Kategoriarkiv: Gömda platser

Övergivna platser, glömda rum eller urban exploration. Kärt barn har många namn. Under denna rubrik samlar jag bilder från platser man inte sällan måste titta två gånger för att hitta. Det kan vara allt från gamla militäranläggningar och industrier till rivningstomter och stenbrott. Allt måste inte vara övergivet. Huvudsaken är att platsen har en historia att berätta.

Brandstationen vid Stenberget

Brandstation vid Stenberget

Varje gång jag passerar gamla övergivna byggnader börjar min fantasi att skena. Vad har de använts till? Varför har de lämnats till sitt öde? Det här gamla garaget ligger vid Stenberget, ett stenbrott vid en av Romeleåsens högsta punkter.

Gissningsvis har byggnaden koppling till den utvinning av moränsten som bedrivits på platsen under väldigt många år. Det lilla tornet skvallrar om att det här har varit en brandstation. Kanske inte bara för stenbrottet i sig, där hanteringen av sprängmedel alltid innebar en viss brandrisk, utan förmodligen även för de intilliggande jordbruksfastigheterna.

Oavsett vilket. Nu har naturen börjat ta tillbaka garaget. Texten där det en gång stod BRANDSTATION har vittrat bort. Den omgärdande vegetationen börjar göra sig påmind. Ett par rutor är förstörda, lampetten ovanför porten är rostig och såväl glödlampa som kupa är borta sedan länge. Det är tidens gång.

Minnen från min värnplikt som väderobservatör på krigsflygskolan F5 i Ljungbyhed

Det här är ju en blogg så jag antar att det ger mig friheten att vara lite mer personlig ibland. Eftersom jag ändå hade vägarna förbi gjorde jag för ett par dagar sedan ett kort besök på den gamla flygflottiljen F5 i Ljungbyhed.

Från juli 1993 och de närmaste tolv månaderna gjorde jag min militärtjänstgöring här. Egentligen ryckte jag in på F5 som flygmekaniker, men blev lyckligtvis snabbt omplacerad till väderobservatör, eller väderbiträde som tjänsten även kallades. Kortfattat gick den ut på att bistå flygplatsmeteorologen, flygledningen och piloterna med aktuell väderdata. Överlag minns jag tiden i Flygvapnet som både rolig och lärorik.

Krigsflygskolan i Ljungbyhed startades redan 1926. Fem år efter att jag muckat, 1998, lades hela verksamheten ner. Precis som så många andra flottiljer och militära förband runt om i vårt avlånga land. Förr i tiden hade obehöriga naturligtvis inte tillträde till flottiljområdet, men nu är det öppet för alla. Idag inryms olika slags civil verksamhet i de gamla logementen och hangarerna. Kvar finns även Trafikhögskolan vid Lunds Universitet (TFHS).

Trots att det var över 20 år sedan jag tjänstgjorde här var det inte svårt att känna igen sig på flottiljområdet. Egentligen är det inte mycket som har förändrats och jag hoppas att de många vackra byggnaderna blir bevarade till eftervärlden.

FlygledartornLjungbyheds flygledartorn. På den tredje våningen har jag spenderat många dagar. Men även ensamma nätter. Som väderobservatörer tjänstgjorde vi i pass och det fanns alltid minst en man på plats i tornet, dygnet runt, året om. Under helgerna då flottiljområdet var ganska tomt på folk brukade jag klättra upp till balkongen på det översta planet och njuta av utsikten över flygfältet och Söderåsen. På våningen längst ner i tornet låg sambandscentralen, även den var bemannad dygnet runt.

SK60SK60. Den här trogna flygplanstypen har skolat tusentals svenska stridspiloter. SK60 introducerades på flottiljen 1967 och användes fram till avvecklingen. I händelse av krig kunde SK60 även användas till markunderstöd och lätta attackuppdrag. Som minne har ett flygplan placerats centralt på en pelare.

AlboAlbo. Vad jag kan minnas bodde jag i flera olika logement under min värnpliktstid. Men större delen av tiden sov jag i det här huset, som fortfarande bär namnet Albo. Eftersom vi jobbade i pass blev det ganska snart så att vi enbart sov på logementen. Vid nattpassen var det inte alltid så lätt att få någon god sömn dagtid eftersom det ofta var livlig aktivitet i logimentskorriorerna och flottiljområdet. När jag tog bilden passade jag på att kika in genom fönstren. Försvarets karaktäristiska våningssängar och plåtskåp står fortfarande kvar i rummen.

Läs mer om Krigsflygskolan:
> Krigsflygskolan på Wikipedia
> Ljungbyheds militärhistoriska museum
> Krigsflygskolans Kamratförening
> Trafikflyghögskolan vid Lunds Universitet

Gissleberga Kvarn

Gissleberga kvarn

Strax söder om Teckomatorp, just där Saxån korsar vägen mot Särslöv och Kävlinge, ligger Gissleberga Kvarn. Byggnaden både är och ser ut som ett industriellt minne från en svunnen tid. Det som gör kvarnen unik i jämförelse med många andra gamla kvarnar längs Skånes vattendrag är att den fortfarande är i drift.

Vid den här platsen har säd förädlats till mjöl sedan mitten av 1400-talet. Byggnaden på bilden är från sekelskiftet då industrialismen gjorde sitt riktiga intåg i vårt avlånga land. Vad jag kan förstå vill man få byggnaden kulturminnesförklarad, något jag definitivt tycker att den förtjänar.

> 2010 skrev Skånska Dagbladet en längre artikel om Gissleberga Kvarn

Lemmeströ kyrkoruin

Lemmeströ kyrkoruin

Ett stenkast från stora vägen mellan Svedala och Skurup ligger Lemmeströ kyrkoruin. På 1200-talet uppfördes här en kyrka i tegel, vilket var ett mycket exklusivt och modernt byggnadsmaterial på den tiden. Kyrkan var helgad åt Jungfru Maria och kallades för ”Vår Frus kyrka”.

Tidens tand satte dock sina spår på Lemmeströ kyrka. En bit in på 1600-talet var byggnaden i ett så pass dåligt skick att riksrådet Joachim Beck-Friis beslutade att uppföra en helt ny kyrka i Börringe ett par kilometer längre bort.

Som byggnadsmaterial till den nya kyrkan användes bland annat bitar av Lemmeströ kyrka. Men av någon anledning blev några sektioner av kyrkan kvar, bland annat bitar av klocktornet och vapenhuset, som fortfarande minner om vad som en gång fanns på platsen.

> Läs mer om Lemmeströ kyrkoruin på Wikipedia

Gamla riksväg 11 och länsväg 102 väster om Veberöd

riksvag-11-1490

De går att finna lite här och var runt om i landet. Vägarna som är rejält överdimensionerade i förhållande till trafikmängden. Strax väster om Veberöd ligger ett par kilometer av gamla riksväg 11.

Fram till slutet av 90-talet passerade all trafik rakt igenom Veberöd. Därefter byggdes en modern förbifart norr om samhället och på bara en dag upphörde bruset längs den tidigare tungt trafikerade riksvägen. Numera är det i stort sett bara boende och cyklister som använder sträckan.

Bilden tog jag i samband med min cykelrunda i måndags kväll. Som ni ser var det en underbar afton med ett vackert skådespel på himlen.