När jag körde ut mot Vombs ängar tidigare i veckan upptäckte
jag ett antal rådjur som betade ute på en åker strax norr om Veberöd. Jag tog
en chansning, stannade bilen och plockade fram kameran för att försöka fånga
rådjuren på bild.
Min taktik var att smyga fram genom ett snårigt skogsparti
och på så sätt komma nära rådjuren. Planen lyckades väl sådär. Jo, jag kom
ganska nära rådjuren, men de upptäckte mig ganska fort och sprang resolut in i
skogen.
Att smyga sig på ett rådjur kan i sig vara ganska svårt. När
de är fem stycken är det stört omöjligt. Det är alltid minst en individ som är
på vakt.
Men jag
fick åtminstone en hygglig bild innan de sprang iväg. Det får jag vara ganska
nöjd med. Bocken på bilden ser ut att vara en ganska ung individ. Bakom honom
står ett fullvuxet rå, som mycket väl kan vara hans mor.
Hackspettar är relativt lätta att upptäcka i naturen. När de hackar i trävirket i jakt på föda skapas ett karaktäristiskt trummande ljud som hörs lång väg. Hackspetten är dessutom en relativt orädd fågel så det är inte speciellt svårt att fånga den på bild.
När jag var ute i Vombs fure för några veckor sedan upptäckte jag den här större hackspetten i en stor tall. Just det här exemplaret är en hona, vilket är lätt att se eftersom hon saknar hanarnas röda fläck på hjässan.
Bilden nedan är samma fågel fast från en helt annan vinkeln. Den översta bilden är tagen med den varma vintersolen i ryggen, medan den nedre bilden är mer av en motljusbild. Jag tyckte att båda blev relativt trevliga även om de på sätt och vis är relativt lika.
En molnfri himmel utan måne. Igår var förutsättningarna goda för att ta bilder på stjärnhimlen över Skåne. Så när mörkret lagt sig packade jag ner fotoutrustningen och körde österut.
Att fotografera stjärnor i närheten av Lund är ingen större idé. Här är ljusföroreningarna från de stora tätorterna så pass betydande att resultatet inte blir speciellt bra. Den här gången bestämde jag mig för att stanna vid Klingvalla och Silvåkra. Platser där jag ofta brukar fotografera fåglar.
Trots att här inte ligger några riktigt stora städer var ljusföroreningarna vid horisonten ändå irriterande. Men jag tycker ändå att resultatet blev acceptabelt.
Nu var det ett tag sedan jag senast ägande mig åt så kallad astrofotografering. Så till en början kände jag mig en smula ringrostig. Det gäller att vänja sig med, dels att jobba i totalt mörker, men även att finna rätt skärpa och exponering genom att helt enkelt ta testbilder. För i sökaren är det så klart helt svart.
Temperaturen hade klättrat ner några grader under nollstrecket och marken började så smått täckas av ett tunt lager frost. Lyckligtvis var jag varmt klädd och efter någon timme kände jag mig alltmer komfortabel där ute i mörkret. Av förklarliga skäl är detta ingen syssla för personer som är mörkrädda.
Den översta bilden i blogginlägget är tagen nästan rakt uppåt med rejäl vidvinkel. På så sätt gav de höga tallarna bilden en fin inramning. Utan att vara helt säkert gissar jag att det ljusa bandet i mitten av bilden är vintergatan.
Bilden på den ensamma tallen ovan är tagen på samma plats, bara ett stenkast från den lilla byn Silvåkra. Bilden är tagen i ostlig riktning och här syns en del ljusföroreningar vid horisonten, sannolikt från Vomb och Sjöbo. Trots det tycker jag att det blev en trevlig bild.
Den sista bilden nedan är tagen i den lilla tallskogen som utgör fritidsbyn Klingvalla strax utanför Veberöd. I vägens förlängning syns ljuset från Vombs vattenverk. Precis som på bilden med trädet har jag lyckats få fram svaga nyanser på grusvägen och de omgivande tallarna. Trots att det inte går att utskilja några egentliga detaljer tycker jag ändå att det lyfter bilderna en hel del.
Glöm inte bort att klicka på bilderna för att se dem i den uppladdade upplösningen. Stjärnorna framträder nämligen betydligt bättre då.
Precis som ifjol tänkte jag göra en liten summering av det gångna bildåret. I vanlig ordning har jag valt ut tolv bilder, en bild från varje månad.
Det var inte helt enkelt att bestämma vilken bild som skulle representera respektive månad. Givetvis ville jag att det skulle vara en bra bild, men lite variation bland motiven var även önskvärt. Nedan finner ni resultatet.
Glöm inte bort att klicka på en bild för se den i större format och läsa bildtexten. Det går även bra att bläddra bland bilderna via pilarna i vänster, respektive högerkant.
Efter en varm och solig sommar ser äppelskörden på Österlen ut att bli ovanligt god i år. Äpplena har nu antagit en läckert röd färg och hänger i tunga klasar på träden. De båda bilderna tog jag vid Orelunds fruktodling strax utanför Rörum igår.
Som ni ser på bilden ovan ser dagens moderna äppelodlingar inte riktigt ut som förr. Numera växer träden i smala rader och på en begränsad höjd, så kallade knipträd. Därmed blir ljusupptaget mer optimalt och de söta frukterna blir dessutom betydligt enklare att skörda. En modern äppelodling påminner till viss del om en vinodling.
