Schweiz är ett av åtta länder i världen som använder McDonnell Douglas F/A-18 Hornet i sitt flygvapen. I samband med den stora flygdagen på F17 i Kallinge tidigare i år bjöd deras uppvisningspilot Nicolas «Vincent» Rossier på en riktigt spektakulär show med den mäktiga stridsflygplanet.

F/A-18 Hornet är ett allvädersjaktplan som ursprungligen konstruerades för den amerikanska marinen. Första testflygningen gjordes 1978 och 1983 togs planet i tjänst, primärt som ersättare till de föråldrade F-4 Phantom och A-7 Corsair.

Under de senaste 30 åren har flygplansmodellen utgjort en grundsten i den amerikanska flottan och finns baserad på flertalet hangarfartyg runt om i världen. Hornet har deltagit i flera konflikter och visade sig vara lika kapabelt som tillförlitligt under Operation Desert Storm. F/A-18 har tillverkats i 1 480 exemplar.

Som förkortningen F/A antyder kan Hornet utföra såväl jakt- som attackuppdrag. Flygplanets båda General Electric-motorer har en enorm dragkraft, vilket krävs för att det ska klara av att lyfta med full bestyckning från hangarfartygen. Hornet har dessutom väldigt hög så kallad attackvinkel, vilket gör det kan utföra flera spektakulära manövrar.

Flygplanets mindre fördelaktiga egenskaper är att det är relativt tungt och dess relativt höga luftmotstånd göra att det inte kan nå dubbla ljudhastigheten.

Schweiz har 34 exemplar av F/A-18 Hornet i sitt flygvapen, eller Schweizer Luftwaffe som det egentligen heter. Planen licensbyggdes i Emmen mellan 1996 och 1999. Att landet valde just Hornet berodde sannolikt på dess fina förmåga att operera från korta landningsbanor, samt flygplanets imponerande stigprestanda. Två egenskaper som är väldigt viktiga i ett bergigt land.

Du är kanske även intresserad av:
> Flygvapnets stora flygdag på F17 i Kallinge
> SAAB J 35J och SK 35C Draken i rote

I augusti 1995 besökte jag den stora flygdagen på Skånska flygflottiljen F10 i Ängelholm. F10 firade 50 år på Barkåkra och dagen innehåll ett par riktiga godbitar. Dels visades det då helt nya planet JAS 39 Gripen upp på plattan. Men många i den stora publiken hade säkert tagit sig till Ängelholm för att för första gången på väldigt många år återse det här planet i flygvärdigt skick, SAAB J 29 Tunnan, eller Gul Rudolf som just den här individen benämndes.

J 29 gjorde sin första flygning 1948. De första enheterna överlämnades och sattes i tjänst i flygvapnet 1950. Totalt tillverkades 661 exemplar av detta till utseendet karaktäristiska flygplan.

Tunnan var speciell på många sätt. Det var exempelvis det första svensktillverkade stridsflygplanet med pilvinge. Strax efter andra världskriget hade SAAB nämligen kommit över hemliga ritningar från tyska Messerschmitt på en pilvinge-konstruktion. Premiärflygningen gjordes av den engelska piloten Robert Moore eftersom det inte fanns någon svensk pilot med erfarenhet av att spaka pilvingade flygplan.

I likhet med sina motsvarigheter i USA och Sovjetunionen, F86 Sabre och Mig-15, hade J 29:an luftintaget i nosen. Piloten satt alltså mer eller mindre ovanpå den relativt voluminösa de Havilland Ghost-motorn, därav flygkroppens lite udda utseende.

J 29 Tunnan var i grunden ett jaktflygplan, vars beväpning primärt bestod av fyra automatkanoner och jaktrobotar. Men även attack- och spaningsversioner togs fram på flygplanstypen. För att J29 skulle kunna lyfta från korta startbanor försågs den med speciella startraketer.

19 år efter att den sista Tunnan lämnat flygvapnet lyckades ett gäng flygentusiaster på F10 hämta ut ett sparat exemplar av Flygvapenmuseum i Linköping. Och efter långt och träget arbete fick Gul Rudolf åter luft under vingarna 1995. Idag opereras flygplanet av Swedish Air Force Historic Flight och visas regelbundet upp på flyguppvisningar i såväl Sverige som våra grannländer.

Tyvärr deltog Gul Rudolf endast i en gruppuppvisning i samband med flygdagen på F17 i augusti 2019. Jag hade hoppats på fler och bättre bilder på ett av mina favoritflygplan. Det kommer kanske fler tillfällen framöver för planen är att Gul Rudolf ska hållas flygande fram till åtminstone 2026, då flygvapnet fyller 100 år. Hur som helst var det roligt att återse planet efter ganska många år.

> Läs gärna historien om J 29 Tunnan på Flygvapenbloggen

Du är kanske även intresserad av:
> SAAB 32 B Lansen nr 32542
> Flygvapnets stora flygdag på F17 i Kallinge

Om jag måste välja ut en favorit bland alla flygplan som tjänstgjort i det svenska flygvapnet så måste det bli SAAB 35 Draken. Detta läckra plan har en lika tidlös som unik design med sin dubbla deltavinge. När man ser det är det nästan svårt att förstå att planet designades redan i mitten av 50-talet. I samband med den stora flygdagen på F17 i Kallinge fick publiken se en numra unik rote med två 35:or från Swedish Air Force Historic Flight i luften, en J35J och en SK 35C.

