En detaljstudie av en Saab S35 Draken, det svenska flygplan som många säkert förknippar med det kalla kriget. Under 60- och 70-talet var det främst dessa flygplan som höll ett vakande öga över Sverige, från Östersjön i söder till de mäktiga fjällkedjorna i norr.
Till skillnad från jaktversionen J35 bar S35 en uppsättning kameror istället för vapen. Just det här exemplaret av spaningsversionen står utanför Autoseum i Simrishamn.
I förra veckan lyckades jag leta upp ytterligare en gammal grupperingsplats för Robot 68 Bloodhound i Häckeberga-området. Det här har blivit en form av skattjakt för mig. Plattorna i sig är ganska obetydliga. Det är utmaningen att hitta dem som är det roliga.
Den här grupperingsplatsen ligger cirka 6 kilometer från platsen jag lade upp bilder från tidigare i år. Den följer det vanliga mönstret med fyra kvadratiska betongplattor. På dessa har dock lavettfästena av järn tagits bort och kabelgraven har fyllts igen med ny betong. Dessutom blommar Tussilagon vackert i de gamla skarvarna.
Under främst slutet av 60- och början av 70-talet var dessa stridsgrupperingsplatser extremt hemliga. Så pass hemliga att de aldig besöktes av uniformerad personal och försågs med kodnamn i arrendekontrakten. Först 2006 upphävdes sekretessen helt.
Totalt finns det tre grupperingsplatser i Häckeberga-området. Den tredje får jag väl leta upp lite senare i år.
Plötsligt dyker de upp. Mitt inne i mörkaste skogen. En person med ett otränat öga skulle förmodligen inte lägga någon notis vid de lövtäckta betongplattorna och bara passera. Men jag vet att de ska finnas just på den här platsen.
Betongplattformarna i Häckebergaskogen var en gång i tiden en väl bevarad hemlighet. Det här en av många gömda minnesplatser från det kalla kriget, en grupperingsplats för Robot 68 Bloodhound.
För att bekämpa angripande flyg i händelse av krig – företrädesvis på höjder dit jaktflyget hade svårt att nå – förvärvade Flygvapnet i mitten av 60-talet den brittiska luftvärnsroboten Bristol Bloodhound. Den svenska beteckningen blev Robot 68.
Det här var en tid då Sverige skulle försvara sin territoriella neutralitet i skuggan av maktkampen mellan NATO och Warszawapakten. Berlinmuren hade just uppförts och Kubakrisen var ytterst nära att utlösa ett tredje världskrig mellan supermakterna.
Totalt införskaffade Flygvapnet 96 robotar av den här typen, som fördelades på sex robotdivisioner med två kompanier i varje. Varje robotkompani bestod av 138 man. Runt om i södra Sverige byggdes undangömda platser dit kompaniet med hjälp av lastbilar och bussar kunde förflyttas och omgrupperas i händelse av krig.
Platserna var belagda med väldigt hög sekretess. De användes aldrig i samband med övning, märktes inte med förbudsskyltar och fick inte besökas av uniformerad personal. De gånger försvarsmakten inspekterade grupperingsplatserna gjordes det i civil klädsel. Sekretessen upphävdes först 2006.
Varje grupperingsplats bestod av fyra betongfundament där robotlavetterna skulle placeras. På varje fundament fanns förankringsfästen av järn samt i vissa fall en ränna för kablage. Utöver detta fanns röjda uppställningsplatser för fordon och spaningsradar. I Skåne uppfördes totalt nio grupperingsplatser av den här typen. Vad jag vet är de flesta bevarade.
Ett robotkompani var ett i stort sett självständigt förband som kunde klara sig utan försvar och underhållsstöd. Själva robotsystemet leddes och styrdes dock primärt från de fortifierade luftförsvarscentralerna via STRIL 60-systemet. Men kompaniet hade även en viss förmåga att genomföra strid autonomt.
Robot 68 blev ett ganska kortlivat kapitel i Flygvapnets historia. Höga underhållskostnader, minskade försvarsanslag och det nya resurskrävande Viggen-flygplanet gjorde att systemet avvecklades i mitten av 70-talet. Flera av robotarna återsåldes till England medan andra gick till Schweiz.
Kvar finns nu bara de lövtäckta betongplattorna som påminner oss om tider då förmågan och ambitionen att försvara den territoriella suveräniteten var betydligt högre än idag.
Om du vill läsa mer:
> Bristol Bloodhound på Wikipedia
> FHT: RB68 – det kalla krigets mest exklusiva vapensystem i Sverige (pdf)
> Sydsvenskan, artikel från 2011
Du gillar kanske även:
> Den gemensamma stabsplatsen Alfred
> Bildkavalkad från Björka Flygbas
> En port in i berget – RRGC S1 W Hinden på Romeleåsen
När jag är ute och rör mig i skog och mark springer jag inte sällan på en del märkliga saker. Ibland måste jag titta både två och tre gånger för att finna dem. Som de här rostiga luckorna med intilliggande skorstenar.
