Etikettarkiv: harar

Haren kom skuttande rakt mot mig

Hare skuttar mot mig

Alla som fotograferar vilda djur vet hur svårt det är att göra det oupptäckt. Oavsett om det handlar om harar eller hjortar är djuren alltid uppmärksamma på potentiella faror.

Det bästa vore så klart om djuren kom fram och visade sig just när man tagit sig ut i skogen med hela den tunga kamerautrustningen. Men så fungerar det ju inte. Åtminstone inte i normala fall.

Sedan finns det så klart sällsynta undantag. Ett sådant hände mig ute vid Vressel för ett par kvällar sedan. Om någon undrar var Vressel ligger så är den en liten samling hus strax intill Vombsjön, just där Björkaån har sin mynning.

Jag var egentligen fokuserad på att fotografera ormvråkar och glador när jag såg en hare borta i slänten. Avståndet till haren var ganska långt. Det i kombination med att jag var helt exponerad gjorde att jag inte brydde mig så mycket om den. Jag skulle ändå aldrig lyckas komma nära haren utan att skrämma den på flykten.

Hare vid Vressel

Men till min förvåning började haren så sakteliga skutta i min riktning. Den hade tydligen inte upptäckt mig. Så jag satte mig på huk med förhoppning om att den helt enkelt skulle närma sig ytterligare. Och jodå, haren kom tillräckligt nära för att jag skulle få ett gäng trevliga bilder.

Sedan satt den där en stund och spanade av omgivningen. Förmodligen hade den hört ljudet från min kamera och börjat ana oråd. Så till slut vände den 180 grader och skuttade i maklig takt bort i samma riktning som den kommit ifrån.

Än en gång hade jag en sådan trevlig upplevelse där jag fick fotografera ett vilt djur utan att helt skrämma bort det.

Den översta bilden är tagen när haren springer rakt mot mig. Den nedre bilden tog när den var som närmast. Här har jag även plockat med en del miljö. Som jag skrev i en tidigare bloggpost blir riktiga närbilder ofta ganska tråkiga.

Du är kanske även intresserad av:
> Harar i gröngräset
> Harjakt med kamera

Vikten av att fotografera vilda djur i sin miljö

Hare bland sandvita och ängssyra

Under senare år har jag blivit alltmer tilltalad av bilder där de vilda djurens miljö utgör betydande del av bilden. Många fotografer försöker ständigt komma så nära djuret som möjligt så att bilden blir något man kan kalla för ”djurporträtt”. Det resulterar i sin tur i en evinnerlig och dessutom kostsamt jakt efter längre teleobjektiv och kameror med fler megapixlar.

Jag ska villigt erkänna att jag många gånger agerar likadant när jag är ute och fotograferar. Förmodligen faller det sig naturligt. Men jag försöker även ändra mitt tankesätt. För många gånger när jag går igenom bildskörden hemma i datorn blir jag lite besviken.

Det är nämligen inte alltid som bilderna förmedlar de sinnesintryck jag hade när jag tog bilden. Ljuset, färgerna, ljuden, doterna… Och anledningen är ofta att jag helt enkelt tagit med för lite miljö. Bilden på djuret kunde i stort sett lika väl vara tagen i en djurpark. Det blir liksom bara ett ”vanligt” djurporträtt, som nästan ser ut som den bilden jag tog förra veckan.

Med ovan nämnda resonemang är det kanske inte så konstigt att jag gillar den här bilden på haren. Jag tog den en ljus kväll i närheten av Vombs ängar. Haren är ganska välkamouflerad där den sitter bland blommande sandvita och harsyra. Och det ska den ju naturligtvis vara. För det är i miljöer som denna som haren spenderar större delen av sitt liv.

Harar i gröngräset

Hare i gröngräset

Att smyga sig på harar är riktigt roligt. På sätt och vis blir det en lek om vem som lurar vem. Harens taktik är att ligga blickstilla på marken där den förlitar sig på sitt naturliga kamouflage. I bästa fall blir den aldrig upptäckt och har på så sätt aldrig ödslat värdefull energi på att ta till flykten.

