Ett tydligt tecken på att vi går mot kallare tider är att varfågeln har anlänt till Skåne. Denna närmast mytomspunna lilla rovfågel spenderar sommaren i de norrländska skogarna och myrarna där den häckar och föder upp sina ungar.

Nu på höstkanten flyttar den söderut. Vissa individer flyger vidare ner till Centraleuropa. Men många stannar även i Skåne, där de bildar små ”vinterrevir” i öppen terräng. Just den här varfågeln, som jag fotograferade ute vid Vombs ängar för några dagar sedan, är antagligen en sådan.

Varfågeln är känd för att fånga sorkar och större insekter som den sedan spetsar på törnebuskarnas taggar. På så sätt bygger den upp små matförråd, som kan vara till stor nytta under vintern.

Du är kanske även intresserad av:

• Varfågel på träpåle
• Varfågel vid Krankesjön

Jag känner till en plats där havsörnarna brukar häcka. I en gammal hög tall har de valt att bygga sitt bo. Jag har visserligen aldrig sett några ungar i boet, men den tiden kommer förhoppningsvis en vacker dag.

Anledningen till att jag skriver ”brukar häcka” är att jag har sett dem vid samma plats tidigare. Våren 2019 fick jag riktigt fina bilder på ett par havsörnar just här. Och det är nog ingen vild gissning att det var samma individer jag lyckades fånga på bild för någon vecka sedan.

Jag var absolut inte ute efter att fotografera havsörn den här soliga dagen. Platsen besöker jag faktiskt ganska ofta och vid olika tider på året. Så jag kan inte påstå att jag var beredd när havsörnarna plötsligt dök upp i luften alldeles ovanför mig. Jag kan inte heller påstå att jag kände mig speciellt välkommen. Örnarna markerade tydligt att de inte uppskattade min närvaro.

En effektfull landning

Så jag bestämde mig snabbt för att dra mig undan en bit in i skogen och avvakta. Då lugnade stämningen ner sig en smula och ganska snart landade en av örnarna i toppen av en av tallarna. Just innan den slog sina kraftiga klor i grenverket fångade jag bilden ovan. Själv tycker jag att den blev riktigt lyckad.

Örnen satt och spanade i tallen en stund innan den åter flög upp och började cirkulera runt området. Då bestämde jag mig för att det var dags att lämna. En bra bild får aldrig ske på bekostnad av att man stör djuren alltför mycket. Framför allt inte under en längre tid. Och jag hade faktiskt redan fått de bilder jag behövde.

Svåra att fånga på nära håll

Havsörnar har blivit relativt vanliga i Skåne under senare år. Jag ser dem ganska ofta. Titt som tätt lyckas jag även fånga de mäktiga fåglarna på bild. Men att fotografera dem på så här pass nära avstånd hör sannerligen inte till vanligheterna. Det var ju inte så att jag satt dold i ett gömsle. Nej, jag var i princip fullt exponerad för örnarna.

Du är kanske även intresserad av:

• Där havsörnarna bygger bo
• Havsörn dyker och stjäl fisk från storskrake

Bland alla de små sångarna är svarthättan definitivt en av mina favoriter. Dels har den en otroligt vacker sång, som man mer än gärna stannar till en stund och lyssnar på. Men den har även ett mer distinkt utseende jämfört med många andra ganska anonyma sångare, som exempelvis lövsångare och kärrsångare.

Svarthättan har nyligen anlänt till Sverige efter att ha spenderat vintern på varmare breddgrader. Nu sjunger hanen som bäst för att locka till sig honor och markera sitt revir.

Hon och hanfåglarna skiljer sig en hel del åt utseendemässigt. Så pass att man nästan skulle kunna tro att det är två olika arter. Hanen har som namnet antyder en helsvart hjässa, medan honas hjässa är rödbrun.

När jag var ute med kameran för några dagar sedan upptäckte jag ett flertal svarthättor – både hanar och honor. Så jag tänkte att det kunde vara lämpligt att lägga upp varianter på båda i denna bloggpost.

Du är kanske även intresserad av:

• Svarthättan sjunger vackert och lite vemodigt