Det här med att fotografera små ladusvalor i flykten är inte helt lätt. Men när de cirkulerar runt fågeltornen i jakt på insekter brukar jag alltid göra ett försök. 90 procent av bilderna resulterar i antingen en oskarp bild eller en fågel som hamnar utanför bildytan. Men ibland händer det att det faktiskt blir en bild. 

Den här blev faktiskt inte så tokig. Ladusvalor är inte bara väldigt vackra. Det är riktigt fascinerande att studera dem när de rör sig helt ljudlöst i luftrummet. Att de sedan även lyckas fånga insekter i höga farter är smått otroligt. 

Läs mer →

Göken är på många sätt en speciell fågel. I stort sett alla svenskar vet hur den låter. Ändå är det väldigt få som har sett den. När jag besökte Sjötorps ängar för några dagar sedan noterade jag att det fanns ovanligt många galande gökar i området. En av dem lyckades jag till och med fånga i flykten.

Av alla världens 136 gökfåglar finns det endast en sort som häckar i Sverige. Bortsett från lätet är göken nog mest känd för att vara boparasit. Honan lägger helt enkelt ett ägg i ett annat bo, oftast tillhörande en betydligt mindre fågelart. Sedan får de nya värdföräldrarna ett minst sagt tufft jobb med att föda upp den glupska gökungen, vilket oftast resulterar i att deras riktiga ungar inte klarar sig.

Läs mer →

Jag råkade bläddra runt lite på Artportalen tidigare idag och noterade att det hade observerats häckande skärfläckor vid Stångby våtmark strax norr om Lund. Eftersom jag inte hade något annat för mig begav jag mig dit för att kolla. Och mycket riktigt. Ute på ängarna i anslutning till de grunda dammarna fanns det ett antal skärfläckor, varav några ruvade på ägg.

Jag smög fram försiktigt och lyckades komma tillräckligt nära för att få några hyggliga bilder. När fåglar ruvar på ägg gäller det så klart att visa extra stor hänsyn för att inte störa. När jag rörde mig kunde skärfläckan resa sig upp och gå cirka tio meter från boet. Men så fort den försäkrat sig om att jag inte utgjorde någon fara återvände den till sina ägg.

Skärfläckan är väldigt lätt att känna igen på den långa och uppåtböjda näbben. Med näbben fångar den små kräftdjur och insekter som finns på eller strax under vattenytan, därav den något udda formen. Skärfläckan häckar enbart i landets södra delar och spenderar vintern i Nordafrika och sydvästra Europa.

Du är kanske även intresserad av:
> Stork på Vombs ängar 
> Tofsvipa på Vombs ängar 

Idag har det varit ett helt fantastiskt fotoväder i Skåne. Jag fångade dagen och begav mig ut till Vombs ängar vid lunchtid. Därefter blev det en tur till Vombs fure och sedan åter en kort sväng till ängarna. Jag har med andra ord varit ute och fotograferat i stort sett hela dagen. Även den här gången fick jag en del hyggliga fågelbilder med mig hem.

Just med tanke på att jag har fotograferat väldigt mycket fåglar de senaste veckorna börjar jag få ett litet delikat problem. Jag har så många nytagna bilder att jag förmodligen inte kommer att hinna publicera allt i mina olika flöden. Men det är naturligtvis ändå trevligare än de stunder man inte har så mycket nytt att lägga upp. Ni kan alltså räkna med att det blir en hel del fågelbilder på bloggen den närmaste tiden. Sedan lovar jag att jag ska börja fotografera annat också så att det blir lite mer variation på bildmaterialet.

Den här lilla talgoxen mötte jag direkt när jag klev av bilen i Vombs fure tidigare idag. Talgoxen är kanske inte den mest exotiska fågeln vi har, men oavsett vilket är den väldigt stilig och karismatisk. I just den här bilden gillar jag – bortsett från talgoxen då – de skira sommarfärgerna i bakgrunden och de olika tonerna på grankvistarna. Det fanns inte mycket ljus där jag tog bilden och ISO-värdet var så högt som 14 400. Men med lite bra efterbehandling brukar det gå att få till en bra bild ändå.

Du gillar kanske även:
> Talgoxe på kotte
> Bofinken syns och hörs mest

Med lite tur går det att se brun kärrhök runt Krankesjön. Den senaste veckan har jag fått ett gäng hyggliga bilder på den vackra rovfågeln. Tre olika varianter finner ni i denna bloggpost.

Individen ovan är en hona som passerade mig när jag stod uppe i Almens fågeltorn för några dagar sedan. När kärrhöken spanar efter föda har den ofta blicken riktad neråt mot vassen och därför upptäckte hon förmodligen inte att det stod en person i tornet förrän hon var ganska nära. När hon väl upptäckte mig ändrade hon raskt kurs och flög bort. Jag hann dock med en rejäl bildserie.

Som ni ser har honorna en brunaktig ton och ett huvud som växlar mellan beige och senapsgult.

Den bruna kärrhöken ovan är däremot en hane. Den upptäckte jag ovanför en stor äng när jag satt i bilen. Jag stannade till, hissade ner rutan och hann ta ganska många bilder. Till min stora irritation blev tyvärr många av bilderna oskarpa, dock inte just den här.

Typiska kännetecken hos hanarna är de ljusa vingundersidorna och de svarta vingpennorna. Även stjärten är ljus hos de äldre individerna. Huvudet brukar vara brunspräckligt som faktiskt påminner lite om gladans. Glador och kärrhökar är dock enkla att skilja i luften eftersom de har helt olika rörelsemönster.

Även den tredje bilden nedan är en hane, som jag fångade när han spanade över Vombs ängar för ett tag sedan. 

Läs mer →