Jag begav mig ut på ny ”viltjakt” tidigare idag. Vädret var inte så tokigt och jag lyckades även få korn på en del djur ute i skogen. Någon riktig superbild fick jag tyvärr inte med mig hem, men en del av materialet är ändå så pass bra att jag kan publicera det här på bloggen. Mest spännande var mötet med den här dovhjortshinden.

När jag smög fram längs en mindre skogsväg såg jag plötsligt fyra ben bakom några lärkträd. I ett sådant läge gäller det att stanna upp och hoppas på att djuret inte redan har upptäckt dig. Den här gången hade jag turen på min sida. Hinden fortsatte att beta och tog ganska snart några steg framåt där grenverket öppnade upp sig en smula. Då upptäckte även hon mig.

Hjortdjur har en tendens att hålla sig blixtstilla ett par sekunder för att liksom utvärdera läget innan de bestämmer sig för att ta till handling. Under den tiden han jag ta en sju-åtta bilder. Därefter bestämde hinden sig för att det nog var bäst fly och var borta på ett ögonblick.

När jag först tog upp bilden i kameradisplayen retade jag mig på att jag inte fick en fri bild på djuret. Jag tyckte att grenarna skymde för mycket. Men när jag sedan jobbade med bilden i datorn ändrade jag mig. Det är alltid roligt att fånga djuren i sin rätta miljö och då är det många gånger bättre om det kommer med lite grenar och gräs. Jag är faktiskt ganska nöjd med bilden.

Du är kanske även intresserad av:
> Dovhjortar i Vombs fure
> Vit dovhjort