Rådjuret är huvudsakligen ett skymningsaktivt djur. Under dagen söker djuret ofta upp en skyddad plats – så kallad lega – där det både vilar sig och idisslar tidigare intagen föda. Hur djupt ett rådjur sover har jag aldrig blivit riktig klok på. Men förmodligen är det hela tiden på sin vakt, redo att ta till flykten om så skulle behövas.

När jag tog bilden på den här råbocken lyckades jag finna en dold plats där den inte upptäckte mig. Från den positionen hade jag gott om tid på mig att ta flera bilder. Jag hann till och med att ta ett kortare filmklipp, som ni hittar i min tidigare publicerade video.

Anledningen till att råbocken valt just den här platsen beror säkert på att den är skyddad från vind och dessutom är belägen i ett varmt söderläge.

Jag hade kunnat beskära den här bilden hårdare. Men alla djurbilder måste inte vara närbilder och jag gillar hur råbocken smälter in i vassen.

Det blev aldrig några andra bildvarianter på råbocken än den här. Jag lämnade nämligen försiktigt platsen och lät den fortsätta vila. När jag kom tillbaka någon timme senare var den borta.

Du är kanske även intresserad av:
> Möte med råbock i Vombs fure
> Råbock bland vitsippor

Kommer ni ihåg storkboet jag skrev om tidigare i våras? När jag passerade boet igår upptäckte jag att det fanns åtminstone en liten storkunge tillsammans med en förälder uppe i boet. Så jag stannade bilen och tog lite bilder.

Eftersom boet ligger alldeles intill en trafikerad väg bör storkarna vara relativt vana vid människor. Så länge jag höll mig på avstånd gjorde jag bedömningen att jag inte skulle störa dem. Trots det tog den stora storken det säkra före det osäkra, förklarade för sin lilla unge att det var dags att gömma sig lite längre ner i boet och sedan såg jag den inte mer.

Om tillgången på föda, kanske framför allt grodor, är god bör storkarna ha goda möjligheter att föda upp åtminstone en unge. Jag kommer garanterat att passera platsen fler gånger senare i sommar så det kommer att bli intressant att följa utvecklingen.

Du är kanske även intresserad av:
> När storkarna bygger bo är det vår i Skåne
> Stork över Vombs ängar

Hackspettar är relativt lätta att upptäcka i naturen. När de hackar i trävirket i jakt på föda skapas ett karaktäristiskt trummande ljud som hörs lång väg. Hackspetten är dessutom en relativt orädd fågel så det är inte speciellt svårt att fånga den på bild.

När jag var ute i Vombs fure för några veckor sedan upptäckte jag den här större hackspetten i en stor tall. Just det här exemplaret är en hona, vilket är lätt att se eftersom hon saknar hanarnas röda fläck på hjässan.

Bilden nedan är samma fågel fast från en helt annan vinkeln. Den översta bilden är tagen med den varma vintersolen i ryggen, medan den nedre bilden är mer av en motljusbild. Jag tyckte att båda blev relativt trevliga även om de på sätt och vis är relativt lika.

Du är kanske även intresserad av:
> Gröngöling och större hackspett
> Mindre hackspett