Söndagen bjöd på hyggligt väder. Så jag bestämde mig för att bege mig ut på fotojakt i trakterna runt Vombsjön. Men trots ett flertal stopp vid olika platser blev det verkligen inte många bilder tagna. Om det nu fanns några djur i skogen – och det finns det naturligtvis – så befann de sig i vilket fall inte på samma ställe som jag.

Det enda lilla undantaget var denna hare som jag lyckades skrämma upp. Anledningen till att jag lyckades upptäcka den var att jag hade lämnat en liten skogsväg för att se om jag kunde få någon fin bild på det läckra motljuset inne bland träden. Stenarna som var helt täckta av grön mossa såg nämligen riktigt fina ut det låga vinterljuset.

Då dök haren plötsligt upp från sitt gömsle, tog ett par språng innan den ställde sig upp på bakbenen för att kolla läget. I detta korta ögonblick lyckades jag fånga bilden ovan.

Därefter skuttade haren vidare in i skogen. Gjorde ytterligare ett stopp då jag tog den andra bilden. Jag har lite svårt att avgöra vilken av bilderna som blev bäst – eller kanske sämst – så jag publicerar båda.

---

Du är kanske även intresserad av:

• Smygjakt på hare
• Påskhare

Alla som fotograferar vilda djur vet hur svårt det är att göra det oupptäckt. Oavsett om det handlar om harar eller hjortar är djuren alltid uppmärksamma på potentiella faror.

Det bästa vore så klart om djuren kom fram och visade sig just när man tagit sig ut i skogen med hela den tunga kamerautrustningen. Men så fungerar det ju inte. Åtminstone inte i normala fall.

Sedan finns det så klart sällsynta undantag. Ett sådant hände mig ute vid Vressel för ett par kvällar sedan. Om någon undrar var Vressel ligger så är den en liten samling hus strax intill Vombsjön, just där Björkaån har sin mynning.

Jag var egentligen fokuserad på att fotografera ormvråkar och glador när jag såg en hare borta i slänten. Avståndet till haren var ganska långt. Det i kombination med att jag var helt exponerad gjorde att jag inte brydde mig så mycket om den. Jag skulle ändå aldrig lyckas komma nära haren utan att skrämma den på flykten.

Men till min förvåning började haren så sakteliga skutta i min riktning. Den hade tydligen inte upptäckt mig. Så jag satte mig på huk med förhoppning om att den helt enkelt skulle närma sig ytterligare. Och jodå, haren kom tillräckligt nära för att jag skulle få ett gäng trevliga bilder.

Sedan satt den där en stund och spanade av omgivningen. Förmodligen hade den hört ljudet från min kamera och börjat ana oråd. Så till slut vände den 180 grader och skuttade i maklig takt bort i samma riktning som den kommit ifrån.

Än en gång hade jag en sådan trevlig upplevelse där jag fick fotografera ett vilt djur utan att helt skrämma bort det.

Den översta bilden är tagen när haren springer rakt mot mig. Den nedre bilden tog när den var som närmast. Här har jag även plockat med en del miljö. Som jag skrev i en tidigare bloggpost blir riktiga närbilder ofta ganska tråkiga.

Du är kanske även intresserad av:
> Harar i gröngräset
> Harjakt med kamera

Att smyga sig på harar är riktigt roligt. På sätt och vis blir det en lek om vem som lurar vem. Harens taktik är att ligga blickstilla på marken där den förlitar sig på sitt naturliga kamouflage. I bästa fall blir den aldrig upptäckt och har på så sätt aldrig ödslat värdefull energi på att ta till flykten.

Många gånger lyckas taktiken. För det är åtskilliga gånger jag har kommit riktigt nära harar utan att upptäcka dem förrän de skuttat väg. Andra gånger upptäcker jag haren. Då finns det ofta goda förutsättningar att komma nära och få bra bilder. Som i de här två fallen. Båda bilderna är tagna i närheten av Vomb för någon vecka sedan. Speciellt den översta tycker jag blev riktigt fin.

När jag tog den översta bilden lyckades jag smyga fram i skydd av ett litet buskage. Från den positionen var jag ganska nära haren. Vid det här laget hade den börjat ana min närvaro. Den sträckte sig upp för att se över det höga gräset och spetsade öronen för att höra bättre. Jag hade ganska gott om tid på mig att ta ett gäng bilder innan den sprang bort ett 50-tal meter.

Med den nedre bilden var det ett liknande scenario. Jag lyckades smyga mig fram i skydd av ett backkrön och höll mig på så sätt dold för haren. Sedan reste jag mig försiktigt och riktade objektivet mot haren.

Hararna har det verkligen bra just nu. De har örter och grönt frodigt gräs i överflöd. Nu gäller det att äta upp sig efter den gångna vintern. Även jag tycker det är tacksamt med grönskan. Det blir liksom lite mer tryck i bilderna jämfört när allt i omgivningen är torrt och brunt.

Du är kanske även intresserad av: