För ett tag sedan gick jag förbi ett äldre träd. Alldeles i närheten satt en större hackspett och gav ifrån sig sitt karaktäristiska varningsläte. När jag studerade fågeln lite närmare noterade jag att den hade näbben helt fullmatad med insekter. Två tydliga tecken på att den sannolikt hade ett bo alldeles i närheten.

Det tog inte lång tid innan jag lyckades lokalisera ett antal hål i trädets stam. Från ett av hålen hördes tydligt pipandet från ett gäng hackspettungar. En av föräldrarna, som visade sig vara en hane, var fortfarande relativt upprörd över att jag befann mig i närheten. Så jag ökade avståndet till boet en smula och efter en liten stund lugnade han ner sig. På den översta bilden sitter han utanför bohålet med en rejäl matlevereans.

Ytterligare någon minut senare dök även honan upp med näbben full med mat (bilden ovan). Exakt vad det var hon hade i näbben kunde jag inte riktigt urskilja, men bytet såg ganska stort ut och det kan ha varit en puppa med någon form av slända i.

Den större hackspetten lägger normalt fyra till sju ägg, som ruvas av både hanen och honan. Äggen kläcks efter cirka två veckor och sedan stannar ungarna i boet i ytterligare tre veckor.

När jag hade fått ett gäng hyggliga bilder, bland annat de fyra jag har publicerat här, lämnade jag platsen och lät hackspettarna fortsätta med sitt trägna arbete. Att föda upp fågelungar är sannerligen ingen lek.

Du är kanske även intresserad av:
> Hackspettens smedja
> Spillkråka – hane

Varje år vid den här tiden förvånas jag över hur fort grågåsens gässlingar växer. Redan så här i slutet av maj månad är det inte jättemycket som skiljer gässlingarna från de vuxna individerna. Åtminstone inte storleksmässigt.

Grågåsen lägger oftast fyra till sex ägg i början av april. Sedan ruvar honan äggen en knapp månad innan gässlingarna kläcks. Gässlingarna som jag fångat på bild här bör alltså vara en knapp månad gamla.

Vad jag har läst kan en gässling vara flygfärdig redan efter ca 70 dagar, alltså en bit in i juni. Anledningen till att ungarna utvecklas så pass snabbt är att de måste vara redo för flytten söderut framåt höstkanten. Färden bär normalt inte längre än en bit ner i Europa, men kan vara väl så strapatsrik för en ung gås, som vanligtvis flyttar i sällskap med sina föräldrar.

Gässen jag fotograferat här kan mycket väl vara en familj. Två vuxna individer och totalt sex gässlingar. Men det kan även vara delar av två familjer för grågässen sammanstrålar inte sällan i större grupper när ungarna blir mer rörliga.

Bilderna är tagna på Almens strandängar alldeles intill Krankesjön. Gässen gick lugnt runt och betade trots att det fanns en del människor i närheten. Den översta bilden är väl mer karakteriseras som en miljöbild än en ren fågelbild. Jag tyckte nämligen att det blommande trädet i bakgrunden var så vackert och när gässen lufsade förbi gjorde jag några exponeringar.

På den mellersta bilden håller en av föräldrarna ett vakande öga på mig. Grågässen är för övrigt extra utsatta vid den här tiden på året. De ruggar nämligen strax efter häckningen. Då tappar de flera av de stora pennfjädrarna på vingarna och av den anledningen är de oförmögna att flyga.

Du är kanske även intresserad av:
> Grågässen anländer tidigt på våren
> Grågäss på Vombs ängar

När sångarna börjar låta i buskagen runt om i Skåne, ja då vet man att sommaren står för dörren. Bland de cirka 15 arter av sångare som häckar i Sverige är svarthättan en av mina favoriter.

Dels har hanen ett lite annorlunda utseende med sin karaktäristiska svarta hjässa. Färgen gör att den är väldigt lätt att artbestämma. Sången är dessutom otroligt vacker. Lite sävligare och mer vemodig än många av de andra sångarna. På sätt och vis påminner den lite om koltrastens sång.

När jag var ute och fotograferade den gångna helgen både såg jag och hörde flera sångare. Två svarthättor lyckades jag även fånga på bild.

Svarthättan på den övre bilden fann jag sjungande i ett nyutslaget bokträd strax norr om Övedskloster. Individen på nästa bild satt i ett buskage, alldeles i närheten av Björkaån.