Etikettarkiv: rådjur

Nära möte med råbock i Ekskogen

Råbock närbild på huvud

Det är alltid spännande att fotografera djur. Oftast sker det på ganska långt avstånd. Men ibland händer det oförutsedda. Som tidigare i veckan när jag plötsligt stod alldeles i närheten av en råbock.

Att jag inte såg råbocken tidigare är faktiskt lite märkligt. Men ännu märkligare var att han inte upptäckte mig först. Kanske berodde det på att han lugnt betade av det för årstiden allt grönare gräset och hade uppmärksamheten riktad på annat håll.

Mellan mig och rådjuret fanns bara ett gammalt lågt stengärde och en träd Så det första jag gjorde var att huka mig bakom trädstammen så att jag inte var helt synlig. I det läget var det kanske 20 meter mellan mig och rådjuret, som lugnt bara fortsatte att beta.

Svårt att hitta ett fritt skottläge

Men nu stod jag inför ett stor utmaning. Hur skulle jag från min låga position finna en lucka så att jag fick ett fritt ”skottläge” mellan all undervegetation? Jag var helt enkelt tvungen att flytta på mig. Jag gjorde små försök, men så fort jag började röra mig anade råbocken att det fanns något främmande i närheten. Rådjur har inte speciellt bra syn, men deras hörsel och luktsinne är riktigt bra.

Då gjorde råbocken plötsligt något oväntat. Istället för att dra sig bort smög han fram en bit för att kolla vad det var som gömde sig bakom stengärdet. Plötsligt hade jag ett läge att ta ett par huvudbilder. För någon helfigursbild var det knappast tal om på det här korta avståndet. Som tur var hade jag varit förutseende och justerat objektivet så att fokusområdet inte var begränsat. I annat fall hade rådjuret varit på tok för nära för att få skärpa. Jag uppskattar att avståndet när jag tog huvudbilden bara var 10-15 meter.

Råbock i Ekskogen

Nu började så klart råbocken förstå att allt inte stod rätt till. På ett ögonblick tog han ett tiotal rejäla språng längre in i skogen och jag tänkte att nu blir det inte fler bilder.

Stegade mot mig

Men något överraskande stannade han upp och vände sig mot mig. Jag har personligen inte sett något liknande beteende tidigare. Råbocken riktade all sin uppmärksamhet mot mig och tog även några beslutsamma steg i min riktning. Jag fick nästan intrycket att han tänkte göra ett skenanfall. Eller åtminstone markera att han var beredd att försvara sig om så behövdes. Möjligen var det så att han fortfarande inte riktigt hade fastställt att det var en människa han träffat på. För en räv eller ett vildsvin hade han säkert markerat mot.

Hur som helst. Jag hann få ytterligare ett antal bilder innan råbocken slutligen bestämde sig för att det var säkrare att fly än att illa fäkta.

Nära möte med råbock

Som framgår av bilderna har råbocken fortfarande kvar den tjocka och skyddande basthuden runt sina nya horn. Av storleken på hornen att döma är det antagligen en ganska ung bock. Det man även kallar för ”spetsbock”.

På väg att fälla vinterpälsen

Notera även att pälsen ser lite ”ruggig” ut. Först trodde jag att rådjuret hade någon form av skada uppe på halsen. Det är inte helt ovanligt att de springer in i exempelvis taggtråd. Men nu är jag mer övertygad om att det beror på att han håller på att tappa sin vinterpäls. Rådjur brukar tappa pälsen på huvudet och halsen först och ser därför lite konstiga ut på vårkanten. På den översta huvudbilden ser man verkligen hur tjock den gamla vinterpälsen är på halsen.

Råbock med nya horn

Det här var helt klart ett av de mest spännande och adrenalinfyllda mötena jag haft med ett vilt djur på ett bra tag. Bilderna på råbocken är tagna i det som kallas för Ekskogen, som ligger alldeles i närheten av Stensoffan och Silvåkra gård på Revingehed.


Du är kanske även intresserad av:

Rådjur i vinterskog

Rådjur i vinterskog

De senaste dagarna har bjudit på riktigt vackert vinterväder. Tidigare i veckan gjorde jag en tur ut till Vombs fure för att kolla läget och i bästa fall även finna lite vilda djur. Lyckligtvis både såg jag och fotograferade en del dovhjortar, något jag återkommer till i en senare bloggpost. I slutet av dagen, just när jag var på väg att köra hem, upptäckte jag även två rådjur inne i skogen.

Dessvärre fanns gott om både träd och undervegetation mellan mig och rådjuren så jag hade egentligen inga större förhoppningar om att fånga dem på bild. Men plötsligt fann jag en liten fri lucka mellan trädstammarna och tryckte av en snabb bildserie. Resultatet blev inte så tokigt.

Rådjuren har en riktigt tjock och varm vinterpäls vilket gör att de ser betydligt kraftigare ut på vintern jämfört med på sommaren. Trots kalla nätter och en del snö på marken tror jag inte att de lider någon större nöd. Och nu är det ju bara några veckor kvar innan våren börjar göra sig påmind.


Du är kanske även intresserad av:

Rådjuren i Vombs fure

Råbock och rå i Vombs fure

När jag senast var ute och fotograferade i Vombs fure fick jag flera fina bilder på rådjur. I denna bloggpost väljer jag att publicera tre av de bilder som jag gillar bäst.

Det första mötet var med ett ensamt rå, eller råget som hondjuren även kallas. Trots att jag var helt exponerad på en öppen plats i anslutning till en av de många torrlagda dammarna i området upptäckte hon aldrig mig. Åtminstone inte förrän jag hade fått mina bilder. Kanske var det för att jag befann mig i motljus och att vinden låg rätt.

När jag upptäckte rået befann hon sig på ganska långt avstånd. Men hon var på väg mot mitt håll och där jag befann mig fanns det ingen möjlighet att söka skydd oupptäckt. Så jag hukade mig ner och hoppades på det bästa.

Råget på krön

Till min lycka sökte hon sig upp för en slänt i riktning mot tallskogen. Det var då hon förmodligen började ana min närvaro. Under säkert en minut stod hon helt stilla i slänten för att bearbeta doft-, ljud- och synintrycken. Därefter gav hon ifrån sig ett litet skall och tog ett gäng raska språng in i den trygga skogen. Men då hade jag redan fått min bild. Jag gillar speciellt hur rået står placerat på krönet med de höga tallarna i bakgrunden.

Därefter gick jag vidare. Ganska snart upptäckte jag ytterligare två djur, den är gången en bock och ett rå. De betade lugnt på de växter som tycks trivas i den sand som är utlagd i dammarna. Jag började ta några bilder på avstånd. Det tog inte lång tid innan de började ana min närvaro.

Eftersom rådjuren befann sig i motljus i förhållande till mig gjorde jag ett försök att förflytta mig ett kvarts varv runt dammen. Det var naturligtvis en stor chansning. Om jag ska vara ärlig så förväntade jag mig nästan att de skulle springa bort.

Men så länge jag rörde mig långsamt uppfattade de mig tydligen inte som något hot. Istället fortsatte de beta på växterna, samtidigt de regelbundet kollade så att jag inte kom närmare. Det var då jag tog den översta bilden på de båda djuren. Något senare tog jag även bilden nedan på enbart bocken.

Råbock i Vombs fure

Jag vet att jag har skrivit det tidigare. Men att lyckas fotografera vilda djur och lämna platsen utan att skrämma iväg dem ger mig alltid en extra kick.


Du är kanske även intresserad av:

Rådjur på blommande sommaräng

Rådjur på sommaräng

Ibland kan det vara svårt att i ord beskriva känslan av att fotografera vilda djur. Men om jag ändå skulle våga mig på ett försök är det nog en kombination av spänning, lugn och totalt fokus. Plötsligt blir man en del av djurens värld och så fort man gör något utanför deras premisser blir det sällan någon bra bild.

En kväll för några dagar sedan hade jag ett riktigt fint möte med ett rådjur. Det hade just börjat småregna. Inte så pass mycket att jag var tvungen att plocka fram regnkläderna. Så länge jag höll mig under de nyutslagna bokträdens grönskande lövverk kunde jag hålla mig någorlunda torr.

Rådjur på äng med gula blommor

När jag kom fram till en blommande äng såg jag henne på ganska långt avstånd. Ett ensamt rå som i lugnt betade av det frodiga gräset. Jag har mött såväl rådjur som dovhjortar på denna platsen tidigare och vet att det kan vara svårt att smyga sig fram obemärkt med tanke på den öppna terrängen.

Så jag sökte mig fram en bit i skydd bakom ett stengärde och började ta lite bilder. Rået stod lugnt kvar och tycktes inte märka att jag var där. Möjligtvis var det regnet som dämpade både dofter och misstänksamma ljud. Så efter en liten stund bestämde jag mig även för att filma lite.

Efter kanske tio minuter började hon så smått röra på sig. Men inte bort från mig som jag hade förväntat mig. Nej, med korta och oregelbundna språng sökte hon sig snarare mot mig. Ibland stannade hon till och smakade lite på ängens många växter.

Jag fortsatte smyga fram bakom stengärdet och till min förvåning befann hon sig plötsligt på ett perfekt fotoavstånd snett framför mig. Jag hann precis få iväg en kortare bildserie innan hon fortsatte in mot tätare vegetation. Därefter var hon borta, lika snabbt som hon först hade dykt upp.

Rå i regnet

Totalt varade det här mötet i ca 20 minuter. Sammanlagt tog jag ett 70-tal bilder på rået. Den översta bilden är den näst sista rutan i den långa bildserien och även den bästa. Men så är det ofta. Först ser du ett djur på långt håll, tar några bilder och gör sedan vad du kan för att söka dig närmare. I väldigt många fall upptäcker djuret dig relativt snabbt. I andra fall har du turen på din sida.

Nedan har jag lagt upp den korta videosekvensen jag tog. Trots att jag körde skakreducering i efterbehandlingen blev resultaten inte helt perfekt. Men jag tyckte ändå att det kunde vara kul att publicerade det här. På videoklippet syns och hörs även regnet tydligare.

Du är kanske även intresserad av:
> Rådjur äter eklöv
> Rådjur i närheten av Vasaholm

Rådjur i närheten av Vasaholm

Rådjur vid Vasaholm

Igår kväll begav jag mig ut på jakt efter nya bilder. Efter att ha kört runt en del på Revingehed utan att finna något gjorde jag ett sista stopp vid Vasaholm, som ligger längst den stora vägen mellan Dalby och Veberöd.

Jag gick ut en bit på fälten där jag vet att det brukar finnas både rådjur och hjortar. Och mycket riktigt, där ute i det höga gräset tittade ett rå fram. Trots att ljuset var svagt så här pass sent på kvällen lyckades jag få ett par skarpa bilder.

Rådjur i högt gräs

Ett rådjur visade sig ganska snart vara tre stycken, bland annat ett kid som hunnit bli ganska stort så här på höstkanten. Efter en liten stund skuttade det efter sin mamma in i den trygga skogen och försvann.

Därefter fortsatte jag den lilla skogsvägen upp i höglänt terräng. Ganska snart mötte jag en hare och lite längre ut på fälten såg jag även en större grupp dovhjortar. Så hit får jag kanske återvända en annan dag.

Du är kanske även intresserad av:
> Råbock i daglega
> Rådjur äter eklöv