Kategoriarkiv: Landskap

Ett cykeläventyr längs Linderödsåsen och banvallen mellan Degeberga och Brösarp

Cykling genom Maglehems Ora

Vi har kommit en bit in i juni månad. Den tid på året så naturen grönskar och blomstrar som allra mest. På onsdagen bestämde jag mig för att stuva in cykeln i bilen och bege mig österut för ett litet cykeläventyr på några av Skånes mest undanskymda skogs- och grusvägar. Detta var helt klart den bästa och vackraste cykelturen jag tagit på länge.

Jag utgick från det gamla Alunbruket vid Andrarum. Härifrån begav jag mig norrut längs Sverigeleden. Via Agusa och Rebbetuaröd tog jag mig upp på Linderödsåsens höjder och dess djupa skogar. Sedan vek jag av mot sydost.

Från Degeberga följde jag den gamla banvallen en dryg mil innan jag vek av västerut upp mot Maglehems ora och Glimminge skog. Det var där jag tog bilden ovan. Turen avslutades med riktigt natursköna småvägar längs Fiskabäcken, innan jag på åter var framme vid Verkasjön och Alunbruket. En sträcka på sammanlagt 57 kilometer.

Som tur var hade jag med mig kameran den här gången. Därför har jag nöjet att visa upp ett helt gäng riktigt somriga bilder från utflykten.  

Mellan Rebbetuaröd och Galenby

Backstuga vid Rebbetuaröd

Miljön jag fann längs den lilla grusvägen mellan Rebbetuaröd och Galenby var verkligen speciell. Här fick man känslan av att tiden stått still under det senaste århundradet. Jag passerade bland annat en välbevarad backstuga med ett klassiskt stråtak. Strax därefter ledde den lilla skogsvägen mig till en hage där hundratusentals smörblommor färgade hagarna gula.

På en del ställen fann jag spår av både gamla stengärden och ruiner, som skvallrade om att betydligt fler människor levde och brukade jorden här förr i tiden. Idag finns här bara några enstaka hus här, varav flera antagligen endast fungerar som sommarboenden.

Blommande ängar vid Galenby

Namnet Galenby kan kanske verka lite underligt och opassande för en svensk. Men min högst personliga gissning är att namnet syftar på den gamla danska uradelssläkten, som bar just namnet Galen.

Degeberga backar

Degeberga backar ligger i direkt anslutning till tätorten med samma namn. Precis som de närliggande Brösarps backar bildades de sandiga kullarna under den senaste istiden för flera tusen år sedan.

Degeberga backar

I den varma och kalkrika sandjorden trivs bland annat tofsäxing, sandlilja och backtimjan. Med lite tur kan man även finna sandödlor här.

Gräset på backarna har betats av djur genom århundradena och gör så än idag. När jag stannade till och tog bilden från den gamla banvallen låg ett 30-tal vita kor och vilade sig i sommarsolen. Även om ljuset kunde varit roligare så tycker jag ändå att det blev en trevlig bild på landskapet.

Den gamla banvallen mellan Degeberga och Brösarp

Många gamla avvecklade järnvägsspår i Skåne fungerar idag som cykelvägar. Den gamla banvallen mellan Degeberga och Brösarp var en ny bekantskap för mig. Men detta är sträcka jag gärna cyklar fler gånger. Utöver en fantastisk natur kantas spåret av flera järnvägsminnen i form av vackra stationsbyggnader, magasin och perronger. Första biten var visserligen asfalterad. Många gillar säkert det, men själv föredrar jag grus.

Den gamla banvallen vid Österlia

En bit söder om Degeberga övergick det emellertid till klassisk ”tvåspårig” grusväg. Att i relativt hög fart susa fram under trädens mäktiga lövverk är en underbar känsla. Vid Dunderbäckens naturreservat i närheten av den lilla byn Österlia stannade jag till och tog bilden ovan.

