Vi håller oss kvar i Örtofta ytterligare en liten stund. Här har jag fångat en liten del av de många silos och skorstenar som utgör Örtofta bruk där sockerbetor förädlas till socker. För 50 år sedan fanns det många sockerbruk runt om i Skåne. Idag är Örtofta det enda kvarvarande i Sverige. Rent fotografiskt tycker jag att det blev snyggt med skuggorna, den korroderade plåten samt de starka färgerna.
En gång i tiden var detta ett ståtligt träd. Men det är länge sedan nu. Sedan trädet fällde sina sista löv har det sakta men säkert skulpterats av väder, djur och mikroorganismer. Kvar finns bara en vackert utsirad stubbe. Det här är naturens eget karvsnitt.
Bland det roligaste jag vet med fotografering är att det går att hitta motiv precis överallt. Jag gillar att besöka och fotografera platser som de flesta förmodligen inte skulle lägga någon som helst energi på att leta upp. Bilden ovan är från en sådan plats. Den nedklottrade väggen hittade jag strax intill Lantmännens gamla silobyggnad i Eslöv. Jag vet inte vad ni tycker, men jag gillar kontrasten mellan de relativt klara färgerna och den dekadenta miljön.
Jag satt och bläddrade runt lite bland tidigare publicerade bloggbilder och hittade den här på två sammankopplade godsvagnar.
Filinformationen avslöjar att jag tog bilden i november 2006 och jag vill minnas att det var i Malmö. Håll med om att färgtonerna är riktigt läckra.
De två fjäderanordningarna kallas förresten buffertar och har som funktion att dämpa olika tryckstötar som kan bildas mellan vagnarna.
Den här bilden är en detaljstudie från samma hus som stuprörsbilden jag publicerade igår. Jag tycker att det är fascinerande att se hur naturen och tidens tand tar tillbaka det människor en gång byggt upp. Inte sällan blir det något vackert.