Under luckor i marken kan det dölja sig en mängd olika saker. Inte sällan handlar det om pumpanläggningar för färskvattenförsörjning eller underjordiska brunnar. Men i det här fallet tror jag att det är något annat.
Jag är långt ifrån säker och jag kan naturligtvis vara helt fel ute. Men min gissning är att bilden är tagen vid en gammal militär grupperingsplats. Och med tanke på att platsen är belägen på en höjd ligger det närmast till hands att den är avsedd för en radar- eller luftvärnsenhet.
Om jag har rätt i mitt antagande bör schakten under luckorna i så fall leda ner till små skyddsrum, sannolikt så kallade SK 10, där siffran anger antalet personer som får plats i utrymmet. Skorstenen fungerar delvis som friskluftsintag men leder även ner till en vedeldad kamin som fanns installerad i varje skyddsrum.
Det var förmodligen ett bra tag sedan denna plats var operativ. Men att riva dessa gamla konstruktioner av armerad betong är väldigt kostsamt och därför får de ligga kvar som minnen från en svunnen tid.
Om någon som är intresserad av svensk militärhistorik läser det här och tror sig veta att jag har fel i mitt antagande får ni gärna skicka ett PM till mig.
Du är kanske även intresserad av:
> Ett underjordiskt skydd
> Kulsprutevärn i Malmö hamn
Det här är ju en blogg så jag antar att det ger mig friheten att vara lite mer personlig ibland. Eftersom jag ändå hade vägarna förbi gjorde jag för ett par dagar sedan ett kort besök på den gamla flygflottiljen F5 i Ljungbyhed.
Från juli 1993 och de närmaste tolv månaderna gjorde jag min militärtjänstgöring här. Egentligen ryckte jag in på F5 som flygmekaniker, men blev lyckligtvis snabbt omplacerad till väderobservatör, eller väderbiträde som tjänsten även kallades. Kortfattat gick den ut på att bistå flygplatsmeteorologen, flygledningen och piloterna med aktuell väderdata. Överlag minns jag tiden i Flygvapnet som både rolig och lärorik.
Krigsflygskolan i Ljungbyhed startades redan 1926. Fem år efter att jag muckat, 1998, lades hela verksamheten ner. Precis som så många andra flottiljer och militära förband runt om i vårt avlånga land. Förr i tiden hade obehöriga naturligtvis inte tillträde till flottiljområdet, men nu är det öppet för alla. Idag inryms olika slags civil verksamhet i de gamla logementen och hangarerna. Kvar finns även Trafikhögskolan vid Lunds Universitet (TFHS).
Trots att det var över 20 år sedan jag tjänstgjorde här var det inte svårt att känna igen sig på flottiljområdet. Egentligen är det inte mycket som har förändrats och jag hoppas att de många vackra byggnaderna blir bevarade till eftervärlden.
Ljungbyheds flygledartorn. På den tredje våningen har jag spenderat många dagar. Men även ensamma nätter. Som väderobservatörer tjänstgjorde vi i pass och det fanns alltid minst en man på plats i tornet, dygnet runt, året om. Under helgerna då flottiljområdet var ganska tomt på folk brukade jag klättra upp till balkongen på det översta planet och njuta av utsikten över flygfältet och Söderåsen. På våningen längst ner i tornet låg sambandscentralen, även den var bemannad dygnet runt.
SK60. Den här trogna flygplanstypen har skolat tusentals svenska stridspiloter. SK60 introducerades på flottiljen 1967 och användes fram till avvecklingen. I händelse av krig kunde SK60 även användas till markunderstöd och lätta attackuppdrag. Som minne har ett flygplan placerats centralt på en pelare.
Albo. Vad jag kan minnas bodde jag i flera olika logement under min värnpliktstid. Men större delen av tiden sov jag i det här huset, som fortfarande bär namnet Albo. Eftersom vi jobbade i pass blev det ganska snart så att vi enbart sov på logementen. Vid nattpassen var det inte alltid så lätt att få någon god sömn dagtid eftersom det ofta var livlig aktivitet i logimentskorriorerna och flottiljområdet. När jag tog bilden passade jag på att kika in genom fönstren. Försvarets karaktäristiska våningssängar och plåtskåp står fortfarande kvar i rummen.
Läs mer om Krigsflygskolan:
> Krigsflygskolan på Wikipedia
> Ljungbyheds militärhistoriska museum
> Krigsflygskolans Kamratförening
> Trafikflyghögskolan vid Lunds Universitet
