Som jag skrev i en bloggpost för ett tag sedan är det ganska svårt att se skillnaden på entita och talltita. Min gissning är att det här är en entita, som i motsats till talltitan endast finns i södra Sverige.
Entitan påminner en del om talgoxen. Men den saknar så klart den gula färgen. Entitan flyttar inte söderut på vintern som så många andra fåglar utan håller sig relativt stationär livet ut.
Förmiddagens regnskurar drog bort och lördagen avslutades med en klarblå himmel och en härlig vårsol. Jag packade ner kameran och stack ut till Romeleåsens norra branter. Det blev ett par relativt produktiva timmar i ett väder som skvallrar om att vi går mot ljusare tider.
På en höjd mellan Väderkullen och Romeleklint där urberget blottar sig mot skyn stannade jag till och beundrade vyerna. Från den här punkten såg jag både Malmö och Lund samtidigt som solen sänkte sig mot horisonten.
Stunder som dessa har med åren blivit allt viktigare för mig och jag vill inte byta dem mot något annat.
En sak som slog mig när jag besökte skogen tidigare i veckan var att jag hörde en ny men samtidigt bekant fågelsång. Talgoxens och blåmesens sång var uppblandad med något nytt. Det tog inte lång tid innan jag upptäckte källan. Det var så klart bofinken.
Många bofinkar spenderar vintern i Västeuropa, medan andra övervintrar i Skåne. Nu börjar de så smått leta efter häckningsplatser. Hanarna brukar anlända något före honorna, vilket säkert förklarar att jag mestadels fick hanar i sökaren. Någon riktigt bra bild blev det inte. Men ovanstående får duga.
För att inte helt trötta ut er med en massa djurbilder måste jag naturligtvis även stoppa in lite andra motiv i bloggflödet. Nu går det verkligen att känna att våren är på väg. Dagarna blir ljusare och solen varmare.
På Linnebjer går det att ana en del grönska i fjolårets torra lövmatta. Men det dröjer fortfarande några veckor innan vitsipporna blommar. Och när vitsipporna är klara kommer de stora ekarnas kronor åter att fyllas med gröna blad.
Torsdagseftermiddagen bjöd på hyggligt väder. Jag packade ner det långa objektivet och begav mig ut till Linnebjer för att primärt fotografera fåglar. Men frågan är om jag inte fick de bästa bilderna på harar.
Det tycks finnas relativt gott om harar runt Linnebjer. Jag såg åtminstone fyra stycken och några lyckades dessutom fastna i sökaren. Jag gillar verkligen bilden ovan. Dels tycker jag den andas mycket vår och bortsett från haren framträder de svärmande flugorna tydligt i motljuset. Vidare går det att ana lite grönska bortom det torra fjolårsgräset.
Hararna på bilderna är av typen fälthare. En tydlig skillnad mellan fälthare och skogshare lär dels vara de långa öronen, men främst den svarta ovansidan på svansen.