Gulärlor finns det ganska gott om på Vombs ängar. Under flera kvällar har jag promenerat längs Klingavälsåns rinnande vatten och fått många fina bilder på fågeln, som är närbesläktad med sädesärlan men betydligt mer färgglad. Extra intensiv blir den gula färgen i kvällssolens varma ljus. 

Igår spenderade jag flera timmar ute i skog och mark. Även om temperaturen har fallit ett par grader de senaste dygnen är det fortfarande högsommarvarmt. Nu gör även myggen sig påminda. Jag fick åtskilliga stick innan jag plockade fram myggmedlet ur ryggsäcken. Men myggstick hör liksom sommaren till. 

I bildväg fick jag lite smått och gott med mig hem. Den här ormvråken fann jag sittande på en gammal trädstam. Avståndet var kanske lite väl långt och jag fick inte fler chanser innan den lyfte och försvann. Ormvråkar är alltid väldigt vaksamma och har full koll på sin omgivning. 

Trädstammen som den sitter på har förmodligen sparats av skogsägaren för att  bevara den biologiska mångfalden i området. I stammar som denna stortrivs skalbaggar och andra insekter, vilket i sin tur ger föda åt exempelvis hackspettar. Och som en ren bonus fungerar de som en perfekt utkikspost för ormvråkar. 

Du är kanske även intresserad av:
> Ormvråk i Fyledalen 
> Ormvråk på grindstolpe

Bland alla vackra fåglar vi har i Sverige gillar jag falkarna lite extra skarpt. Det är något speciellt med deras stora, vaksamma ögon och fantastiska förmåga att behärska luftrummet. En falkart som jag ser lite då och då, men än så länge inte lyckats få någon riktigt bra bild på är lärkfalken.

Igår tog jag bland annat en tur ut till Ängstorpsdammen strax utanför Harlösa by. Här upptäckte jag ganska snart en lärkfalk som jagade sländor strax ovanför vattenytan. Avståndet till fågeln var ganska långt och samtliga tre bilder som jag har publicerat här är rejält delförstorade.

Att bilden ovan över huvud taget blev skarp förvånar mig. Det finns nämligen kontrastrikt gräs både framför och bakom fågeln som kamerans autofocus lätt hade kunnat låsa på. Hade jag bara befunnit mig på lite närmare avstånd skulle det bli en kanonbild. 

Lärkfalkens huvudsakliga föda är trollsländor. Det är säkert anledningen till att den är relativt lätt att finna i trakterna runt Krankesjön. Här finns nämligen otroligt mycket trollsländor. Intressant är dock att ungarna enbart utfodras med småfågel, exempelvis lärkor.

Just den här lärkfalken jagade dock trollsländor. Om ni noga studerar bildmontaget ovan ser ni att den har en slända i vänsterklon som den sedan äter upp i flykten. Smidigt och synnerligen effektivt.

Jag tycker mig ha sett ovanligt många starar i år. I vilket fall betydligt fler jämfört med förra året. Staren kan se ganska mörk och obetydlig ut på avstånd, men när man ser den så här i närbild framträder det fina mönstret och de vackra färgskiftningarna i fjäderdräkten.

Jag vågar inte med säkerhet säga om detta är en hona eller en hane. Men med tanke på att basen på näbben är gansa ljus kan det vara en hona.

Just den här individen upptäckte jag på ett staket längs en av grusvägarna ute på Revingehed. Jag hissade ner bilrutan och hann ta några bilder innan den lyfte och flög iväg.

För någon vecka sedan publicerade jag en bild på en gök fångad i flykten. Sedan dess har jag haft ytterligare ett möte med den lite märkliga fågeln. 

Det var vid Almens fågeltorn som jag upptäckte en större fågel som flög in och gömde sig i ett närliggande buskage. Min tanke var att fågeln säkert skulle fortsätta sin färd längs standlinjen så jag höll mig beredd med kameran. Och mycket riktigt, den tog ganska snart en ny flygfärd mot ytterligare ett buskage och  i det ögonblicket lyckades jag ta bilden ovan. 

Bilden innehåller kanske inte så mycket fågel, men jag gillar kompositionen med vattnet och vassen i bakgrunden.

Senare kunde jag även lokalisera göken, kamouflerad som den var bland grenar och löv. Med tanke på de rostbruna inslagen runt halsen och på vingarnas ovansidor var det här sannolikt en hona.