Kategoriarkiv: Djur

Sparvhökar patrullerar över Falsterbos strandängar

Sparvhök patrullerar över Falsterbos strandängar

I mitten av september samlas många sparvhökar vid Falsterbo-näset. Här gör de en sista paus innan resan fortsätter ut över havet och vidare till Västeuropa. När jag besökte Falsterbo för några dagar sedan fick jag många bilder på just sparvhök.

Här patrullerar de snabba rovfåglarna längs strandängarna. Förmodligen på jakt efter något lämpligt byte som kan ge kraft och energi inför resan söderut. För det är ju inte bara rovfåglarna som flyttar söderut vid den här tiden på året. På Falsterbo-näset samlas även stora mängder småfåglar som definitivt står på sparvhökens meny.

Sparvhök Falsterbonäset

Sparvhöken är en av våra mindre rovfåglar. Men den är otroligt snabb och skicklig i flykten. Med sina relativt korta och breda vingar, samt långa stjärt kan den manövrera pilsnabbt mellan buskar och träd. Eller som i det här fallet, på riktigt låg höjd över strandängarna. Om en småfågel kommer i hökens väg är det stor sannolikhet att den inte undkommer att bli föda.

Dess snabbhet gör även att det är väldigt svårt att fotografera sparvhöken i flykten. Jag vet inte hur många misslyckade bilder jag fick på varje hygglig bild, men jag måste erkänna att det var en hel del.

Ung sparvhök fångad i flykten

Många av sparvhökarna jag fotograferade den här dagen såg ut att vara juvenila individer. Undantaget är bilden nedan som bör vara en äldre fågel. Kanske är de unga fåglarna födda en bit upp i landet tidigare i år och måste nu bege sig ut på sin första strapatsrika långfärd. Några kommer förmodligen aldrig att återvända. Men de som gör det är tillbaka i månadsskiftet maj-april.

Sparvhök i flykt
Läs mer →

Ägretthäger flyger lågt över vattenytan

Ägretthäger flyger lågt över vatten

Vi går mot kallare årstider och ett flertal vita ägretthägrar har sökt sig ner till Krankesjön och Vombs ängar. Det här hägern fångade jag för några dagar sedan när den närmast touchade Krankesjöns vatten.

Jag tycker att det blev en riktigt läcker bild med den helvita fågeln mot det blå vattnet. Notera hur luftdraget från vingarna skapar små fåror i vattenytan. Marginalerna ser ut att vara riktigt små, men hägern tycks fixa det galant.

Se även:

> Ägretthäger vid Krankesjön

Den ljusa dovhjorten på stubbåkern

Ljus dovhjort med korta horn

För någon vecka sedan upptäckte jag en nästan vit dovhjort som låg och vilade sig ute på en stubbåker. Avståndet till hjorten var långt och mellan oss fanns egentligen bara ett öppet fält. Så min första tanke var att jag aldrig skulle få en chans att komma tillräckligt nära för att få till en bra bild på hjorten.

Men ibland förvånas jag över hur stort tålamod jag har när jag fotograferar vilda djur. Strax bakom dovhjorten fanns nämligen en avlång åkerholme, d v s en mindre yta täckt av träd och buskar som ligger mitt ute på den kultiverade marken. Syftet med åkerholmar är att de ska främja den biologiska mångfalden. De fungerar även som bra skydd för vilda djur. Just den här åkerholmen visade sig även innehålla ett gammalt märgelhål dit många djur säkert söker sig för att dricka.

Så jag tog en rejäl chansning, gick över en bit av stubbåkern för att sedan i skydd av de täta buskagen långsamt smyga fram bakom åkerholmen. Växligheten var tät och jag visste så klart inte om hjorten skulle ligga kvar när jag väl närmade mig platsen där jag först såg den.

Men jodå, när jag äntligen kunde kika fram i en liten glipa mellan alla grenar såg jag att hjorten fortfarande var kvar. Nu noterade jag även att det var en ung hjort, kanske två år gammal med små korta stumpar till horn. Förmodligen njöt den av den ljumma kvällssolen och åkerns varma sandjord.

