Jag har tjatat en del om att djurbilder inte nödvändigtvis behöver vara rena närbilder. Att fotografera vilda djur i olika landskap och miljöer ger ofta bilderna ett större innehåll. Den här bilden tycker jag är ett bra exempel på det.
Den här ståtliga råbocken fann jag ute på Revingehed för ett tag sedan. Ja, egentligen fann jag två råbockar. Bocken på bilden höll nämligen på att mota bort en artfrände. Detta är tydligen hans revir och den som vågar sig för nära gör det på egen risk. Rådjuret är för övrigt det enda hjortdjuret i Sverige som hävdar revir.
Landskapet på Revingehed är på det hela ganska flackt och öppet. Att komma nära djuren är alltså betydligt svårare jämfört med riktig skogsterräng. Och då gäller det att vara lite kreativ.
När råbocken hade motat bort inkräktaren återvände han så sakteliga till sin lilla plats på jorden. Jag försökte smyga efter. Så länge jag var gömd bakom en talldunge gick det bra. Men ganska snart insåg jag att det var flera hundra meter öppen terräng mellan mig och bocken.
Så jag bestämde mig för att zooma ut lite med kameran så att de nyutslagna eklöven i förgrunden gav bilden en oskarp inramning. Resultatet med bocken fint placerad i ett försommarlandskap blev inte så tokig, trots att jag inte hade en chans att komma närmare.
Fångad i flykten
Som bonus lägger jag även upp den här bilden som jag tog någon timme tidigare samma kväll. Utan att vara säker så tror jag att detta är rådjuret som motades bort senare. Men jag är så klart inte helt säker.
Som ni ser är detta en yngre bock med betydligt mindre horn än den ovan. Anledningen till att den höll högsta fart just här var att den blev skrämd av en bil som kom farande längs en grusväg.
Rådjur i flykt är otroligt snabba och att fånga dem på bild just när de tar sina långa språng är verkligen ingen lätt uppgift. Jag har misslyckats många gånger tidigare. Inte heller den här bilden blev helt perfekt, men tillräckligt bra för att publicera här.
