Etikettarkiv: rådjur

Råbock i försommarlandskap

Råbock i försommarlanskap

Jag har tjatat en del om att djurbilder inte nödvändigtvis behöver vara rena närbilder. Att fotografera vilda djur i olika landskap och miljöer ger ofta bilderna ett större innehåll. Den här bilden tycker jag är ett bra exempel på det.

Den här ståtliga råbocken fann jag ute på Revingehed för ett tag sedan. Ja, egentligen fann jag två råbockar. Bocken på bilden höll nämligen på att mota bort en artfrände. Detta är tydligen hans revir och den som vågar sig för nära gör det på egen risk. Rådjuret är för övrigt det enda hjortdjuret i Sverige som hävdar revir.

Landskapet på Revingehed är på det hela ganska flackt och öppet. Att komma nära djuren är alltså betydligt svårare jämfört med riktig skogsterräng. Och då gäller det att vara lite kreativ.

När råbocken hade motat bort inkräktaren återvände han så sakteliga till sin lilla plats på jorden. Jag försökte smyga efter. Så länge jag var gömd bakom en talldunge gick det bra. Men ganska snart insåg jag att det var flera hundra meter öppen terräng mellan mig och bocken.

Så jag bestämde mig för att zooma ut lite med kameran så att de nyutslagna eklöven i förgrunden gav bilden en oskarp inramning. Resultatet med bocken fint placerad i ett försommarlandskap blev inte så tokig, trots att jag inte hade en chans att komma närmare.

Fångad i flykten

Råbock på språng

Som bonus lägger jag även upp den här bilden som jag tog någon timme tidigare samma kväll. Utan att vara säker så tror jag att detta är rådjuret som motades bort senare. Men jag är så klart inte helt säker.

Som ni ser är detta en yngre bock med betydligt mindre horn än den ovan. Anledningen till att den höll högsta fart just här var att den blev skrämd av en bil som kom farande längs en grusväg.

Rådjur i flykt är otroligt snabba och att fånga dem på bild just när de tar sina långa språng är verkligen ingen lätt uppgift. Jag har misslyckats många gånger tidigare. Inte heller den här bilden blev helt perfekt, men tillräckligt bra för att publicera här.



Du är kanske även intresserad av:

Dovhjorten stannade mitt på vägen – och där var mitt ögonblick

Ung dovhjort på skogsväg - Hultaskogen

På fälten och i skogarna runt Vombsjön finns det gott om klövvilt. När jag var ute vid Hultaskogen för några dagar sedan såg jag både dovhjort och rådjur. På behörigt avstånd ska tilläggas.

Men djurbilder behöver verkligen inte bli dåliga bara för att avståndet är långt. I sådana sammanhang gäller det att vara lite kreativ och lägga lite mer fokus på miljön och landskapet som djuret befinner sig i.

Här har jag lagt upp två bilder som jag tycker illustrerar det ganska väl. När jag upptäckte den unga dovhjorten på bilden ovan befann den sig på samma äng som rådjuret på den andra bilden. Gräset har verkligen börjat växa de senaste veckorna och nu har klövviltet alla möjligheter att återta vinterns förlorade kilon.

Närbilder var snabbt borträknade

Eftersom jag fullt synlig kom gående längs en liten markväg upptäckte både dovhjorten och rådjuret mig på långt avstånd. Så eventuella närbilder var snabbt borträknade. Men jag höll mig bara lugn och tog lite bilder, allteftersom jag närmade mig långsamt.

Ganska snart började dovhjorten ana oråd och drog sig långsamt bort mot den närliggande skogen.  Samma skog som jag nyss kommit ut ifrån. Det var då jag såg min chans. För att ta sig in i skogen behövde hjorten nämligen passera vägen jag gick på. Och mycket riktigt. Just när den kom ut på vägen stannade den till ett par sekunder för att kolla läget. Då tryckte jag snabbt av ett gäng bilder och resultatet blev faktiskt inte så tokigt.

Som ni ser har naturen blivit väldigt grön på bara någon vecka. Och det känns gott i själen att den kommer att hålla sig så i flera månader framåt.

Rådjur på gräsfälten vid Vombsjön
Klövviltet har ett överflöd av frodigt gräs på ängarna runt Vombsjön och Övedskloster.


Du är kanske även intresserad av:

Nära möte med råbock i Ekskogen

Råbock närbild på huvud

Det är alltid spännande att fotografera djur. Oftast sker det på ganska långt avstånd. Men ibland händer det oförutsedda. Som tidigare i veckan när jag plötsligt stod alldeles i närheten av en råbock.

Att jag inte såg råbocken tidigare är faktiskt lite märkligt. Men ännu märkligare var att han inte upptäckte mig först. Kanske berodde det på att han lugnt betade av det för årstiden allt grönare gräset och hade uppmärksamheten riktad på annat håll.

Mellan mig och rådjuret fanns bara ett gammalt lågt stengärde och en träd Så det första jag gjorde var att huka mig bakom trädstammen så att jag inte var helt synlig. I det läget var det kanske 20 meter mellan mig och rådjuret, som lugnt bara fortsatte att beta.

Svårt att hitta ett fritt skottläge

Men nu stod jag inför ett stor utmaning. Hur skulle jag från min låga position finna en lucka så att jag fick ett fritt ”skottläge” mellan all undervegetation? Jag var helt enkelt tvungen att flytta på mig. Jag gjorde små försök, men så fort jag började röra mig anade råbocken att det fanns något främmande i närheten. Rådjur har inte speciellt bra syn, men deras hörsel och luktsinne är riktigt bra.

Då gjorde råbocken plötsligt något oväntat. Istället för att dra sig bort smög han fram en bit för att kolla vad det var som gömde sig bakom stengärdet. Plötsligt hade jag ett läge att ta ett par huvudbilder. För någon helfigursbild var det knappast tal om på det här korta avståndet. Som tur var hade jag varit förutseende och justerat objektivet så att fokusområdet inte var begränsat. I annat fall hade rådjuret varit på tok för nära för att få skärpa. Jag uppskattar att avståndet när jag tog huvudbilden bara var 10-15 meter.

Råbock i Ekskogen

Nu började så klart råbocken förstå att allt inte stod rätt till. På ett ögonblick tog han ett tiotal rejäla språng längre in i skogen och jag tänkte att nu blir det inte fler bilder.

Stegade mot mig

Men något överraskande stannade han upp och vände sig mot mig. Jag har personligen inte sett något liknande beteende tidigare. Råbocken riktade all sin uppmärksamhet mot mig och tog även några beslutsamma steg i min riktning. Jag fick nästan intrycket att han tänkte göra ett skenanfall. Eller åtminstone markera att han var beredd att försvara sig om så behövdes. Möjligen var det så att han fortfarande inte riktigt hade fastställt att det var en människa han träffat på. För en räv eller ett vildsvin hade han säkert markerat mot.

Hur som helst. Jag hann få ytterligare ett antal bilder innan råbocken slutligen bestämde sig för att det var säkrare att fly än att illa fäkta.

Nära möte med råbock

Som framgår av bilderna har råbocken fortfarande kvar den tjocka och skyddande basthuden runt sina nya horn. Av storleken på hornen att döma är det antagligen en ganska ung bock. Det man även kallar för ”spetsbock”.

På väg att fälla vinterpälsen

Notera även att pälsen ser lite ”ruggig” ut. Först trodde jag att rådjuret hade någon form av skada uppe på halsen. Det är inte helt ovanligt att de springer in i exempelvis taggtråd. Men nu är jag mer övertygad om att det beror på att han håller på att tappa sin vinterpäls. Rådjur brukar tappa pälsen på huvudet och halsen först och ser därför lite konstiga ut på vårkanten. På den översta huvudbilden ser man verkligen hur tjock den gamla vinterpälsen är på halsen.

Råbock med nya horn

Det här var helt klart ett av de mest spännande och adrenalinfyllda mötena jag haft med ett vilt djur på ett bra tag. Bilderna på råbocken är tagna i det som kallas för Ekskogen, som ligger alldeles i närheten av Stensoffan och Silvåkra gård på Revingehed.



Du är kanske även intresserad av:

Rådjur i vinterskog

Rådjur i vinterskog

De senaste dagarna har bjudit på riktigt vackert vinterväder. Tidigare i veckan gjorde jag en tur ut till Vombs fure för att kolla läget och i bästa fall även finna lite vilda djur. Lyckligtvis både såg jag och fotograferade en del dovhjortar, något jag återkommer till i en senare bloggpost. I slutet av dagen, just när jag var på väg att köra hem, upptäckte jag även två rådjur inne i skogen.

Dessvärre fanns gott om både träd och undervegetation mellan mig och rådjuren så jag hade egentligen inga större förhoppningar om att fånga dem på bild. Men plötsligt fann jag en liten fri lucka mellan trädstammarna och tryckte av en snabb bildserie. Resultatet blev inte så tokigt.

Rådjuren har en riktigt tjock och varm vinterpäls vilket gör att de ser betydligt kraftigare ut på vintern jämfört med på sommaren. Trots kalla nätter och en del snö på marken tror jag inte att de lider någon större nöd. Och nu är det ju bara några veckor kvar innan våren börjar göra sig påmind.



Du är kanske även intresserad av:

Rådjuren i Vombs fure

Råbock och rå i Vombs fure

När jag senast var ute och fotograferade i Vombs fure fick jag flera fina bilder på rådjur. I denna bloggpost väljer jag att publicera tre av de bilder som jag gillar bäst.

Det första mötet var med ett ensamt rå, eller råget som hondjuren även kallas. Trots att jag var helt exponerad på en öppen plats i anslutning till en av de många torrlagda dammarna i området upptäckte hon aldrig mig. Åtminstone inte förrän jag hade fått mina bilder. Kanske var det för att jag befann mig i motljus och att vinden låg rätt.

När jag upptäckte rået befann hon sig på ganska långt avstånd. Men hon var på väg mot mitt håll och där jag befann mig fanns det ingen möjlighet att söka skydd oupptäckt. Så jag hukade mig ner och hoppades på det bästa.

Råget på krön

Till min lycka sökte hon sig upp för en slänt i riktning mot tallskogen. Det var då hon förmodligen började ana min närvaro. Under säkert en minut stod hon helt stilla i slänten för att bearbeta doft-, ljud- och synintrycken. Därefter gav hon ifrån sig ett litet skall och tog ett gäng raska språng in i den trygga skogen. Men då hade jag redan fått min bild. Jag gillar speciellt hur rået står placerat på krönet med de höga tallarna i bakgrunden.

Därefter gick jag vidare. Ganska snart upptäckte jag ytterligare två djur, den är gången en bock och ett rå. De betade lugnt på de växter som tycks trivas i den sand som är utlagd i dammarna. Jag började ta några bilder på avstånd. Det tog inte lång tid innan de började ana min närvaro.

Eftersom rådjuren befann sig i motljus i förhållande till mig gjorde jag ett försök att förflytta mig ett kvarts varv runt dammen. Det var naturligtvis en stor chansning. Om jag ska vara ärlig så förväntade jag mig nästan att de skulle springa bort.

Men så länge jag rörde mig långsamt uppfattade de mig tydligen inte som något hot. Istället fortsatte de beta på växterna, samtidigt de regelbundet kollade så att jag inte kom närmare. Det var då jag tog den översta bilden på de båda djuren. Något senare tog jag även bilden nedan på enbart bocken.

Råbock i Vombs fure

Jag vet att jag har skrivit det tidigare. Men att lyckas fotografera vilda djur och lämna platsen utan att skrämma iväg dem ger mig alltid en extra kick.


Du är kanske även intresserad av: