Nu är filmen från min tur ut till Vombs fure publicerad. Efter en lite trög inledning på utflykten fick jag trots allt en del trevliga bilder med mig hem.
Mest spännande var mötet med lärkfalkarna som jag skrivit om i en annan bloggpost. Men jag fick även fina bilder på en vilande råbock, glador och en del småkryp. På det hela taget var det en riktigt trevlig utflykt.
Läs mer
När jag besökte Vombs fure på måndagseftermiddagen hade jag åtminstone lite ”jaktlycka”. När solen var på väg ner bakom trädtopparna upptäckte jag två djur som låg och vilade i sanden i en av de många tomma sedimentdammar som finns i området. Först trodde jag faktiskt att det var två gäss, men när jag fick upp teleobjektivet såg jag att det var två rådjur som låg och vilade. Kanske väntade de på att det skulle mörkna ytterligare. Det är nämligen i gryning och skymning som rådjuren är som mest aktiva.
Lyckligtvis upptäckte jag de båda rådjuren utan att de upptäckte mig. Så jag smög in en bit i skogen för att söka upp en bättre och mer kamouflerad vinkel. När jag åter fick de båda djuren i sikte hade de rest sig upp. Förmodligen hade de hört eller luktat att det fanns en människa i närheten. Det var i det tillfället jag tog bilden ovan. Trots att benen inte syns tycker jag att det blev en trevlig bild.
Notera att det är en bock och ett rå på bilden. Vilket jag tycker är lite märkligt eftersom de motsatta könen normalt bara träffas under brunsten. Vilken ägde rum för ett par månader sedan. Så varför de hängde ihop nu vet jag ärligt talat inte. Förmodligen var det här samma djur som jag lyckades fånga på bild i förra veckan.
Strax efter att jag tagit bilden började rådjuren röra sig bortåt. Då bestämde jag mig för att gå ut en bit från min gömda position och exponera mig. De hade liksom försvunnit oavsett vilket. Då såg rådjuren mig och tog till flykten. Rået lyckades jag fånga i sökaren just innan hon tog det sista sprången in i tallskogen. Även om avståndet till djuret var betydligt längre vid det tillfället tycker jag nästan att det blev en trevligare bild än den översta.
Tisdagen bjöd på fint höstväder. På eftermiddagen körde jag ut till Vombs fure med det långa objektivet. Min förhoppning var att få lite bilder på hjortar eller rådjur.
Först efter två timmars promenerande och letande trillade polletten ner. Strax efter att jag tagit en liten fikapaus på en nedfallen trädstam observerade jag några dovhindar och ungdjur som tog sig över en liten skogsväg. När de hade fortsatt vidare en bit in i skogen närmade jag mig långsamt ett trettiotal meter för att i bästa fall lyckas få ytterligare någon bild.
Det var då jag plötsligt upptäckte en större dovhjort som stod kvar på den sida av vägen som hindarna kommit ifrån. Något senare såg jag ytterligare en något mindre hjort, men även den med klart gedigna horn. Jag hann trycka en kortare bildserie innan de lufsade längre in i skogen.
Bilderna håller ingen toppkvalitet. Men många gånger vill jag ju få med en del av miljön när jag fotograferar djur och just den biten tycker jag blev ganska bra. Sedan måste hösten vara den bästa årstiden att fotografera vilda djur, med tanke på hur färgsprakande naturen är just nu.
> Fler dovhjortar i Vombs fure
> Vit dovhjort
Som jag skrev i en tidigare bloggpost är kronhjortarnas brunstperiod i full gång. Igår begav jag mig ut till de västra delarna av Vombs fure. På ängarna i närheten av Vombs vattenverk upptäckte jag en stor grupp på uppskattningsvis 60 djur. I den stora gruppen fanns allt från äldre hjortar med stora taggiga horn, till yngre individer med spetshorn och naturligtvis många hindar.
Det är nu som de stora hjortarna lockar till sig de brunstiga hindarna genom sitt typiska brölande som hörs lång väg över nejden. Samtidigt motas de yngre hjortarna bort. När två jämstarka hjortar möts utmynnar det inte sällan i regelrätta strider som ibland kan få ödesdigra konsekvenser.
Eftersom kronhjortarna befann sig långt ut på ängarna hade jag ingen möjlighet att komma nära dem. Det gick ju liksom inte att promenera rakt ut över det öppna fältet och störa djuren (det är dessutom beträdandeförbud på Vombs ängar). Så jag höll mig på långt avstånd och knäppte några bilder. Eftersom avståndet var långt samtidigt som det fanns en del värmevågor i luften var det svårt att få någon riktig skärpa. Men jag lägger ut två varianter för skoj skull.
Igår eftermiddag begav jag mig ut till Vombs fure med en svag förhoppning att fånga hjortar på bild. Till min lycka fann jag till slut vad jag letade efter. Trots att jag fick gå dryga sju kilometer med ett tungt teleobjektiv var det med facit i hand definitivt värt mödan.
Bilden ovan tycker jag personligen blev riktigt trevlig. Jag var precis på väg över ett litet backkrön när jag upptäckte tre dovhindar som betade av det gröna gräset intill skogsvägen. Efter de senaste veckornas regn har gräset verkligen börjat växa och nu finns det äntligen gott om föda för hjortarna.
Lyckligtvis upptäckte jag hindarna före de upptäckte mig. I de flesta fall är det tvärt om. Eftersom jag befann mig bakom ett backkrön hade jag dessutom en utmärkt möjlighet att hålla en relativt låg profil i förhållande till hjortarna.
Jag hade faktiskt gott om tid på mig att ställa in kameran och börja trycka av exponeringar. Men så länge hjortarna betade och hade huvudena rakt ner i marken blev det inte speciellt roliga bilder. Efter någon minut började de dock ana oråd. Förmodligen hörde de ljudet från kameran.
Det är just då man brukar få de bästa bilderna och denna gång var inget undantag. Både hjortar och rådjur har nämligen en tendens att stå blickstilla några sekunder för att utvärdera den potentiella faran innan de flyr.
Den översta bilden var dock inte den enda bilden jag fick på dovhjortar den här kvällen. Något tidigare hade jag sprungit på ett par individer som förmodligen tillhörde samma grupp hindar. Det här var längre in i skogen där ljusförhållandena inte var lika bra. Trots det tycker jag att bilden på hinden nedan blev helt okej och absolut värd att publicera.
Som en bonus gjorde jag även ett kort stopp vid Vombs ängar strax före solnedgången. Nästan omedelbart upptäckte jag en grupp kronhjortar långt ute på fältet. Brunsten har just dragit igång och det var fascinerande att observera de stora hjortarnas karakteristiska brölande med syfte att locka till sig hindarna. Tyvärr var avståndet för långt och ljuset för svagt för att få bra bilder. Det får jag försöka mig på en annan gång.
Du är kanske även intresserad av:
> Vit dovhjort
> Hundratals dovhjortar