Fiskabäck

Landskap vid Fiskabäck

Fiskabäck är inte bara ett litet vattendrag, utan även ett geografiskt område strax norr om Verkaåns dalgång. Det kuperade kulturlandskapet präglas av såväl gammal hagmark som djupa skogar. Och mellan dessa löper små vägar som är helt fantastiska att cykla på. Extra vackra är vägarna så här i försommartid när de kantas av blommande harris, sandvita och hundkex.

Verkasjön

Brygga vid Verkasjön

Strax öster som Christinehofs ekopark ligger Verkasjön. Sjön är ursprungligen en torvtäkt som förr i tiden försåg det närliggande Alunbruket med bränsle. Med sitt läge längs Skåneleden är den idag är ett populärt utflyktsmål. Även fritidsfiskare brukar besöka sjön i jakt på bland annat gädda och abborre. Verkasjön blev mitt sista stopp under det här lilla äventyret. Vid en av de små fiskebryggorna tog jag bilden ovan.


Du är kanske även intresserad av:

Plötsligt händer det – årets första vitsippor

Årets första vitsippa

Vårsolen har värmt gott i Skåne den senaste veckan. Så pass mycket att vitsipporna har vaknat till liv. I samband med en promenad vid Knivsås tidigare idag upptäckte jag till min glädje att några till och med har börjat blomma.

Vitsippor Knivsås

Vitsippan är nog min absoluta favoritblomma. Varje år välkomnar den våren med sin härliga prakt. Än så länge går det bara att hitta några enstaka blommor på de mest solexponerande platserna. Men om några veckor kommer bokskogen vid Knivsås att vara helt täckt av blommande vitsippor.

Bokskog på Hällestadsåsen

Hällestadsåsen - tidig vår

Söndagen bjöd liksom de senaste dagarna på ett härlig vårväder. Därför bestämde jag mig för att köra ut till Knivsås-Borelund och gå en bit på Skåneleden. Därefter fortsatte jag upp till en av Hällestads åsar där jag tog bilden ovan.

Än så länge är bokskogen kal och karg. Men de närmaste veckorna kommer det att gå undan. Plötsligt spricker knopparna och vi kan se fram mot en ljuvligt grönskande skog.

Samtliga bilder i denna bloggpost är i all enkelhet tagna med mobilkameran.


Du är kanske även intresserad av:

Solig trettondag

Vintersol över Vombs ängar

I motsats till årets inledande dagar bjöd trettondagen på klart väder och strålande solsken. Det var med andra ord läge att ta en tur ut i naturen. Jag styrde ut mot Vombs ängar och gick cirka sju kilometer på grusvägarna mellan Silvåkra och Harlösa.

Teleobjektivet fick stanna hemma

Normalt brukar jag nästan alltid ha med mig teleobjektivet när jag besöker dessa trakter, men just idag nöjde jag mig med en fältkikare och kompaktkamera. Ett tungt objektiv brukar nämligen göra att jag inte orkar vandra några jättelånga sträckor.

Men som alltid ångrar man sig en smula när ett djur plötsligt dyker upp på nära håll. Idag hade jag kunnat få fina bilder på både rådjur, glador och ormvråkar. Trevliga möten som tyvärr aldrig blev förevigade. Men det får vi ta nästa gång. Idag nöjer jag mig att publicera två miljö/landskapsbilder.

Den övre motljusbilden är tagen ut över Vombs ängar. Som ni ser är ängarna rejält översvämmade just nu. Den nedre bilden är tagen inne i Prästaskogen, ett litet skogsparti strax öster om byn Silvåkra.

Vinterljus i Prästaskogen öster om Silvåkra

Du är kanske även intresserad av:

Frost och dimma i Dalby Söderskog

Frost och dimma i Dalby Söderskog

Vi fick vita och frostiga juldagar i Skåne det här året. Det hör knappast till vanligheterna. Efter en solig juldag bjöd annandagen på ett par minusgrader och relativt tät dimma.

Eftersom jag gillar att fotografera landskap i dimma – inte minst när det ligger snö på marken och träden – packade jag ner kameran och begav mig inåt landet. Efter bara ett par kilometers körning insåg jag att underlaget var riktig halt. Den fuktiga luften hade helt enkelt skapat ett tunt islager på de kalla vägbanorna.

Så när jag kom till Dalby bestämde jag mig för att göra ett tidigt stopp i Dalby Söderskog. Trots att turen inte riktigt blev som planerad fick jag ändå ett gäng trevliga och väldigt vintriga bilder med mig hem. Dimman var mestadels tät, men stundtals lyckades solens strålar och även lite blå himmel bryta igenom, vilket gav bilderna lite extra karaktär.

Dalby Hage var inbäddad i ett frostigt dis

Dimmig vinterdag i Dalby Hage

Den här bilden är tagen en bit ut i Dalby Hage. Hela landskapet var inbäddat i ett frostigt dis. Men solen blottade sig som en matt skiva en bit ovanför trädtopparna.

Is på bäcken i Dalby Söderskog

Den lilla bäcken som rinner genom Dalby Söderskog var till stor del täckt av is. Men på de ställen där vattnet var som mest livligt hade frosten inte hunnit få övertag. Med hjälp av dimman tycker jag att det var något enklare att hitta renare kompositionen i den täta och snåriga skogen. Endast träden närmast kameran framträdde tydligt framför den matta och grå bakgrunden.

Blå himmel ovanför dimman

Vinterdimma och blå himmel

Den här bilden är egentligen ganska enkel. Just när jag tog den gick det att ana lite blå himmel ovanför det dimmiga locket närmast marken. Notera att sikten var så pass begränsad att det inte gick att se vad som fanns bakom träd- och buskpartiet närmast kameran. Ett tunt täcke med snö och is gav trädens grenar en extra lyster.


Du är kanske även intresserad av:

Vinterns första snö i Måryd

Vinter i blåbärshagen vid Måryd

När det kommer snö i Skåne gäller det att passa på. För det lär inte ta någon längre stund innan den har smält bort. Natten mellan onsdag och torsdag föll det en hel del snö. Jag tog tillfället i akt och begav mig ut till Skrylle och Måryd för att kolla läget. Som en del av Romeleåsen ligger de här platserna relativt högt och brukar alltid ha lite mer snö än hemma i Lund. Och mycket riktigt, det låg ett vackert och relativt orört vitt snötäcke på marken.

Det här är platser som jag har fotograferat många gånger tidigare. Det finns alltså en överhängande risk att vissa motiv återupprepar sig här på bloggen. Men alla årstider sätter ju sin prägel på motiven och ingen dag är egentligen den andra lik.

Bilden i toppen av bloggposten är tagen i en av de hagar som ligger mellan Måryd och Gryteskog. På sommaren betar både får och getter av blåbärsriset som täcker en stor del av marken. Men så här i vintertid råder ett härligt lugn mellan de höga träden. Bortsett från en mindre grupp uppskrämda dovhjortar och en del småfåglar såg jag inte många djur den här dagen.

Från Måryd med utsikt mot Vombsänkan

Den här bilden är kanske inte så speciellt rent fotografiskt. Det som tilltalade mig var nog främst att man kunde ana de snötäckta åkrarna bortom träden och Vombsänkan. Jag gissar att det är skogen vid Hjularöds slott som man kan ana längst borta vid horisonten.

Tunn is på Boijsens dammar

Is och snö vid Boijsens dammar

Nattens kyla hade skapat ett tunt istäcke på Boijsens dammar. Bilden ovan är tagen vid den nedersta av de fem dammarna som alla är anlagda på olika höjd längs sluttningen. Som tur var hade vinden inte hunnit blåsa bort nysnön från trädens grenar. I så fall hade bilden inte haft samma vintriga karaktär.

Is på Boijsens dammar vid Måryd

Vid den andra dammen lutade snötäckta grenar sig ut mot den tunna isen, som hade antagit en lätt grönaktig ton.  På den här bilden syns det även att dagens molntäcke var ganska tunt. Stundtals kunde man till och med ana lite blå himmel.


Du är kanske även intresserad av: