Etikettarkiv: tidens tand

Nitar

Nitar

Alla som följer bloggen vet att jag gillar saker som åldrats genom åren. Den patina som tidens tand skapar är unik och praktiskt taget omöjlig att återge på annat sätt.

I närheten av Örtofta finns en gammal järnvägsbro, som verkligen har varit med ett tag. Med största sannolikhet uppfördes den någon gång runt sekelskiftet och har med andra ord styvt 100 år på nacken. På den tiden var svetstekniken fortfarande i sin linda och större järnkonstruktioner fogades fortfarande samman med hjälp av kraftiga nitar.

Nu är det många år sedan det sista tåget passerade över bron. Idag behöver behöver den endast bära cyklister och fotgängare, vilket trots den respektingivande åldern antagligen inte är några som helst problem.

Hur som helst så älskar jag patinan på den gamla järnkonstruktionen. Färgen, som antagligen var vit eller möjligtvis grå en gång i tiden har börjat flagna och avslöjar den så karaktäristiska rostbruna färgen på de kraftiga balkarna.

En liknande järnvägsbro finns för övrigt mellan Harlösa och Revinge. Den cyklade jag över förra sommaren och bild hittar du här.

Piren i Vikhög

Piren i Vikhög

Idag har jag grävt riktigt djupt i bildarkivet och plockat fram en bild från 2007. Jag tog den vid piren i Vikhögs hamn en osedvanligt solig och stilla vårdag i början av mars. De gamla träpållarna (om det nu är pållare) har sedan länge sett sina bästa dagar.

Vad döljer sig under luckorna i marken?

När jag är ute och rör mig i skog och mark springer jag inte sällan på en del märkliga saker. Ibland måste jag titta både två och tre gånger för att finna dem. Som de här rostiga luckorna med intilliggande skorstenar.

Skyddsrum

Under luckor i marken kan det dölja sig en mängd olika saker. Inte sällan handlar det om pumpanläggningar för färskvattenförsörjning eller underjordiska brunnar. Men i det här fallet tror jag att det är något annat.

Jag är långt ifrån säker och jag kan naturligtvis vara helt fel ute. Men min gissning är att bilden är tagen vid en gammal militär grupperingsplats. Och med tanke på att platsen är belägen på en höjd ligger det närmast till hands att den är avsedd för en radar- eller luftvärnsenhet.

Skyddsrum 2

Om jag har rätt i mitt antagande bör schakten under luckorna i så fall leda ner till små skyddsrum, sannolikt så kallade SK 10, där siffran anger antalet personer som får plats i utrymmet. Skorstenen fungerar delvis som friskluftsintag men leder även ner till en vedeldad kamin som fanns installerad i varje skyddsrum.

Det var förmodligen ett bra tag sedan denna plats var operativ. Men att riva dessa gamla konstruktioner av armerad betong är väldigt kostsamt och därför får de ligga kvar som minnen från en svunnen tid.

Om någon som är intresserad av svensk militärhistorik läser det här och tror sig veta att jag har fel i mitt antagande får ni gärna skicka ett PM till mig.

Du är kanske även intresserad av:
> Ett underjordiskt skydd
> Kulsprutevärn i Malmö hamn