Kategoriarkiv: Landskap

Högsommar och cykling på Revingehed

Järnvägsbron vid Revingehed

Jag ska villigt erkänna att det inte har blivit så mycket fotograferande under juli månads värmebölja. Mönstret följer egentligen tidigare år. Högsommaren brukar helt enkelt vara en relativt lågproduktiv tid för mig. Men förhoppningsvis blir det bättring inom kort.

Tidigare i veckan vaknade jag upp från min ”värmekoma” och tog en längre cykeltur ut till Revingehed – ett område som jag gillar skarpt. Trots att jag endast hade mobilkameran med mig tänkte jag bjuda på tre ganska somriga bilder från utflykten.

Den översta bilden är tagen vid en av de två gamla järnvägsbroar som går över Kävlingeån strax väster om Harlösa. Att cykla på gamla banvallar är alltid spännande. Extra roligt är det naturligtvis när man passerar så här pass vackra monument från en svunnen tid. Dessutom tycker jag att det är fantastiskt hur dessa mer än hundra år gamla järnkonstruktioner kan vara så välbevarade. Trots den rostiga ytan har de lyckats stå emot tidens tand.

Blommande spårvall utanför Harlösa

Även den här bilden är tagen på banvallen strax väster om Harlösa. Jag tycker att det blev ett somrigt motiv med den smala grusvägen och alla blommor. Blomman närmast i bild ser ut att vara blodnäva, men jag är inte helt säker. Sädesfältet i bakgrunden höll just på att skördas när jag passerade. Doften av nyskördad säd är verkligen doften av högsommar.

Blommande ängssyra

Blommande ängssyra på Revingefältet

På tal om högsommar. En väldigt typisk växt på Revingefältet är ängssyran. Många anser att detta är en skräpväxt – ett ogräs helt enkelt. Men jag tycker att det är lite vackert när heden färgas roströd av ängssyrans blommor. På sätt och vis påminner den lite om blommande ljung, dock är färgen inte lika intensiv.



Du är kanske även intresserad av:

Högsommarkväll vid Knästorp

Solnedgång vid Knästorp

Många gånger har jag försökt hitta tillbaka till den tid då fotograferingen var mer opretentiös. Förr i tiden sökte jag motiv mer spontant och experimenterade med bilderna på ett helt annat sätt än vad jag gör idag.

Numera vet jag i princip vad jag söker redan innan jag beger mig ut med kameran. Vilket dels resulterar i att det inte riktigt blir lika många bilder tagna. Men även i att variationen inte blir lika stor.

Nåväl, i ett litet opretentiöst försök att hitta lite spontana motiv begav jag mig ut på en kortare cykeltur strax före solnedgången igår. Och även om jag inte kan påstå att dessa tre motiv skiljer sig så mycket från alla andra jag brukar ta, så var det ändå kul att jag kom hem med något över huvud taget.

Från bron över Höje å

Knästorp är en liten by bestående av ett 10-tal hus som ligger någon kilometer utanför Lund. Alldeles intill byns gamla kyrka från 1100-talet rinner Höje å. Över ån går en liten bro som används högst sparsamt idag. Här har jag ofta stannat till för att njuta av den vackra miljön.

Den översta bilden togs längs en markväg som går längs åns norra strand. Även om solnedgången inte var överdrivet spektakulär så blev det ändå en hygglig bild.

Den andra bilden är tagen på bron i riktning mot Lund. På sätt och vis tycker jag att bilden speglar denna lummiga plats på ett fint sätt. Det är inte jättemycket vatten i ån så här års, men ändå betydligt mer än många andra somrar.

Två träd på havreåker

Den sista bilden var definitivt den mest spontana och ogenomtänkta. Här fastnade jag främst för träddungens form där ute på havreåkern och det rum som hade bildats mellan de två dominerande träden. De tunna molnen i bakgrunden bidrog till att höja känslan av en varm högsommarkväll i juli.

Cykling genom Linderödsåsens skogar och vidare längs Linderödsvallen

Väg genom Klintabäckens naturreservat

Som ni säkert känner till så gillar jag verkligen att göra upptäcktsfärder med cykeln i Skåne. Gärna längs små undangömda vägar som leder till platser, som antingen glömts bort eller där tiden helt enkelt har stannat.

Under gårdagen upptäckte jag lite nya vägar i trakterna runt Linderödsåsen. Jag utgick från Fulltofta Naturcentrum och cyklade sedan österut mot Killhult. Därefter vek jag norrut och cyklade rakt genom Linderödsåsens mörka skogar för att senare rulla ner mot Tollarp. Där vände jag västerut och cyklade den gamla järnvägsvallen tillbaka mot min utgångspunkt.

Rutten hade jag bestämt på förhand så det var bara att följa navigationsanvisningarna på min GPS-klocka. I andra fall brukar det ofta leda till ständiga stopp för att läsa kartan.

Dessvärre föll det ett lättare sommarregn när jag inledde min tur. Men lyckligtvis klarnade det snabbt upp så jag fick tillfälle att ta lite bilder längs färdvägen.

Den översta bilden togs vid Klintabäckens naturreservat, en fantastiskt vacker och naturskön plats på Linderödsåsens norra sluttning. Här rullade jag långsamt fram längs en slingrande väg som omgärdades av höga träd och gamla stengärden. På de gröna ängarna betade kor och jag såg även ett par mindre grupper med dovhjortar.