Mitt lilla problem nu var att om jag över huvud taget skulle få till en bild skulle jag vara tvungen att närma mig hjorten ytterligare. Så jag smög fram ännu en bit längs åkerkanten i ett försök att hitta en öppen lucka.

När jag väl fann luckan upptäckte jag att hjorten hade rest sig upp. Förmodligen börja den ana att något var i görningen. I det läget hade jag inte många alternativ. Jag tog en snabb bildserie mellan grenarna och hoppades på det bästa. Problemet var att på ett så kort avstånd skulle hjorten garanterat höra kamerans slutare.

Ljus dovhjort hoppar över stubbåker

Och mycket riktigt, ganska snart drog den iväg i dovhjortarnas karaktäristiska varningshopp. I skogskanten på andra sidan åkern stannade den till för att kolla läget. Nu såg den mig tydligt och efter ytterligare några sekunder försvann den in i skogen.

Ljus dovhjort på stubbåker

Även om jag aldrig fick några perfekta bilder blev bildskörden ändå över förväntan. Från det att jag upptäckte hjorten fram till den sista bilden han det gå närmare 30 minuter. Men under stunder som den här tappar man all form av tidsuppfattning.

Nedan lägger jag även upp två bilder i ett mer illustrativt syfte. Den första är tagen när jag upptäckte hjorten vilandes i kanten av åkerholmen, den andra tog jag när jag försökte finna en lucka mellan alla grenar och snår.

Du är kanske även intresserad av:

> Dovhjortar med nya horn
> Två vita dovhjortar och en rödbrun

Flitig hackspett jobbar vid sin smedja

Hackspetten hackar i kotte vid sin smedja

För några månader lade jag upp ett par bilder på en så kallad hackspettsmedja. Sedan dess har jag noterat ett flertal liknande ”smedjor”, alltså företrädesvis gamla håliga trädstammar där hackspetten kan kila fast kottar för att på så sätt lättare hacka ut fröerna.

Igår lyckades jag få fina bilder på en hackspett som satt vid sin smedja och jobbade. Som vanligt trodde jag att hackspetten bara hackade i stammen för att komma åt skalbaggar och andra insekter som normalt gömmer sig under barken.

Men ganska snart noterade jag att det var en kotte som hackspetten hanterade ihärdigt. Så här års är kottarna riktigt hårda. Det är alltså inte svårt att förstå att hackspetten behöver ett bra ställe att kila fast den för att över huvud taget komma åt de näringsrika fröerna.

Hackspett vid hackspettsmedja

Du är kanske även intresserad av:

> Hackspettens smedja
> Hackspett-paret matar sina ungar

Storfläckig pärlemorfjäril söker nektar från ljungens blommor

Storfläckig pärlemorfjäril

Även om vi har kommit en bit in i september så går det fortfarande att hitta gott om fjärilar i skog och mark. Flera är de tillfällen då en liten fjäril har räddat en för övrigt usel fotodag. Extra roligt är naturligtvis de gånger som jag lyckas springa på en ny art som jag aldrig fotograferat tidigare.

Den här fjärilen upptäckte jag i ett parti med blommande ljung tidigare i veckan. Ljungen blommar som bekant sent på året och blir på så sätt en viktig födokälla och samlingspunkt för fjärilar, humlor och bin.

Storfläckig pärlemorfjäril och blommande ljung

Efter att ha sökt runt i olika artdatabanker är jag ganska säker på att detta är en storfläckig pärlemorfjäril. Just den här fjärilsarten tycks variera stort i antal från år till år. Den trivs bäst vid marker som är sandiga och torra. Alltså på ungefär samma typ av platser där även ljungen breder ut sig.

Den storfläckiga pärlemorfjärilen uppträder normalt i två generationer per år. Den första dyker upp i maj-juni, medan den andra generationen är flygfärdig i augusti-september.