Som jag skrev i föregående bloggpost lyckades jag få flera fina bilder på dovhjortar när jag besökte Risens naturreservat igår. Så pass många att det faktiskt var lite svårt att välja ut tre favoriter som jag har publicerat här.
När jag närmade en liten skogsdunge såg jag en mindre grupp hindar och kalvar som lugnt betade av det för dagen frosttäckta gräset. Jag stannade så klart upp och började långsamt närma mig för att finna en bra vinkel för att ta lite bilder.
Vad som från början såg ut att vara en fem, sex djur visade sig snart vara en större grupp på kanske 40 individer. Hjortarna vid Risen är relativt vana vid människor och är inte riktigt lika skygga som de djur jag stöter på i andra skånska skogar. Därmed inte sagt att det går att komma alltför nära. Men så länge jag höll mig lugn tog de inte till flykten. De drog sig snarare bortåt i ganska lugn takt.
Jag hade säkert en halvtimme på mig att fånga dovhjortarna från olika vinklar. Ljuset var tyvärr inte det bästa, men tillräckligt bra för att resultatet skulle bli acceptabelt. De flesta av bilderna är tagna på ca 50 meters avstånd från djuren.
Det här är en av mina personliga favoritbilder från dagen. Vad jag tror är en ettårskalv kikar in i den täta skogen där jag försökte gömma mig så gott jag kunde. Här syns tydligt den vita baken och den relativt långa svarta svansen som är så karaktäristisk för just dovhjortarna. Trädstammarna ger bilden en fin inramning.
Det här är förmodligen två lite äldre hindar. Åtminstone av storleken att döma. En intressant iakttagelse var hur god hörsel dovhjortarna har. Så fort jag började ta bilder reagerade de på ljudet från slutaren. Detta var egentligen inte någon nackdel. Ljudet fick dem nämligen att sluta att beta och uppmärksamt titta mot mitt håll.