Julakull, Linderödsåsen

Julakull

En liten skogsväg ledde mig över Linderödsåsen som höjer sig 190 meter över havsytan. Längs vägen växte granarna höga. Känslan att detta var en plats som inte alltför många människor besöker var påtaglig. Men stengärdena skvallrade om att så inte alltid har varit fallet. Med lite fantasi gick det även att finna spår av gamla gårdar och vägar där naturen sedan länge tagit över. En av dessa gårdar, Julakull, finns fortfarande omnämnd på kartan.

Den enda byggnaden jag fann längs vägen var en röd träbod, som definitivt sett sina bästa dagar. Förmodligen har den använts som värmestuga i samband med jakt eller i vid skogsarbete. Spontant känner jag att bilden på boden längs den mörka skogsvägen blev dagens bästa.

Träbod på Linderödsåsen

Linderödsvallen

Redan 1886 stod en järnväg klar mellan Hörby och Tollarp. Ytterligare några år senare hade spårvägen utökats så att det gick att åka ångtåg hela vägen mellan Malmö och Kristianstad. 1961 lades persontrafiken ner. 1967 gick även det sista godståget längs sträckan och samma år togs rälsen bort.

Grönska längs Linderödsvallen

Hela den gamla järnvägsvallen finns dock kvar som spår av en svunnen tid. Idag går det endast att färdas längs sträckan via cykel eller till fots. Det här var första gången jag cyklade längs Linderödsvallen och upplevelsen var verkligen positiv. Sträckan är otroligt vacker. På flera ställen är växtligheten så pass tät att det känns som att cykla genom en tunnel av grönska.

Järnvägsbron över Vramsån

Panorama vid järnvägsbron över Vramsån

Uppe på den höga järnvägsbron som går över Vramsåns slingrande vatten stannade jag till och tog den här bilden. Det krävdes fem vertikala exponeringar för att få till det här panoramat. Annars hade det varit svårt att få med hela vyn.

Vramsåns syre- och näringsrika vatten har väldigt höga naturvärden. Öringen vandrar långt upp i ån för att leka. I ån går det även att finna sällsynta fiskarter som grönling och sandkrypare.



Du är kanske även intresserad av:

Silvåkras ängar i midsommartid

Så här i midsommartid tänkte jag bjuda på tre enkla bilder från ängarna runt Silvåkra som jag tog tidigare i veckan.

Bilderna togs i all hast utan någon större ambition eller eftertanke. Men med tanke på att det är midsommarhelg tycker jag ändå att det kunde vara kul att lägga ut något.

Vombs ängar med Romeleåsen i bakgrunden

Gräsängar mellan Silvåkra och Romeleåsen

Den här bilden är tagen med teleobjektivet riktat ut mot Vombs ängar. De vidsträckta fälten påminner nästan om en savann där endast några enstaka gröna träd och buskar bryter de platta gräsängarna. I bakgrunden höjer sig Romeleåsen med närmare 150 meter jämfört med platsen där bilden togs.

Den gamla hagen

Den gamla hagen

På Revingehed och Vombs ängar låg förr i tiden ett flertal gårdar och större lantbruk. När försvarsmaktens övningsfält växte under 60- och 70-talet köptes många gårdar upp och revs senare. Idag går det att finna tydliga spår av gårdarna i form av samlingar av olika fruktträd och trädgårdbuskar som exempelvis syren. Eller som här, äldre stolpar som en gång i tiden utgjorde stängsel till gårdens djur. Idag får gräset och smörblommorna växa ostört här.

Blåeld och sandvita

Blåeld och sandvita vid Norrevång

Hur mycket ängarna blommar tycks variera lite från år till år. Uppe vid Norrevång, som ligger strax nordost om Silvåkra trivs blåelden och sandvitan i den torra sandjorden. Jag tror dock att vi får vänta ytterligare någon vecka innan ängarna blommar som bäst.



Du är kanske även intresserad av:

Årets längsta dag vid Sjötorps ängar

Sommarsolstånd vid Sjötorps ängar

Jag tycker att jag har fått kämpa en del med fotograferingen de senaste veckorna. Sommaren borde egentligen vara en perfekt tid för fotografering, men för mig har det under många år varit annorlunda.

Mycket handlar nog om att intensiva ljuset under de långa högsommardagarna är riktigt jobbigt att arbeta i. Inte sällan direkt fult. Lägg därtill att dagarna kan bli riktigt varma. Nej, om man ska fotografera på sommaren är det tidiga mornar eller sena kvällar som gäller. Solen går upp redan vid 04.30 så här års. Det är bara att erkänna, så pass morgonpigg är jag inte. Kvar återstår kvällarna då.

Igår kväll begav jag mig ut till mina sedvanliga jaktmarker runt Krankesjön. Jag inledde med två turer på ängarna öster om Silvåkra och avslutade kvällen med att gå en tur över Sjötorps ängar. Jag såg och fick en del bilder på småfåglar och lyckades dessutom fånga en liten harunge i sökaren. Men några riktigt bra bilder blev det inte, vilket jag verkligen hade önskat mig.

Innan jag packade in kamerautrustningen i bagaget och körde hem tog jag denna bild vid Sjötorps ängar. Klockan var då 22.00 och solen hade just dalat ner bakom horisonten på årets längsta dag.

Ja, om ni har missat det så var det sommarsolstånd igår. Nu vänder det och vi går åter mot mörkare tider – både på gott och ont. För som jag skrev, långa sommardagar är inget jag är så förtjust i ur ett rent fotografiskt perspektiv.



Du är kanske även intresserad av: