Efter en hel vecka med uselt väder var det härligt att äntligen få en dag med lite solsken och klar luft. Jag begav mig ut till Silvåkraskogen i ett försök att fånga lite fåglar på bild. Man kan väl säga att jag hade mer tur med vädret än med bildskörden. Men ett par rutor blev det trots allt.

Det relativt milda vädret gör att småfåglarna än så länge inte har det alltför tufft. Det finns fortfarande en hel del föda att finna i skogen. Den här lilla blåmesen letade ihärdigt efter något ätbart bland löv och bokollon på marken.

Det var ganska mörkt på platsen där jag tog bilden och jag fick pressa kameran upp till ISO 18 000. Trots det blev resultatet inte så tokigt.

Bland dykänderna är viggen en personlig favorit. De relativt kompakta änderna är nu tillbaka i Källby dammar efter att ha spenderat häckningssäsongen i norra Skandinavien. Blir vintern mild så stannar de säkert där fram till våren.

Stjärtmesen är en liten trevlig fågel som jag brukar fånga bilder på lite då och då. Oftast finner jag den under den kallare årstiden då stjärtmesarna brukar samlas i större flockar. Dessutom är det en ganska liten fågel som lätt försvinner i lövverken under sommaren.

Just den här individen hittade jag uppe bland enarna på Måkullsbacken i Måryd för ungefär ett halvår sedan. Det här är den så kallade nordliga rasen av stjärtmes. Det ser man på den gula orbitalringen runt ögat. Det finns även en sydlig variant där ögonringen är röd.

Jag har varit hängig och förkyld den senaste tiden. Av den anledningen har det inte blivit några bilder tagna sedan i måndags. Men nu är jag på bättringsvägen och förhoppningsvis kommer jag att få tillfälle att bättra på bildarkivet med nytt material inom kort.

Så i väntan på nya motiv plockar jag fram en av många bilder som jag lyckades ta på glidflygande glador under sensommaren. När jag fotograferar fåglar vill jag helst ha med en diffus bakgrund. Resultatet brukar bli extra bra om det går att skönja horisontlinjen. Den här bilden på en glada över Vombs ängar är ett fint exempel.