Etikettarkiv: militärt

Vår omgivning är full av gamla minnen från en osäker värld. Inte minst det kalla kriget. Vissa är lätta att upptäcka, andra är lite svårare att se. Eftersom jag har ett ganska stort intresse för försvars- och säkerhetspolitik – både historiskt och i nutid – består denna blogg av en del poster i ämnet.

SAAB 32 Lansen

J32 Lansen, flygdag F17 Kallinge 2019

SAAB 32 Lansen togs ursprungligen fram som ett attackplan i början av 50-talet. De första planen fick benämningen A32A. Första flygningen ägde rum i november 1952 och fyra år senare sattes flygplanet i aktiv tjänst i Flygvapnet.

Attackversionens grundsyfte var att stoppa en invasion från öster. Även om planet var relativt allsidigt och kunde beväpnas med en mängd olika bomber och raketer, var huvudbeväpningen trots allt en sjömålsrobot (Rb 04). Sjömålsroboten var länge strängt sekretessbelagd och hade kapacitet att klyva ett fartyg på mitten. Om en sovjetisk invasionsflotta närmade sig Sveriges kust skulle A32 Lansen sändas ut på väldigt låg höjd för att undvika fiendens radar och sänka så många landstigningsfartyg som möjligt. Varje flygplan kunde bära två sjömålsrobotar.

J32 Lansen nr 32542, SE-RMD

Men invasionsföretag sker som bekant inte enbart från havet. Under slutet av andra världskriget genomförde de allierade effektiva terrorbombningar med stora bombarmador nattetid. Sverige stod inför ett liknande scenario under kalla krigets inledande decennier. Behovet av ett jaktplan som kunde klara både natt- och allvädersföretag ansågs vara stort. Därför tog SAAB även fram en jaktversion av Lansen. Det är i grunden ett sådant flygplan som finns på bilderna. Flygplanet togs i aktiv tjänst 1958 och fick benämningen J32B.

SAAB J32 Lansen undersida

Jaktversionen hade en betydligt starkare motor än sitt attacksyskon. J32B:s stigförmåga var dessutom betydligt bättre än hos föregångaren J29 Tunnan, som inte hade kapacitet att genomföra allvädersuppdrag. Liksom attackversionen hade J32B en besättning på två personer, en pilot, som styrde planet och en navigatör, som dessutom skötte radar och radiokommunikationen. Beväpningen bestod av fyra fasta 30 mm automatkanoner och en jaktrobot som benämndes Rb 24, mer känd som Sidewinder.

Totalt tillverkades 118 individer av J32B, som tjänstgjorde på olika flottiljer fram till 1970. Några  har bevarats till eftervärlden och ett fåtal är fortfarande i flygvärdigt skick, bland annat planet på bilden, nr 32542. Flygplanet har bland annat tjänstgjort på Västmanlands flygflottilj i Västerås (F1), Norrbottens flygflottilj i Luleå (F21) och Jämtlands flygflottilj på Frösön (F4). Senare konverterades individen till version J32E och sista anhalt i det svenska flygvapnet blev på Östgöta flygflottilj på Malmen (F3) där den tjänstgjorde som målflygplan fram till 1997.

SAAB J32 Lansen startar med EBK

Flygplanet disponeras och underhålls idag av Swedish Air Force Historic Flight och flygs med civil registrering. Glädjande nog har man bevarat den gamla kamouflagemålningen från tiden på F3. Färgerna har blivit lite urblekta genom åren, men jag tycker ändå att flygplanet har en riktigt läcker patina.

Samtliga bilder är tagna i samband med den stora flygdagen på F17 den 25 augusti 2019.

Du är kanske även intresserad av:
> Flygvapnets stora flygdag på F17 i Kallinge

AJS Viggen

SAAB 37 Viggen är förmodligen det flygplan som de flesta i min generation förknippar med kalla kriget. Under främst 70- och 80-talet utgjorde detta flygplan grundbulten i det svenska luftförsvaret.

AJS 37 Viggen, SwAFHF

Viggen flög första gången 1967 och det första flygplanet levererades till flygvapnet 1971. Därefter var Viggen en tuff slitvarg i den svenska krigsorganisationen fram till 2005 då det sista flygplanet togs ur aktiv tjänst.

AJS 37 Viggen startar på Kallinge

Till skillnad från sina föregångare A32 Lansen och  J35 Draken hade Viggen en mängd fördelar. Bortsett från bättre flygegenskaper och vapensystem överlag var flygplanet utrustat med en riktigt effektiv radar som gav piloten en god överblick i luftrummet och i kombination med en så kallad ”centralkalkylator” kunde Viggen utföra attackuppdrag på låg höjd i alla väder.

Viggen byggdes även för att klara det svenska vägbassystemet. På så sätt kunde flygplanet landa och starta på korta vägsträckor runt om i landet.

AJS 37 Viggen 52

Totalt tillverkades 329 exemplar av Viggen. Många går fortfarande att se på museum och publika platser runt om i Sverige, men endast två exemplar är flygvärdiga, en AJ 37 samt en SK 37. Dessa drivs av föreningen Swedish Airforce Historic Flight på Skaraborgs Flygflottilj (F7) i Såtenäs. Det förstnämnda visades upp i samband med flygdagen på F17 i Kallinge 2019. Det är även där dessa bilder är tagna.

37 Viggen med efterbrännkammare, EBK

Just detta flygplan (nr 37098) flögs för första gången 1977 och tjänstgjorde primärt på Hälsinge Flygflottilj i Söderhamn (F15) och därefter på Skaraborgs Flygflottilj (F7) i Såtenäs. Under de åren var flygplanet målat i den karaktäristiska kamouflagemönstret. Men idag har flygplanet fått samma utseende som de allra första Viggarna som lämnade SAAB-fabriken i Linköping, nämligen omålad. Numera är flygplanet cevilregistrerat med nummer SE-DXN.

AJS 37 Viggen på plattan, F17

Du är kanske även intresserad av:
> SAAB J 35J och SK 35C Draken i rote
> Gul Rudolf – SAAB J 29 Tunnan

Flygvapnets stora flygdag på F17 i Kallinge

Specialmålad J39 Gripen F17 Kallinge
Dagen till ära presenterade Blekinge Flygflottilj en specialmålad JAS 39 Gripen.

Varje år arrangerar flygvapnet en stor flygdag i Sverige. 2019 var den förlagd till F17 i Kallinge, strax utanför Ronneby i Blekinge. Jag gjorde min värnplikt i flygvapnet och besökte även ett antal flygdagar under 90-talet. Intresset finns fortfarande kvar, men av olika anledningar har jag inte haft tillfälle att besöka en större flygdag på väldigt många år.

Men i söndags var det alltså dags. Jag steg upp redan klockan sex på morgonen och körde raskt upp till Blekinge. Att det skulle komma mycket folk hade jag räknat med, officiellt var publiksiffran 31 000. Med förutsättningar som knappast är gjorda för denna stora publiktillströmning var jag ändå imponerad över hur välorganiserat allt var. Jag var inställd på att köa och med facit i hand blev det inte alls lika illa som jag hade befarat.

J39 Gripen på plattan

Väl på plats hittade jag en bra position i närheten av inhägnaden som var reserverad för så kallade spotters. Sedan var det bara att plocka fram kameran och börja skjuta. Jag tog det första flygplanet vid 11.30 och sedan var det full action i såväl luftrummet som på landningsbanan de närmaste tre timmarna. I slutet av dagen fick jag nästan dra ner lite på takten för att inte fylla minneskortet helt.

Dagen bjöd primärt på uppvisningar med JAS 39 Gripen, flygplanstypen som till vardags är stationerad med två divisioner på Kallinge, samt en presentation av helikopterflottiljens verksamhet. Därutöver gav två F18 Hornet-plan från såväl Finlands som Schweiz flygvapen på riktigt spektakulära shower.

Femgrupp SAAB; 37 Viggen, 35 Draken, SK60, 29 Tunnan, 39 Gripen
En femgrupp SAAB och en stor portion flyghistoria. AJS 37 Viggen, J35 Draken, SK60, J29 Tunnan och JAS 39 Gripen.

För mig ligger de flygplan som opereras av Swedish Air Force Historic Flight (SwAFHF) lite extra varmt om hjärtat. På plats och i luften fanns bland annat 35 Draken, 37 Viggen, 32 Lansen, 29 Tunnan, en gammal B17 och flera andra intressanta historiska flygplan.

