Ormvråk i gir

Jag har fångat ganska många rovfåglar på bild den senaste tiden. Den här ormvråken fick jag möjlighet att ta en längre bildserie på.

Ormvråken är en av våra vanligaste rovfåglar och det är relativt lätt att upptäcka den i det skånska landskapet. Ofta ser man den sittande på en stolpe i närheten av en väg, eller kanske ute på åkrarna under hösten.

Ormvråkens fjäderdräkt kan variera från mörk till nästan helt vit. Men vanligast är nog den spräckliga färg som individen har på bilden. Precis som många andra rovfåglar livnär sig ormvråken på smågnagare, grodor, ormar och maskar.

Ringmärkt stjärtmes i Silvåkraskogen

När jag besöker Silvåkraskogen strax intill Krankesjön brukar jag nästan alltid se små stjärtmesar. Det här är en väldigt karismatisk liten fågel som tycks trivas just här. Under vintern kan man se relativt stora grupper stjärtmesar röra sig livligt mellan trädkronorna. Men så här års sprids de ut för att bygga bon.

Det var just vad den här individen höll på med. Eftersom den ständigt återkom till samma gren med nytt byggmaterial var det bara att sätta sig på pass och invänta nästa tillfälle att trycka av ett gäng bilder. Notera även att den här stjärtmesen är ringmärkt.

Blå kärrhök

Idag lyckades jag fånga ännu en relativt sällsynt rovfågel på bild. I synnerhet med tanke på att den blå kärrhöken främst håller till i Norrland under sommarmånaderna. Denna hane (honorna är brunspräckliga) var antagligen på väg norrut efter att ha spenderat vintern i Centraleuropa och gjorde ett stopp för att proviantera vid en klöveråker i Skåne.

Först såg jag den på avstånd när den flög lågt över åkern i jakt på smågnagare. Sedan var den plötsligt borta. Jag tog en chansning och satte mig på pass vid skogskanten. Fåglar har nämligen en tendens att återkomma till samma plats om och om igen. I synnerhet om där finns föda. Och mycket riktigt. Efter ca 20 minuter var den tillbaka och jag lyckades trycka av en längre bildserie.

Avståndet var tyvärr i längsta laget och ljuset var inte det bästa. Men jag fick ändå ett antal hyggliga bilder på max brännvidd. Och det är väl högst osannolikt att jag kommer att fånga ytterligare en blå kärrhök på bild den närmaste tiden.

Du är kanske även intresserad av:

Blå kärrhök ovansida

Blå kärrhök på jakt över Revingehed

Blå kärrhök vid Krankesjön

Fågelfotografering längs Öresundskusten

Jag tog en tur ut till strandängarna längs den skånska Öresundskusten på lördagen. Först tog jag en tur över Salvikens strandängar och fortsatte sedan till ängarna vid Järavallen. Vädret var helt fantastisk och många håller säkert med när jag hävdar att detta var årets första riktiga vårdag. Planen var i vanlig ordning att försöka få några bra fågelbilder.

Men att fotografera fåglar längs kusten kan vara klurigare jämfört med i inlandet. Eftersom landskapet är så flackt kan det vara svårt att komma tillräckligt nära fåglarna. De har oftast upptäckt dig långt innan du är på lämpligt avstånd. Och då har jag ändå ett ganska långt teleobjektiv.

Jag fick några hyggliga bilder med mig hem. Det återkommer jag till i senare bloggposter. Men framför allt såg jag otroligt många fågelarter. Bland annat gravand, gräsand, bläsand, strandskata (se bilden ovan), tofsvipa, lärka, stare, svan, vitkindad gås, grågås, kärrhök och tranor på avstånd.

Möte med hjort

Bland det roligaste med fotografering i största allmänhet och djurfotografering i synnerhet är att man aldrig vet vad som kommer att ske. Nästan alla bilder är ett resultat av mer eller mindre slumpmässiga möten och händelser.

Igår lyckades jag springa på en grupp dovhjortar. Att jag över huvud taget upptäckte dem var inte något annat än ren slump. För när jag gick längs en liten skogsväg, primärt i jakt på fågelbilder, noterade jag något som vid första ögonkastet såg ut som en sten i den täta granskogen. Samtidigt reflekterade jag över att, om det nu var en sten, så påminde färgtonen väldigt mycket om dovhjortens vinterpäls.

Efter att saktat ner farten för att kolla lite mer noga såg jag plötsligt två mörka ögon där inne i dunklet. Sedan kunde jag ana de stora hornen. Visst var det en dovhjortstjur som låg därinne bakom grenarna. Det enda märkliga var att han låg kvar. Avståndet var trots allt bara ca 25 meter mellan mig och hjorten. Min egen teori är att han låg i en halvdvala och därmed inte upptäckte mig omedelbart. Vad jag vet sover inte hjortar med stängda ögon.

Jag hann trycka av ganska många bilder innan han upptäckte mig och reste sig upp. Vid det tillfället märkte jag att det inte var en ensam individ där inne i granskogen utan en hel grupp dovhjortar. Jag försökte ta upp en smygjakt på dem när de drog sig längre in i skogen, men fick dessvärre aldrig några riktigt bra kompletterande bilder. Spännande var det hur som helst.