Etikettarkiv: rådjur

Rådjuren i Vombs fure

Råbock och rå i Vombs fure

När jag senast var ute och fotograferade i Vombs fure fick jag flera fina bilder på rådjur. I denna bloggpost väljer jag att publicera tre av de bilder som jag gillar bäst.

Det första mötet var med ett ensamt rå, eller råget som hondjuren även kallas. Trots att jag var helt exponerad på en öppen plats i anslutning till en av de många torrlagda dammarna i området upptäckte hon aldrig mig. Åtminstone inte förrän jag hade fått mina bilder. Kanske var det för att jag befann mig i motljus och att vinden låg rätt.

När jag upptäckte rået befann hon sig på ganska långt avstånd. Men hon var på väg mot mitt håll och där jag befann mig fanns det ingen möjlighet att söka skydd oupptäckt. Så jag hukade mig ner och hoppades på det bästa.

Råget på krön

Till min lycka sökte hon sig upp för en slänt i riktning mot tallskogen. Det var då hon förmodligen började ana min närvaro. Under säkert en minut stod hon helt stilla i slänten för att bearbeta doft-, ljud- och synintrycken. Därefter gav hon ifrån sig ett litet skall och tog ett gäng raska språng in i den trygga skogen. Men då hade jag redan fått min bild. Jag gillar speciellt hur rået står placerat på krönet med de höga tallarna i bakgrunden.

Därefter gick jag vidare. Ganska snart upptäckte jag ytterligare två djur, den är gången en bock och ett rå. De betade lugnt på de växter som tycks trivas i den sand som är utlagd i dammarna. Jag började ta några bilder på avstånd. Det tog inte lång tid innan de började ana min närvaro.

Eftersom rådjuren befann sig i motljus i förhållande till mig gjorde jag ett försök att förflytta mig ett kvarts varv runt dammen. Det var naturligtvis en stor chansning. Om jag ska vara ärlig så förväntade jag mig nästan att de skulle springa bort.

Men så länge jag rörde mig långsamt uppfattade de mig tydligen inte som något hot. Istället fortsatte de beta på växterna, samtidigt de regelbundet kollade så att jag inte kom närmare. Det var då jag tog den översta bilden på de båda djuren. Något senare tog jag även bilden nedan på enbart bocken.

Råbock i Vombs fure

Jag vet att jag har skrivit det tidigare. Men att lyckas fotografera vilda djur och lämna platsen utan att skrämma iväg dem ger mig alltid en extra kick.

Du är kanske även intresserad av:
> Bock och rå – Vombs fure
> Rådjur äter eklöv

Rådjur på blommande sommaräng

Rådjur på sommaräng

Ibland kan det vara svårt att i ord beskriva känslan av att fotografera vilda djur. Men om jag ändå skulle våga mig på ett försök är det nog en kombination av spänning, lugn och totalt fokus. Plötsligt blir man en del av djurens värld och så fort man gör något utanför deras premisser blir det sällan någon bra bild.

En kväll för några dagar sedan hade jag ett riktigt fint möte med ett rådjur. Det hade just börjat småregna. Inte så pass mycket att jag var tvungen att plocka fram regnkläderna. Så länge jag höll mig under de nyutslagna bokträdens grönskande lövverk kunde jag hålla mig någorlunda torr.

Rådjur på äng med gula blommor

När jag kom fram till en blommande äng såg jag henne på ganska långt avstånd. Ett ensamt rå som i lugnt betade av det frodiga gräset. Jag har mött såväl rådjur som dovhjortar på denna platsen tidigare och vet att det kan vara svårt att smyga sig fram obemärkt med tanke på den öppna terrängen.

Så jag sökte mig fram en bit i skydd bakom ett stengärde och började ta lite bilder. Rået stod lugnt kvar och tycktes inte märka att jag var där. Möjligtvis var det regnet som dämpade både dofter och misstänksamma ljud. Så efter en liten stund bestämde jag mig även för att filma lite.

Efter kanske tio minuter började hon så smått röra på sig. Men inte bort från mig som jag hade förväntat mig. Nej, med korta och oregelbundna språng sökte hon sig snarare mot mig. Ibland stannade hon till och smakade lite på ängens många växter.

Jag fortsatte smyga fram bakom stengärdet och till min förvåning befann hon sig plötsligt på ett perfekt fotoavstånd snett framför mig. Jag hann precis få iväg en kortare bildserie innan hon fortsatte in mot tätare vegetation. Därefter var hon borta, lika snabbt som hon först hade dykt upp.

