Längs Vombsjöns södra strand breder skogsområdet Vombs fure ut sig. Skogen planterades en gång för att binda sandjorden. Skogen har ett rikt djurliv. Här går det att finna kronhjort, dovhjort, vildsvin och många olika slags fågelarter.
I dessa tider är det säkert många som drömmer om en vit jul med snötyngda furor. Nu är risken antagligen stor att den snö som föll i slutet av förra veckan inte blir liggande de närmaste 20 dagarna. Vilket är lite synd. För just nu bjuder Skåne på ett riktigt juligt ”winter wonderland”.
Jag fick tyvärr aldrig tillfälle att bege mig ut med kameran den gångna helgen. Men på måndagen blev det ett par timmar i Vombs fure. Jag upptäckte snabbt att det låg lite mer snö på marken än hemma i Lund. Hela skogen var dessutom klädd med ett läckert frostigt täcke.
Så även om min tanke egentligen var att fotografera djur i en vintrig skog så blev det en del andra bilder också. Djuren kan jag återkomma till i en senare bloggpost.
Efter en dryg månads uppehåll begav jag mig äntligen ut med stora kameran på lördagen. Min första tanke var att jag skulle köra ut till Revingehed. Men där pågår för närvarande en större militärövning, så det fick bli närbelägna Vombs vattenverk istället.
Vädret var riktigt trevligt med en strålande vårsol. Aktiviteten bland djuren var det inte heller något fel på. Jag såg ett flertal arter, allt från hjortar och harar till småfåglar. Några fastnade även på bild.
Bland mesarna råder det en febril aktivitet så här års. Revir ska bildas, bo ska byggas och ägg ska läggas. Vid en solig plats fann jag en vacker talgoxe som antagligen hade sitt lilla revir just här. Att det är en han-fågel syns tydligt på den breda svarta ”slipsen” på bröstet. Kikar man även lite mer noga på den andra bilden går det att se att han bär en ringmärkning på höger ben.
Entitan trivs i alträd
Även den närbesläktade entitan är i full gång med att söka föda och samla ihop bomaterial. Just entitan verkar vara lite extra förtjust i alträd. När jag har passerat det här skogspartiet i närheten av Häljasjön under de senaste åren har jag nästan alltid funnit entitor just här.
Dessa tre bilder kan väl egentligen inte definieras som perfekta. Det finns en del störande grenar och skuggor. Men sådant bryr jag mig personligen inte så mycket om. Fåglarnas färger och fjäderdräkter framträder trots allt tydligt i den starka vårsolen.
Aborrabacken
Slutligen en liten landskapsbild från platsen där jag fotograferade fåglarna. På kartan kallas den för abborrabacken. Inte helt opassande med tanke på att just här finns en liten brant som faller ner mot Häljasjön där det med största sannolikhet finns gott om abborre. Just här har jag fotograferat många hjortar och rådjur genom åren.
Med tanke på förutsättningarna var jaktlyckan ganska god när jag besökte Vombs fure tidigare i veckan. Mötet med rödräven som jag skrev om i den förra bloggposten var nog roligast. Men bara några minuter innan jag såg räven hade jag även sprungit på en mindre grupp dovhjortar.
Det redan dämpade dagsljuset var på väg att försvinna helt. Det var faktiskt så pass dåligt ljus att jag hade bestämt mig för att gå tillbaka till bilen och köra hem. Därför var jag tvungen att kolla en extra gång när jag plötsligt såg något ljust ett hundratal meter längre fram på skogsvägen. Jodå, visst var det en vit dovhjort som stod där. Jag hukade mig ner bakom ett mindre backkrön och smög långsamt framåt för att få ett bra ”skottläge”.
En hjort blev två
Just då trodde jag att den vita dovhjorten var ensam. Så all min uppmärksamhet var riktad på honom. Men efter att jag tagit ett antal bilder noterade jag att det stod ytterligare en hjort lite längre åt vänster. Så jag zoomade helt enkelt ut till en kortare brännvidd och fick därmed med båda djuren på bild.
Därefter började de två hjortarna ana oråd och sökte sig längre in i skogen. Att försöka förfölja hjortar när man är upptäckt brukar vara lönlöst. Men det dröjde inte länge innan jag upptäckte ytterligare en individ.
