Jag befinner mig i skogen strax utanför en stad i mellersta Skåne. Vägen jag går på har sedan länge växt igen. Kvar finns bara en smal stig. Men en bit framför mig ska den finnas. En av kalla krigets många hemligheter.
Ganska snart står jag framför en bergvägg. Här finns resterna av vad som en gång var en av Skånes största och viktigaste bergsanläggningar, den gemensamma stabsplatsen som benämndes Alfred.
Bakom bergväggen, insprängd långt in i urberget låg tidigare en anläggning på 2 200 kvadratmeter fördelat på inte mindre än 150 rum och flera våningsplan.
I en gemensam stabsplats, förkortad Gpl, skulle i händelse av krig ledningarna för de olika försvarsgrenarna, civilförsvaret, samt representanter från bland annat post-, tele- och tågväsende i samlas.
Varje militärområde hade minst en Gpl, vilket betyder att det uppfördes två berganläggningar i Skåne, en i Malmöhus läns- och en annan i Kristianstad läns Milo-område. Sedan fanns det naturligtvis ett antal så kallade komplementanläggningar om huvudanläggningen skulle bli utslagen.
Alfred började byggas 1953 och var ursprungligen avsedd för marinen. Men därefter byggdes den ut i etapper. Efter en större modernisering under mitten av 70-talet hade den expanderat till en fullt utrustad Gplats och sambandscentral. I berget fanns till och med en radio- och TV-studio för att sända ut viktiga meddelanden till allmänheten.
Anläggningen var belagd med strängaste sekretess och skulle endast användas i händelse av krig. De enda personerna som besökte anläggningen regelbundet var egentligen drift- och underhållspersonal. Och eftersom Sverige aldrig blev utsatt för angrepp förblev Alfred i stort sett oanvänd fram till den dag den slutligen avvecklades och plomberades för ett tiotal år sedan.
För ett otränat öga är det närmast omöjligt att se att det en gång i tiden låg en större fortifikation här. Huvudinslaget är ordentligt plomberat och dessutom övertäckt med stora mängder grus. På ett ställe har dock lite rå betong kommit i dager.
Uppe på hjässan hittade jag bland annat en del betongfundament som förmodligen har använts som stöd till staket och master. Det går dessutom att ana tidigare öppningar som jag gissar är ventilationsschakt och nödutgångar. Alla är väl plomberade med järn och betong.
En betydande del av ovanstående fakta har jag hämtat från den utmärkta boken ”Spår av ett försvar” av Leif Högberg.
Du gillar kanske även:
> En port in i berget – RRGC S1 W Hinden på Romeleåsen
> Bildkavalkad från Björka Flygbas
> Grupperingsplats för Robot 68 Bloodhound