Man kan inte annat än förundras över bokskogens färgprakt vid den här tiden på året. Den här bilden tog jag med mobiltelefonen på fredagseftermiddagen. Trots att det både var mulet och regnigt framträdde ändå bokskogens roströda toner riktigt fint.
Bilden är tagen längs den lilla skogsvägen som förbinder Skrylleskogen med Rögle dammar. Här har gått men kanske framför allt cyklat otaliga gånger. Varje gång jag beger mig österut med gruscykel eller mountainbike tar jag nästan alltid den här vägen.
Jag har skrivit det förr och lär antagligen upprepa det många gånger framöver. Sensommaren i Skåne är en av de bästa tiderna på året. Åtminstone om man gillar fotografering, vackert ljus och friluftsliv i största allmänhet. Måndagen bjöd på ett närmast idealiskt väder, så jag begav mig ut och spenderade flera timmar i naturen.
Mitt fösta stopp var Hultan, eller Hultaskogen, som ligger strax söder om Övedskloster. Skogen påminner en hel del om närliggande Vombs fure med höga tallar och många fina små skogsvägar. Jag har besökt skogen flera gånger tidigare, trots det lyckades jag upptäcka en del nya vackra och lite undangömda platser.
Min plan var som vanligt att fotografera djur. Fotolyckan var väl så där. Jag har sett en del dovhjort i Hultaskogen tidigare, men den här dagen såg jag inga. Däremot fick jag en del bilder på småfåglar, sländor och fjärilar. Så totalt sett var jag ändå ganska nöjd med den soliga dagen.
Den översta bilden i bloggposten är tagen alldeles i skogskanten där landskapet är vidsträckt med stora grönskande hagar. På andra sidan fältet går det ana väg 104 mot Sjöbo och Torps gård.
Jag bör kanske tillägga att alla bilderna är tagna med mobiltelefonen. Jag hade endast det långa telobjektivet på den ”riktiga” kameran.
Jag körde förbi Dalby Söderskog igår och passade på att ta
en snabb bensträckare. Dalby Söderskog är en av totalt 30 nationalparker i Sverige.
Lövskogslunden strax utanför Dalby tätort är inte speciellt stor, men bjuder
ändå på en trevlig naturupplevelse.
Vackrast är skogen så klart på våren när vitsipporna
blommar. Där är vi inte riktigt än. Men när solen tittade fram genom kala
träden fick jag ändå en föraning om att våren står i startgroparna. Notera t ex
hur grönt gräset är på den övre bilden.
Stigarna i Dalby Söderskog har fräschats upp ordentligt under senare år. Jag valde den så kallade Kroppekärrsrundan som med sina 2,3 kilometer går runt hela skogen. Egentligen alldeles för kort för mig, men säkert precis lagom för många andra. Jag minns att spåret tidigare kunde vara väldigt lerigt. Speciellt vid den här tiden på året. Men nu har man förstärkt upp det ordentligt med ny stenkross vilket gör rundan betydligt komfortablare.
Jag uppskattar verkligen min lilla Garmin-GPS. Numera har jag den alltid med mig när jag är ute på äventyr. Med hjälp av den vet jag exakt var jag är och behöver aldrig tveka att bege mig bort från de upptrampade stigarna.
Det var just var jag gjorde tidigare i eftermiddags. Från en parkeringsplats i närheten av Häckebergasjön begav jag mig rakt ut i skogen. Efter en liten stund kom jag fram till denna lilla solbelysta glänta där björkarna reste sig mot skyn.
Idag fuskar jag lite och publicerar en bild som jag skickade upp i mitt Instagram-flöde tidigare ikväll. Precis som flera av de nyligen upplagda bilderna är den tagen i skogarna kring Häckebergasjön tidigare i veckan.
