En gångna natten kom det ett tunt snötäcke i Skåne. Jag packade ner det långa objektivet och begav mig ut till Väderkullen strax norr om Romeleklint i ett försök att fånga allt från hjortar till småfåglar på bild. Några hjortar såg jag tyvärr inte under min relativt långa promenad.

Men just när jag hade packat in kamera och ryggsäck i bilen och börjat köra hem mot Lund såg jag plötsligt en reslig dovhjort med fina horn ute på en åker. Jag stannade till, lyckades få ut kameran från bagageutrymmet och trycka av en bildserie. Efter ett litet tag tog hjorten det säkra före det osäkra och försvann bakom en träddunge.

Mörkret började falla när jag tog bilden så jag fick dessvärre pressa kameran en del. Men med tanke på omständigheterna är jag nöjd med bilden.

Du är kanske även intresserad av:
> Hundratals dovhjortar
> Dovhjortar på fälten utanför Björnstorps slott

Det var ett litet tag sedan jag lyckades fånga hjortar på bild. Men tidigare idag hade jag turen på min sida och jag fick en hel bildserie på en vit dovhjort. Närmare bestämt en vit hind (hona).

Min plan för dagen var egentligen att försöka leta upp kronhjortar i skogarna runt Vombsjön. Och om det inte lyckades kunde det kanske ändå bli någon bild på hare, vildsvin eller skogsfågel. Men så när jag smög fram längs en mindre skogsväg upptäckte jag plötsligt några hjortar en bit in i skogen. Eller rättare sagt, de upptäckte mig först.

Jag observerade tre individer, varav en av dem var helt vit. De andra två hade den vanliga gråbruna vinterdräkten. Till min lycka flydde gruppen inte rakt bort från mig utan de sprang först runt i en halvcirkel innan de tog av rakt in i skogen. Avståndet var ganska nära när jag siktade in mig på den vita individen och tryckte av en bildserie. Ljusförhållandena var inte speciellt bra, men resultatet blev ändå helt tillfredsställande.

Vita dovhjortar är inte speciellt sällsynta i Skåne. I synnerhet i trakterna runt Öved och Vomb är de extra vanliga. Håll med om att det ser ut som ett sagodjur mitt där ute i mörka granskogen.

Du är kanske även intresserad av:

Den ljusa dovhjorten på stubbåkern

Två vita dovhjortar och en rödbrun

> Hundratals dovhjortar 
> Video: Vita dovhjortar, rådjur och vitsippor i Öved

> Läs gärna mer om dovhjorten på Jägareförbundets hemsida  

Bland det roligaste med fotografering i största allmänhet och djurfotografering i synnerhet är att man aldrig vet vad som kommer att ske. Nästan alla bilder är ett resultat av mer eller mindre slumpmässiga möten och händelser.

Igår lyckades jag springa på en grupp dovhjortar. Att jag över huvud taget upptäckte dem var inte något annat än ren slump. För när jag gick längs en liten skogsväg, primärt i jakt på fågelbilder, noterade jag något som vid första ögonkastet såg ut som en sten i den täta granskogen. Samtidigt reflekterade jag över att, om det nu var en sten, så påminde färgtonen väldigt mycket om dovhjortens vinterpäls.

Efter att saktat ner farten för att kolla lite mer noga såg jag plötsligt två mörka ögon där inne i dunklet. Sedan kunde jag ana de stora hornen. Visst var det en dovhjortstjur som låg därinne bakom grenarna. Det enda märkliga var att han låg kvar. Avståndet var trots allt bara ca 25 meter mellan mig och hjorten. Min egen teori är att han låg i en halvdvala och därmed inte upptäckte mig omedelbart. Vad jag vet sover inte hjortar med stängda ögon.

Jag hann trycka av ganska många bilder innan han upptäckte mig och reste sig upp. Vid det tillfället märkte jag att det inte var en ensam individ där inne i granskogen utan en hel grupp dovhjortar. Jag försökte ta upp en smygjakt på dem när de drog sig längre in i skogen, men fick dessvärre aldrig några riktigt bra kompletterande bilder. Spännande var det hur som helst.