SAAB konstruerade J35 Draken som ett utpräglat jaktflygplan. Det svenska flygvapnet efterfrågade ett snabbt flygplan med god stigförmåga, som snabbt kunde ta sig ut över Östersjön för att på hög höjd skjuta ner de kärnvapenbestyckade bombplan som supermakterna utvecklat. Flygplanen skulle dessutom vara lätt att underhålla och det skulle kunna operera från små vägbaser runt om i landet.

Den första prototypen av Draken flög redan i oktober 1955 och 1959 levererades de första individerna (J35A) till flygvapnet. Redan 1960 flögs det i dubbla ljudhastigheten och blev därmed ett av världens snabbaste jaktflygplan. Totalt byggdes hela 644 Draken-flygplan och de tjänstgjorde i fyra olika länder fram till 2005. Ett minst sagt imponerande facit.

Själv har jag många personliga minnen av Draken. Jag minns fortfarande när jag som ung grabb såg planen öva i närheten av Björka-basen i Skåne. Under min värnpliktstid i flygvapnet gjorde jag en krigsförbandsövning på en småländsk flygbas. Här hade jag förmånen att se dessa läckra skapelser dra iväg med full efterbrännkammare i sommarnatten. Ett mäktigt skådespel som jag aldrig kommer att glömma.

Idag finns glädjande nog två flygande individer av Draken bevarade. Båda visades upp på Kallinge den 25 augusti, dessutom i rote. Den gråmålade J 35J (nr 35556) var fram till 1998 stationerad på Skånska Flygflottiljen F10 i Ängelholm. Detta plan ägs av SAAB men förvaltas och disponeras av Swedish Air Force Historic Flight.

Den omålade och tvåsitsiga skolversionen Sk 35C (nr 35810) tillverkades redan i början av 60-talet och har i stort sett samma utseende som när det en gång i tiden tjänstgjorde på Upplands flygflottilj F16 i Uppsala.  Flygplanet ägs av Flygvapenmuseum.

Du är kanske även intresserad av:
> SAAB AJS Viggen (nr 37098)
> Flygvapnets stora flygdag på F17 i Kallinge

SAAB 32 Lansen togs ursprungligen fram som ett attackplan i början av 50-talet. De första planen fick benämningen A32A. Första flygningen ägde rum i november 1952 och fyra år senare sattes flygplanet i aktiv tjänst i Flygvapnet.

Attackversionens grundsyfte var att stoppa en invasion från öster. Även om planet var relativt allsidigt och kunde beväpnas med en mängd olika bomber och raketer, var huvudbeväpningen trots allt en sjömålsrobot (Rb 04). Sjömålsroboten var länge strängt sekretessbelagd och hade kapacitet att klyva ett fartyg på mitten. Om en sovjetisk invasionsflotta närmade sig Sveriges kust skulle A32 Lansen sändas ut på väldigt låg höjd för att undvika fiendens radar och sänka så många landstigningsfartyg som möjligt. Varje flygplan kunde bära två sjömålsrobotar.

Men invasionsföretag sker som bekant inte enbart från havet. Under slutet av andra världskriget genomförde de allierade effektiva terrorbombningar med stora bombarmador nattetid. Sverige stod inför ett liknande scenario under kalla krigets inledande decennier. Behovet av ett jaktplan som kunde klara både natt- och allvädersföretag ansågs vara stort. Därför tog SAAB även fram en jaktversion av Lansen. Det är i grunden ett sådant flygplan som finns på bilderna. Flygplanet togs i aktiv tjänst 1958 och fick benämningen J32B.

Jaktversionen hade en betydligt starkare motor än sitt attacksyskon. J32B:s stigförmåga var dessutom betydligt bättre än hos föregångaren J29 Tunnan, som inte hade kapacitet att genomföra allvädersuppdrag. Liksom attackversionen hade J32B en besättning på två personer, en pilot, som styrde planet och en navigatör, som dessutom skötte radar och radiokommunikationen. Beväpningen bestod av fyra fasta 30 mm automatkanoner och en jaktrobot som benämndes Rb 24, mer känd som Sidewinder.

Totalt tillverkades 118 individer av J32B, som tjänstgjorde på olika flottiljer fram till 1970. Några  har bevarats till eftervärlden och ett fåtal är fortfarande i flygvärdigt skick, bland annat planet på bilden, nr 32542. Flygplanet har bland annat tjänstgjort på Västmanlands flygflottilj i Västerås (F1), Norrbottens flygflottilj i Luleå (F21) och Jämtlands flygflottilj på Frösön (F4). Senare konverterades individen till version J32E och sista anhalt i det svenska flygvapnet blev på Östgöta flygflottilj på Malmen (F3) där den tjänstgjorde som målflygplan fram till 1997.

Flygplanet disponeras och underhålls idag av Swedish Air Force Historic Flight och flygs med civil registrering. Glädjande nog har man bevarat den gamla kamouflagemålningen från tiden på F3. Färgerna har blivit lite urblekta genom åren, men jag tycker ändå att flygplanet har en riktigt läcker patina.

Samtliga bilder är tagna i samband med den stora flygdagen på F17 den 25 augusti 2019.

Du är kanske även intresserad av:
> Flygvapnets stora flygdag på F17 i Kallinge