Att summera en dag som denna i bara en bloggpost låter sig knappast göras. Så den närmaste veckan tänkte helt enkelt ha ett flygtema här på bloggen. Gillar ni det är det bar att gå in och besöka den regelbundet. I annat fall vänta en vecka eller så för fler bilder på djur och natur.

J35 Hawker Hunter och J29 Tunnan i Kallinge
50-talets jaktflygplan J34 Hawker Hunter och J29 Tunnan.

Du är kanske även intresserad av:

> F/A-18 Hornet från Schweizer Luftwaffe
> SAAB SK 60 solo display
> Sikorsky UH-60 Black Hawk (helikopter 16)

Ravlunda skjutfält

När jag ser en gammal skylt har jag svårt att motstå frestelsen att plocka fram kameran och ta några bilder. Då syftar jag främst på riktigt gamla skyltar som ärrats av tidens tand. I många fall har de dessutom helt förlorat sitt syfte. Den här gamla varningsskylten sprang jag på vid Ravlunda skjutfält för ett par dagar sedan.

På sätt och vis fyller skylten fortfarande sitt syfte. Försvarsmakten använder i högsta grad Ravlunda som skjutfält. Men genom åren har arealen flyttat norrut och just här har det sannolikt inte skjutits något skott på en väldans massa år. Min gissning är att skylten sattes upp någon gång på 40- eller 50-talet och där har den fått stå sedan dess.

Ni har förmodligen redan noterat de tre kronorna ovanför texten. Nuförtiden ser försvarsmaktens varningsskyltar helt annorlunda ut. De är oftast rektangulära med gul bakgrund, röd ram och svart text.

Den gemensamma stabsplatsen Alfred

Jag befinner mig i skogen strax utanför en stad i mellersta Skåne. Vägen jag går på har sedan länge växt igen. Kvar finns bara en smal stig. Men en bit framför mig ska den finnas. En av kalla krigets många hemligheter.

Ganska snart står jag framför en bergvägg. Här finns resterna av vad som en gång var en av Skånes största och viktigaste bergsanläggningar, den gemensamma stabsplatsen som benämndes Alfred.

Bakom bergväggen, insprängd långt in i urberget låg tidigare en anläggning på 2 200 kvadratmeter fördelat på inte mindre än 150 rum och flera våningsplan.

I en gemensam stabsplats, förkortad Gpl, skulle i händelse av krig ledningarna för de olika försvarsgrenarna, civilförsvaret, samt representanter från bland annat post-, tele- och tågväsende i samlas.

Varje militärområde hade minst en Gpl, vilket betyder att det uppfördes två berganläggningar i Skåne, en i Malmöhus läns- och en annan i Kristianstad läns Milo-område.  Sedan fanns det naturligtvis ett antal så kallade komplementanläggningar om huvudanläggningen skulle bli utslagen.

Alfred började byggas 1953 och var ursprungligen avsedd för marinen. Men därefter byggdes den ut i etapper. Efter en större modernisering under mitten av 70-talet hade den expanderat till en fullt utrustad Gplats och sambandscentral. I berget fanns till och med en radio- och TV-studio för att sända ut viktiga meddelanden till allmänheten.

Anläggningen var belagd med strängaste sekretess och skulle endast användas i händelse av krig. De enda personerna som besökte anläggningen regelbundet var egentligen drift- och underhållspersonal. Och eftersom Sverige aldrig blev utsatt för angrepp förblev Alfred i stort sett oanvänd fram till den dag den slutligen avvecklades och plomberades för ett tiotal år sedan.

För ett otränat öga är det närmast omöjligt att se att det en gång i tiden låg en större fortifikation här. Huvudinslaget är ordentligt plomberat och dessutom övertäckt med stora mängder grus. På ett ställe har dock lite rå betong kommit i dager.

Uppe på hjässan hittade jag bland annat en del betongfundament som förmodligen har använts som stöd till staket och master. Det går dessutom att ana tidigare öppningar som jag gissar är ventilationsschakt och nödutgångar. Alla är väl plomberade med järn och betong.

En betydande del av ovanstående fakta har jag hämtat från den utmärkta boken ”Spår av ett försvar” av Leif Högberg.

Du gillar kanske även:
> En port in i berget – RRGC S1 W Hinden på Romeleåsen
> Bildkavalkad från Björka Flygbas
> Grupperingsplats för Robot 68 Bloodhound