Kategoriarkiv: Djur

Kronhjortarnas brunstperiod är igång

Platshjort, hindar och ungdjur

I början av september samlas varje år stora grupper kronhjortar på Vombs ängar. Då infaller nämligen deras brunstperiod. Stora hjortar med imponerande horn står då och brölar för att på så sätt locka till sig så många hindar som möjligt. Dramatiska strider där hjortarna mäter sina krafter är inte heller ovanliga.

Eftersom vi än så länge bara är i slutet av augusti har brunstperioden inte kulminerat än. Men många kronhjortar har redan börjat samlas i och kring Vombs fure. Eftersom det från och med den 25 augusti råder beträdandeförbud i skogen och på ängarna runt vattenverket passade jag på att bege mig dit den 24:e.

Och jodå, jag fick se ganska många kronhjortar. Däremot kan jag inte påstå att bilderna blev speciellt bra. Att försöka smyga sig på en stor grupp hjortar är i praktiken omöjligt. Gruppen består helt enkelt av för många vakande ögon och öron. Så jag höll mig på långt avstånd så att jag inte störde.

Den översta bilden blev ändå lite intressant. När jag tog den dök plötsligt en av de större platshjortarna fram ur skogen. Kring honom fanns säkert ett 30-tal hindar och ungdjur.

Nedan finner ni ytterligare två bilder tagna vid samma tillfälle:

Kronhind med flera kalvar

En kronhind omgärdad av fyra kalvar. Kronhinden föder normalt bara en kalv per säsong så hon är definitivt inte mamma till alla.

Kronhind med kalv

En kronhind och hennes kalv gör en liten paus för att vänta in de resterande gruppmedlemmarna.


Du är kanske även intresserad av:

Havsörn och svala på samma bild

Havsörn och svala i skyn

När jag var ute och fotograferade igår dök plötsligt en havsörn upp ovanför mig. Det är alltid trevligt och lite speciellt att skåda dessa mäktiga fåglar i skyn. Trots att örnar blivit en betydligt vanligare syn i Skåne under senare år.

Jag passade självfallet på att ta en bildserie på havsörnen när den cirkulerade runt i jakt efter ett lämpligt byte. Några riktigt bra bilder fick jag tyvärr aldrig. Lite roligt var däremot att en svala flög runt alldeles i närheten av örnen. Så pass nära att båda fåglarna vid ett flertal tillfällen kom med på samma bild.

Havsörn och svala på samma bild
Havsörn - Vombs raby

På bilderna ser man tydligt den enorma storleksskillnaden mellan en havsörn och en svala. Även om en havsörn lätt hade kunnat mumsa i sig en svala har jag svårt att se hur den skulle lyckas fånga den. För trots att havsörnen är en både snabb och skicklig flygare lär den nog ha svårt att utmanövrera en flink liten svala.

Du är kanske även intresserad av:
> Havsörn dyker och stjäl fisk från storskrake
> Havsörnar i Skåne

Ormvråk över nyslagen äng

Ormvråk fångad i flykten

Ormvråken må vara landets vanligaste rovfågel. Men i motsats till exempelvis gladan är den relativt skygg och försvinner ofta när det finns människor i närheten. Det är nog en av anledningarna till att jag har betydligt fler bilder på glador i mitt bildarkiv.

När jag var ute och fotograferade i området runt Björkaåns mynning för ett tag sedan fann jag ett flertal ormvråkar som glidflög över en nyslagen äng. När bönderna slår gräset skapas nämligen ett utmärkt tillfälle att fånga både ängssorkar och olika grodor, något som alltid lockar till sig rovfåglar.

Ormvråk seglar mellan tallar

Med lite tur lyckades jag även få ett gäng hyggliga bilder på en av individerna. Jag är egentligen mest nöjd med bilden där ormvråken glider fram mellan tallarna. Den bilden har ett trevligare djup jämfört med varianterna med endast en himmel i bakgrunden. Fast den översta bilden är skarpast och här ligger även ljuset helt rätt på fågeln.

Som jag nämnt tidigare kan ormvråkens fjäderdräkt variera ganska mycket. Från olika kombinationer av brunt till nästan vit. Just det här exemplaret var väl lite av ett mellanting.

Ormvråk vid Vressel

Läs mer

Haren kom skuttande rakt mot mig

Hare skuttar mot mig

Alla som fotograferar vilda djur vet hur svårt det är att göra det oupptäckt. Oavsett om det handlar om harar eller hjortar är djuren alltid uppmärksamma på potentiella faror.

Det bästa vore så klart om djuren kom fram och visade sig just när man tagit sig ut i skogen med hela den tunga kamerautrustningen. Men så fungerar det ju inte. Åtminstone inte i normala fall.

Sedan finns det så klart sällsynta undantag. Ett sådant hände mig ute vid Vressel för ett par kvällar sedan. Om någon undrar var Vressel ligger så är den en liten samling hus strax intill Vombsjön, just där Björkaån har sin mynning.

Jag var egentligen fokuserad på att fotografera ormvråkar och glador när jag såg en hare borta i slänten. Avståndet till haren var ganska långt. Det i kombination med att jag var helt exponerad gjorde att jag inte brydde mig så mycket om den. Jag skulle ändå aldrig lyckas komma nära haren utan att skrämma den på flykten.

Hare vid Vressel

Men till min förvåning började haren så sakteliga skutta i min riktning. Den hade tydligen inte upptäckt mig. Så jag satte mig på huk med förhoppning om att den helt enkelt skulle närma sig ytterligare. Och jodå, haren kom tillräckligt nära för att jag skulle få ett gäng trevliga bilder.

Sedan satt den där en stund och spanade av omgivningen. Förmodligen hade den hört ljudet från min kamera och börjat ana oråd. Så till slut vände den 180 grader och skuttade i maklig takt bort i samma riktning som den kommit ifrån.

Än en gång hade jag en sådan trevlig upplevelse där jag fick fotografera ett vilt djur utan att helt skrämma bort det.

Den översta bilden är tagen när haren springer rakt mot mig. Den nedre bilden tog när den var som närmast. Här har jag även plockat med en del miljö. Som jag skrev i en tidigare bloggpost blir riktiga närbilder ofta ganska tråkiga.

Du är kanske även intresserad av:
> Harar i gröngräset
> Harjakt med kamera

Ljus börringevråk i skogarna vid Övedskloster

Börringevråk Öved

I Skåne har vi en fågeltyp som kallas för ”börringevråk”. Egentligen är det en helt vanlig ormvråk. Men en betydligt ljusare fjäderdräkt gör att den särskiljer sig från vanliga ormvråkar. När jag var ute vid Övedskloster igår kväll fick jag se en individ som var ovanligt vit även med börringevråkars mått mätt.

Bilden ovan är egentligen ett misslyckat resultat av ett perfekt fototillfälle. Vråken satt nämligen på en liten stubbe strax bakom en timmerhög. Tyvärr fick den syn på mig först och det var först när den lyfte som jag fick upp kameran. Avståndet till stubben kan inte ha varit mer än ca 20 meter.

Från stubben flög vråken upp i ett träd och blängde lite småsurt på mig. Men då var den lite väl långt borta för att jag skulle kunna få en riktigt bra bild. Efter ytterligare några sekunder flög den åter iväg och försvann norrut.

Så den här bilden på en ovanligt vacker individ är inte den bästa. Men med tanke på fågelns vackra fjäderdräkt och helt vita huvud känner jag ändå att jag vill lägga upp den här på bloggen. Och vem vet, jag möter kanske börringevråken fler gånger framöver.

Du är kanske även intresserad av:
> Börringevråk vid Borelund