Etikettarkiv: fåglar

Jag gillar att fotografera alla vilda djur. Fåglar är utan tvekan mest tillgängliga. Det är anledningen till att just fågelbilder dominerar mitt flöde. Skåne är ett bra landskap för just fågelfotografering. Variationen är stor och utsiktsplatserna är många.

Ormvråk över nyslagen äng

Ormvråk fångad i flykten

Ormvråken må vara landets vanligaste rovfågel. Men i motsats till exempelvis gladan är den relativt skygg och försvinner ofta när det finns människor i närheten. Det är nog en av anledningarna till att jag har betydligt fler bilder på glador i mitt bildarkiv.

När jag var ute och fotograferade i området runt Björkaåns mynning för ett tag sedan fann jag ett flertal ormvråkar som glidflög över en nyslagen äng. När bönderna slår gräset skapas nämligen ett utmärkt tillfälle att fånga både ängssorkar och olika grodor, något som alltid lockar till sig rovfåglar.

Ormvråk seglar mellan tallar

Med lite tur lyckades jag även få ett gäng hyggliga bilder på en av individerna. Jag är egentligen mest nöjd med bilden där ormvråken glider fram mellan tallarna. Den bilden har ett trevligare djup jämfört med varianterna med endast en himmel i bakgrunden. Fast den översta bilden är skarpast och här ligger även ljuset helt rätt på fågeln.

Som jag nämnt tidigare kan ormvråkens fjäderdräkt variera ganska mycket. Från olika kombinationer av brunt till nästan vit. Just det här exemplaret var väl lite av ett mellanting.

Ormvråk vid Vressel

Läs mer

Ljus börringevråk i skogarna vid Övedskloster

Börringevråk Öved

I Skåne har vi en fågeltyp som kallas för ”börringevråk”. Egentligen är det en helt vanlig ormvråk. Men en betydligt ljusare fjäderdräkt gör att den särskiljer sig från vanliga ormvråkar. När jag var ute vid Övedskloster igår kväll fick jag se en individ som var ovanligt vit även med börringevråkars mått mätt.

Bilden ovan är egentligen ett misslyckat resultat av ett perfekt fototillfälle. Vråken satt nämligen på en liten stubbe strax bakom en timmerhög. Tyvärr fick den syn på mig först och det var först när den lyfte som jag fick upp kameran. Avståndet till stubben kan inte ha varit mer än ca 20 meter.

Från stubben flög vråken upp i ett träd och blängde lite småsurt på mig. Men då var den lite väl långt borta för att jag skulle kunna få en riktigt bra bild. Efter ytterligare några sekunder flög den åter iväg och försvann norrut.

Så den här bilden på en ovanligt vacker individ är inte den bästa. Men med tanke på fågelns vackra fjäderdräkt och helt vita huvud känner jag ändå att jag vill lägga upp den här på bloggen. Och vem vet, jag möter kanske börringevråken fler gånger framöver.

Du är kanske även intresserad av:
> Börringevråk vid Borelund

Strandskator i Vombs fure

Strandskata i flykt

Vid mitt senaste besök i Vombs fure lyckades jag få hyggliga bilder på ett par strandskator. Förmodligen hade de ett bo alldeles i närheten av de för tillfället torrlagda dammar som finns i området.

Både honan och hanen flög mellan olika fasta punkter. Med jämna mellanrum gav de även ifrån sig sina ljudliga läten. Förmodligen var det inte helt uppskattat att jag befann mig i närheten av deras revir. Så jag tog bilderna ganska snabbt och lämnade dem sedan ifred. Att visa respekt för djuren är nämligen minst lika viktigt som att få bra bilder.

Strandskata i närbild

Strandskatan är huvudsakligen en kustfågel. Men det är långt ifrån ovanligt att somliga individer – som dessa två – beger sig inåt landet i jakt på fördelaktiga häckningsplatser. Även hemma i Lund ser jag ibland strandskator mitt i stadsmiljön.

De flesta individer lever i monogama förhållanden. Boet byggs på marken och båda föräldrarna är delaktiga i både ruvandet av äggen och skötseln av ungarna. Så fort ungarna är flygfärdiga flyttar strandskatan västerut mot sina vinterkvarter längs den europeiska atlantkusten.

Strandskata i Vombs fure

De strandskator som häckar längs kusten äter huvudsakligen musslor. På engelska heter den till och med ”oystercatcher”. Men i Vombs fure lär det inte finnas så mycket av den varan. Så jag antar att detta par gått över till att mata sina ungar med andra blötdjur och maskar.

Gräsänder och viggar vid Skrivaremöllan

Gräsand i flykt - Skrivaremöllan

Under de senaste veckorna har jag haft ett närmast konstant underskott på nytagna bilder. Av ett flertal olika anledningar har det helt enkelt blivit för få turer med kameran.

Så för att återgå till någon form av ”jämviktsläge” gäller det nog att skärpa till sig den närmaste tiden. Lyckligtvis verkar den värsta sommarhettan vara borta för den här gången, vilket naturligtvis underlättar arbetet en hel del.

På måndagskvällen var jag i vilket fall ute några timmar med kameran. Jag gjorde bland annat ett kortare stopp vid de gamla kvarndammarna vid Skrivaremöllan, som ligger strax utanför Torna Hällestad. Här fann jag både gräsänder och viggar.

Bilden på den flygande gräsanden som just lättat från vattnet tycker jag blev ganska trevlig. Notera de små vattendropparna i luften. Först trodde jag att det var en juvenil hane, men efter lite funderande är jag mer inne på att det är en adult hane med en så kallad ”eklipsdräkt”. Hanarna ruggar nämligen strax efter häckningen och sedan tar det någon månad innan de får tillbaka sin riktiga färgprakt. Den här hanen kunde i vilket fall flyga, vilket indikerar att fjädrarna har växt ut igen.

Gräsandshona - Skrivaremöllan

Gräsändernas ungar är nästan fullvuxna nu, men andhonan håller fortfarande ett vakande öga på dem.  Jag lyckades få en fin bild på en adult hona när hon dök fram ur det höga gräset. Ungarna var i närheten men fastnade tyvärr aldrig på bild.

Vigg hane vid Skrivaremöllan

I dammarna fann jag även ett par viggar. Dessa är ofta ganska skygga och simmar nästan alltid iväg när man kommer nära. Bilden ovan med det oskarpa gräset i förgrunden blev dock inte så tokig.

Du är kanske även intresserad av:
> Gräsand i flykt
> Vigg vid Källby dammar

Ryttlande tornfalk

Tornfalk ryttlar i luften

Tornfalken bör vara den vanligaste falkarten vi har i södra Sverige. Den förhållandevis lilla rovfågeln är dessutom ganska lätt att känna igen.

Ofta ser man tornfalken ryttla en bit upp i luften. Med snabba vingslag och utsträckt stjärt håller den sig på samma plats och spanar ner mot marken efter ett lämpligt byte.

När den upptäcker en sork, groda eller kanske en gräshoppa gör den en snabb störtdykning och fångar sitt byte med utfällda klor.

Läs mer