och torra somrarna vi haft de senaste årtiondena. Men än så länge går det att njuta av de spektakulära träden som är helt unika för den här platsen. Så här på vintern blir de krokiga formerna mer framträdande.
I granskogens dunkla ljus
Granskogen har minskat betydligt i Skrylleområdet de senaste åren. Även här är värmen och torkan ett stort problem. Granarna blir angripna av granbarkborrar, vilket i slutändan gör att träden dör. Därför måste de avverkas i förtid.
Men lite granskog finns fortfarande kvar. En bit inne i en av dessa passade jag på att ta den här bilden. Inne i skogen var det mörkt, men en bit bort bröt eftermiddagssolen in mellan stammarna.
Dalby fälad
Ute på Dalby fälad var de gamla hagmarkerna täcka av frost och ett tunt snötäcke. Just nu ligger all växtlighet i vinterdvala i väntan på en ny vår.
Nu har det äntligen blivit lite svalare i Skåne. Så på söndagen kunde jag bege mig ut på en lite längre cykeltur på grus- och skogsvägarna öster om Lund.
Från Skrylleskogen rullade jag vidare ut mot Revingehed, Silvåkra och Vombs ängar. Därefter blev det en liten sväng in i Vombs fure innan jag tog liten grusväg till Hemmestorp.
Via Humlamaden fortsatte färden upp mot Romeleklint. Sedan avslutade jag turen med att passera Björnstorp och Dalby Stenbrott. När jag kom hem till Lund stod trippmätaren på sju mil.
Tänkte i all enkelhet bjuda på ett gäng bilder från rundan. Allt är taget med mobiltelefonen, eftersom jag sällan tar med mig någon tyngre kamera när jag är ute och cyklar. Bilden längst upp i bloggposten är tagen i den vackra allén som leder bort mot Silvåkra by.
Ljungen blommar
I Vombs fure upptäckte jag till min glädje att ljungen blommade. Ljungen är verkligen välkommen när många av sommarens blommor börjar vissna. Vid dess härligt rödvioletta blommor samlas så här års stora mängder vildbin, humlor och fjärilar.
Skogsmöllans bäckravin
Efter Humlamaden stannade jag till och beundrade den vackra bäckravinen, som omgärdas av höga bokträd. Det är Skogsmöllebäcken som rinner längst ner i ravinen. Här är terrängen riktigt kuperad och underlaget en smula sandigt. Då känns det tryggt att ha en cykel som i stort sett klarar allt från asfalt till skogsstigar.
I vanliga fall finns det ett staket längs den vindlande stigen, men det har tydligen plockats bort. Kanske behövde det renoveras eller bytas ut.
Vägen till Körsbärsdalen
Efter ytterligare några hundra meter stannade jag till och fångade denna bilden. Nu hade jag kommit ut på en något större grusväg som leder fram till det man i folkmun kallar för Körsbärsdalen. Granarna som växer på den högra sidan av vägen är enormt höga. Som ni ser har även ett antal granar avverkats i området. Sannolikt på grund av barkborre-angrepp.
Grönland
Platsen där jag tog denna bild ligger strax norr om den lilla byn Dörröd och kallas för Grönland. Inte helt opassande för slåtterängarna var verkligen gröna här. Trots värmen har vi ändå fått en del välbehövligt regn under sommaren som gått.
