En sak som slog mig när jag besökte skogen tidigare i veckan var att jag hörde en ny men samtidigt bekant fågelsång. Talgoxens och blåmesens sång var uppblandad med något nytt. Det tog inte lång tid innan jag upptäckte källan. Det var så klart bofinken. 

Många bofinkar spenderar vintern i Västeuropa, medan andra övervintrar i Skåne. Nu börjar de så smått leta efter häckningsplatser. Hanarna brukar anlända något före honorna, vilket säkert förklarar att jag mestadels fick hanar i sökaren. Någon riktigt bra bild blev det inte. Men ovanstående får duga.