Idag har jag kämpat mig igenom gyttja och stundtals tät, kuperad skogsterräng i sju kilometer. Med ett tungt objektiv har jag balanserat mig över rangliga broar och mossiga stengärden. Och allt jag lyckades fånga på bild var den här nötväckan. 

Men så är det ju ofta om man vill fotografera vilda djur. Det blir liksom inte alltid som man tänkt sig. Det är bara att ta nya tag och hoppas på bättre lycka nästa sång. 

Bilden på nötväckan blev i och för sig inte så tokig, men jag har å andra sidan flera liknande bilder i arkivet. Nötväckan är en mästare på att klättra på trädstammar och grenar. På bilden syns det tydligt hur den greppar tag i barken med sina långa klor. Av någon anledning föredrar den att leta efter mat med huvudet neråt. Fråga mig inte varför.