Många gånger lyckas taktiken. För det är åtskilliga gånger jag har kommit riktigt nära harar utan att upptäcka dem förrän de skuttat väg. Andra gånger upptäcker jag haren. Då finns det ofta goda förutsättningar att komma nära och få bra bilder. Som i de här två fallen. Båda bilderna är tagna i närheten av Vomb för någon vecka sedan. Speciellt den översta tycker jag blev riktigt fin.

När jag tog den översta bilden lyckades jag smyga fram i skydd av ett litet buskage. Från den positionen var jag ganska nära haren. Vid det här laget hade den börjat ana min närvaro. Den sträckte sig upp för att se över det höga gräset och spetsade öronen för att höra bättre. Jag hade ganska gott om tid på mig att ta ett gäng bilder innan den sprang bort ett 50-tal meter.

Med den nedre bilden var det ett liknande scenario. Jag lyckades smyga mig fram i skydd av ett backkrön och höll mig på så sätt dold för haren. Sedan reste jag mig försiktigt och riktade objektivet mot haren.

Hare i gräset

Hararna har det verkligen bra just nu. De har örter och grönt frodigt gräs i överflöd. Nu gäller det att äta upp sig efter den gångna vintern. Även jag tycker det är tacksamt med grönskan. Det blir liksom lite mer tryck i bilderna jämfört när allt i omgivningen är torrt och brunt.

Du är kanske även intresserad av:

Påskhare

Påskhare

Så här i påsktider tänkte jag att det kunde vara lämpligt att lägga upp en nytagen bild på en hare. En påskhare helt enkelt.

Just den här haren mötte den längs en väg tidigare i veckan. Lyckligtvis upptäckte jag haren före den upptäckte mig. I de flesta fall råder omvända förhållanden. Så den kom springande rakt mot mig i lugn takt och jag hade gott om tid att ta ett gäng bilder innan den slutligen såg mig och flydde in i skogen.

Egentligen är det lite lustigt att just haren förknippas med påsken. Liksom kycklingar för den delen. Men haren lär vara påskens motsvarighet till jultomten och det är haren som kommer med godsaker till barnen.

Hare i motljus

Oavsett hur det ligger till med den saken, så finns det gott om harar på de skånska fälten så här års och jag ser dem i stort sett varje gång jag är ute och fotograferar.

Du är kanske även intresserad av:
> Harjakt med kamera
> Fältharar i Linnebjers naturreservat

Smygjakt på hare


Att smyga på vilda djur med kameran är väldigt spännande. Enkelt är det inte och det är ytterst sällan man kommer riktigt nära djuren. Men att lyckas få en bra bild utan att skrämma iväg dem är alltid riktigt roligt och belönande. Och ju mer man tränar desto mer ökar så klart chanserna.

Förutsättningarna måste så klart vara de rätta. Två grundläggande regler är att ha solen i ryggen och röra sig mot vinden. Att utnyttja träd, buskage och höjdskillnader i terrängen kan också underlätta.

Bilden ovan är ett bra exempel på en ”smygbild”. När jag var på väg ut mot en äng från en tätare skog såg jag två harar ute på fältet. Det hade precis kommit en lättare regnskur och hararna såg inte helt uppmärksamma ut.

Sakta men säkert smög jag fram till staketet som omgärdade hagen. Då var jag kanske 20 meter från hararna. Jag hann ta flera olika varianter och exponeringar utan att hararna upptäckte mig.

Efter en mängd bilder kände jag mig ganska nöjd och började medvetet röra mig lite häftigare. Jag flyttade mig även till en plats där jag var lite mer synlig. Då upptäckte de mig så klart och sprang iväg. Men då hade jag sedan länge fått min bild.


Du är kanske även intresserad av: