Vi har kommit en god bit in i november och dagarna blir allt kortare. Solen är allt som oftast dold av ett tjockt molntäcke. Nu har dessutom de flesta höstlöven fallit till marken vilket gör att den där riktiga färgprakten är förbi. Men alla årstider har sina goda sidor. Även den skånska senhösten. Det gäller bara att hålla sinnena öppna.
Eftersom jag ändå hade vägarna förbi passade jag på att göra ett litet stopp i Häckeberga den gångna veckan. Jag parkerade bilen längs vägen mellan Genarp och Dörröd. Därefter vandrade jag söderut längs Skåneleden, rakt in i Häckebergas djupaste och vildaste skogsområde.
Trots att löven har fallit till marken från de högsta bokträden bjuder skogen fortfarande på en väldigt speciell lyster. Boklöven som sitter kvar och de som täcker marken är intensivt roströda. Jag säga att skogen glöder vid den här tiden på året.
Längs skogsvägen som jag tog bilderna har jag cyklat många gånger. Framför allt på sommaren. Det är en njutning i sig, men nu när jag tog det betydligt lugnare insåg jag att man lätt missar många vackra platser när man susar fram på cykel.
Billingabäcken
Under turen passerade jag även den lilla Billingabäcken, som var betydligt mer livfull än under sommarhalvåret. Till den ska jag nog återvända och ta fler bilder framöver.
Min första tanke var egentligen att bara ta några snabba stillbilder. Men när jag kom till bäcken började jag även filma lite. Då väcktes idén om att jag kanske skulle kunna få tillräckligt med rörligt material för en liten kortfilm. Sagt och gjort, den finner ni längst upp i bloggposten.