En äldre hjort med breda hornplattor
Egentligen var det ren tur att jag noterade djurets konturer inne i den mörka tallskogen. De två första hjortarna stod trots allt ute på en skogsväg med lite infallande ljus. Nu var mörkret ännu mer påtagligt. Men jag satte mig ner i en knästående position så att kameran fick bättre stöd. Sedan drog jag ner exponeringstiden till 1/125 sekund och hoppades att objektivets bildstabilisering skulle sköta resten. På sätt och vis är jag förvånad över att det blev en så pass bra bild.
Den här sista hjorten hade riktigt ståtliga horn med breda och fina hornplattor. Av hornen att döma bör han åtminstone ha varit fem år gammal. Så här pass sent på året har hjortarna redan hunnit sätta vinterpäls. Men tittar man noga går det fortfarande att ana sommardräktens prickar.
Jag tog en tur ut till Vombs fure tidigare i veckan. Det var en riktigt kylslagen decemberdag. Temperaturen låg runt nollan och ett tjockt molntäcke gjorde att ljuset var väldigt dämpat.
Strax innan skymningsljuset försvann helt lyckades jag se något ljust röra sig i ögonvrån i närheten av en av de många vattendammar som finns i området. För ett ögonblick trodde jag att det var en hare eller möjligtvis ett rådjur. Båda är relativt vanliga i Vombs fure.
Jag bestämde mig att undersöka saken närmare. Någon minut senare såg jag att det var en rödräv som patrullerade längs dammens kant. Under en mycket kort stund lyckades jag få iväg några bildrutor. Därefter tog räven ett skutt och försvann.
Avståndet mellan mig och räven var relativt långt. Det i kombination med att ljuset var så dåligt gör att det inte är någon större idé att delförstora en bild som den här. Men tillsammans med speglingarna i dammen, den vita iskanten och den mörka skogen i bakgrunden tycker jag att det blev en helt okej bild. I vilket fall betydligt bättre än jag förväntade mig när jag tog den.
Jag har naturligtvis mött många rödrävar tidigare. Men det hör ändå inte till vanligheterna. Just den här räven ser ut att vara en fullvuxen individ. Vid den här tiden på året gör även den tjocka vinterpälsen att de ser lite extra fluffiga ut.
Bland klövviltet är kronhjorten klart svårast att fånga på bild. Betydligt svårare jämfört med exempelvis dovhjort och rådjur. Därför känns det alltid lite extra bra de få gånger jag lyckas.
Anledningen är att kronhjortar är väldigt skygga och uppmärksamma djur. Oftast har de hunnit försvunna långt innan jag själv har upptäckt dem. Men så finns det även sällsynta tillfällen då fotografen lyckas överlista viltet. Vilket hände tidigare i veckan.
Den här gången var förutsättningarna närmast perfekta. Via en väg närmade jag mig ett öppet område i skogen. Lyckligtvis var terrängen stigande just där jag befann mig, vilket gjorde att jag med hjälp av ett backkrön utan bekymmer kunde hålla mig någorlunda dold i förhållande till djuren.
I en slänt vid en av de många vattendammar som finns runt Vombs vattenverk fann jag tre kronhjortar, en fullvuxen hind med en kalv, samt ytterligare ett ungdjur, sannolikt ett par år gammalt. Antagligen hade de sökt sig ner mot vattnet, antigen för att dricka eller mumsa i sig det frodiga gräs som växer i strandkanten.
Anledningen till att de befinner sig i området just nu är att brunstperioden är i annalkande. Om bara någon vecka kommer Vombs ängar att vara fyllda hundratals kronhjortar. I sammanhanget kan det vara värt att nämna att det råder beträdandeförbud på ängarna mellan den 25 augusti och 7 oktober.
Lämpligt nog kunde jag placera teleobjektivet intill en trädstam, något som förbättrade stabiliteten betydligt. Under ca fem minuter fick jag ett antal riktigt fina bilder på hjortarna. Därefter drog de sig sakta in i skogen. Möjligen anade de min närvaro, men det handlade definitivt inte om någon flykt, vilket alltid känns lite extra bra. Kronhjortar är som jag nämnde skygga och känsliga djur som inte ska störas i onödan.