Rå i regnet

Totalt varade det här mötet i ca 20 minuter. Sammanlagt tog jag ett 70-tal bilder på rået. Den översta bilden är den näst sista rutan i den långa bildserien och även den bästa. Men så är det ofta. Först ser du ett djur på långt håll, tar några bilder och gör sedan vad du kan för att söka dig närmare. I väldigt många fall upptäcker djuret dig relativt snabbt. I andra fall har du turen på din sida.

Nedan har jag lagt upp den korta videosekvensen jag tog. Trots att jag körde skakreducering i efterbehandlingen blev resultaten inte helt perfekt. Men jag tyckte ändå att det kunde vara kul att publicerade det här. På videoklippet syns och hörs även regnet tydligare.

Du är kanske även intresserad av:
> Rådjur äter eklöv
> Rådjur i närheten av Vasaholm

Rådjur i närheten av Vasaholm

Rådjur vid Vasaholm

Igår kväll begav jag mig ut på jakt efter nya bilder. Efter att ha kört runt en del på Revingehed utan att finna något gjorde jag ett sista stopp vid Vasaholm, som ligger längst den stora vägen mellan Dalby och Veberöd.

Jag gick ut en bit på fälten där jag vet att det brukar finnas både rådjur och hjortar. Och mycket riktigt, där ute i det höga gräset tittade ett rå fram. Trots att ljuset var svagt så här pass sent på kvällen lyckades jag få ett par skarpa bilder.

Rådjur i högt gräs

Ett rådjur visade sig ganska snart vara tre stycken, bland annat ett kid som hunnit bli ganska stort så här på höstkanten. Efter en liten stund skuttade det efter sin mamma in i den trygga skogen och försvann.

Därefter fortsatte jag den lilla skogsvägen upp i höglänt terräng. Ganska snart mötte jag en hare och lite längre ut på fälten såg jag även en större grupp dovhjortar. Så hit får jag kanske återvända en annan dag.

Du är kanske även intresserad av:
> Råbock i daglega
> Rådjur äter eklöv

Rået i Silvåkraskogen

Rå i Silvåkraskogen

Av olika anledningar har det blivit ganska lite fotograferande den senaste tiden. För att råda bot på saken gav jag mig ut i naturen på torsdagen. Nu har vi kommit till den tid på året som utgör gränsen mellan sommar och höst. För mig personligen brukar det alltid vara en produktiv tid. Temperaturen är sådär lagom och ljuset är betydligt trevligare och mjukare i jämförelse med sommarens.

Igår spenderade jag bland annat någon timme i Almens fågeltorn. När jag sedan gick längs den lilla skogsvägen som leder bort mot parkeringen vid Stensoffan stod vi plötsligt öga mot öga – rået och jag.

Jag hade på sätt och vis förutsättningarna på min sida den här gången. Det fanns ett större bokträd alldeles i närheten där jag kunde dölja mig och hinna få rätt inställningar på kameran. Därefter flyttade jag mig långsamt i sidled och tryckte av några bilder.

Rået stod blickstilla i säkert en dryg minut. Så pass länge att jag nästan började fundera på om hon verkligen levde. Sedan tog hon plötsligt ett språng in i vegetationen och var borta.

Bilden är väl egentligen långt ifrån perfekt. Men känslan att stå så pass nära ett vilt djur är alltid lika spännande och speciell. Det blev ett gott minne från en fin dag.

Du är kanske även intresserad av:
> Rådjur äter eklöv
> Video: Rådjur och fåglar i Öved

Råbock i daglega

Råbock i lega

Rådjuret är huvudsakligen ett skymningsaktivt djur. Under dagen söker djuret ofta upp en skyddad plats – så kallad lega – där det både vilar sig och idisslar tidigare intagen föda. Hur djupt ett rådjur sover har jag aldrig blivit riktig klok på. Men förmodligen är det hela tiden på sin vakt, redo att ta till flykten om så skulle behövas.

När jag tog bilden på den här råbocken lyckades jag finna en dold plats där den inte upptäckte mig. Från den positionen hade jag gott om tid på mig att ta flera bilder. Jag hann till och med att ta ett kortare filmklipp, som ni hittar i min tidigare publicerade video.

Anledningen till att råbocken valt just den här platsen beror säkert på att den är skyddad från vind och dessutom är belägen i ett varmt söderläge.

Jag hade kunnat beskära den här bilden hårdare. Men alla djurbilder måste inte vara närbilder och jag gillar hur råbocken smälter in i vassen.

Det blev aldrig några andra bildvarianter på råbocken än den här. Jag lämnade nämligen försiktigt platsen och lät den fortsätta vila. När jag kom tillbaka någon timme senare var den borta.

Du är kanske även intresserad av:

> Video: Lärkfalk och råbock i Vombs fure
> Möte med råbock i Vombs fure
> Råbock bland vitsippor