Kategoriarkiv: Djur

Den vita hjorten i granskogen

Den här bilden tog jag djupt inne i granskogen söder om Vombsjön för några dagar sedan. Jag hade just upptäckt en grupp dovhjortar inne i skogen. Men att finna en öppen linje bland alla trädstammar var inte helt lätt. För ett kort ögonblick lyckades jag få fokus på en vit hjort och tryckte av en bildserie. Här är resultatet.

Det var sent på eftermiddagen och det fanns verkligen inte mycket ljus på platsen. Granskogar är sällan speciellt ljusa. Faktum är att bilden är tagen på ISO 40 000. Egentligen är det fantastiskt att det blev en bild över huvud taget.

Om ni tittar noga på hjorten ser den nästa ut som en enhörning. Antingen är det en ung bock som just håller på att utveckla horn. Alternativt är det en äldre bock som nyligen tappat/brutit hornen. Jag vågar inte säga vilket av alternativen som ligger närmast till hands. 

Trots att kvaliteten inte är den bästa gillar jag ändå bilden. De oskarpa granstammarna närmast ger en fin inramning och djup i förhållande till hjorten som är placerad centralt i bilden. 

Hackspett

Efter ett par dagars juluppehåll är bildbloggen igång på nytt. Den här hackspetten hittade jag uppe i en av de tusentals tallar som utgör Vombs fure. På bilden syns det tydligt hur den har hackat upp ett litet hål i grenen i jakt på någon ätbar insekt.

Det här är en så kallad större hackspett. Den i särklass vanligaste hackspett-arten vi har i Sverige. Dessutom är det en hona. Hanarna har nämligen även en röd fläck på hjässan.

Många gånger kan hackspettar vara ganska orädda. I det här fallet lyckades jag få ganska många bilder på fågeln. Så pass många att det faktiskt var jag som lämnade platsen först.

En nötväcka – varken mer eller mindre

Idag har jag kämpat mig igenom gyttja och stundtals tät, kuperad skogsterräng i sju kilometer. Med ett tungt objektiv har jag balanserat mig över rangliga broar och mossiga stengärden. Och allt jag lyckades fånga på bild var den här nötväckan. 

Men så är det ju ofta om man vill fotografera vilda djur. Det blir liksom inte alltid som man tänkt sig. Det är bara att ta nya tag och hoppas på bättre lycka nästa sång. 

Bilden på nötväckan blev i och för sig inte så tokig, men jag har å andra sidan flera liknande bilder i arkivet. Nötväckan är en mästare på att klättra på trädstammar och grenar. På bilden syns det tydligt hur den greppar tag i barken med sina långa klor. Av någon anledning föredrar den att leta efter mat med huvudet neråt. Fråga mig inte varför.

Hinden i skogsgläntan

Jag begav mig ut på ny ”viltjakt” tidigare idag. Vädret var inte så tokigt och jag lyckades även få korn på en del djur ute i skogen. Någon riktig superbild fick jag tyvärr inte med mig hem, men en del av materialet är ändå så pass bra att jag kan publicera det här på bloggen. Mest spännande var mötet med den här dovhjortshinden.

När jag smög fram längs en mindre skogsväg såg jag plötsligt fyra ben bakom några lärkträd. I ett sådant läge gäller det att stanna upp och hoppas på att djuret inte redan har upptäckt dig. Den här gången hade jag turen på min sida. Hinden fortsatte att beta och tog ganska snart några steg framåt där grenverket öppnade upp sig en smula. Då upptäckte även hon mig.

Hjortdjur har en tendens att hålla sig blixtstilla ett par sekunder för att liksom utvärdera läget innan de bestämmer sig för att ta till handling. Under den tiden han jag ta en sju-åtta bilder. Därefter bestämde hinden sig för att det nog var bäst fly och var borta på ett ögonblick.

När jag först tog upp bilden i kameradisplayen retade jag mig på att jag inte fick en fri bild på djuret. Jag tyckte att grenarna skymde för mycket. Men när jag sedan jobbade med bilden i datorn ändrade jag mig. Det är alltid roligt att fånga djuren i sin rätta miljö och då är det många gånger bättre om det kommer med lite grenar och gräs. Jag är faktiskt ganska nöjd med bilden.

Du är kanske även intresserad av:
> Dovhjortar i Vombs fure
> Vit dovhjort

Bergfink på grankvist

När jag var ute i skogen för ett par dagar sedan hittade jag en liten granplantering där olika finkarter höll till. Bland annat den här bergfinken, som satt och spanade på en gren uppe i en hög gran.

Bergfinken är relativt lik den betydligt vanligare bofinken, men har bland annat karaktäristiska mörka fläckar på sidorna. Bergfinken häckar normalt långt upp i norra Skandinavien och är talrikast i Skåne under vinterhalvåret.

Om detta är en ung hane eller en hona vågar jag inte säga. Det är ganska klurigt att se när de har vinterdräkt. Notera även att det ligger lite pudersnö på grankvisten.