Så här i skördetid har jag tydligen helt snöat in på det här med rundbalar. När jag cyklade förbi ett stort fält söder om Assartorp tidigare idag kunde jag inte låta bli att stanna till och ta några bilder. Från den här platsen har man för övrigt en riktigt fin utsikt. Längst bort bryter Romeleåsen horisonten.
Den så kallade Slimmingebacken är välkänd bland många av Skånes landsvägscyklister. Backen sträcker sig över 1,5 kilometer längs vägen mellan Slimminge och Blentarp, och har en snittlutning på 5,6 procent. Från toppen, som ligger cirka 160 meter över havet, har man en vidunderlig utsikt över det sydvästskånska landskapet.
Jag besökte platsen i samband med en cykelutflykt igår och passade på att ta några bilder. Eftersom jag färdades västerut behövde jag aldrig kämpa mig uppför backen. Istället blev det en fartfylld utförslöpa där jag obehindrat kom upp i hastigheter på dryga 60 kilometer i timmen.
Eftersom vårvädret inte lämnade så mycket i övrigt att önska pumpade jag cykeldäcken och begav mig ut på en ny långtur till Romeleåsen tidigare idag. Om vi bortser från en del gyttja och stundtals lite väl tuff terräng blev det en härlig tur på närmare sju mil. Tyvärr använde jag inte kameran så flitigt, men den här får duga som ”dagens bild”.
I augusti 2012 publicerade jag en bild på tornet till den gamla höjdradarn som ligger längst upp på Romeleklint [se bilden]. Tornet är bara en liten del av en anläggning som under det kalla kriget bar namnet RRGC S1 W Hinden.
RRGC är en förkortning för radargruppscentral. Under 60-talet uppfördes åtta radargruppscentraler runt om i Sverige. Samtliga fick djurnamn, exempelvis Minken, Vesslan, Rockan och Bocken. Anläggningen på Romeleåsen hette alltså Hinden.
Radargruppcentralen var en del av det så kallade Stril 60-systemet. Från denna bevakade Flygvapnets personal, såväl anställda som värnpliktiga, luftrummet dygnet runt, 365 dagar om året. Filtrerad information, exempelvis en kränkning av ett flygplan från främmande makt, skickades därefter vidare till en luftförsvarscentral (LFC). Tillsammans med LFC kunde RRGC-anläggningen sedan med hjälp av avancerade datorer leda jaktflyget mot målet. Hindens närmaste LFC bar kodnamnet Kobran och är fortfarande operativ i Hästveda utanför Hässleholm. Verksamheten på Hinden avvecklades däremot i början av 90-talet.
Det du ser på bilderna är de båda inslagen till RRGC Hinden. Anläggningen var helt atomsäker vilket innebar att den i princip skulle klara en kärnvapenexplosion. Från de yttre stålportarna går en flera hundra meter lång U-formad tunnel djupt in i berget. Mitt i tunneln finns ytterligare en massiv stötvågsport av stål. Bakom denna ligger själva radargruppscentralen som omfattar ett bergrum på hela tre våningsplan med flera rum.
Idag har Hinden ingen militär betydelse, men det bedrivs fortfarande civil verksamhet i anläggningen. Den påminner oss om en tid då världen och hotbilden såg annorlunda ut än idag. Samtidigt har de senaste dagarnas händelser i Ukraina uppmärksammat oss på att det aldrig går att ta något för givet. Hotbilden kan förändras snabbt.
Är du nyfiken på att veta mer hur incidentberedskapen och radarbevakningen fungerade på 60- och 70-talet kan nedanstående informationsfilm från Flygvapnet kanske vara intressant. I denna finns bland annat bilder från RRGC-anläggningar. Här får man även en viss förståelse för hur extremt avancerade datorsystemen var för sin tid. I början av 60-talet hade Flygvapnet långt mer än hälften av all datorkapacitet som fanns tillgänglig i Sverige. Fler länkar hittar du under klippet.
> Om svenska radargruppcentraler på Wikipedia
> Många bilder från en tidigare RRGC på Skymningsläge
> Fasta radargruppcentraler, RRGC på bergrum.se
> Kalla krigets tid på www.luftbevakning.se
Du gillar kanske även:
> Den gemensamma stabsplatsen Alfred
> Bildkavalkad från Björka Flygbas
> Grupperingsplats för Robot 68 Bloodhound
De gångna dygnen har vi fått en tydlig påminnelse om att vår omvärld inte är lika trygg som vi ibland tycks tro. Händelserna i Ukraina har hastigt tagit oss tillbaka 30 år i tiden till det kalla krigets dagar. Många svenskar anser kanske att händelserna i Ukraina inte berör oss. Men betänk då att Kiev ligger närmare Sverige än Paris. Ukraina är direkt granne till europeiska länder som Polen, Slovakien, Ungern och Rumänien.
Större delen av helgen har jag suttit och följt händelseutvecklingen via de stora nyhetstjänsterna och Twitter. Det är tydligt att det finns många komplexa geopolitiska knutar som måste lösas upp för att konflikten ska få en fredlig utgång. Och ju mer man sätter sig in i problematiken desto mer komplex blir bilden. Frågan är allt annat än svart och vit. Men en självklar utgångspunkt måste vara att Ukrainas nationella suveränitet respekteras. Allt annat är ett allvarligt brott mot internationella lagar.
